<p>Liss Eriksson växte upp i en inspirerande miljö, där fadern Cristian Eriksson förde skulpturtraditionen vidare till sonen. Det var en uppväxt som gav Liss Eriksson stor inblick i en konstnärs sätt att se och betrakta, men också att det krävdes stort tålamod och hantverksskicklighet för att få fram det uttryck man som konstnär söker.</p><p>Liss Eriksson utvecklade en stor förmåga att förmedla en känsla i form av ett koncentrerat uttryck.</p><p>Liss Eriksson tillhörde den skara unga konstnärer som slog igenom i slutet på fyrtiotalet, han var med på utställningen Ung Konst på Färg och Form i Stockholm 1947. Han tillhörde aldrig konkretisterna men påverkades naturligtvis av tidens modernistiska tankar.</p><p>Efter kriget levde och arbetade Liss Eriksson under några år i Paris. Där knöt han många kontakter, bland annat med de franska skulptörerna Jean Osouf och Henri Laurens. Paristiden gav också näring åt Liss Eriksson starka humanism, han lade mänskliga situationer på minnet, lagrade känslostämningar och upplevde många skiftande mänskliga livsöden. De åren kom på många olika sätt att betyda mycket för honom.</p><p>Det som kännetecknar bildhuggare Liss Erikssons sätt att arbeta är ett gediget hantverk, en djup kännedom om skulpturtraditionen, en stor materialkännedom och ett mycket noggrant tillvägagångssätt. Han har påverkats och inspirerats av andra konstnärer och tidsströmmar men alltid följt sin egen väg. Rymd och rumsverkan blev viktigt i Liss Erikssons konstnärliga arbete, hans skulpturer samspelar alltid med den omgivande miljön. Viktigt var också den psykologiska innebörden av hans gestaltande. Liss Eriksson var en stor humanist och i hans verk står alltid människan i centrum. </p><p>Liss Eriksson arbetade länge och återkommande med sina verk, han provade olika uttrycksmöjligheter för sina skulpturer. Han lät sig inspireras av sina ideér under lång tid, dessa har utvecklats och ofta dykt upp igen, vid ett senare tillfälle. </p><p>Med hjälp av denna bakgrund har jag studerat Huset från 1961, en av Liss Erikssons många offentliga skulpturer och funnit att verket innefattar i stort sett allt av ovan nämnda. Det är ett representativt verk för hela hans konstnärskap.</p><p>Skulpturgruppen Huset är placerat i ett bostadsområde från femtiotalet. Verket är resultatet av ett offentligt uppdrag år 1955 och platsen var given för skulpturen. Skulpturen färdigställdes och invigdes 1961. Huset är ca sex meter långt och ca fyra meter brett. Skulpturen kan karaktäriseras som ett öppet hus med flera våningar och ett antal rum konstruerade med hjälp av järnrör. De abstrakta rummen innehåller ett flertal stiliserade gestalter smidda i järn. Gestalterna befinner sig i olika existentiella vardagliga situationer, reducerat till ett koncentrerat känslomässigt uttryck. </p><p>I Huset gestaltar Liss Eriksson människan. Konstverket beskriver själva livet, livscykeln med olika åldrar och kriser, det djupt mänskliga. Han utrycker en stark existentialism, det mänskliga i att vara enskild individ. Skulpturen förmedlar integritet och en stark individualism men också människans behov av gemenskap med andra.</p><p>Skulpturen visar relationer och samspel mellan människor, hur vi fostras in i givna mönster men ändå förblir både ensamma och unika. Liss Erikssons verk berör.</p><p>”I en tillvaro där vi alltmer hotas pressas in i ett abstrakt rutmönster vill jag hävda individen.” </p><p>Liss Erikssons skulpturgrupp Huset är en hyllning till människan och livet . </p><p>Svaret på min första fråga, ”Huset sägs vara ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap, stämmer det?”, menar jag nu är tydligt- ja.</p><p>Huset innefattar en ett stort antal idéer och teman, många av dessa skulle följa Liss Eriksson i hans konstnärliga arbete genom hela livet. Skulpturgruppen Huset är tveklöst något mycket stort i hans konstnärskap. Det är ett tidigt verk i hans långa liv och konstnärskarriär. Skulpturen vittnar om en stor skaparlust och en början till en mängd projekt som han vidareutvecklar genom åren. </p><p>Slutsats; skulpturgruppen Huset kan ses både som ett livsverk och ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap.</p>

