Internet tillhandahåller möjligheter för personer att publicera material och uttrycka känslor och åsikter utan att detta nödvändigtvis får konsekvenser i dessas straffrättsliga eller personliga liv, vilket lett till att de traditionella massmedierna inte längre har ensamrätt på opinionsbildning. Expressen publicerade under hösten år 2015 två artiklar i vilka den politiska skribenten som går under pseudonymen “Julia Caesar” namngavs. Genom att med en kritisk diskursanalys tillsammans med en retorisk analys studera de två Expressentexterna samt två texter skrivna av “Julia Caesar” i samband med Expressens publiceringar undersöks spänningen som uppstått mellan traditionella massmedier och alternativa medier som i takt med internets framväxt uppstått. Med hjälp av en fallstudie på “Julia Caesar” ville vi utreda relationen mellan alternativa medier och pressetik i en digital offentlighet och därigenom belysa större mediefenomen. Studiens teoretiska ramverk utgörs av teorier som rör anonymitet i en internetkontext samt två perspektiv på pressens roll i samhället. Studiens resultat visar att spänningarna mellan de etablerade respektive de alternativa medierna kan härledas till diskrepansen mellan de diskurser som de båda perspektiven ger uttryck för. Studien har vidare gjort det möjligt att urskilja vissa processer vilka normaliserar och befäster olika ideologiska budskap.

I uppsatsen undersöks publiceringen av sekretessbelagda uppgifter vid brottsrapportering i Expressen, ur ett medieetiskt perspektiv. Fokus för studien är porträtteringen av de misstänkta gärningsmännen, här Ola Lindholm, Julian Assange och Peter Mangs. Meddelarskyddet som återfinns i Tryckfrihetsförordningen hindrar polismyndigheten från att undersöka brott mot förundersökningssekretessen. Syftet med uppsatsen är att belysa problematiken genom att kartlägga och kritiskt granska rapporteringen av de tre utvalda fallen. Frågeställningarna ämnar ge svar på hur rapporteringen sett ut, samt vilka motiv som ligger till grund för publiceringarna. Teorier som använts som underlag för uppsatsen behandlar pressetik, kommersialisering och nyhetsvärdering. Valda avsnitt ur Jesper Falkheimer och Sigrid Leijonhufvuds Pressetisken – i vems tjänst?, Marina Ghersetti och Gunilla Hjorts Mördare och poliser - Två huvudaktörer i mediernas rapportering om Anna Lindh, Olof Peterssons Medieetik under debatt, Bill Kovach och Tom Rosenstiels The elements of journalism: what newspeople should know and the public should excpect och Sigurd Allerns Nyhetsverdier har använts till uppsatsens teoretiska bakgrund. Inledningsvis görs en kvalitativ expertintervju med samordnaren för Stockholmspolisens pressgrupp, Ulf Göranzon. Därefter kartläggs rapporteringen av fallen, från den artikeln då förundersökningssekretessen bryts och en månad framåt. Därefter genomförs en kritisk diskursanalys enligt Teun A. van Dijks modell av en artikel per fall. Artikeln som analyserats är hämtad från kartläggningens allra första stadium.  För att besvara frågeställningen om motiv till publiceringarna har även blogginlägg skrivna av Expressens ansvarige utgivare, Thomas Mattsson, tillräknats det empiriska materialet. En kvalitativ intervju med densamme har även genomförts. Undersökningen visar att rapporteringen var som mest intensiv de första tre dagarna av den undersökta månaden. I alla tre fall förekom artiklar i rapporteringen som kan anses porträttera den misstänkta gärningsmannen hellre än att rapportera om läget i brottsutredningen. I nyhetstexterna som varit föremål för den kritiska diskursanalysen går att finna implicita motiv till publiceringarna. De åsyftar att hänvisa till allmänintresset i ordets rätta bemärkelse, som demokratisk tillgång. På så vis maskeras även kommersiella motiv till publicering, såsom allmänhetens nyfikenhet. De misstänkta gärningsmännen porträtteras som personer värda att granskas av media, och i ett av fallen framhävs även allmänhetens delaktighet i brottsutredningen. Mattsson framhåller i synnerhet tre återkommande motiv till publiceringarna; att andra medier har publicerat samma nyhet, att Expressen hade goda publiceringsunderlag, samt att Expressen i efterhand visade sig ha rätt. Med det sistnämnda menas att den misstänkte senare visade sig vara skyldig. De här motiven kan alla tre ifrågasättas och diskuteras. Diskussion är någonting som är typiskt för pressetiken överlag, eftersom den bygger på individens egna tolkningar av de pressetiska reglerna.

