Denna uppsats handlar om dagstidningars syn på lärarkårens kompetens och professionalitet. Hur speglas detta i några olika tidningar och vad skulle kunna tänkas vara orsaken till den ofta ganska negativa bilden av lärarnas kompetens. Uppsatsen är en jämförelse mellan 1996 och 2004 för att också försöka se om synen har förändrats över tid. En orsak till den negativa synen på lärarnas kompetens skulle kunna förklaras med att lärarna saknar en egen profession. Det innebär att lärarkåren är öppen för kritik och synpunkter från allmänheten som ibland anser sig veta bättre vad som bör gälla i skolan än lärarna själva. Detta skulle dock aldrig ske inom andra etablerade yrkesprofessioner, då sällan allmänheten ifrågasätter en läkare eller advokat i deras handlande.

Uppsatsen inrymmer två syftesformuleringar. Det första syftet är att undersöka vilka utbildningsvägar som finns för att få arbete som teaterlärare på gymnasieskolan. Det andra syftet är att undersöka hur begreppen behörighet, kompetens och kunskap inom teaterläraryrket definieras av rektorer på det estetiska programmet och hur dessa tre delar samverkar sinsemellan. Frågeställningarna är: Vilka utbildningsvägar finns för att få en anställning som teaterlärare på gymnasieskolans estetiska program? Vad innebär det att vara behörig? Vad innebär det att ha kompetens? Vad innebär det att ha kunskap? Hur samverkar behörighet, kompetens och kunskap inom yrket teaterlärare? Uppsatsen utgår från läraruppdraget ur ett mer allmänt perspektiv och teaterlärarskapet mer specifikt. Olika utbildningsvägar för att bli teaterlärare, både på folkhögskolenivå och på högskolenivå kartläggs. Framförallt handlar undersökningen om vem som anses vara behörig och kompetent att undervisa i teaterämnet. Med målsättning att förstå innebörden i begreppen som de används i praktiken har rektorer på olika gymnasieskolor runt om i landet intervjuats via e-post. De har svarat på frågor utifrån sina anställda teaterlärare, samt sin egen syn på behörighet, kompetens och kunskap. Resultatet visar att det finns mycket få utbildningsvägar för den som vill bli behörig teaterlärare. Detta gör att många av dem som arbetar inom yrket inte läst på lärarprogrammet utan har andra utbildningar. Rektorerna på de estetiska programmen anser att den viktigaste kunskap en teaterlärare bör inneha är ämneskunskaper. Utbildning och pedagogisk skicklighet värderas också högt. Rektorerna visar stor kunskap om vilken utbildning de teaterlärare som arbetar på deras skola har. Trots att det sällan rör sig om en traditionell lärarutbildning anser rektorerna i de allra flesta fall att den anställde anses som behörig för yrket.

Att arbeta med kulturellt varierad population har visat sig utmanande. Syftet med detta arbete är att undersöka svenska distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av möten med patienter med utomeuropeisk bakgrund samt vilken etisk och/eller kulturell kompetens de anser sig behöva för denna typ av möten och hur den formas. Vidare är syftet att identifiera eventuella etiska dilemman distriktssköterskor ställs inför. Nio distriktssköterskor intervjuades individuellt. Dataanalysen resulterade i fem kategorier: Kommunikation, Kultur, Organisation, Bemötande och Genusskillnader. I resultatet identifieras problem i form av språkbarriärer, anhörigtolkar, dåligt förtroende för distriktssköterskor, svårigheter med tidsbokning, könspreferenser av personalen, ojämnställdhet och känsloladdade möten. Resultatet behandlade även kulturell kompetens, vad det innebär och hur den formas. Studien visar på att distriktssköterskors upplevelser är att det finns problem vid mötena och många problem skulle underlättas med tydligt och flerspråkigt informationsmaterial. Resultatet kan utgöra ett underlag för vidare forskning och kvalitetsutveckling inom området transkulturell omvårdnad.