Liss Eriksson växte upp i en inspirerande miljö, där fadern Cristian Eriksson förde skulpturtraditionen vidare till sonen. Det var en uppväxt som gav Liss Eriksson stor inblick i en konstnärs sätt att se och betrakta, men också att det krävdes stort tålamod och hantverksskicklighet för att få fram det uttryck man som konstnär söker. Liss Eriksson utvecklade en stor förmåga att förmedla en känsla i form av ett koncentrerat uttryck. Liss Eriksson tillhörde den skara unga konstnärer som slog igenom i slutet på fyrtiotalet, han var med på utställningen Ung Konst på Färg och Form i Stockholm 1947. Han tillhörde aldrig konkretisterna men påverkades naturligtvis av tidens modernistiska tankar. Efter kriget levde och arbetade Liss Eriksson under några år i Paris. Där knöt han många kontakter, bland annat med de franska skulptörerna Jean Osouf och Henri Laurens. Paristiden gav också näring åt Liss Eriksson starka humanism, han lade mänskliga situationer på minnet, lagrade känslostämningar och upplevde många skiftande mänskliga livsöden. De åren kom på många olika sätt att betyda mycket för honom. Det som kännetecknar bildhuggare Liss Erikssons sätt att arbeta är ett gediget hantverk, en djup kännedom om skulpturtraditionen, en stor materialkännedom och ett mycket noggrant tillvägagångssätt. Han har påverkats och inspirerats av andra konstnärer och tidsströmmar men alltid följt sin egen väg. Rymd och rumsverkan blev viktigt i Liss Erikssons konstnärliga arbete, hans skulpturer samspelar alltid med den omgivande miljön. Viktigt var också den psykologiska innebörden av hans gestaltande. Liss Eriksson var en stor humanist och i hans verk står alltid människan i centrum. Liss Eriksson arbetade länge och återkommande med sina verk, han provade olika uttrycksmöjligheter för sina skulpturer. Han lät sig inspireras av sina ideér under lång tid, dessa har utvecklats och ofta dykt upp igen, vid ett senare tillfälle. Med hjälp av denna bakgrund har jag studerat Huset från 1961, en av Liss Erikssons många offentliga skulpturer och funnit att verket innefattar i stort sett allt av ovan nämnda. Det är ett representativt verk för hela hans konstnärskap. Skulpturgruppen Huset är placerat i ett bostadsområde från femtiotalet. Verket är resultatet av ett offentligt uppdrag år 1955 och platsen var given för skulpturen. Skulpturen färdigställdes och invigdes 1961. Huset är ca sex meter långt och ca fyra meter brett. Skulpturen kan karaktäriseras som ett öppet hus med flera våningar och ett antal rum konstruerade med hjälp av järnrör. De abstrakta rummen innehåller ett flertal stiliserade gestalter smidda i järn. Gestalterna befinner sig i olika existentiella vardagliga situationer, reducerat till ett koncentrerat känslomässigt uttryck. I Huset gestaltar Liss Eriksson människan. Konstverket beskriver själva livet, livscykeln med olika åldrar och kriser, det djupt mänskliga. Han utrycker en stark existentialism, det mänskliga i att vara enskild individ. Skulpturen förmedlar integritet och en stark individualism men också människans behov av gemenskap med andra. Skulpturen visar relationer och samspel mellan människor, hur vi fostras in i givna mönster men ändå förblir både ensamma och unika. Liss Erikssons verk berör. ”I en tillvaro där vi alltmer hotas pressas in i ett abstrakt rutmönster vill jag hävda individen.” Liss Erikssons skulpturgrupp Huset är en hyllning till människan och livet . Svaret på min första fråga, ”Huset sägs vara ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap, stämmer det?”, menar jag nu är tydligt- ja. Huset innefattar en ett stort antal idéer och teman, många av dessa skulle följa Liss Eriksson i hans konstnärliga arbete genom hela livet. Skulpturgruppen Huset är tveklöst något mycket stort i hans konstnärskap. Det är ett tidigt verk i hans långa liv och konstnärskarriär. Skulpturen vittnar om en stor skaparlust och en början till en mängd projekt som han vidareutvecklar genom åren. Slutsats; skulpturgruppen Huset kan ses både som ett livsverk och ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap.

