De senaste åren har jakten och dess utövare präglats av flera förändringar både beträffande vilka som jagar och den jaktlagstiftning man skall beakta. Vi har ett ständigt växande regelverk i vår lagstiftning som påverkar vår jaktutövning. Detta ställer också ökade krav på dem som har att kontrollera jakten, det vill säga främst polisen tillsammans med de särskilda jakttillsyningsmän som Länsstyrelsen förordnat. Att veta vad man får och inte får göra är en grundsten som tillsyningsmännen måste kunna för att göra det möjligt att utföra ett effektivt arbete. Denna skrift avser att ge en kortfattad översikt över några av de lagar och arbetsuppgifter jakttillsyningsmannen har att ta i beaktning. Aktuella brottspåföljder redovisas och statistik som visar att ca 2516 stycken brott per år är jakt och vapenrelaterade. Jakttillsyningsmannens arbetsmiljö diskuteras också och vikten av att ha ett mångsidigt kunnande i form av exempelvis artkännedom, lokalkännedom, hur en brottsutredning går till, vikten av att säkra bevis och så vidare. Eftersom merparten av brotten begås ute i det fria så belyses svårigheten att säkra spår samt den lilla risk man har att gripa någon på bar gärning. De olika tillståndsmyndigheterna Naturvårdsverket och Länsstyrelsen och deras uppgift belyses också.

Utifrån olika former av riksdagstryck beskriver uppsatsen den nya godtrosförvärvslagen som trädde i kraft den 1 juli 2003. Uppsatsen försöker förklara hur godtrosförvärvslagen ser ut och vad som kan väntas hända utav den. Den nya lagstiftningen är en modifiering av tidigare lag och innebär kortfattat att ursprunglig ägare i vissa fall inte behöver betala någon lösen för att få tillbaka ”sin” egendom som annan förvärvat i god tro. Den nya godtrosförvärvslagen grundar sig på två olika former av äganderättsprinciper, dels på den så kallade extinktionspricipen som reglerar äganderätt av egendom på så sätt att den godtroende förvärvaren blir ägare till förvärvad egendomen och dels på den så kallade vindikationsprincipen, som tvärtemot vad extinktionsprincipen säger, ger den ursprunglig ägaren en kvarhållande äganderätt - trots förvärvarens goda tro. Vad som avgör om extinktionsprincipen eller vindikationsprincipen skall gälla för en viss situation avgörs utifrån det sätt som egendomen en gång kommit bort från den ursprunglig ägarens besittning. Genom att införa vindikationsprincipen i godtrosförvärvslagen hoppas lagstiftaren uppnå två effekter, dels att minska efterfrågan av stulna varor och därigenom minska handeln med dem. Genom en minskad handel med stulna varor hoppas lagstiftaren även på att närliggande brottslighet ska minska. En andra förhoppning med förändringen i godtrosförvärvslagen är att vindikationsprincipens införande i godtrosförvärvslagen ska möta en bredare acceptans hos allmänheten. Den nya delen i godtrosförvärvslagen eftersträvar att ge ursprunglig ägare ett bättre skydd av sin egendom och vidare att underlätta situationen för en bestulen individ då egendomen på ett eller annat sätt återfunnits. Att lämna ut beslag till målsägande ska i framtiden gå fortare – är det tänkt.

Ett uppmärksammat mord i Skönsberg (Sundsvall) på alla hjärtans dag 2004 blir föremål för en omfattande polisutredning. Förundersökningen är en diger lunta. Tingsrätten och Hovrätten fastställer olika domar. Tingsrätten anser det ställt utom all rimlig tvivel att den tilltalade är skyldig, den senare instansen friar dock personen från ansvar med motiveringen att utredningen inte är tillräcklig för att klargöra de väsentliga delarna av händelseförloppet. Vi kommer i vår rapport att studera hur man kan komma fram till så olika slutsatser när man har samma omfattande utredning med bevisning som grund. När utredningsstandarden i brottmål är uppfylld övergår rätten till bevisprövning. Hur skall man värdera den bevisning som finns? Vi förklarar på ett grundläggande sätt hur detta går till. Syftet är dock främst att belysa den problematik som det innebär när man i rätten har möjlighet till ett godtyckligt val av värderingsmetod, som i förlängningen kan innebära olika utfall i domen. Begränsningen ligger i att vi fokuserar och analyserar på rättsfallet och förundersökningen gällande "Skönsbergsmordet". Utöver detta sker en jämförelse med två andra liknande rättsfall, litterära källor angående bevisprövning och värdering kommer att studeras och vi skall även diskutera med Polis och jurister. Rapporten avslutas med en diskussion och de slutsatser vi kommit fram till vad det gäller rättssäkerheten kring det godtyckliga valet av metod för bevisvärdering.