I och med den stora generationsväxlingen som den svenska arbetsmarknaden står inför ville vi undersöka kompetensöverföringen mellan de avgående 40 – talisterna och den nya arbetskraft som ska ta över. Vi utförde vår undersökning på Uddeholms AB i Hagfors och undersökningen berörde de anställdas syn på kompetens, vad de tyckte var viktigt att föra över till nästa generation samt vilka skillnader som fanns generationerna emellan. Som utgångspunkt har vi använt oss av fem stycken teoriområden som alla rör kompetens men har olika infallsvinklar. Vi använde oss av en kvalitativ metod och utförde sju stycken intervjuer med både yngre och äldre representanter ur arbetsstyrkan samt på både tjänstemän och kollektivanställda. Materialet från intervjuerna ligger till grund för de resultat vi har fått i undersökningen. Vi fann att synen på kompetens skiljer sig mellan generationerna på grund av deras förutsättningar och livssituation. Dock är generationerna väldigt eniga om att det är erfarenheter som borde föras över innan den äldre generationen går i pension. Skillnaderna mellan generationerna är många och vi fann mycket intressant som vi inte hade förväntat oss. / With the major generational change that the Swedish labor market is facing, we wanted to look into the skills transfer between the outgoing older employees and the new workers who will take their place. We conducted our study at Uddeholms AB, Hagfors, and the study concerned the employees' views on skills, what they thought was important to pass on to the next generation and the differences that existed between the generations. As a starting point we have used five theories which all relate to competence but have different approaches. We used a qualitative method and conducted seven interviews with both younger and older representatives from the workforce, and both officials and public employees. The material from the interviews form the basis of the results we have obtained in the study. We found that the perception of competence differs between generations because of their conditions and life situation. However, generations really agree that experience is the most important thing to be passed on before the older generation retires. The differences between generations are many and we found many interesting aspects that we had not expected. / KOM INN

Syftet med studien är att undersöka hur tillförlitliga och likvärdiga lärares bedömningar är enligt läsutvecklingsschemat LUS. Detta görs genom att jämföra elevers resultat på normerade lästest som mäter olika dimensioner i läsningen med lärarnas bedömningar enligt LUS. För att bedöma vilka möjligheter och hinder lärare har att upptäcka elever i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter jämförs teoribakgrunden i LUS, dvs. ULL-projektet 1977-1981, med vad Konsensusprojektet 2001-2006 kommit fram till, vars ambition är att skapa samstämmighet, om vilka förutsättningar som spelar roll för en god läsutveckling. Studien är förankrad både i den kvantitativa och kvalitativa forskningen då en del av studien är baserad på normerade test och en del av studien är baserad på semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar en intressant spännvidd mellan elever bedömda i luspunkt 14 och luspunkt 18a, då elever i luspunkt 14 har fler rätt på ett antal tester än elever bedömda i luspunkt 18a. Luspunkt 18a är också intressant då den förutsätter att alla elever blir bokslukare dvs. läser frivilligt och gärna medan forskning visar att alla elever inte blir bokslukare enligt kriteriet för luspunkt 18a. När elever inte utvecklar sin läsning som förväntat bör skolan så tidigt som möjligt utreda vad som kan vara hinder i läsutvecklingen. Läsning har sin grund i formeln Läsning = Avkodning x Förståelse x Motivation och forskning säger att olika orsaker till läs- och skrivsvårigheter kräver olika specialpedagogiska insatser. Därför är det viktigt att förstå vad som hindrar i läsutvecklingen samt utvärdera ifall insatta åtgärder haft avsedd effekt. Mina avslutande reflektioner är att det också kan vara av avgörande betydelse att ”lusläsa” både kartläggningsmaterial och manualer till test för att försäkra sig om materialets tillförlitlighet, för den enskilde individens möjligheter till en positiv läsutveckling. Att tidigt upptäcka hinder i läsutvecklingen är angeläget för att kunna ge adekvat stöd och för att ge eleven möjlighet att behålla sin positiva självbild och lust att lära.

Syfte och frågeställningar Vårt syfte har varit att undersöka idrottslärares uppfattning om vad som kännetecknar kompetens hos lärare i ämnet idrott och hälsa. Vidare har syftet varit att jämföra dessa lärares uppfattning med en lärarstudie genomförd innan Lpo 94 implementerades. Detta har gjorts med utgångspunkt från en tidigare genomförd studie av Claes Annerstedt. Våra frågeställningar är formulerade enligt nedan: Vad kännetecknar lärares kompetens i ämnet idrott och hälsa och utgår de från läroplanens (Lpo 94) framskrivna intentioner? Vilka personliga egenskaper, erfarenheter och utbildningar framträder som viktiga för en kompetent lärare? Är Annerstedts kategorier giltiga även för vår studie, genomförd 16 år senare? Metod Undersökningen är genomförd med halvstrukturerade intervjuer grundad på den fenomenografiska ansatsen som Annerstedt använde sig av, vilket betyder att vi gjort en empiriskt grundad beskrivning av intervjuobjektens uppfattning om vari idrottslärarkompetens består. Vårt urval har bestått av fyra stycken idrottslärare som har erhållit sin examen från GIH och är verksamma i Stockholmsområdet. Varje lärares uppfattning har sedan återgivits separat och sedan analyserats efter Annerstedts fyra olika kategorier om idrottslärarkompetens. Resultat Lärarnas uppfattning om en kompetent idrottslärare innebär att idrottsläraren besitter en bred kunskapsbank, har en positiv och engagerande personlighet samt har en adekvat utbildning och är öppen för vidareutveckling. Samtidigt behöver den kompetenta läraren ha god insyn i styrdokumenten och vara noggrann med sina mål. De fyra respondenters uppfattning i denna studie om idrottslärarkompetens visar yrkets mångsidighet. Slutsats Enligt de fyra intervjuade idrottslärarna besitter en bra idrottslärare många olika egenskaper. Annerstedts 16 år gamla kategorier fungerar delvis att applicera på de intervjuade lärarna, men på grund av att respondenternas uppfattning inte till fullo stämmer överens med dessa, har författarna skapat en ny kategori som namngivits den målstyrda och reflekterande läraren.