Bei der internen, extramedullären Osteosynthese des distalen Femurs, auf die sich diese Arbeit fokussiert, haben sich in den letzten Jahren interessante Entwicklungen vollzogen. Ausgehend von unzufriedenstellenden Komplikationsraten wurden neue Wege in der Versorgung dieser schwierigen Frakturen gesucht. Osteosynthesematerialien, Repositionstechniken, die Technik der Implantatplatzierung und die Implantate selbst, bei denen die Entwicklung zu winkelstabilen Systemen gegangen ist, haben sich grundlegend geändert. Die vorliegende Arbeit analysiert in einer retrospektiven Studie distale Femurfrakturen, die zwischen dem 1.1.1995 und 31.9.2000 entweder mit einem Fixateur interne (LISS) oder mit der konventionellen Plattenosteosynthese versorgt wurden. In die Studie konnten 51 Patienten mit 54 distalen Femurfrakturen eingeschlossen werden. Die Infektionsrate war in der LISS-Gruppe (0% versus 11,1%) nichtsignifikant geringer, die Rate der verzögerten Frakturheilungen war nichtsignifikant höher. Die einzige verzögerte Frakturheilung (LISS-Gruppe), die einer sekundären chirurgischen Intervention bedurfte, wurde bei einer Patientin mit einem großen Knochendefekt gesehen, der ohne primäre Spongiosaplastik therapiert worden war. Pseudarthrosen traten in beiden Gruppen nicht auf. Die Rate des Materialversagens unterschied sich nicht signifikant. Beim LISS kam es nicht, wie bei den konventionellen Implantaten zu sekundären Repositionsverlusten, es wurden aber im Anfang der klinischen Einführung proximale Schraubenausrisse aufgrund einer Fehlplatzierung gesehen. Es konnte gezeigt werden, dass es durch die Verwendung des LISS und die indirekten Repositionstechniken zu keiner Zunahme der Achsfehlstellungen oder der Operationszeit kam. Die funktionellen Einzelergebnisse und die Punktzahl der erhobenen Scores (Neer-Score und Lysholm-Score) unterschieden sich nicht signifikant. / Internal, extramedullary osteosynthesis of distal femoral fractures which are focussed on in this study has been influenced by interesting developments in recent years. Driven by unsatisfying complication rates new fracture treatments have been looked for. Osteosynthesis materials, reduction techniques, techniques of implant placement and implants themselves - where development went to angular stable systems - have changed decisively. This study analyzes in a retrospective setting distal femoral fractures which were treated between 1.1.1995 and 31.9.2000 either with an internal fixator (LISS) or with conventional plate osteosynthesis. In this study 51 patients with 54 distal femoral fractures could be included. The Infection rate was non significantly lower in the LISS group (0% versus 11,1%), the rate of delayed union was non significantly higher. The only delayed union in the LISS group which needed secondary surgical intervention was seen in a patient with considerate bone loss which was not treated by primary bone grafting. Non-unions were not seen in either group. The rate of implant failure did not differ significantly. In the LISS group no secondary loss of reduction (like in the group with conventional plate osteosyntesis) was seen but proximal screw pull out due to malplacement was reported in the beginning of clinical introduction. It could be demonstrated the LISS and indirect reduction leading not to a higher rate of malalignement nor to prolonged theatre times. Functional results and the point score of the Neer Score and the Lysholm Score showed no significant difference.

