I en demokrati är yttrandefriheten en grundbult. Men ett demokratiskt samhälle innefattar även religionsfriheten, som skyddar individers eller gruppers rättighet att utöva religion. Religiösa utövare placerar ofta religionen över allt annat och individens frihet att yttra sig uppfattas därmed som sekundärt. Det resulterar ofta i att religion blir måltavla för kränkande yttringar, något som av de religiösa uppfattas som otillåtligt. Den 19 augusti 2007 publicerades Lars Vilks blyertsteckning ”Profeten Muhammed som rondellhund.” Karikatyren spred sig snabbt och extremister placerade Vilks på sin officiella dödslista. Vilks testar gränser och de religiösa reagerar, ett tydligt exempel på den turbulens som kan skapas mellan yttrandefrihet och religionsfrihet. Genom en analys av de argument som förs fram i debatten om Lars Vilks, är vårt syfte att skapa en ökad förståelse för det ambivalenta förhållandet mellan yttrandefrihet och religionsfrihet. Vår frågeställning består av två delar: Vilka är de mest frekventa för- och motargumenten som förs fram i debatten kring Lars Vilks i samband med yttrandefrihet och religionsfrihet? Hur kan vi, genom dessa för- och motargument, skapa förståelse för det ambivalenta förhållandet mellan yttrandefrihet och religionsfrihet? Studien bygger på en argumentationsanalys, som fokuserar på debatten om Lars Vilks i samband med yttrandefrihet och religionsfrihet. Empirin utgörs av 62 åsiktsartiklar, hämtade från tidningarna Dagens Nyheter och Expressen från åren 2007, 2010 samt 2015. För att ha ett påstående att förhålla oss till urskilde vi vår huvudtes: Religion får inte inskränka yttrandefriheten i en demokrati. Utifrån det identifierade vi fyra argument som understödjer tesen: I en demokrati får man kränka religion, Ett demokratiskt samhälle ska inte tystas av hot och rädsla, Yttrandefriheten är grundläggande i en demokrati och Religion måste utmanas för att samhället ska utvecklas, samt två som undergräver tesen: Yttranden om religion bör inte användas omdömeslöst och Yttrandefrihet ska inte utnyttjas i syfte att kränka religion. Anhängarna argumenterar för att alla åsikter får yttras. En vädring av obekväma yttranden anses vara avgörande för det demokratiska samhället. Opponenterna anser att oförnuftiga yttranden leder till ett mer konfliktfyllt samhälle och att de därför bör begränsas. Det ambivalenta förhållandet belyses extra i och med att majoriteten argumenterar för att yttrandefriheten är grundläggande i en demokrati, men att utlåtanden kräver ett personligt ansvar. Det personliga ansvaret är dock subjektivt, och en gränsdragning för vad som bör och inte bör sägas blir svår, framför allt i ett samhälle som känner sig hotat av extremister. För att förstå det ambivalenta förhållandet mellan yttrandefrihet och religionsfrihet är det nödvändigt att begripa konflikten mellan de legala rättigheterna och de moraliska förpliktelserna.

