Min fascination för cirkus har pågått en längre tid, framförallt för den moderna formen nycirkus. I nycirkusföreställningar används musiken som ett viktigt element och jag har haft en längtan efter att få spela musik som skulle kunna passa ihop med cirkusnummer. Genom att komponera melankoliska och roliga melodier skapades ett underlag att jobba med för de personer som jag hittade till mitt projekt. Jag ville att alla skulle få känna sig delaktiga i arrangeringsprocessen och att det skulle göra melodierna till sina. Att jobba mot ett mål att spela in fyra låtar och ha en konsert gjorde att arbetet kunde sätta fart. / <p>Bilaga: 1 CD</p>

I denna textmässigt beskrivande del av mitt arbete med Knoxville: Summer of 1915 (opus 24), ett verk för sopran och orkester med musik av Samuel Barber och text av James Agee, har jag främst fokuserat på de delar i instuderingen av verket som haft mest betydelse för mig personligen, både som sångerska och som konstnär. Det som har haft avgörande betydelse för mig är verkets unika uppbyggnad, men även mina personliga känslor och egna livserfarenheter, som hjälpt till att forma min uppfattning om verket som helhet. De delar som belyses i uppsatsen är framförallt textens innebörd, verkets kulturella sammanhang och olika sätt som musik och sång kan samverka för att understryka och lyfta fram känslotillstånd och underliggande betydelser i ord. / <p>Bilaga: 1 CD</p>

In this text, I reflect on the conductor's role in Swedish choir life today. I start from the thesis that the conductor fulfills an extremely important function in choirs, orchestras and ensembles. This against a historical background where I describe the conductor as a musical leader and how its role and function has varied and developed. The text deals with both orchestral conducting and choral conducting, but the focus of the survey is on the chorister's perspective and the choristers' perception of the conductor's function and significance. I set their perception against my own thoughts about what role the conductor has and what purposes it can serve in today's choir life. The work is based on qualitative interviews and my own experiences. / <p>Under mitt sista läsår på kandidatprogrammet i kördirigering vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, läsåret 2020/2021, har jag deltagit i fyra konsertproduktioner som dirigent, vilka ligger till grund för denna skriftliga reflektion. De fyra konserterna har föregåtts av fyra repetitioner samt ett genrep och sedan konsert. Det är KMH:s vokalensemble som fungerat som övningskör och som också framfört konserten under min ledning. </p><p>I den första produktionen, september 2020, instuderade och dirigerade jagFolke Rabe - To Love, satserna 6 och 7.I den andra, december 2020 (julkonsert), Judith Weir - Illuminare, Jerusalem. I den tredje produktionen, februari 2021 instuderade och dirigerade jag Ludvig Norman - Motett (op. 50) och i den fjärde produktionen har jag instuderat Johannes Brahms - Lieder und Romanzen (Op. 93a), 6 satser. Denna konsert utgör min examenskonsert och framförs den 3 juni 2021. </p><p>Medverkande: KMH Vokalensemble</p>