The built of reservoirs provides progress by the exploitation and multiple use of water resources, but it also brings changes and impacts in the quality of water. One of the main interests in the use of products of remote sensing in water environments is to verify the spatial and temporal variation of water composition, enabling the investigation on the origin and displacement of specific substances in suspension or substances dissolved in water. In this context, the general objective of this thesis consists of verifying the potential use of remote sensing for monitoring water in Passo Real reservoir. In order to achieve this, three specific objectives were stipulated; 1) To characterize and verify the relation among physical limnologic, chemical and biological variables of Passo Real reservoir; 2) To analyze the influence of the constituents optically active in the spectral response of water in the reservoir and to verify the potential use in the techniques of first derivative and continuum removal for the extraction of information in spectrum of reflectance and identification of wavelength with the finest correlation with limnologic variables; and 3) To evaluate the potential use of images LISS-III/Resourcesat-1 in the estimate of constituents optically active in the water of Passo Real. The variables of water color, transparency, temperature, turbidity and dissolved oxygen were obtained in field and the total of suspended solids, dissolved solids, Hidrogenionic potential, electrical conductivity and chlorophyll-a were determined in laboratory after collection of samples in field. In fieldwork, the measures of water reflectance factor were collected between wavelengths of 400 and 900nm as use of spectroradiometer. The images of satellite used for the analysis of water reflectance were produced by the satellite resourcesat-1, Sensor LISS-III. The spatialisation of the limnologic data obtained in situ was performed by interpolation and the spatializations of estimated data by satellite were obtained by slicing the image generated in the insertion of equations obtained in the models. The strong correlation between data of total of solids in suspension with the turbidity and transparency of water increases the importance of analysis integrated in the variables optical of water environment. From the analysis of the reflectance spectra, it was possible to infer the performance of the components optically active in the spectral characteristics of water. The use of techniques for interpretation of spectrum was important to the extraction of information and analysis of data. Each technique highlighted well the given spectral characteristics. From the set of available data, it was possible to produce models capable of estimating the total of suspended solids, the turbidity and the transparency of water with only one spectral band, band 3, from the sensor LISS-III/Resourcesat-1. By the application of the technique spectral band reason, it was possible to generate a model for the estimate of concentration of chlorophyll-a. / A construção de represas proporciona o progresso com o aproveitamento e usos múltiplos dos recursos hídricos, porém, traz alterações e impactos na qualidade da água. Um dos principais interesses no uso de produtos de sensoriamento remoto em ambientes aquáticos é verificar a variação espacial e temporal da composição da água, possibilitando investigar a origem e o deslocamento de substâncias específicas em suspensão ou dissolvidas na água. Nesse contexto, o objetivo geral desta tese consiste em verificar o potencial de utilização do sensoriamento remoto para monitoramento da água do reservatório Passo Real. Para isso, três objetivos específicos foram estipulados:1) caracterizar e verificar a relação entre variáveis limnológicas físicas, químicas e biológicas do reservatório Passo Real; 2) analisar a influência dos constituintes opticamente ativos na resposta espectral da água do reservatório e verificar o potencial de utilização das técnicas primeira derivada e remoção do contínuo para a extração de informações em espectros de reflectância e identificação de comprimentos de onda com melhor correlação com as variáveis limnológicas; e 3) avaliar o uso potencial de imagens LISS-III/Resourcesat-1 na estimativa de constituintes opticamente ativos da água do reservatório Passo Real. As variáveis cor da água, transparência, temperatura, turbidez e oxigênio dissolvido foram obtidas em campo e o total de sólidos em suspensão, total de sólidos dissolvidos, potencial Hidrogeniônico, condutividade elétrica e clorofila-a foram determinados em laboratório após coleta de amostras em campo. Nos trabalhos de campo foram coletadas as medidas do fator de reflectância da água entre os comprimentos de onda de 400 a 900 nm como uso de espectroradiômetro. As imagens de satélite utilizadas para a análise da refletância da água foram produzidas pelo satélite Resourcesat-1, sensor LISS-III. As espacializações dos dados limnológicos obtidos in situ foram realizadas por interpolação e as espacializações dos dados estimados por satélite foram obtidas por fatiamento da imagem gerada pela inserção das equações obtidas nos modelos. A forte correlação entre os dados de total de sólidos em suspensão com a turbidez e a transparência da água reforça a importância da análise integrada das variáveis óticas do ambiente aquático. A partir da análise dos espectros de reflectância foi possível inferir a atuação dos componentes opticamente ativos nas características espectrais das água. A utilização de técnicas de interpretação de espectros foi importante para extração de informações e análise dos dados. Cada técnica ressaltou melhor determinadas características espectrais. A partir do conjunto de dados disponível foi possível produzir modelos capazes de estimar o total de sólidos em suspensão, a turbidez e a transparência da água com apenas uma única banda espectral, a banda 3 do sensor LISS-III/Resourcesat-1. Com a aplicação da técnica de razão de bandas espectrais foi possível gerar um modelo para estimativa da concentração de clorofila-a.