Eftersom social kompetens både är en viktig faktor för små barns hälsa och även är en av förskolans grundpelare ville vi undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar för att främja barns sociala kompetens. Det är också syftet med denna studie. I bakgrunden beskrivs begreppet social kompetens samt tidigare forskning som gjorts inom området. Sedan följer en litteraturgenomgång om hur pedagoger kan arbeta med att främja barns sociala kompetens i förskolan. För att få svar på våra frågeställningar användes en kvalitativ metod med observationer av sju förskoleavdelningar. Resultatet av studien visade på att pedagoger i förskolan arbetar med att främja barns sociala kompetens i vardagliga situationer men att de har svårt att sätta ord på det de gör. Mest framträdande var att mycket av arbetet med att främja barns sociala kompetens har vi sett handlar om pedagogers förhållningssätt mot barnen där.

No description available.

Vi har i denna undersökning valt att fokusera på ämnet livskunskap och materialet ”Livsviktigt” med utgångspunkt i hur eleverna uppfattar ämnet, om de har uppfattat varför de har ämnet och vad de anser att de lär sig. Vi undersökte även om det finns skillnader i hur pojkar och flickor uppfattar ämnet samt om elever i de olika skolåren uppfattar det olika. Vi har använt oss av enkäter till fyra skolår (skolår 1 till skolår 4) samt två gruppintervjuer i skolår 3. Då livskunskap är en form av värdegrundsarbete har vi med hjälp av litteratur undersökt vad skolans värdegrund innefattar. Vi har i vår undersökning kommit fram till att eleverna uppfattar att de lär sig de saker som materialet säger sig lära ut och de flesta elever säger sig veta syftet med ämnet. Det som flest elever uppfattar att de lär sig är hur andra kan känna sig och hur de kan lösa olika konflikter som kan uppstå. Vi kunde inte se några större skillnader i hur pojkar och flickor uppfattar ämnet. Mellan de olika skolåren kunde vi se vissa skillnader men inte några övergripande.

Kan matematiken kläs i ett skimmer av glädje genom matematikutveckling? I olika studier (bland annat PISA, 2003 och TIMSS, 2003) som vi tagit del av visas ett sjunkande intresse och kunskap hos skolelever i matematik. Utifrån detta har vi valt att studera en norrländsk kommun och deras satsningar på matematikutveckling. Genom intervjuer med politiker, tjänsteman, matematikutvecklare, rektorer och lärare kan vi konstatera att dessa strävar mot samma mål när det gäller matematikutveckling, elevernas matematikkunskaper måste förbättras. Respondenterna anser att kompetensutveckling för lärare är av vikt för att elevers matematikutveckling skall höjas, men hur denna kompetensutveckling skall ske skiljer sig åt. Det pratas om traditionell kompetensutveckling såväl som kompetensväxling och matematikutvecklare för att utbilda och stötta lärare. I studien kan vi se att den kommun som undersöktes bara har påbörjat sin matematiksatsning, medan matematikdelegationen (SOU 2004) hade som mål att år 2006 skulle alla kommuner i landet ha påbörjat utbildning av och arbetet med matematikutvecklare. De lärare som deltog i studien har gemensamt med rektorerna att de tycker att läromedlen styr för mycket. Lärarna måste få en chans att utveckla sina matematiklektioner och det är här som skillnaderna i hur denna utveckling skall ske uppdagar sig. Rektorerna och en av lärarna menar att det är traditionell kompetensutveckling, det vill säga den kompetensutveckling som kommunen erbjuder, som i första hand bör nyttjas, medan det övriga lärarna till största del talar om erfarenhetsutbyte lärare emellan. Vi kan konstatera att ännu kan matematiken inte kläs i ett skimmer av glädje. Eftersom att alla inblandade har en vilja att utveckla matematikämnet finns det stora förhoppningar att detta kommer att kunna ske i framtiden.