<p>Bakgrund: Yttrandefriheten blir ofta ett ämne för debatt då någon yttrar en åsikt som är kontroversiell eller ouppskattad. Detta blev fallet 1998 då konstnären Elisabeth Ohlsons fotografiska utställning Ecce Homo hade vernissage i Stockholm. Utställningen innehöll gestaltningar av olika situationer ur Nya Testamentet där Jesus porträtterades av olika homosexuella män som i sin tur omgavs av andra homo-, bi- och transsexuella som föreställde bland annat apostlarna och Jesus mor Maria. I mars 2010 hamnade konstnären Lars Vilks åter i hetluften, när det stod klart att ett flertal olika personer gripits utomlands för planer på att mörda honom. Anledningen till att Vilks var målet för attentatet var hans teckning av Muhammed som rondellhund, då det inom islam är förbjudet att avbilda profeten Muhammed. Båda konstnärer utsattes för hot från människor som menade att man inte får ta sig friheten att behandla religiösa symboler hur man vill. Detta ledde till debatter om både konstverken i sig samt var gränsen för yttrandefrihet går inom konsten.</p><p>Frågeställningar: Målet med denna uppsats är att undersöka debatterna angående Ecce Homo och Muhammedbilden så som de har framställts i Dagens Nyheter, för att på så sätt urskilja eventuella skillnader mellan samtalen angående synsättet på yttrandefrihet. Frågeställningen är alltså: Har det skett någon förändring i debatten om yttrandefrihet mellan 1998 och 2010, att döma av hur yttrandefriheten konstruerades i debatten om Ecce Homo respektive Muhammedbilden?</p><p>Metod: Analysen av sammanlagt tio debatt- och kulturartiklar har utförts med hjälp av diskursanalys, där Torsten Thuréns verktyg för textnära analys ur "Tanken, språket och verkligheten" har fungerat som stöd.</p><p>Slutsats: Den ursprungliga frågeställningen om det har skett någon förändring i debatten mellan 1998 och 2010 är inte helt okomplicerad att besvara, då analysen visade att samtalet om Ecce Homo inte behandlade yttrandefrihet lika konkret som samtalet om Muhammedbilden. De analyserade artiklarna om Ecce Homo handlade istället till störst del om homosexuellas rättigheter i kyrkan och samhället. Däremot kan man se exempel på stöd för yttrandefriheten i form av att debattörerna önskar se ett utökat och öppnare samtal om homosexuellas rättigheter och i förlängningen att homosexuellas rättigheter ska vara jämställda heterosexuellas. I debatten om Muhammedbilden å andra sidan, behandlar samtalet nästintill uteslutande yttrandefriheten. Yttrandefriheten konstrueras som en nödvändig, grundläggande rättighet som inte får inskränkas till följd av hot från odemokratiska krafter. Fyra av fem artikelförfattare tar klart ställning för yttrandefriheten medan den femte diskuterar ämnet och begreppet yttrandefrihet i sig, utan att i klartext ta ställning för eller emot Lars Vilks konstverk. Slutsatsen blir därmed att debatterna blir komplicerade att jämföra med varandra på grund av mängden olika diskurser som debatterna rör sig inom, samt att samtalet om Muhammedbilden rönte en betydligt häftigare, explicit debatt om yttrandefrihet än vad Ecce Homo (dock implicit) gjorde.Nyckelord: Lars Vilks, Elisabeth Ohlson, Ecce Homo, diskursanalys, yttrandefrihet</p>

Bakgrund: Yttrandefriheten blir ofta ett ämne för debatt då någon yttrar en åsikt som är kontroversiell eller ouppskattad. Detta blev fallet 1998 då konstnären Elisabeth Ohlsons fotografiska utställning Ecce Homo hade vernissage i Stockholm. Utställningen innehöll gestaltningar av olika situationer ur Nya Testamentet där Jesus porträtterades av olika homosexuella män som i sin tur omgavs av andra homo-, bi- och transsexuella som föreställde bland annat apostlarna och Jesus mor Maria. I mars 2010 hamnade konstnären Lars Vilks åter i hetluften, när det stod klart att ett flertal olika personer gripits utomlands för planer på att mörda honom. Anledningen till att Vilks var målet för attentatet var hans teckning av Muhammed som rondellhund, då det inom islam är förbjudet att avbilda profeten Muhammed. Båda konstnärer utsattes för hot från människor som menade att man inte får ta sig friheten att behandla religiösa symboler hur man vill. Detta ledde till debatter om både konstverken i sig samt var gränsen för yttrandefrihet går inom konsten. Frågeställningar: Målet med denna uppsats är att undersöka debatterna angående Ecce Homo och Muhammedbilden så som de har framställts i Dagens Nyheter, för att på så sätt urskilja eventuella skillnader mellan samtalen angående synsättet på yttrandefrihet. Frågeställningen är alltså: Har det skett någon förändring i debatten om yttrandefrihet mellan 1998 och 2010, att döma av hur yttrandefriheten konstruerades i debatten om Ecce Homo respektive Muhammedbilden? Metod: Analysen av sammanlagt tio debatt- och kulturartiklar har utförts med hjälp av diskursanalys, där Torsten Thuréns verktyg för textnära analys ur "Tanken, språket och verkligheten" har fungerat som stöd. Slutsats: Den ursprungliga frågeställningen om det har skett någon förändring i debatten mellan 1998 och 2010 är inte helt okomplicerad att besvara, då analysen visade att samtalet om Ecce Homo inte behandlade yttrandefrihet lika konkret som samtalet om Muhammedbilden. De analyserade artiklarna om Ecce Homo handlade istället till störst del om homosexuellas rättigheter