The purpose of the essay has been to analyze if the Swedish Army ground forces, can be looked upon as a learning organization as the doctrines declare. This in the perspective that a working, collective Lessons Learned-process does not exist in the Swedish Army with the possible long term effects of diminishing its war-fighting capabilities. The method is a qualitative text analysis of the recently published report from the Swedish Army Land Warfare Center. The report focuses on tactical experiences from the Swedish ground forces perspective through the years 2009-2012, in the over a decade long Afghanistan-operation. The result indicates that the specified organization, the Army and its ground forces, can be seen as a learning organization but with great flaws. The flaws can be seen in all chosen theoretical disciplines, but are the most palpable in the most important one - the system thinking - which is essential for long term learning. But the analysis also gives some good news. The discipline that embraces the most indications of learning is the personal mastery. The inner strength, will and skill sets of the personnel are striking. The analysis points out that a deep learning exists, specifically on individual and lower levels, but is hindered by the system. Hence, the organization is filled with tacit knowledge. The conclusion is that the war-fighting capabilities might actually have been strengthened, but mainly on individual and low level but not as the organization should have. It lacks a working system for it.

Både norska och svenska armén utvecklar förband på Nordkalotten, men vilka markoperativa förändringar görs och hur påverkas krigföringsförmågan av dem? Studiens syfte är att beskriva dessa reformer och med beskrivningen utveckla teorin om krigföringsförmåga. Teoriutvecklingen görs genom att kombinera teorin med analysramverken DOTMLPF-I och TURVLUS. Därigenom vässas relevansen för krigföringsförmåga som begrepp för förband och förmågor. Studien är en deduktiv teorikonsumerande flerfallsstudie, med empiri från nationella officiella dokument, den vetenskapliga miljön samt intervjuer med markoperativa befälhavare verksamma på Nordkalotten. I fallen syns satsningar både på brigadsystem och territorialförsvarsförband. Det är en blandning av framtida och äldre teknik, där frågetecken reses kring framtida krigföring i det elektromagnetiska spektrumet. Att kunna verka i den kärva subarktiska miljön är även fortsättningsvis viktigt och märks delvis i förändringsriktningarna. Studien gjorde inledningsvis en ansats att undersöka markoperativ förändring driven av klimatförändringar, men kunde avskriva det som förändringsorsak inom överskådlig framtid. Annars ses såväl ekonomiska, säkerhetspolitiska och nostalgiska skäl till förändring. Studien visar att begreppet krigföringsförmåga är brett och mångfacetterat. Vidare forskning kan utveckla begreppet genom en metodologisk breddning där kvalitativa och kvantitativa metoder breddar ansatsen. Vertikal kombination av analysteorier belyser delsystemens plats och roll i större system. Den bör dock inte ske slentrianmässigt utan även fortsättningsvis kan och bör analyser med enbart TURVLUS eller DOTMLPF-I räcka till för smalare syften.