O objetivo deste trabalho foi o de avaliar a aplicação de dois índices de vegetação, NDVI e NDWI, para fins de mapeamento de áreas de arroz irrigado a partir de chaves de classificação temporal. A área do estudo localiza-se na planície costeira interna do Rio Grande do Sul, compondo-se de lavouras de arroz cultivadas no perímetro de irrigação do projeto de assentamento Viamão, região agrícola pertencente à bacia hidrográfica do rio Gravataí. Obtiveram-se imagens digitais de três sistemas sensores, TM (satélite Landsat-5), LISS-III (satélite IRS-P6) e OLI (satélite Landsat-8) para o período compreendido entre primeiro de julho de 2008 e 30 de junho de 2014, correspondendo a seis safras agrícolas. Os dois índices foram calculados para cada cena após o registro geométrico das imagens com a base cartográfica oficial, permitindo avaliar a concordância do mapeamento a partir de imagens de referência de campo. Os padrões de variação temporal dos dois índices de vegetação para as seis safras agrícolas foram analisados para fornecer os parâmetros utilizados na escolha dos limiares dos algoritmos de classificação temporal. As duas chaves de classificação geraram mapas temáticos de uso da terra com duas classes cada: arroz e não arroz. Posteriormente, o resultado do mapeamento para três safras agrícolas sucessivas (2009/10, 2010/11 e 2011/12) foram comparados com a referência e procedida análise da matriz de confusão. Os valores resultantes da análise de concordância ficaram em 77%, 63% e 77% de exatidão global, respectivamente para cada safra considerando o algoritmo do NDVI, e de 88%; 59% e 76%, respectivamente para o algoritmo do NDWI. A análise de discordância evidenciou que a maior parte do erro dos dois algoritmos se deveu à quantidade da discordância, com pouca ou nenhuma discordância na alocação, e que a metodologia empregada pode ser utilizada para auxiliar no mapeamento do plantio de arroz irrigado na área de estudo. / The objective of this work was to evaluate two vegetation indexes, NDVI and NDWI, for mapping paddy rice from temporal classification algorithms. The study area is located in the inner coastal plain of Rio Grande do Sul, consisting of crops of paddy rice in the irrigation perimeter of settlement Viamão, agricultural region in the basin of rio Gravataí. Digital images were obtained from three sensors, TM (satellite Landsat- 5), LISS-III (satellite IRS-P6) and OLI (satellite Landsat-8) for the period from 1 July 2008 and June 30, 2014, corresponding to six agricultural harvests. The two indices were calculated for each scene after the geometric registration of images with the official cartographic base, allowing the correlation mapping from field reference images. The patterns of temporal variation of the two indices of vegetation for six agricultural crops were analyzed to provide the parameters used in the choice of thresholds for temporal classification algorithms. The algorithms generated thematic maps of land use with two classes each: rice and no rice. Subsequently, the result of the mapping for three successive agricultural harvests (2009/10, 2010/11 and 2011/12) were compared with the reference and carried discordance. The resulting of accuracy assessment were in 77%, 63% and 77% of overall accuracy, respectively for each crop considering the NDVI algorithm, and 88%; 59% and 76%, respectively for the NDWI algorithm. The analysis of discordance showed that most of the error of the two algorithms was due to the quantity of disagreement, with little or no disagreement on allocation of disagreement, and that the methodology employed can be used to assist in mapping paddy rice in study area.

