<p>Syftet med mitt arbete har varit att undersöka pedagogers strategier att bemöta barns olik­heter. Hur går de tillväga för att göra den pedagogiska verksamheten meningsfull för alla barn? Jag vill genom undersökningen också skaffa mig redskap för mitt kommande yrkesliv genom att ta del av verksamma pedagogers erfarenheter. Genom studien kan jag också knyta ihop teorin från min utbildning med verksamheten på fältet.</p><p>I läroplanen står att förskolan har i uppdrag att bemöta och ta tillvara alla barns individu­ella behov samt att de skall göra verksamheten meningsfull för alla barn. Jag har ställt mig följande frågor.  Vad har pedagoger för strategier för att bemöta varje enskilt barn, på dess individuella nivå? Hur anpassar pedagoger gruppverksamhet, exempelvis samlingar eller annan planerad verksamhet till alla barns individuella behov?</p><p>Jag har som metod använt mig av kvalitativa intervjuer. Jag har varit på två olika förskolor där jag intervjuat tre pedagoger på respektive förskola.</p><p>Resultatet av min undersökning pekar på att bemötandet är av stor betydelse för barns utveckling och lärande. Det är pedagogens barnsyn som är avgörande för hur de förhåller sig i mötet med barn och till barns lärande. Det är nödvändigt att pedagoger är medvetna om sin egen barnsyn (för bemötandet hänger ihop med förmågan till samspel). Har pedagoger förmågan att bemöta och samspela med barnen, så kan de även anpassa och organisera den pedagogiska verksamheten efter barnens behov och intressen. Bland det viktigaste är, att pedagoger är medvetna om att i lärandet finns det två personer. Pedagogen och barnet, och pedagogen är lika viktig som den som ska lära.</p>

Syftet med mitt arbete har varit att undersöka pedagogers strategier att bemöta barns olik­heter. Hur går de tillväga för att göra den pedagogiska verksamheten meningsfull för alla barn? Jag vill genom undersökningen också skaffa mig redskap för mitt kommande yrkesliv genom att ta del av verksamma pedagogers erfarenheter. Genom studien kan jag också knyta ihop teorin från min utbildning med verksamheten på fältet. I läroplanen står att förskolan har i uppdrag att bemöta och ta tillvara alla barns individu­ella behov samt att de skall göra verksamheten meningsfull för alla barn. Jag har ställt mig följande frågor.  Vad har pedagoger för strategier för att bemöta varje enskilt barn, på dess individuella nivå? Hur anpassar pedagoger gruppverksamhet, exempelvis samlingar eller annan planerad verksamhet till alla barns individuella behov? Jag har som metod använt mig av kvalitativa intervjuer. Jag har varit på två olika förskolor där jag intervjuat tre pedagoger på respektive förskola. Resultatet av min undersökning pekar på att bemötandet är av stor betydelse för barns utveckling och lärande. Det är pedagogens barnsyn som är avgörande för hur de förhåller sig i mötet med barn och till barns lärande. Det är nödvändigt att pedagoger är medvetna om sin egen barnsyn (för bemötandet hänger ihop med förmågan till samspel). Har pedagoger förmågan att bemöta och samspela med barnen, så kan de även anpassa och organisera den pedagogiska verksamheten efter barnens behov och intressen. Bland det viktigaste är, att pedagoger är medvetna om att i lärandet finns det två personer. Pedagogen och barnet, och pedagogen är lika viktig som den som ska lära.

Copyright law gives the creator of a copyrighted work, for example, an exclusive right to exploit this creation by making it available to the public. Legislation does not always evolve in the same tact as technology. Even though legislation most of the time is general and therefore can be applied to situations that wasn’t intended when the legislation was created sometimes the rapid development of technology brings new questions that wasn’t accounted for by the legislator. An example of a situation like this is the case (C-160/15) where the European Court of Justice (The Court) ruled that when actors on the internet link to copyright protected material with an intent to profit it’s seen as a communication to the public.                                 Internet is characterized by that everything is connected, it’s one big platform. Internet users use links all the time. It’s a quick and effective way to spread information and to navigate between different websites.      The purpose of this essay is to carry out a research of the newly established practice by the European Court of Justice regarding hyperlinks on the internet. The questions that will be answered in this essay are the following. How does The Courts interpretation of article 3 Infosoc-directive affect linkage on the internet? Can this interpretation affect our freedom of expression and information? Is The Courts conclusion regarding the necessary prerequisite “new public” and “presumption of knowledge”, when linkage is used with the purpose of profit, compatible with international copyright law?   The Courts conclusion, in our opinion, regarding the prerequisite “new public” is not compatible with international copyright law because the prerequisite were concluded from an interpretation of the Berne Convention without an authority to do so.   Regarding The Courts conclusion of the presumption of knowledge when links is used with an intent to profit we have found that this statement is in accordance with international copyright law. However, in our own assessment, we think that it will lead to an unreasonable responsibility for the actors to research if the material, to which they link to, is protected by copyright or not, and if the material was published with permission.   By our research we have reached the conclusion that The Court’s interpretation of article 3 Infosoc-directive will diminish the usage of links on the internet and, because linkage is the primary form in which information is spread, in turn have a negative effect on our freedom of expression and information. / Upphovsrätt ger skaparen av ett verk en ensamrätt till att t.ex. göra verket tillgängligt för allmänheten enligt artikel 3.1 Infosoc-direktivet. Lagstiftning utvecklas inte alltid i samma takt som tekniken. Även om lagstiftning ofta är generell och kan appliceras på fler situationer än vad som var tänkt från början så kan den tekniska utvecklingen bringa nya frågor som lagstiftaren inte räknade med. Ett exempel på en situation som denna framkom i GS Media-målet (C-160/15) där EU-domstolen (EUD) fick till uppgift att fastställa om hyperlänkning till upphovsrättsskyddade verk på internet är att ses som en överföring till allmänheten. EUD kom fram till att om länkningen sker i vinstsyfte så ses det som en överföring till allmänheten. Internet är kännetecknat av att allt hänger samman, det är en enda stor plattform. Internetanvändare använder länkar hela tiden, det är ett effektivt sätt att sprida information och underlättar för användaren att navigera sig mellan olika webbplatser. Syftet med denna uppsats är att undersöka de upphovsrättsliga fastställanden som EUD gjort gällande länkning på internet. Frågorna som ska svaras på i denna uppsats är följande. Hur påverkar EUD:s tolkning av artikel 3.1 Infosoc-direktivet länkning på internet? Kan tolkningen komma att påverka vår informationsfrihet? Är EUD:s fastställande om rekvisitet ”ny publik” och ”kännedomspresumtion” vid länkning för vinst förenlig med internationell upphovsrätt? Vår uppfattning är att EUD:s fastställande om rekvisitet ”ny publik” är inte förenligt med internationell upphovsrätt då rekvisitet fastställdes genom en obehörig och felaktig tolkning av Bernkonventionen. Angående fastställandet om kännedomspresumtion vid länkning för vinst har vi kommit fram till att det är förenligt med internationell upphovsrätt. Vi tror dock att det kommer leda till ett alltför långtgående ansvar för aktörer på internet att undersöka huruvida materialet de länkar till är skyddat av upphovsrätten eller inte samt om det är publicerat med samtycke eller ej. Vi har kommit fram till att EUD:s tolkning av artikel 3.1 i Infosoc-direktivet kommer minska användningen av länkar på internet. Eftersom länkning är det primära sättet för hur information sprids kommer tolkningen i sin tur även ha en negativ effekt på informationsfriheten.