Syftet med detta fördjupningsarbete är att försöka ge klarhet på några vanliga argument för respektive mot dödsstraffet. Vi vill öka vår kunskap inom detta område för att om möjligt möjliggöra ett ställningstagande gjort utifrån empiriska studier snarare än antaganden. I det inledande kapitlet beskriver vi dödsstraffet genom historiens gång. Vi tar även upp FN:s och Europakonventionens arbete att stoppa nyttjandet av denna straffpåföljd. Vi har sammanställt vårt resultat genom att fördjupa oss i dels fyra facklitterära böcker med olika inställningar till dödsstraffet, dels genom en Brå-rapport samt Amnesty internationell. I resultatdelen ger vi svar på vår frågeställning utifrån den information vi tillgodogjort oss. Vi har dels utrönat motivet bakom dödsstraffet samt dess preventiva effekt. Vi belyser ett antal avrättningsmetoder samt klargör varför vissa länder har kvar dödsstraffet idag. Detta utmynnar i två enkätundersökningar gjorda i Sverige av Demokratirådet och SIFO, i vilka svenska folket fick svara på frågor om dödandets moral. I det avslutande kapitlet diskuteras och analyseras vad som framkommit i resultatdelen. I diskussionen lägger vi även in vår slutsats av detta arbete.

Vissa människor väljer att begå brott, deras val leder ibland till påföljd som i sin tur verkställs av Kriminalvården. Kriminalitet är ibland svårt att förstå, vad man kanske inte alltid inser är att alla inte väljer att vara kriminella, vissa har bakgrunder som format deras personligheter och värderingar som lett dem in på fel spår. En del är också slavar under drogmissbruket vilket tvingat dem in i kriminalitet för att finansiera drogerna. Vi kände att vi ville få reda på hur dessa personer tas om hand inom Kriminalvården och hur man jobbar för att eventuellt förbättra deras framtida möjligheter till ett bättre liv efter avtjänat straff. Vi kommer att behandla olika påföljder men rikta in oss mot fängelse. Vi har besökt Ersboda anstalten i Umeå och där kanske få en inblick i anstaltens verksamhet och hur arbetet med de intagna bedrivs. På Ersboda anstalten tog vi upp frågor kring säkerheten, personalen och rehabilitering. Fakta har också inhämtas från kriminalvårdens eget utgivna material samt intervjuer med personer som arbetar inom detta område eller har haft kontakt med kriminalvården. Våra förhoppningar är att även komma i kontakt med personer som själva varit intagna och där få en möjlighet att höra deras sida av hur en påföljd påverkar en människa. Resultatet av detta hoppas vi ska ge oss en bra insikt om hur en intagen person har det på en anstalt och hur livet ter sig efter verkställelsetiden. Vi kommer också att jämföra anstaltens arbetssätt med det material kriminalvården gett ut och se om dessa överensstämmer.

Genom vårt arbete om miljöbrottslighet har vi visat på de problem och svårigheter som uppträder vid utredningar om miljöbrottslighet. Detta har vi gjort genom att intervjua åklagare, poliser samt representanter ifrån tillsynsmyndigheterna som är aktiva på fältet, samt satt oss in i litteratur som är inriktad på miljöbrottslighet. Vi har inom miljölagstiftningen huvudsakligen hållit oss i Miljöbalkens 29, 30 kapitel. Denna miljöbalk togs i bruk år 1999 och har drastiskt påverkat brottsstatistiken inom miljöbrottslighetens område. Anmälda brott mot miljöbalken har dubblerats både i Örebro och på ett nationellt plan. Ett åtgärdskort för all yttre polisiär personal har också konstruerats för att hjälpa de poliser som kommer först till platsen där ett brott mot miljöbalken har förövats.

Rapporten fångar upp bakgrunden till dödsstraffet och syftet med den och min röda tråd, ligger i att ta reda på hur dödsstraffets tillämpning, i de delar av USA som fortfarande använder sig av straffet, egentligen ser ut och fungerar. Den inriktar sig på det faktum att oskyldiga döms och avrättas vid felaktig tillämpning av dödsstraffet. Samtidigt beskrivs effekterna och de brottspreventiva funktioner som ligger bakom samt vilka avrättningsmetoder som används och om dessa egentligen fungerar och tillämpas på korrekt sätt, utan att liknas vid tortyr. I resultatet sammanställs rapportens frågeställningar utifrån aktuell litteratur i ämnet. Detta har jag åstadkommit genom att ha samlat kunskap ur bl. a. Amnesty Internationals hemsida och vissa Brå-rapporter. Rapporten belyser generellt hur tillämpningen av straffet ser ut i USA, som fortfarande tillämpar straffet.