O objetivo deste trabalho foi o de avaliar a aplicação de dois índices de vegetação, NDVI e NDWI, para fins de mapeamento de áreas de arroz irrigado a partir de chaves de classificação temporal. A área do estudo localiza-se na planície costeira interna do Rio Grande do Sul, compondo-se de lavouras de arroz cultivadas no perímetro de irrigação do projeto de assentamento Viamão, região agrícola pertencente à bacia hidrográfica do rio Gravataí. Obtiveram-se imagens digitais de três sistemas sensores, TM (satélite Landsat-5), LISS-III (satélite IRS-P6) e OLI (satélite Landsat-8) para o período compreendido entre primeiro de julho de 2008 e 30 de junho de 2014, correspondendo a seis safras agrícolas. Os dois índices foram calculados para cada cena após o registro geométrico das imagens com a base cartográfica oficial, permitindo avaliar a concordância do mapeamento a partir de imagens de referência de campo. Os padrões de variação temporal dos dois índices de vegetação para as seis safras agrícolas foram analisados para fornecer os parâmetros utilizados na escolha dos limiares dos algoritmos de classificação temporal. As duas chaves de classificação geraram mapas temáticos de uso da terra com duas classes cada: arroz e não arroz. Posteriormente, o resultado do mapeamento para três safras agrícolas sucessivas (2009/10, 2010/11 e 2011/12) foram comparados com a referência e procedida análise da matriz de confusão. Os valores resultantes da análise de concordância ficaram em 77%, 63% e 77% de exatidão global, respectivamente para cada safra considerando o algoritmo do NDVI, e de 88%; 59% e 76%, respectivamente para o algoritmo do NDWI. A análise de discordância evidenciou que a maior parte do erro dos dois algoritmos se deveu à quantidade da discordância, com pouca ou nenhuma discordância na alocação, e que a metodologia empregada pode ser utilizada para auxiliar no mapeamento do plantio de arroz irrigado na área de estudo. / The objective of this work was to evaluate two vegetation indexes, NDVI and NDWI, for mapping paddy rice from temporal classification algorithms. The study area is located in the inner coastal plain of Rio Grande do Sul, consisting of crops of paddy rice in the irrigation perimeter of settlement Viamão, agricultural region in the basin of rio Gravataí. Digital images were obtained from three sensors, TM (satellite Landsat- 5), LISS-III (satellite IRS-P6) and OLI (satellite Landsat-8) for the period from 1 July 2008 and June 30, 2014, corresponding to six agricultural harvests. The two indices were calculated for each scene after the geometric registration of images with the official cartographic base, allowing the correlation mapping from field reference images. The patterns of temporal variation of the two indices of vegetation for six agricultural crops were analyzed to provide the parameters used in the choice of thresholds for temporal classification algorithms. The algorithms generated thematic maps of land use with two classes each: rice and no rice. Subsequently, the result of the mapping for three successive agricultural harvests (2009/10, 2010/11 and 2011/12) were compared with the reference and carried discordance. The resulting of accuracy assessment were in 77%, 63% and 77% of overall accuracy, respectively for each crop considering the NDVI algorithm, and 88%; 59% and 76%, respectively for the NDWI algorithm. The analysis of discordance showed that most of the error of the two algorithms was due to the quantity of disagreement, with little or no disagreement on allocation of disagreement, and that the methodology employed can be used to assist in mapping paddy rice in study area.

