Mitt arbete har tagit avstamp i min vilja att lyfta fram unika egenskaper i musikverk. Flerdelade musikverk (exempelvis sviter) består ofta av delar (exempelvis satser) som kontrasterar mot varandra på något sätt. Det är just dessa kontraster som jag intresserat mig för. Arbetets syfte är att undersöka hur jag ska kunna uppnå musikaliskt kontrasterande resultat med hjälp av en regelstyrd kompositionsmetod. Metoden utgår från att man skapar särskilda ramar för varje del (sats) i ett musikverk i kompositionsprocessen, där ramarna för de enskilda delarna även fungerar som förbud för de andra delarna. Dessa förbud är huvudfokus för metoden, och därför kallar jag metoden "antikomposition". För att kunna utveckla metoden har jag komponerat en 25 minuter lång orkestersvit i fyra satser, där jag utnyttjar en kompositionsprocess jag använt mig av tidigare. Jag har även läst på om andra kompositionsmetoder för att skapa en metod som utgår från relevanta arbetssätt i komposition. Egna analyser av fyra andra verk har hjälpt mig hantverksmässigt, konstnärligt men också med material som underlättat att kommunicera mina tankar. För att undvika "blindhet" för min egen musik har jag dessutom tagit hjälp av andra tonsättare som kommenterat mitt verk.

Utgångspunkten för detta examensarbete var att utveckla en kompositionsmetod med utgångspunkt i en tavla för att skapa en ”simulerad synestesi”. För att skapa kompositionsmetoden har tonsättare med synestesi intervjuats samt har en undersökning om hur en grupp människor tittar på en tavla utförts. Ursprungligen så fanns det bara en vilja hos mig att komponera ett stycke baserat på en tavla tillsammans med en nyfikenhet kring fenomenet synestesi. Under examensarbetets gång har kompositionsmetoden samt undersökningen utformats. Detta resulterade i ett två komponerade stycken och båda styckena utgick ifrån varsin synestesi.