Denna uppsats är en undersökning av de faktorer som frigör eller hindrar det kreativa flödet i samband med produktion av och komposition för en konsert med en symfoniorkester. Min undersökning har varit fokuserad på min egen process i samband med genomförandet av en sådan konsert. Resultaten grundar sig dels på en intervju som gjorts med psykologen och författaren Pär Säthil om att förhålla sig till sin egen kreativitet, samt på tidigare forskning som handlar om kreativitet och flow. Kreativitet definieras i studien som en kraft som leder till en originell produkt som är av värde för någon person. Kreativitet kan även förstås som ett tillstånd som brukar benämnas som flow. Detta tillstånd uppstår när kompetens och utmaning motsvarar varandra, och när vi upplever en angelägenhet att genomföra en uppgift. I studien definieras ett antal olika faktorer som främjar kreativitet. Det handlar både om externa och interna faktorer. Exempel på externa faktorer är strukturering, deadlines, en trygg maktstruktur, tydlig rollfördelning inom samarbeten, stöd från omgivningen, avsaknad av distraktioner och grundförutsättningar för hälsa och välmående. Några av de interna faktorer som behandlas är kartläggning av kritiska tankar, att förhålla sig till tvivel, att bygga självförtroende, och att hitta en stark inre motivation. Jag argumenterar även för att tillstånd av flow kan förstås som eller bär på likheter med det meditationstillstånd som beskrivs av munkar. / <p><strong>Verk:</strong></p><p><strong>Ny i världen</strong></p><p>Komposition och arrangemang: Annika Winberg</p><p><strong>Hope</strong></p><p>Komposition och orkestrering: Annika Winberg</p><p><strong>A Dream</strong></p><p>Komposition och orkestrering: Annika Winberg</p><p><strong>Drops</strong></p><p>Komposition och orkestrering: Annika Winberg</p><p><strong>Vårfnatt</strong></p><p>Komposition och orkestrering: Annika Winberg</p><p><strong>Your Breathing Gives Meaning to Mine</strong></p><p>Komposition: Annika Winberg</p><p>Arrangemang: Elias Elffors Elfström och Annika Winberg</p><p>Orkestering: Annika Winberg</p><p><strong>Queen of Autonomy</strong></p><p>Komposition och orkestrering: Annika Winberg</p><p><strong>All I Am</strong></p><p>Komposition och orkestrering: Annika Winberg</p><p> </p><p>Dirigent: Afshin Khaef</p><p>Konsertmästare: Toke Hansenius</p><p>Solosång: Annika Winberg</p><p> </p><p><strong>I orkestern</strong></p><p>Flöjt: Dante Fritzell</p><p>Oboe: Sara Zuchelli</p><p>Klarinett: Markus Cederholm</p><p>Fagott: Fritz Fembro</p><p>Horn: Jenni Lamminen &amp; Zacharias Frato</p><p>Trumpet: Kevin Admantius &amp; Kalle Nordström</p><p>Tenortrombon: Lina Nyström &amp; Espen Hesthammer</p><p>Bastrombon: Elias Ukkonen Widding</p><p>Slagverk: Johannes Carlsson, Eskil Hamrin, Pablo Molina Lozano, Reno Kokmann &amp; Alexandru Munteanu</p><p>Harpa: Pauline Burke-Clason</p><p>Violin: Toke Hasenius, Anne-Sophie Bruchmuller, Hilde Aronsson, Storm Dunder, Lisa Marie Lillie, Janine Monserat Jop-Quintero &amp; Alexandra Baiku</p><p>Viola: Ludvig Dahlström</p><p>Cello: Ebba Högberg, Linnea Hildén, Johannes Karlsson</p><p>Kontrabas: Joel Hedtjärn</p><p></p><p><strong>Kompgrupp</strong></p><p>Elbas: Elias LangGitarr: Olov Nilsson</p><p>Trumset: Edvin Grahn</p><p>Piano: Filip Ahlberg</p><p>Körsång: Isabel Berglund, Maja Gardemark &amp; Ellen Mansten Bruchfeld</p><p> </p><p><strong>Produktion</strong></p><p>Ljud: Erik Metall, Vilmar Jansson &amp; Edvin Johansson</p><p>Foto: Iman Khayyatana</p>

Det här arbetet undersöker olika metoder för att utveckla notläsningsförmågan som violast i syfte att snabbare kunna ta till sig noter och därmed underlätta livet som orkestermusiker. I arbetet presenteras det vad följande böcker inom området skriver om avistaläsning: Robert Spillman - Sight reading at the keyboard Lois Phillips - Can you sight read? Paul Harris - Improve your sight reading David Hickman - Music Speed reading for instrumentalists Hickmans metod genomfördes praktiskt. Innan det praktiska arbetet med Hickmans bok gjordes inspelningar av två etyder från boken. Ett år senare, efter arbetet med boken, gjordes inspelningar av samma etyder och resultatet jämfördes. Under processen fördes loggbok över hur Hickmans bok användes, reflektioner samt dokumenterade metronomtal. Då arbetet handlar om notläsning, som är en så pass grundläggande del av spelet redovisades arbetet klingande med en examenskonsert 29 maj 2024. Arbetet har lett till en ökad förmåga av notläsning och självkänsla som utöver övningarna även kan bero på mängdövning generellt sett.

No description available.