i kyrkan och samhället. Däremot kan man se exempel på stöd för yttrandefriheten i form av att debattörerna önskar se ett utökat och öppnare samtal om homosexuellas rättigheter och i förlängningen att homosexuellas rättigheter ska vara jämställda heterosexuellas. I debatten om Muhammedbilden å andra sidan, behandlar samtalet nästintill uteslutande yttrandefriheten. Yttrandefriheten konstrueras som en nödvändig, grundläggande rättighet som inte får inskränkas till följd av hot från odemokratiska krafter. Fyra av fem artikelförfattare tar klart ställning för yttrandefriheten medan den femte diskuterar ämnet och begreppet yttrandefrihet i sig, utan att i klartext ta ställning för eller emot Lars Vilks konstverk. Slutsatsen blir därmed att debatterna blir komplicerade att jämföra med varandra på grund av mängden olika diskurser som debatterna rör sig inom, samt att samtalet om Muhammedbilden rönte en betydligt häftigare, explicit debatt om yttrandefrihet än vad Ecce Homo (dock implicit) gjorde.Nyckelord: Lars Vilks, Elisabeth Ohlson, Ecce Homo, diskursanalys, yttrandefrihet

The study should be seen as an attempt to examine how a group of selected muslims from seven different cities in Sweden relate to Lars Vilks’s drawings of the prophet Muhammed (also called the roundabout dog) and if they feel that their attitude towards the drawings has changed during the seven years that have passed since the first drawing was published in the newspaper Närkes Allehanda in 2007. To understand these selected muslims’ approach, experiences and feelings in regards to the drawings I examine in what aspect they find the drawings provocative. I also examine what consequences Vilks’s roundabout dog-project might have had  for individual muslims in Sweden. The result portrays their individual reactions, experiences, feelings, views and thoughts on Vilks’s roundabout dog-project. The answers from the informants have been analyzed and discussed based on hermeneutic research theory. The informants own recount and the following analysis the study contributes to the understanding of the facts behind the perceived provocation of the images of the prophet Muhammad.

<p> </p><p> </p><p> </p><p><p><p>About two years after publishing so called Muhammad cartoons in Denmark, the Swedish regional newspaper</p><p><em>Nerikes Allehanda </em>in Orebro published an editorial on self-censorship. A drawing of Prophet Muhammad as a Roundabout dog, drawn by <em>Lars Vilks</em>, was illustrating the article. Publishing of Muhammad drawing was followed by reactions both in Sweden and in some other countries especially in the muslim world. There are many differences and similarities between the publishing in Denmark and Sweden. There are differences and similarities between the two cases even regarding to the reactions in muslim countries. Mass media have certainly played an important role in mediating information about the publishing to people in muslim countries. Which information and how they were mediated are significant for shaping perceptions and thereby the reactions that followed the publishing of Muhammad drawing in Sweden. This essay is investigating how newspapers and online newspapers (web newspapers) in nine muslim countries reported about the publishing of Muhammad drawing. The subjects that newspapers were interesting of and the discourses domination reporting are in focus for this investigation. This essay will also investigate how newspapers and online newspapers in muslim countries covered two issues which were well covered by Swedish media, A threat against <em>Lars Vilks </em>from organization "Islamic State in Iraq" and a statement from the Iranian president Ahmadinejad regarding the Muhammad drawing in <em>Nerikes Allehanda</em>.</p></p></p>

About two years after publishing so called Muhammad cartoons in Denmark, the Swedish regional newspaper Nerikes Allehanda in Orebro published an editorial on self-censorship. A drawing of Prophet Muhammad as a Roundabout dog, drawn by Lars Vilks, was illustrating the article. Publishing of Muhammad drawing was followed by reactions both in Sweden and in some other countries especially in the muslim world. There are many differences and similarities between the publishing in Denmark and Sweden. There are differences and similarities between the two cases even regarding to the reactions in muslim countries. Mass media have certainly played an important role in mediating information about the publishing to people in muslim countries. Which information and how they were mediated are significant for shaping perceptions and thereby the reactions that followed the publishing of Muhammad drawing in Sweden. This essay is investigating how newspapers and online newspapers (web newspapers) in nine muslim countries reported about the publishing of Muhammad drawing. The subjects that newspapers were interesting of and the discourses domination reporting are in focus for this investigation. This essay will also investigate how newspapers and online newspapers in muslim countries covered two issues which were well covered by Swedish media, A threat against Lars Vilks from organization "Islamic State in Iraq" and a statement from the Iranian president Ahmadinejad regarding the Muhammad drawing in Nerikes Allehanda.