Uppsatsen undersöker, med utgångspunkt i den svenska pressens självreglering, de syften och strävanden som legat till grund för den svenska pressens etiska riktlinjer. Genom en diskursanalytisk metod och med stöd av Hannah Arendts teorier om makt, den sociala sfären och samhällsintresset analyseras tidningstexter och diskussioner på Publicistklubben under åren 1930-1940 och 1950 -1970. Uppsatsen argumenterar för att den privata sfären har bestämts i förhållande till den samhällsnytta som en publicering innebär, och i de fall då en sådan funnits har händelsen befunnits vara offentlig, och i de fall då en publicering inte tjänat samhällsintresset har händelsen befunnits vara av privat karaktär. Detta har lett till att pressens funktion blivit den av en normerande instans för samhällsmedlemmarna, samtidigt som normen själv etablerar en makt i pressen genom att värdera vilka som kan eller inte kan få uppträda i offentligheten. Denna värdering sker utifrån den roll som pressen har tilldelats i samhället, vilket på förhand bestämmer en åsikt eller handling som legitim eller inte i förhållande till det syfte som pressen har.

No description available.

No description available.

Uppsatsen undersöker hur ett urval av svenska journalister ser på betaljournalistik. Syftet är att bidra till diskussionen om journalisters pressetik och väcka frågan om det finns ett behov och en önskan om att införa en paragraf om betaljournalistik i de svenska pressetiska reglerna. I de norska pressetiska reglerna infördes en sådan paragraf 2007. En av de främsta anledningarna till detta var att informationens trovärdighet kan ifrågasättas om pengar är inblandade. I studien använde vi oss av anonyma webbenkäter som vi skickade till ett urval av journalister på landsortstidningar. Urvalet bestod av 48 personer varav 38 fullföljde hela enkäten. Resultaten analyserade vi utifrån författarna Ekström och Nohrstedts modell Reporterpraktikens kontext, där handlingsetiken antas påverkas av ideal, normer, konsekvenser och villkor. Våra slutsatser är att det finns en hög etik bland journalister på landsortstidningar, att det är situationen som till stor del styr handlingsetiken och att det är fler som tycker att det är okej att belöna, för exempelvis månadens bästa nyhetstips, än att direkt betala en källa för information. Att informationens trovärdighet riskerar att minska är det argument som flest tar upp mot betaljournalistik och de flesta som deltagit i vår undersökning är positiva till att införa en paragraf om betaljournalistik i spelreglerna.

Vi kommer i denna uppsats bidra till en ökad kunskap om hur journaliststudenter samt övrigastudenter upplever artiklar skrivna av Mittmedias textrobot i kontrast till artiklar skrivna aven mänsklig journalist. Vi har undersökt om dessa studenter kan urskilja en robotskrivenartikel från en mänskligt skriven artikel utifrån kategorierna trovärdighet, läsvänlighet ochkvalité. Vi kommer även undersöka om resultaten av detta skiljer sig mellan de två olikagrupperna av studenter.Vi har genom kvantitativa enkätundersökningar samt i kvalitativa fokusgrupper genomsamtalsintervjuer, kunnat analysera studenternas svar. Totalt fick deltagarna läsa fyra artiklar.De första två saknade bylines och var skrivna av antingen en mänsklig journalist eller enrobotjournalist. De övriga två artiklarna innehöll en byline, där två experimentgrupperexponerades för manipulerade bylines och två kontrollgrupper exponerades för artiklarnaskorrekta bylines. Detta för att se om författaren av texten påverkade deltagarnas åsikter.Resultaten visar att deltagarna upplevde den robotskrivna artikeln som mer trovärdig ochmänniskan som mer läsvänlig när författaren inte var presenterad. I grupperna där artikelnsbyline fanns med oavsett om den var manipulerad eller inte, kunde vi se i både enkätsvarenoch i samtalsintervjuerna att roboten upplevdes mer partisk. Deltagarna var generellt setthårdare i sin bedömning av artikeln de trodde roboten skrivit och mer förlåtande till artikelnde trodde att en människa skrivit.

