Kultursamverkansmodellen, en ny modell för statlig tilldelning av kulturmedel, infördes under 2011med fem regioner: Skåne, Halland, Västra Götaland, Gotland och Norrbotten. För att ingå isamverkansmodellen krävs att regionerna utarbetar en regional kulturplan vilken utgör underlag förstatens bidragsgivning. Mitt syfte med följande uppsats är att utifrån den franska filosofen MichelFoucaults arbeten om diskurs och makt synliggöra föreställningar om barn och barndom i ovannämnda regioners kulturplaner. Mitt kunskapsintresse rör hur föreställningar om barn och barndomuttrycks samt hur maktutövning och styrkeförhållandet mellan barn och vuxna speglas ikulturplanerna. Min utgångspunkt är att de regionala kulturplanerna som politiska dokument beskriver kollektivaföreställningar om barn och barndom. Utifrån studiens material kan jag konstatera attkulturplanerna uttrycker en komplex och mångtydig variation av diskurser om barn i relation tillestetiska verksamheter. Skolans förhållande till kultur, barndom som nationellt intresse och kultursom fostran lyfter jag fram som tre tongivande föreställningar. Min tolkning är att dessa tre sätt atttala om barn i sin tur innehåller olika och i viss mån motsägelsefulla beskrivningar av barndom. Imin studie lyfter jag även fram det band som skrivs mellan svensk barnkulturpolitik och FN:skonvention för barnets rättigheter. Min avsikt är att visa hur barn skapas som nationellt intresse därde regionala kulturplanerna förhåller sig till barnkultur ur en rättighetsdiskurs. Utifrån min analys förstår jag de regionala kulturplanerna som del i en maktutövning vilken styrbarn mot önskvärda egenskaper och eftersträvansvärda beteenden. Den estetiska praktiken förväntasbidra till barns utveckling, både av den personliga identiteten men även som fostran avsamhällsmedborgare. Av studien framgår att det i mitt empiriska material synliggörs en dikotomimellan vuxenhet och vad som upplevs vara en specifik barnvärld.

Den här uppsatsen handlar om mötet mellan regional utveckling och Ställbergs gruva, en postindustriell plats som idag fått en ny funktion i form av ett konstcenter.  Gruvan ligger i Ställberg i Ljusnarsbergs kommun, en kommun som sedan 1970-talet har en kraftigt minskande befolkning. Idag ägs gruvområdet av konstgruppen The non existent Center vars verksamhet vid gruvan sedan 2017 till stor del finansieras genom att de är med i en modell för finansiering av regionala kulturaktörer och institutioner; kultur- samverkansmodellen. Syftet med uppsatsen är att förstå vad verksamheten i gruvan innebär och vilka idéer om regional utveckling som aktualiseras  genom deras  medverkan i samverkansmodellen.  Detta sätts i perspektiv med hur den regionalpolitiska diskursen präglas av tanken om konkurrens och tillväxt. Uppsatsen är upplagd som en kvalitativ fallstudie där det huvudsakliga empiriska materialet består av intervjuer   med   representanter   från   fyra   geografiska   och   samhälleliga   nivåer;   konstgruppen, lokalsamhället, kommunen och regionen. Regional utveckling i teori och praktik tillsammans med hur kultur  ses  som  en  utvecklingsfaktor  för  regional  utveckling  utgör  studiens  huvudsakliga  teoretiska ramverk. Andra viktiga teorier är den om socialt kapital och teorin om släta och räfflade rum.Studien visar att gruppens arbete vid Ställbergs gruva har ett bredare fokus än att enbart fungera som en konstscen,  gruppen kan även beskrivas som en social rörelse där  de strävar  efter att  ifrågasätta och utmana normer och värderingar i samhället. I mötet med regional utveckling uppstår vissa svårigheter då regionen och konstgruppen har en del olika viljor och uppfattningar om vad det regionala arbetet för konstgruppen ska innebära. Konsten som en utmanande samhällskraft både uppmuntras och i praktiken begränsas  från  kulturpolitiskt  håll.  Konstgruppen  vill  även  vara  en  plattform  och  mötesplats  för lokalsamhällets  invånare  vilket  främst  aktualiserar  idén  om  socialt  kapital som  viktig  grogrund  för utveckling och tillväxt, enligt idéer om regional utveckling. Svårigheter som kan möta gruppen i strävan efter att vara en lokal mötesplats är att några av de intervjuade ger uttryck för att många i samhället inte förstår vad verksamheten vid  Ställbergs  gruva innebär och inte  heller  har  något intresse av att veta. Utifrån den konkurrensfokuserade regionala utvecklingsdiskursen kan konstateras att diskursen även är synlig i den mer välfärdsinriktade kulturpolitiken då medel ej satsas på Ställbergs gruva för att stärka en av regionens ”svagare” platser utan för vad verksamheten kan bidra med för regionen som helhet.

This essay aims to map the ideas behind the Swedish cultural reform called Kultursamverkansmodellen, and how the ideas are forming a discourse. Furthermore it examines the social praxis on the three levels that constitutes the model. The three levels are the state, the region and culture creators/civil society. This is a qualitative study based on primary and secondary sources collected on the three levels. The theoretical frame of reference is based on institutional theory, on Michel Foucault‟s lecture on The Discourse of Language, and on New Public Management. When it comes to distribution of the official funds there has been no actual change after the reform, according to our empirical data. There may have been a change in terms of language and work methods. Our data also shows that there is a cumulative view on the concept of culture as an instrument for other parts of the society or other political areas. The culture does not stand independently; it is given the right to exist through the cause of something else.

The name of the study means “The short arm - a study in diversity and arm’s length in the cultural collaboration model”. Right now there is a reform in the Swedish cultural administration where the responsibility for handing out state funds and grants to cultural organizations is changing from the state government to the local regional governments. The purpose of this study is to map the organisational changes caused by the reform and investigate how this affects the regional policies concerning cultural diversity and the arm’s length principle. The study has found that the regional governments have mainly adapted existing structures to incorporate the necessary changes for the cultural collaboration model. The exception being the non government organizations that have made considerable changes to their organizations. While cultural diversity is still strong in the model arm’s length principle has been hollowed out. / Just nu pågår en stor reform inom kulturpolitiken där ansvaret för fördelningen av statens medel till kultur förflyttas från staten till regionerna och landstingen. Syftet med uppsatsen är att kartlägga den organisationsomvandling inom det kulturpolitiska fältet som sker på grund av reformen samt undersöka hur detta påverkar regionernas arbete med kulturell mångfald och armlängdsavstånd. Studien har funnit att inga större förändringar har skett i de regionala organisationerna, utan att de anpassat redan existerande organisationsstrukturer. Undantaget har varit intresseorganisationerna som gjort större förändringar i sina organisationer. Även om kulturell mångfald fortfarande är starkt i modellen har principen om armlängds avstånd blivit urholkad.