O objetivo deste trabalho foi o de avaliar a aplicação de dois índices de vegetação, NDVI e NDWI, para fins de mapeamento de áreas de arroz irrigado a partir de chaves de classificação temporal. A área do estudo localiza-se na planície costeira interna do Rio Grande do Sul, compondo-se de lavouras de arroz cultivadas no perímetro de irrigação do projeto de assentamento Viamão, região agrícola pertencente à bacia hidrográfica do rio Gravataí. Obtiveram-se imagens digitais de três sistemas sensores, TM (satélite Landsat-5), LISS-III (satélite IRS-P6) e OLI (satélite Landsat-8) para o período compreendido entre primeiro de julho de 2008 e 30 de junho de 2014, correspondendo a seis safras agrícolas. Os dois índices foram calculados para cada cena após o registro geométrico das imagens com a base cartográfica oficial, permitindo avaliar a concordância do mapeamento a partir de imagens de referência de campo. Os padrões de variação temporal dos dois índices de vegetação para as seis safras agrícolas foram analisados para fornecer os parâmetros utilizados na escolha dos limiares dos algoritmos de classificação temporal. As duas chaves de classificação geraram mapas temáticos de uso da terra com duas classes cada: arroz e não arroz. Posteriormente, o resultado do mapeamento para três safras agrícolas sucessivas (2009/10, 2010/11 e 2011/12) foram comparados com a referência e procedida análise da matriz de confusão. Os valores resultantes da análise de concordância ficaram em 77%, 63% e 77% de exatidão global, respectivamente para cada safra considerando o algoritmo do NDVI, e de 88%; 59% e 76%, respectivamente para o algoritmo do NDWI. A análise de discordância evidenciou que a maior parte do erro dos dois algoritmos se deveu à quantidade da discordância, com pouca ou nenhuma discordância na alocação, e que a metodologia empregada pode ser utilizada para auxiliar no mapeamento do plantio de arroz irrigado na área de estudo. / The objective of this work was to evaluate two vegetation indexes, NDVI and NDWI, for mapping paddy rice from temporal classification algorithms. The study area is located in the inner coastal plain of Rio Grande do Sul, consisting of crops of paddy rice in the irrigation perimeter of settlement Viamão, agricultural region in the basin of rio Gravataí. Digital images were obtained from three sensors, TM (satellite Landsat- 5), LISS-III (satellite IRS-P6) and OLI (satellite Landsat-8) for the period from 1 July 2008 and June 30, 2014, corresponding to six agricultural harvests. The two indices were calculated for each scene after the geometric registration of images with the official cartographic base, allowing the correlation mapping from field reference images. The patterns of temporal variation of the two indices of vegetation for six agricultural crops were analyzed to provide the parameters used in the choice of thresholds for temporal classification algorithms. The algorithms generated thematic maps of land use with two classes each: rice and no rice. Subsequently, the result of the mapping for three successive agricultural harvests (2009/10, 2010/11 and 2011/12) were compared with the reference and carried discordance. The resulting of accuracy assessment were in 77%, 63% and 77% of overall accuracy, respectively for each crop considering the NDVI algorithm, and 88%; 59% and 76%, respectively for the NDWI algorithm. The analysis of discordance showed that most of the error of the two algorithms was due to the quantity of disagreement, with little or no disagreement on allocation of disagreement, and that the methodology employed can be used to assist in mapping paddy rice in study area.

I have studied the Swedish artist formation ”1947 års män” with a sociological perspective based on the ideas of Pierre Bourdieu. I initially made a study of the group as a whole, and after that I chose to focus on the sculptors Liss Eriksson, Arne Jones and Knut-Erik Lindberg. I have examined why some of the artists in the formation became more successful than others. My results show that the ones who were versed in culture or came from an economically or intellectually stronger background also were considered to be the most pioneering artists. These artists also were the ones who became noticed by the art critics at their break-through exhibition in Stockholm in 1947. The art critics’ reviews likely had an impact on the future careers of the artists, as well as on the extent of which they came to be reminded today. / Jag har studerat konstnärsgruppen ”1947 års män” utifrån ett kultursociologiskt perspektiv. Jag gjorde först en studie av hela gruppen, för att sedan fokusera på gruppens skulptörer Liss Eriksson, Arne Jones och Knut-Erik Lindberg. Jag ville undersöka varför vissa av medlemmarna i gruppen blev framgångsrika konstnärer som än idag är ihågkomna, och varför andra inte blev det. Jag kom fram till att det var de konstnärer som hade goda sociala kontakter, var kulturellt och intellektuellt bevandrade eller kom från ekonomiskt starka hem som gjorde det som uppfattades som den mest banbrytande konsten och kom att av konstkritikerna tillskrivas som mest intressanta vid tiden för deras genombrottsutställning 1947. Denna reception lär sedan också ha påverkat även konstnärernas fortsatta karriärer i form av uppdrag, utställningar och inköp till viktiga konstsamlingar och kan även ha påverkat dagens beskrivning av vissa av konstnärerna i gruppen som mer framstående än andra.