Metoo-rörelsen rörde om i grytan på fler än ett sätt. Svenska medier rapporterade om en stor mängd utpekade personer – med varierande grad av anonymitet. Syftet med denna studie har varit att kartlägga och belysa eventuella skillnader bland Sveriges fyra största tidningar (Aftonbladet, DN, Expressen och SvD) vad gäller rapporteringen kring utpekade personer i samband med metoo. Frågeställningarna behandlar både antalet namnpubliceringar och antalet så kallade ”gråzonsartiklar”, det vill säga artiklar som innehåller ledtrådar om en icke namngiven person som vi bedömer kan användas för att identifiera personen i fråga. Vårt verktyg för att testa gråzons-tesen är Google. Metoden som används är kvantitativ innehållsanalys där totalt 208 artiklar från ovan nämnda tidningar analyseras utifrån ett antal variabler med utgångspunkt i publicitetsreglerna 15 och 16. Urvalet är begränsat till artiklar på ämnet metoo inom tidsperioden 15 oktober – 15 december 2018. Ytterligare en avgränsning är att artiklarna ska behandla utpekade personer i en svensk kontext. I ett andra steg används en metod som utvecklats för denna studie där Google används för att testa huruvida det med hjälp av ledtrådar från artiklar går att söka sig till namn på utpekade, icke namngivna, personer. De artiklar som i den första analysen bedöms vara ”gråzonsartiklar” (111 stycken) används som underlag för denna andra analys. Resultaten pekade på att samtliga tidningar har bidragit till att utpekade personer namngivits – både med direkta namnpubliceringar och indirekt genom att publicera ledtrådar som med hjälp av Google använts för att hitta namnet på den utpekade. Expressen har, i långt högre grad än övriga tidningar, publicerat namn på utpekade.

Denna uppsats analyserar hur Dagens Nyheter och Expressen har rapporterat om tre mord på kvinnor mellan åren 2015 och 2020 – Wilma Andersson (2019), Tova Moberg (2017) och Lisa Holm (2015). Studien syftar till att undersöka om och isåfall hur rapporteringen skiljer sig mellan dagspress och kvällspress, samt studera i vilken utsträckning Dagens Nyheter respektive Expressen har valt att publicera namn, bild och detaljer där allmänintresset kan ifrågasättas. Uppsatsen har sin utgångspunkt i en kvantitativ innehållsanalys och lutar sig mot tidigare forskning som rör områden som genus, medier och pressetik. För att genomföra studien och undersöka eventuella bakomliggande faktorer har vi valt att tillämpa teorin om det “ideala offret” av Nils Christie (1986), samt teorier som beskriver nyheter som vara såsom nyhetsvärdering och nyhetsurval. Målet med studien är att visa hur våra valda tidningsmedier förhållit sig till de etiska riktlinjerna gällande publicering som verkar inom ramarna för den svenska journalistkåren.  Studiens material består av totalt 203 artiklar i tryckt press, varav 40 artiklar tillhör Dagens Nyheter och 163 artiklar tillhör Expressen. I fallet Wilma Andersson analyseras totalt 55 artiklar. I fallet Tova Moberg analyseras 56 artiklar. I fallet Lisa Holm analyseras 92 artiklar. Anledningen till varför antalet artiklar skiljer sig åt i respektive fall kommer att redogöras för i uppsatsen. Resultatet av vår analys visar att det finns olikheter mellan hur våra valda tidningsmedier har förhållit sig till de pressetiska reglerna, samt att porträtteringen av morden skiljer sig mellan dags- och kvällspress. Expressen har i större omfattning än Dagens Nyheter publicerat namn och bild samt detaljer kring morden. Resultatet visar även att vår valda kvällstidning har publicerat betydligt fler artiklar om samtliga mordfall i jämförelse med vår valda dagstidning.

Hösten 2014 pågick en ubåtsjakt i Stockholms skärgård som väckte stor medial uppmärksamhet. Med utgångspunkt i reglerna för god journalistik utreder vi tre nyhetsmediers bevakning av händelsen och hur den potentiella ryska närvaron gestaltades. Genom en kvalitativ analys av artiklar skrivna vid tidpunkten synliggörs en rapportering som förmedlar ett narrativ utan stöd i verifierade uppgifter. Med antagandet att journalistikens första skyldighet är till sanningen utreder vi varför icke verifierade uppgifter tas upp i nyhetsflödet och om orsaken gömmer sig i ett pressetiskt system som ännu inte anpassats till en digitaliserad värld.