Läsläxan är ett etablerat inslag i skolans verksamhet som innebär förväntningar på vårdnadshavarnas förmåga att stötta sina barn. Forskningen på området är dock mycket begränsad och den tidigare forskning som finns ger ingen samstämmig bild av läxans betydelse för lärande. Hypoteser har utformats med utgångspunkt i teorier och tidigare forskning om hur läsläxans utformning påverkar stöttningen i hemmet och elevernas skolresultat. Syftet med studien är att undersöka om en interaktiv läsläxa, som bygger på läsförståelsestrategier och som uppmuntrar kommunikation mellan vårdnadshavare och barn, utvecklar elevernas läsförståelse mer än en traditionell läsläxa. En experimentell design har använts och två klasser i årskurs 2 har fungerat som experimentgrupp och kontrollgrupp. Experimentgruppen manipulerades genom en interaktiv läsläxa samtidigt som kontrollgruppen fortsatte med sin ordinarie traditionella läsläxa. Experimentet pågick under en sexveckorsperiod och påbörjades och avslutades med ett test för att mäta elevernas läsförståelse. Fortsättningsvis undersöktes hur ofta läxan genomfördes i experimentgruppen och vårdnadshavarna fick därefter utvärdera den interaktiva läsläxan skriftligt. Resultatet indikerar en signifikant ökning i läsförståelse i båda grupperna från förtest till eftertest. Däremot visar resultatet att den interaktiva läsläxan inte lett till att experimentgruppen utvecklat sin läsförståelse mer än kontrollgruppen. Vårdnadshavarna uttrycker dock en positiv inställning till den interaktiva läsläxan och pekar på att den ökat engagemanget för läsning i hemmet. I experimentgruppen framkommer även att det finns ett svagt samband mellan mängden läxläsning och elevens läsförståelse.