Freedom of speech is under serious threat in the west, primarily in the US with policies and regulations infringing on this core value in democratic societies. Universities form policy in order to silence opinions they find contradictory to their values, causing students and teachers alike to risk academic punishment for statements which normally would be guarded within the First Amendment. The central argument behind these infringments are individuals subjective feelings towards, as one may put it, controversial opinions. The aim of this study is through an argument analysis, illustrate the values of freedom of speech in contrast to the demands of primarily minority groups and their advocates, using respectable philosophers and scientists such as John Stuart Mill to answer the question if infringements are applicable in democracies. The conclusions drawn in this essay based on all relevant arguments concludes the answer to be no; a democracy should not infringe on the freedom of speech to safeguard individuals from negative emotional reactions as a result of any legal speech.

Det är mötet mellan konst och yttrandefrihet vi intresserar oss för i denna uppsats. Genom två uppmärksammade fall inom den svenska konstvärlden, ger vi oss in i den snårskog som krocken innebär mellan, det till synes, enkla och självklara fria ordet och konsten. Konsten, med dess många olika uttryck, ses säkerligen av många som det ultimata sättet att fritt uttrycka känslor, åsikter och reaktioner. Men vad händer då konsten upprör och krockar med föreställningen om vad yttrandefriheten innebär? Människor blir kränkta och plötsligt kan konsten snarare ses som en legitimering av antisemitism, rasism och diskriminering. Eller kan konst aldrig vara fel? Modern konst har rollen att avspegla, reagera på, kritisera och analysera samhället. Ett steg längre går satiren, som kan sägas vara den svages redskap att häckla sina makthavare: Satiren slår uppåt. Men det finns fall då ironin, humorn och det träffsäkra i satiren upprört inte bara toppskiktet i samhället, utan även de vanliga människorna. Ni minns säkert de karikatyrer som Jyllands-Posten publicerade under 2005. På betydligt närmre håll har mindre men liknande fall uppmärksammats. Vi har valt att fokusera på två svenska konstnärer, tillika samhällskritiker och medieprovokatörer: konstnären Lars Vilks, upphovsman till teckningen föreställande profeten Muhammed som en rondellhund samt satirtecknaren Lars Hillersberg som genom hela sin yrkeskarriär anklagades för att vara antisemit. Vårt syfte är att studera hur svenska ledar- och kulturskribenter hanterar dessa frågor om konst och yttrandefrihet, och vilken betydelse yttrandefriheten får i en diskussion om vad som är rätt och fel att tycka. Vi studerar hur skribenterna positionerar sig i debatterna för att se vilka som blir de ledande argumenten. Blir det fria ordet en ursäkt till att kränka, eller i positiv bemärkelse en möjlighet att väcka känslor och debatt?