Diese Dissertation befasst sich mit den möglichen Folgen einer Kolonisation mit Helicobacter pylori (H. pylori) im Kindesalter. Von besonderem Interesse ist dabei die Entwicklung des Body-Mass-Index (BMI). Dazu werden die Daten einer populationsbezogenen Querschnittsstudie, welche 1998 und 2006 unter Leipziger Schulanfängern bzw. Achtklässlern durchgeführt wurde, analysiert. Insgesamt konnten 1349 bzw. 1161 Kinder, deren H. pylori-Status mittels 13C‑Harnstoff-Atemtest untersucht wurde, in die Untersuchung inkludiert werden. Dabei bestätigte sich, dass die Besiedlung mit H. pylori u.a. signifikant mit einem geringeren sozialen Status und einer geringeren Körpergröße der Kinder assoziiert ist. Der BMI der untersuchten Kinder unterscheidet sich jedoch nicht signifikant in Abhängigkeit von einer Kolonisation mit H. pylori. Auf diesen Ergebnissen basierend werden zwei Hypothesen diskutiert. Zum einen wird analysiert, inwieweit ein Einfluss einer Infektion mit dem Erreger auf den BMI der Kinder nicht sicher auszuschließen ist und dieser eventuell aufgrund der Komplexität der Gewichtsentwicklung in den Ergebnissen dieser Untersuchung nicht erkennbar ist. Zum anderen wird die geringere Körpergröße H. pylori‑besiedelter Kinder nicht auf mit der Infektion in Verbindung stehende Ernährungsstörungen in Zusammenhang gebracht, da sonst vor einer entscheidenden Größenminderung das Gewicht bzw. der BMI der Studienteilnehmer zurück bleiben müsste.

This dissertation studies the impact of the mode of data collection on the quality of answers to survey questions, defined as the product of reliability and validity. Using data from the Netherlands about different topics (media, social and political trust, satisfaction, political orientation, left-right self-placement, attitudes toward immigration), it shows that the quality is similar in a computed assisted face-to-face survey using show cards (the European Social Survey, ESS) and a web survey based on a probability sample (the LISS panel). This is true both at the level of single items and composite scores. It suggests that standardised relationships across variables can be compared across these two modes. On the contrary, telephone interviews lead to some differences in quality. For complex concepts, measurement equivalence also holds, meaning that means and unstandardised relationships can be compared across the faceto- face and web surveys mentioned previously. / Esta tesis estudia el impacto que el método de recolección de datos en encuestas tiene sobre la calidad de las respuestas, definida como el producto de la fiabilidad y la validez. Utilizando datos de Holanda sobre temas diversos (utilización de los medios de comunicación, confianza social y política, satisfacción, orientaciones políticas, autoubicación en la escala izquierda-derecha, actitudes hacia la inmigración), se muestra que la calidad es similar en una encuesta cara-a-cara asistida con ordenador y utilizando tarjetas (la Encuesta Social Europea) y una encuesta online basada en una muestra probabilística (el panel LISS). Esto se cumple tanto para los indicadores simples, como para indicadores complejos. Los resultados sugieren que las relaciones estandardizadas entre variables son comparables entre los dos métodos de recolección. Al contrario, las entrevistas telefónicas producen diferencias de calidad. Para conceptos complejos, la equivalencia de las mediciones también está garantizada: las medias y las relaciones no estandarizadas son comparables en las entrevistas cara-a-cara y online.