Äldre människor har statistiskt visat sig vara en utsatt grupp för psykisk ohälsa och försämrad livskvalité. Låg dos av fysisk aktivitet har rapporterats försämra självupplevd livskvalité och hälsa, medans regelbunden fysisk aktivitet har visat sig stärka detta samband. Massage har belägg för att vara ett kraftfullt verktyg mot stress och oro samt delvis kunna stärka självkänsla och självförtroende. Denna studie syftade till att undersöka om massage och fysisk aktivitet kan förbättra äldre människors självupplevda hälsa. Försökspersoner (n=13) från Östersunds kommun med olika hälsostatus rekryterades för 6 veckors intervention av en kombination av styrketräning och massage. Metodintegration användes, således kvalitativ samt en kvantitativ ansats, där två frågeformulär samt 5 frågor användes för att mäta självskattad livskvalité och hälsa. Resultatet från studien visade att fysisk aktivitet och massage inte förbättrade självskattningen av hälsa och livskvalité hos äldre människor. Detta kan bero på en begränsad mängd fysisk aktivitet, som var under de fysiska rekommendationerna förbättrade inte självskattningen av hälsa och livskvalité. Den fysisk aktivitet som utförs bör följa givna rekommendationer och objektivt mäta hur mycket fysisk aktivitet som genomförs.

Psykisk ohälsa som oro, ångest, depressioner och sömnsvårigheter är så omfattande i Sverige att det idag är ett folkhälsoproblem. Personer med psykisk ohälsa efterfrågar alltmer komplementära behandlingsmetoder, därför är det av intresse att belysa upplevelsen av en komplementär metod som används vid psykisk ohälsa. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av öronakupunktur som behandlingsmetod vid psykisk ohälsa. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats valdes som metod. Tio patienter som får öronakupunktur mot oro, ångest, depression och/eller sömnsvårigheter intervjuades. En intervjuguide med semistrukturerade frågor användes. Resultat: Ett tema framkom i analysen: Öronakupunktur-en livlina när inget annat hjälper och fem subteman: Att vara maktlös i sitt lidande, Läkemedel är inte alltid hela lösningen, Att en så enkel åtgärd kan leda till att effekten i slutändan blir så stor, Öronakupunktur löser inte problemen men akupunktur hjälper en att lösa problemen samt Att bli sedd och bekräftad i ett engagerat möte. Slutsats: Patienterna i denna studie var mycket nöjda med öronakupunktur. Öronakupunkturen kan ses som en verkningsfull omvårdnadsåtgärd för att lindra lidande vid psykisk ohälsa. Fler studier om öronakupunkturens effekter bör göras för att få evidens och kunskap om vad i behandlingsprocessen med öronakupunktur som leder till en förbättrad psykisk hälsa.

Bakgrund  Psykisk ohälsa i form av depression och ångest är ett ökande problem. Det orsakar lidande hos den enskilde individen, men också stora samhällskostnader. I Sverige behandlas depression och ångest i huvudsak med antidepressiva läkemedel samt psykoterapi. Antidepressiva läkemedel kan ge allvarliga biverkningar och orsaka skador på miljön. Efterfrågan på komplementär medicin är stor och sjuksköterskor saknar kunskap om hur det ska tillämpas. Syfte Syftet var att belysa komplementär medicin som omvårdnadsåtgärder för personer med depression eller ångest.  Metod Litteraturöversikt bestående av 15 vetenskapliga artiklar. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar finns med. Litteratursökning gjordes med hjälp av databaserna CINAHL och PubMed. En integrerad dataanalys har gjorts. Resultat  Analysen resulterade i fem kategorier; yoga, örtmedicin, musikterapi, terapihund och trädgårdsterapi. Resultatet gav stöd för att komplementär medicin kan fungera som behandling vid depression och ångest. Slutsats Analysen resulterade i flera komplementära mediciner som har visat sig minska depression och ångest. Några av de komplementära medicinerna fungerade som ett alternativ till antidepressiva läkemedel.