Syftet med den här undersökningen är att ta reda på om det går att uppnå en liknande upplevelse i en filmscen med samma filmmusik skapad virtuellt med en dator gentemot live- inspelade musiker. Nyckelfrågorna i den här undersökningen är - kan en scen ur en film upplevas bättre/sämre beroende på samma musik skapad med dator kontra live? Kan handlingen i scenen uppfattas olika? Förändras känslan i scenen mellan versionerna? I undersökningen använder jag mig av en filmscen ur långfilmen Finding Alice (Fernandez, 2019) som jag komponerat musiken till. Med hjälp av scenen ”I’m Gonna Kill Him” undersöker jag i form av ett blindtest hur stor skillnad åskådaren upplever mellan två versioner av scenen – den ena med virtuellt stråk och den andra med live-stråk. Blindtestet genomfördes på en handfull personer, både med tränade och otränade musiköron. Det blev mycket intressanta diskussioner utifrån frågorna jag hade sammanställt till blindtestet. Man kunde märka likheter och skillnader på hur filmscenen upplevdes. Personerna med tränade musiköron tenderade att föredra versionen med live-inspelat stråk. De starkaste argumenten för den versionen var att den kändes mindre ”Hollywood” och allvarligare i tonen än versionen med virtuellt stråk. De tyckte även att timing/frasering och dynamik med live-stråket kändes mer organiskt och gifte sig bättre med dialogen. Personerna med otränade musiköron tenderade att inte uppleva stor skillnad alls. Eftersom jag utifrån förutsättningarna bara fick ihop en handfull personer till blindtestet var det svårt att komma fram till en slutsats. Men det gick att se tendenser. Personerna med tränade och insatta musiköron kunde uppleva skillnad mellan virtuell musik skapad med dator och live-inspelad musik, och gav därmed olika upplevelser för filmscenen. Men för det otränade musikörat blev upplevelsen i princip samma mellan versionerna. Nyckelord: filmmusik, virtuell, orkester, stråkar, musik, film, MIDI

Mitt arbete har tagit avstamp i min vilja att lyfta fram unika egenskaper i musikverk. Flerdelade musikverk (exempelvis sviter) består ofta av delar (exempelvis satser) som kontrasterar mot varandra på något sätt. Det är just dessa kontraster som jag intresserat mig för. Arbetets syfte är att undersöka hur jag ska kunna uppnå musikaliskt kontrasterande resultat med hjälp av en regelstyrd kompositionsmetod. Metoden utgår från att man skapar särskilda ramar för varje del (sats) i ett musikverk i kompositionsprocessen, där ramarna för de enskilda delarna även fungerar som förbud för de andra delarna. Dessa förbud är huvudfokus för metoden, och därför kallar jag metoden "antikomposition". För att kunna utveckla metoden har jag komponerat en 25 minuter lång orkestersvit i fyra satser, där jag utnyttjar en kompositionsprocess jag använt mig av tidigare. Jag har även läst på om andra kompositionsmetoder för att skapa en metod som utgår från relevanta arbetssätt i komposition. Egna analyser av fyra andra verk har hjälpt mig hantverksmässigt, konstnärligt men också med material som underlättat att kommunicera mina tankar. För att undvika "blindhet" för min egen musik har jag dessutom tagit hjälp av andra tonsättare som kommenterat mitt verk.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka redskap två dirigenter använder under orkesterrepetitioner, hur deras repetitionsteknik är utformad, samt att undersöka hur för- och efterarbetet sker. Metoderna var observationer under repetitioner, enkät till musikerna i orkestern samt intervjuer med dirigenterna som analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar bland annat att dirigenterna i undersökningen använde sig av snarlika fysiska och intellektuella redskap och att skillnaden i deras repetitionsteknik låg i en dirigents önskan att vara mer effektiv under repetitionen. Arbetet synliggör vilken påverkan dirigentens repetitionsteknik och användandet av olika redskap har på orkestern, samt att om redskapen används på oreflekterat sätt kan de skapa hinder för andra redskap och orkestern.

<p>Oppgaven har vedlegg som mangler i digital versjon, og kan framstå som ufullstendig uten dette. Kontakt NTNU Universitetsbiblioteket for utlån av komplett oppgave.</p>