<p>Det är mötet mellan konst och yttrandefrihet vi intresserar oss för i denna uppsats. Genom två uppmärksammade fall inom den svenska konstvärlden, ger vi oss in i den snårskog som krocken innebär mellan, det till synes, enkla och självklara fria ordet och konsten. Konsten, med dess många olika uttryck, ses säkerligen av många som det ultimata sättet att fritt uttrycka känslor, åsikter och reaktioner. Men vad händer då konsten upprör och krockar med föreställningen om vad yttrandefriheten innebär? Människor blir kränkta och plötsligt kan konsten snarare ses som en legitimering av antisemitism, rasism och diskriminering. Eller kan konst aldrig vara fel?</p><p>Modern konst har rollen att avspegla, reagera på, kritisera och analysera samhället. Ett steg längre går satiren, som kan sägas vara den svages redskap att häckla sina makthavare: Satiren slår uppåt. Men det finns fall då ironin, humorn och det träffsäkra i satiren upprört inte bara toppskiktet i samhället, utan även de vanliga människorna. Ni minns säkert de karikatyrer som Jyllands-Posten publicerade under 2005.</p><p>På betydligt närmre håll har mindre men liknande fall uppmärksammats. Vi har valt att fokusera på två svenska konstnärer, tillika samhällskritiker och medieprovokatörer: konstnären Lars Vilks, upphovsman till teckningen föreställande profeten Muhammed som en rondellhund samt satirtecknaren Lars Hillersberg som genom hela sin yrkeskarriär anklagades för att vara antisemit.</p><p>Vårt syfte är att studera hur svenska ledar- och kulturskribenter hanterar dessa frågor om konst och yttrandefrihet, och vilken betydelse yttrandefriheten får i en diskussion om vad som är rätt och fel att tycka. Vi studerar hur skribenterna positionerar sig i debatterna för att se vilka som blir de ledande argumenten. Blir det fria ordet en ursäkt till att kränka, eller i positiv bemärkelse en möjlighet att väcka känslor och debatt?</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur två terrordåd har skildrats i Aftonbladet. De studerade terrordåden är attacken mot Charlie Hebdos redaktion i januari 2015 samt terrorattentatet i Köpenhamn i februari samma år. De frågor som ligger till grund för undersökningen är: Hur skildras de båda händelserna i Aftonbladet? Hur framställs offer respektive förövare? Hur yttrar sig diskussionen om yttrandefrihet? Finns det några likheter och skillnader i rapporteringen, exempelvis vad det gäller närhetsprincipen? Jag har dessutom valt att undersöka hur Aftonbladet har förhållit sig till de pressetiska reglerna. För att besvara mina frågeställningar har jag valt att utgå från de två första dagarna av rapporteringarna, samt två sammanhängande dagar en vecka efter rapporteringens första dag. Detta har motiverats med en tes om att diskussionen om yttrandefriheten ska vara tydligare en tid efter händelserna inträffat. Materialet omfattar såväl nyheter, ledare, krönikor och debattartiklar och har analyserats med en kvalitativ ansats. Samtliga 45 artiklar kommer först att analyseras med en övergripande tematisk analys. Därefter har en mer djupgående granskning genomförts, då med hjälp av Faircloughs kritiska diskursanalys där fokus har lagts på en lexikal nivå. De teoretiska ramarna för studien är journalistik och demokrati, yttrandefrihet, journalistisk etik samt teorier om hate speech. Jag har också valt att undersöka hur närhetsprincipen, domesticering och personifiering har yttrat sig i rapporteringarna. Min studie har visat att rapporteringen delar ett gemensamt fokus på de misstänkta gärningsmännen. Det är också främst i rapporteringen kring dessa som Aftonbladet har begått pressetiska snedsteg. Vad det gäller porträtteringen av offer får den svenska konstnären Lars Vilks en tydlig huvudroll i dramat då han personifierar alla offer. Här är det också tydligt att nyheterna har domesticeras. I fallet Charlie Hebdo får alla enskilda offer i princip samma utrymme, även om attacken huvudsakligen beskrivs som en attack mot det fria ordet. I fallet Charlie Hebdo genomsyras rapporteringen av en diskussion om yttrandefrihet, medan den i rapporteringen om Köpenhamnsdåden är mer implicit uttryckt. Däremot har analysen visat att det finns ett behov av att omformulera den journalistiska etiken i takt med att nyheter tenderar att bli allt mer globala.