Bakgrund: Palliativ vård kan förklaras som lindrande vård och ges när kurativ behandling inte längre har någon effekt. Behandlingen inriktar sig på att ge livskvalité och smärtlindring. Syfte: Syftet är undersöka de komplementära metoderna musik och beröring som smärtlindrande effekt för personer i palliativ vård. Metod: Litteraturöversiktens sökningar utfördes via databaserna Pubmed och Cinahl. Artiklarna var av kvantitativ, kvalitativ samt mixad metod och kvalitetsgranskades genom granskningsmallar. Resultat: I de flesta av studierna upplevde deltagarna att de fick en smärtlindrande effekt efter deltagande i musikterapi eller beröring/massage. Diskussion: Att arbeta med komplementära metoder är ett sätt för sjuksköterskan att arbeta med smärtans olika delar. För att uppnå detta krävs det att sjuksköterskan ser helheten och hela människan. Konklusion: Musikterapi och beröring är ett sätt för sjuksköterskan att möta de utmaningar sjuksköterskan ställs inför i vården av en palliativ patient. Genom musik och beröring kan sjuksköterskan nå smärtan utifrån olika dimensioner.Mer forskning krävs för att öka det vetenskapliga beviset av den smärtlindrande effekten och göra komplementär medicin till en del i den palliativa vården. Brist på utbildning, engagemang, tid och förståelse har visat sig vara de bristande länkarna för att de komplementära metoderna används i vården. / <p>Godkännande datum: 2019-03-25</p>

Bakgrund: användandet av och intresset för komplementär- och alternativmedicin har under de senaste decennierna ökat i världen och i Sverige vilket innebär en utmaning för framtidens hälso- och sjukvård. Komplementär- och alternativmedicin (KAM) består av en mängd olika metoder/terapier. En huvudkategori av KAM är de kroppsliga- själsliga terapierna som fokuserar på interaktionen mellan hjärnan, själen och kroppen. Till denna kategori hör dans- och rörelseterapi. Sjuksköterskor har en positiv inställning till och en öppenhet inför användandet av KAM, dock anser de att de inte har tillräcklig kunskap inom området. För att möta framtidens utmaningar behöver sjuksköterskor ny kunskap om de komplementära metoderna. Dans- och rörelseterapi kan ses som ett potentiellt komplement till traditionell medicinsk behandling för flera olika patientgrupper och kunskap om denna komplementära terapi kan därför vara av betydelse för sjuksköterskan. Syfte: syftet med denna studie var att undersöka effekten och upplevelser av dans- och rörelseterapi inom hälso- och sjukvården. Metod: en litteraturbaserad studie genomfördes för att uppnå syftet. 15 artiklar inkluderades från databaserna PubMed, Cinahl, AMED, PsychInfo och IIPS samt från manuella sökningar. Resultat: tre områden med effekter och upplevelser av dansen framkom efter granskning av de 15 inkluderade artiklarna. Områdena var psykologiska effekter, fysiologiska effekter och relation mellan psyke och kropp. Slutsats: de psykologiska effekterna utgjorde den större delen av resultatet och rörde någon form av välmående som ökat välbefinnande, ökad livskraft och livsenergi. Även psykologiska effekter som förändrat beteende och minskad psykologisk stress framkom. En väsentlig del av de psykologiska effekterna visade en förhöjd livskvalitet och även emotionella effekter. De fysiologiska effekterna som framkom rörde främst balans, hållning, ökad rörlighet och ett fysiskt välbefinnande. Skilda resultat rörande förändring av stresshormoner och fysisk prestation framkom. Slutligen visade en del av resultatet att dansen skapade en relation mellan patienternas psyke och kropp. Bristen på stora randomiserade kontrollerade studier försvårade utvärderingen av dans- och rörelseterapins effekter.

