<p>Trafiksystemet i Linköpings tätort bygger på två ringar, Y-ringen (yttre) och C- ringen (centrum), vilkas syfte är att avlasta stadens olika centrala delar. Den signalreglerade korsningen Industrigatan-Östgötagatan är en del av den så kallade Y-ringen och under vissa tider på dygnet finns det risk för köbildning. Antalet inkommande fordon i korsningen uppgick år 1999 till ca 28 000 per dygn och idag uppgår antalet till någonstansmellan 30 400-32 400 fordon/dygn. </p><p>Kommunen har planer på att på att etablera ett bostadsområde i Övre Vasastaden, vilket kan komma att påverka trafikmängderna i den studerade korsningen. En garanterad orsak till ökade trafikmängder är det faktum att Linköping ständigt ökar i invånarantal, med ökad folkmängd ökar även trafiken. Storleken på trafikökningen finns prognostiserad i olika trafikprognoser och dessa visar att när staden har 150 000 respektive 180 000 invånare kommer det inkommande flödet i aktuell korsning uppgå till ca 35 000 respektive ca 40 000 fordon/dygn. Framtida kö- och framkomlighetsproblem är därmed en realitet. </p><p>Med stöd av effektberäkningsprogrammet Capcal presenteras tre olika förslag på åtgärder där framkomlighetsproblemen undviks. Alternativ 1 innebär modifiering av trafiksignalerna och en förbjuden vänstersväng, alternativ 2 är en rund cirkulationsplats och alternativ 3 motsvaras av en oval cirkulationsplats. I de två sistnämnda alternativen föreslås även fyra alternativa lösningar för gång- och cykeltrafik. </p><p>En jämförelse mellan de olika alternativen visar att de ”bästa” effektmåtten erhålls vid alternativ 3 även om resultaten i alternativ 2 nästan är lika ”bra”. Däremot om kommunens prognoser skulle slå fel med 10 %, dvs om trafiken skulle öka med 10 % mer än beräknat, skulle endast alternativ 1 visa på godkända värden. Resonemanget kring rekommendationer av alternativ har delvis gjorts utifrån de framräknade effektmåtten men även med tanke på trafiksäkerheten för både de oskyddade trafikanterna och fordonstrafikanterna.</p>

Trafiksystemet i Linköpings tätort bygger på två ringar, Y-ringen (yttre) och C- ringen (centrum), vilkas syfte är att avlasta stadens olika centrala delar. Den signalreglerade korsningen Industrigatan-Östgötagatan är en del av den så kallade Y-ringen och under vissa tider på dygnet finns det risk för köbildning. Antalet inkommande fordon i korsningen uppgick år 1999 till ca 28 000 per dygn och idag uppgår antalet till någonstansmellan 30 400-32 400 fordon/dygn. Kommunen har planer på att på att etablera ett bostadsområde i Övre Vasastaden, vilket kan komma att påverka trafikmängderna i den studerade korsningen. En garanterad orsak till ökade trafikmängder är det faktum att Linköping ständigt ökar i invånarantal, med ökad folkmängd ökar även trafiken. Storleken på trafikökningen finns prognostiserad i olika trafikprognoser och dessa visar att när staden har 150 000 respektive 180 000 invånare kommer det inkommande flödet i aktuell korsning uppgå till ca 35 000 respektive ca 40 000 fordon/dygn. Framtida kö- och framkomlighetsproblem är därmed en realitet. Med stöd av effektberäkningsprogrammet Capcal presenteras tre olika förslag på åtgärder där framkomlighetsproblemen undviks. Alternativ 1 innebär modifiering av trafiksignalerna och en förbjuden vänstersväng, alternativ 2 är en rund cirkulationsplats och alternativ 3 motsvaras av en oval cirkulationsplats. I de två sistnämnda alternativen föreslås även fyra alternativa lösningar för gång- och cykeltrafik. En jämförelse mellan de olika alternativen visar att de ”bästa” effektmåtten erhålls vid alternativ 3 även om resultaten i alternativ 2 nästan är lika ”bra”. Däremot om kommunens prognoser skulle slå fel med 10 %, dvs om trafiken skulle öka med 10 % mer än beräknat, skulle endast alternativ 1 visa på godkända värden. Resonemanget kring rekommendationer av alternativ har delvis gjorts utifrån de framräknade effektmåtten men även med tanke på trafiksäkerheten för både de oskyddade trafikanterna och fordonstrafikanterna.

<p>A fauna passage is a way for animals to cross roads separated from the traffic. In Sweden, there are an unknown number of passages with different functions and appearances. These passages would, with the question “Which fauna passages can be found in Sweden, and how well do they work?” as a base, be compiled in a comparable way. This would be done with a number of questions asked to the different regions of Vägverket. The essay was delimited to only include ecoducts, animal bridges, landscape bridges, animal gates, tunnels for small animals, shore passages and fence openings.</p><p>Most of Vägverkets regions had poor documentation of their passages and lacked the time to improve it. Most questions could only be answered for the region in general, and not for every passage, which forced us to change our way of account. In the end, most of the questions were answered by every region, even though it had not seemed possible earlier. Almost all regions also accounted for all their pas-sages in tables and with selected pictures to illustrate the passages.</p><p>The compiled result showed that there were no ecoducts in the country and the passages directed to otter was clearly dominating. There were only a few passages constructed for larger animals, such as deer and elk, but those existing were better documented and followed up, than the smaller passages. It is likely that a lot of animals use regular road bridges and tunnels, but there is no documentation of this.</p><p>The smaller passages are often planned in a simplified way, sometimes only through discussion in field. This often gave a fully sufficient and functional result, but there are examples of passages which did not function alright due to simplify-ing and inadequate planning.</p><p>The passages varied in shape in the different regions, which all seemed to prefer certain kinds. It was not clear from the basic data if this depended on climate dif-ferences between the regions, or if it simply was a question of taste.</p>

A fauna passage is a way for animals to cross roads separated from the traffic. In Sweden, there are an unknown number of passages with different functions and appearances. These passages would, with the question “Which fauna passages can be found in Sweden, and how well do they work?” as a base, be compiled in a comparable way. This would be done with a number of questions asked to the different regions of Vägverket. The essay was delimited to only include ecoducts, animal bridges, landscape bridges, animal gates, tunnels for small animals, shore passages and fence openings. Most of Vägverkets regions had poor documentation of their passages and lacked the time to improve it. Most questions could only be answered for the region in general, and not for every passage, which forced us to change our way of account. In the end, most of the questions were answered by every region, even though it had not seemed possible earlier. Almost all regions also accounted for all their pas-sages in tables and with selected pictures to illustrate the passages. The compiled result showed that there were no ecoducts in the country and the passages directed to otter was clearly dominating. There were only a few passages constructed for larger animals, such as deer and elk, but those existing were better documented and followed up, than the smaller passages. It is likely that a lot of animals use regular road bridges and tunnels, but there is no documentation of this. The smaller passages are often planned in a simplified way, sometimes only through discussion in field. This often gave a fully sufficient and functional result, but there are examples of passages which did not function alright due to simplify-ing and inadequate planning. The passages varied in shape in the different regions, which all seemed to prefer certain kinds. It was not clear from the basic data if this depended on climate dif-ferences between the regions, or if it simply was a question of taste.