Svenska grundskoleelevers läsförmåga har försämrats och i den aktuella läroplanen för grundskolan definieras högläsning inte som ett moment i undervisningen. Detta samtidigt som forskning visar att högläsning är ett viktigt arbetssätt för att främja elevers språkliga utveckling. Studiens syfte är att undersöka hur lärare i årskurs 1–3 använder sig av, och arbetar med, högläsning i sin undervisning. Detta självständiga arbete har en sociokulturell ansats. Genom kvalitativa intervjuer med sju lärare undersöker studien vilka faktorer som är viktiga för lärare i valet av högläsningsbok, vilka aspekter de anser vara viktiga i samband med högläsning och textarbete och om lärare använder sig av högläsning för att utveckla elevernas ämneskunskaper.   Resultaten visar att de faktorer som är viktiga för lärarna i valet av högläsningsbok är bland annat elevernas intresse, bokens uppbyggnad och teman eleverna behöver samtala om. I samband med högläsningsmomentet har både lärarens och elevernas aktiva deltagande en central roll för den gemensamma upplevelsen och lärandet. Lärarna betonar skillnaden mellan högläsning och att läsa högt. Lärarna använder sig av boken för att undervisa i läsförståelsestrategier och olika efterföljande arbetsuppgifter. Resultaten visar också att lärarna använder högläsning både i tematiskt och ämnesöverskridande arbete. Resultaten diskuteras utifrån Langers litterära föreställningsvärldar samt ämnesspråklig forskning.