No description available.

Smärta är en sensorisk upplevelse såsom syn, hörsel och beröring vilket gör att smärta är mångfasetterad. Detta gör postoperativ smärta till en komplex uppgift för sjuksköterskan. Postoperativ smärtbehandling är att avlägsna obehag, att underlätta återhämtning och att undvika komplikationer. Varje patient har en unik upplevelse av smärta och en individuell acceptans av smärta vilket skapar skillnader i önskemål om smärtlindring. Vården ska så långt som det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Då alternativa vårdformer efterfrågas allt mer inom vården är det viktig att ta reda på om akupunktur och musik kan användas som smärtlindrande metoder vid postoperativ smärta. Alla patienter har rätt att kräva en god farmakologisk som icke farmakologisk postoperativ smärtlindring.Syftet var att belysa hur musik och akupunktur kan påverka postoperativ smärta.En forskningsöversikt valdes som metod. Artiklarna söktes i PubMed med sökorden postoperative pain, acupuncture, complementary therapy, analgesic non narcotic och music therapy. Totalt inkluderades 16 artiklar i resultatet.Resultatet visade att akupunktur och musik i kombination med andra metoder lindrade postoperativ smärta samt minskade morfin konsumtionen. Vidare framkom det att även om postoperativ smärta hos deltagarna som fått akupunktur var oförändrad i både kontrollgrupp och testgrupp i två av studierna, behövde patienterna i akupunkturgrupperna mindre morfin än patienterna i kontrollgrupperna. I två artiklar framkom att akupunktur utan kombination med andra metoder minskade postoperativ smärta.Slutsatsen var att både enskilt och kombination med andra metoder kan akupunktur och musik påverka postoperativ smärta och minska morfin konsumtionen. Det är viktigt att sjuksköterskan och annan vårdpersonal har kunskap om dessa alternativa behandlingsmetoder som ett led i att minska farmakologiska biverkningar vilket i sin tur kan minska lidandet för patienten.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett stort problem i hela världen. Ett problem med smärtbehandlingarna är dels att smärta är en subjektiv upplevelse som kräver ett mångimensionellt förhållningssätt. Flera av läkemedelsformerna ger besvärliga biverkningar eller har bristfällig effekt beroende på patientens mottaglighet.   Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av komplementära smärtbehandlingar vid långvariga smärtproblem. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar som analyserats enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett positivt resultat framkom där många patienter uppskattade det individualiserade bemötandet. Behandlingarna gav andra positiva effekter så som minskning av stress, ångest och depression och inte bara smärta samt att de fick verktyg med sig hem hur de skulle kunna hantera smärtan. Det lyftes även fram några negativa aspekter av ett fåtal patienter. Slutsats: Komplementära behandlingsmetoder påverkar hela patienten positivt gentemot hälsa och välbefiinande. Patienten känner sig sedd och lyssnad till då vårdaren sätter sig in i patientens livsvärld.

