Det är mötet mellan konst och yttrandefrihet vi intresserar oss för i denna uppsats. Genom två uppmärksammade fall inom den svenska konstvärlden, ger vi oss in i den snårskog som krocken innebär mellan, det till synes, enkla och självklara fria ordet och konsten. Konsten, med dess många olika uttryck, ses säkerligen av många som det ultimata sättet att fritt uttrycka känslor, åsikter och reaktioner. Men vad händer då konsten upprör och krockar med föreställningen om vad yttrandefriheten innebär? Människor blir kränkta och plötsligt kan konsten snarare ses som en legitimering av antisemitism, rasism och diskriminering. Eller kan konst aldrig vara fel? Modern konst har rollen att avspegla, reagera på, kritisera och analysera samhället. Ett steg längre går satiren, som kan sägas vara den svages redskap att häckla sina makthavare: Satiren slår uppåt. Men det finns fall då ironin, humorn och det träffsäkra i satiren upprört inte bara toppskiktet i samhället, utan även de vanliga människorna. Ni minns säkert de karikatyrer som Jyllands-Posten publicerade under 2005. På betydligt närmre håll har mindre men liknande fall uppmärksammats. Vi har valt att fokusera på två svenska konstnärer, tillika samhällskritiker och medieprovokatörer: konstnären Lars Vilks, upphovsman till teckningen föreställande profeten Muhammed som en rondellhund samt satirtecknaren Lars Hillersberg som genom hela sin yrkeskarriär anklagades för att vara antisemit. Vårt syfte är att studera hur svenska ledar- och kulturskribenter hanterar dessa frågor om konst och yttrandefrihet, och vilken betydelse yttrandefriheten får i en diskussion om vad som är rätt och fel att tycka. Vi studerar hur skribenterna positionerar sig i debatterna för att se vilka som blir de ledande argumenten. Blir det fria ordet en ursäkt till att kränka, eller i positiv bemärkelse en möjlighet att väcka känslor och debatt?

<p>Det är mötet mellan konst och yttrandefrihet vi intresserar oss för i denna uppsats. Genom två uppmärksammade fall inom den svenska konstvärlden, ger vi oss in i den snårskog som krocken innebär mellan, det till synes, enkla och självklara fria ordet och konsten. Konsten, med dess många olika uttryck, ses säkerligen av många som det ultimata sättet att fritt uttrycka känslor, åsikter och reaktioner. Men vad händer då konsten upprör och krockar med föreställningen om vad yttrandefriheten innebär? Människor blir kränkta och plötsligt kan konsten snarare ses som en legitimering av antisemitism, rasism och diskriminering. Eller kan konst aldrig vara fel?</p><p>Modern konst har rollen att avspegla, reagera på, kritisera och analysera samhället. Ett steg längre går satiren, som kan sägas vara den svages redskap att häckla sina makthavare: Satiren slår uppåt. Men det finns fall då ironin, humorn och det träffsäkra i satiren upprört inte bara toppskiktet i samhället, utan även de vanliga människorna. Ni minns säkert de karikatyrer som Jyllands-Posten publicerade under 2005.</p><p>På betydligt närmre håll har mindre men liknande fall uppmärksammats. Vi har valt att fokusera på två svenska konstnärer, tillika samhällskritiker och medieprovokatörer: konstnären Lars Vilks, upphovsman till teckningen föreställande profeten Muhammed som en rondellhund samt satirtecknaren Lars Hillersberg som genom hela sin yrkeskarriär anklagades för att vara antisemit.</p><p>Vårt syfte är att studera hur svenska ledar- och kulturskribenter hanterar dessa frågor om konst och yttrandefrihet, och vilken betydelse yttrandefriheten får i en diskussion om vad som är rätt och fel att tycka. Vi studerar hur skribenterna positionerar sig i debatterna för att se vilka som blir de ledande argumenten. Blir det fria ordet en ursäkt till att kränka, eller i positiv bemärkelse en möjlighet att väcka känslor och debatt?</p>