Den första april år 2006 fick Kustbevakningen befogenheter att förelägga ordningsbot för vissa brott till sjöss. Vi önskar vi ta reda på vad detta innebär för Kustbevakningens och Polisens arbetsrutiner samt hur samarbetet mellan myndigheterna är utformat. Finns det risk för en konkurrensstämning mellan dem nu när kustbevakningen fått klassiskt polisiära befogenheter? Får vi en ökad övervakning av sjötrafiken nu när det finns två aktörer som på ett effektivt sätt kan lagföra brotten mot sjötrafikförordningen? Finns det risk för att dessa brott faller mellan stolarna då det är Polisen som i grund och botten är ansvariga för beivrande av brott men det är Kustbevakningen som i praktiken utför arbetet till sjöss? För att få svar på dessa frågor har vi hållit intervjuer med Kustbevakningen och Polisen i Härnösand. Både Polisen och Kustbevakningen anser att de nya rutinerna har anammats bra av personalen och de ser bara fördelar med det nya arbetssättet. Även om det är svårt att se vilka tidsbesparingar som gjorts så upplever både kustbevakningen och polisen att de nya arbetsrutinerna har förenklat deras arbete. Mellan myndigheterna finns ett samverkansavtal som reglerar arbetsfördelningen av beivrande av sjörelaterade brott och de upplever därför inga problem med detta. Däremot finns det oklarheter om vart Kustbevakningen har sina befogenheter rent geografiskt, och ett förtydligande av lagstiftningen kring detta vore därför önskvärt

Tidskriften Gourmet ställdes inför Marknadsdomstolen sedan de publicerat alkoholreklam som inte överensstämde med den aktuella lagen. Detta var år 1997 och år 2003 kom domen. Domen innebar att det blev tillåtet att publicera alkoholreklam i större utsträckning än vad som tidigare varit tillåtet. Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida lagändringen i Alkohollagen påverkat alkoholkonsumtionen och våldsbrotten och om detta i sin tur påverkar polisens arbete. Information i detta ämne har inhämtats genom att studerat lagtext, domslut, Statens Offentliga Utredningar (SOU) samt övrig litteratur på området. Teorier om reklam, hur vi påverkas av reklam, statistik över alkoholkonsumtion och våldsbrottslighet har legat i fokus under teoriavsnittet. I detta avsnitt har även internationell forskning om alkoholreklam belysts. Reklamteorier visar på att vi påverkas av reklam, detta sker framför allt genom omedveten inlärning och leder till att vår bild av varumärket förändras. På grund av att reklam kan påverka både på kort- och lång sikt, kan det vara svårt att mäta effekterna av reklam. Det är även svårt att urskilja reklamens effekter från andra faktorer som även påverkar. I och med lagändringen kunde statistik gällande alkoholkonsumtionen till en början påvisa en ökning av denna för att sedan stabiliseras något. Även våldsbrotten följde samma trend som alkoholkonsumtionen och ökade därmed i samband med lagändringen.

Intresset för detta ämne väcktes genom två massmedialt uppmärksammade brottsutredningar där DNA-provtagning spelade en avgörande roll, mordet på Anna Lindh och den så kallade ”Hagamannenutredningen”. Den nya DNA-lagen säger att om det finns synnerlig anledning att anta att det är för betydelse av utredningen av ett brott får även den som inte är skäligen misstänkt för brott utsättas för provtagning för att underlätta identifiering. Då det inte krävs att personen är misstänkt i utredningen kan detta ses som inskränkande på dennes privatliv och upplevas kränkande. Den nya lagen underlättar polisens möjlig¬heter att utreda brott, men frågan är till vilket pris? För att få svar på bland annat ovanstående fråga har vi studerat lagförslag och motioner för att se hur lagstiftarna resonerat kring införandet av den nya DNA-lagstiftningen. I rapporten återspeglar vi även den samhällsdebatt som avhandlades både av politiker och i media angående avvägningen mellan de utredningsvinster lagändringen innebär och de regler som skyddar en persons integritet. Åsikterna i frågan går vida isär, där en del vill att alla svenskar DNA-registreras medan andra menar att en utökning av lagstiftningen är ett steg mot ett övervakningssamhälle. Ett stort ansvar ligger på dem som stiftar lagar men även på dem som är satta upprätthålla dessa. För att lagstiftningen skall fungera är det viktigt att de människor som verkar i rättssystemet respekterar och efterlever de rättsregler som gäller i samhället.