Bakgrund: Komplementär och alternativmedicin (KAM) är ett samlingsbegrepp för tusentals olika metoder och terapier som mestadels eller delvis står utanför den konventionella etablerade vården. De senaste årtiondena har KAM blivit en allt vanligare inslag i människors liv. Vårdpersonal möter KAM i sitt jobb antingen för att man integrerat metoder eller för att de möter patienter som använder KAM. WHO har uppmärksammat betydelsen av KAM som komplement till konventionell vård och menar att KAM bör bli en självklar del inom den etablerade vården. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors förhållningssätt till KAM.  Metod: Metoden är en litteraturöversikt. Artiklar söktes i tre databaser och 14 vetenskapliga originalartiklar valdes ut till resultatet, tio kvantitativa, två kvalitativa och en två med mixad metod. Artiklarna analyserades enligt Forsberg och Wengströms (2015) analys i fem steg.  Resultat: Resultatet utmynnade i fyra teman som var: KAM som en väg till holistisk vård, KAM som ett viktigt komplement till konventionell vård, Efterfrågan på kunskap och utbildning och Patientsäkerhet och efterfrågan på evidens.  Slutsats: Sjuksköterskorna upplever KAM som ett komplement till konventionell vård, då det bidrar till en mer holistisk vård. Det finns dock en bristande kunskap hos sjuksköterskor om KAM, som skulle kunna kompletteras med mer utbildning. Efterfrågan på mer evidens framkom också. / Background: Complementary and Alternative medicine (CAM) is a generic term for thousands of methods that for the most part or partly is practiced outside of conventional care. The latest decades CAM has seen an upswing and have become more common in the everyday life of people. Caregivers encounter CAM in their job either because CAM have been integrated or because of that they meet patients that use CAM. WHO has brought up the significance of CAM as a complement to conventional care and claim that CAM should become a given part within the established healthcare.  Aim: The aim was to examine nurses’ approach to CAM.   Method: The method is a literary review. Articles was searched in three databases and 14 scientific articles were selected, ten of quantitative design, two of qualitative design and two with a mixed methods design. The articles were analyzed according to Forsberg and Wengströms (2015) analysis in five steps. Results: The results were summarized in four themes that was: CAM as a way to holistic healthcare, CAM as an important complement to conventional healthcare, A demand for knowledge and education and Patient safety and a demand for more evidence.  Conclusion: The nurses perceive CAM as a complement to conventional care, as it contributes to a holistic healthcare. However, there is a lack of knowledge of among nurses about CAM that could be supplemented with more training. There is a need for more evidence and research.

Bakgrund: Det finns ingen enhetlig definition av komplementär alternativ medicin (KAM). Det visar sig att användandet av KAM ökar hos befolkningen i världen. Det finns ett stort informationsutbud på internet vilket kan leda till risker för patienter vid felaktig information. Syftet: Var att beskriva inställningar till och kunskaper om komplementär alternativ medicin bland omvårdnadspersonal. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Det fanns inställningar om att KAM borde ha en plats i sjukvården. Det framkom att det fanns behov av riktlinjer, lagstiftning, stöd, ledarskap och evidens hos omvårdnadspersonal. Omvårdnadspersonal såg det som sitt ansvar att fråga patienters om deras användande. Omvårdnadspersonal ansåg att KAM hade effekt för patienter. Det visade sig att det fanns både viss kunskap och otillräcklig kunskap om KAM. Även efterfrågan om behov av kunskap och utbildning bland omvårdnadspersonal visade sig vara stor. Slutsats: Med tanke på den positiva inställningen till KAM hos omvårdnadspersonal, befolkningens ökande användande och avsaknad av ett tydligt regelverk gällande KAM. Är det en tidsfråga innan sjuksköterskor hamnar i situationer då de inte vet hur de ska hantera patienters frågor och användande av KAM. Det finns ett behov av tydligare riktlinjer gällande KAM och utbildning om vad KAM är. / Background: There is no uniform definition of complementary alternative medicine (CAM). It turned out that the usage of CAM is increasing in the population around the world. There is a range of information on the internet, which can lead to risks for patients when misinformed. Purpose: Was to describe the attitudes to and knowledge of complementary alternative medicine among nursing staff. Method: A general literature review. Results: There were attitudes that CAM should have a place in health care and a need for guidelines, legislation, support, leadership and evidence. Nursing staff saw it as their responsibility to ask patients about their use. Nursing staff felt that CAM was effective for patients. It turned out that there were both some knowledge and insufficient knowledge of CAM. There was also a great need for knowledge and education among the nursing staff. Conclusions: Given the positive approach to CAM among nursing staff, the increasing usage in the population and lack of a clear regulatory framework regarding CAM. Nurses might find themselves in situations where they do not know how to handle patients' questions and the use of CAM. Therefore there is a need for clearer guidance and education about CAM