I uppsatsen undersöks publiceringen av sekretessbelagda uppgifter vid brottsrapportering i Expressen, ur ett medieetiskt perspektiv. Fokus för studien är porträtteringen av de misstänkta gärningsmännen, här Ola Lindholm, Julian Assange och Peter Mangs. Meddelarskyddet som återfinns i Tryckfrihetsförordningen hindrar polismyndigheten från att undersöka brott mot förundersökningssekretessen. Syftet med uppsatsen är att belysa problematiken genom att kartlägga och kritiskt granska rapporteringen av de tre utvalda fallen. Frågeställningarna ämnar ge svar på hur rapporteringen sett ut, samt vilka motiv som ligger till grund för publiceringarna. Teorier som använts som underlag för uppsatsen behandlar pressetik, kommersialisering och nyhetsvärdering. Valda avsnitt ur Jesper Falkheimer och Sigrid Leijonhufvuds Pressetisken – i vems tjänst?, Marina Ghersetti och Gunilla Hjorts Mördare och poliser - Två huvudaktörer i mediernas rapportering om Anna Lindh, Olof Peterssons Medieetik under debatt, Bill Kovach och Tom Rosenstiels The elements of journalism: what newspeople should know and the public should excpect och Sigurd Allerns Nyhetsverdier har använts till uppsatsens teoretiska bakgrund. Inledningsvis görs en kvalitativ expertintervju med samordnaren för Stockholmspolisens pressgrupp, Ulf Göranzon. Därefter kartläggs rapporteringen av fallen, från den artikeln då förundersökningssekretessen bryts och en månad framåt. Därefter genomförs en kritisk diskursanalys enligt Teun A. van Dijks modell av en artikel per fall. Artikeln som analyserats är hämtad från kartläggningens allra första stadium.  För att besvara frågeställningen om motiv till publiceringarna har även blogginlägg skrivna av Expressens ansvarige utgivare, Thomas Mattsson, tillräknats det empiriska materialet. En kvalitativ intervju med densamme har även genomförts. Undersökningen visar att rapporteringen var som mest intensiv de första tre dagarna av den undersökta månaden. I alla tre fall förekom artiklar i rapporteringen som kan anses porträttera den misstänkta gärningsmannen hellre än att rapportera om läget i brottsutredningen. I nyhetstexterna som varit föremål för den kritiska diskursanalysen går att finna implicita motiv till publiceringarna. De åsyftar att hänvisa till allmänintresset i ordets rätta bemärkelse, som demokratisk tillgång. På så vis maskeras även kommersiella motiv till publicering, såsom allmänhetens nyfikenhet. De misstänkta gärningsmännen porträtteras som personer värda att granskas av media, och i ett av fallen framhävs även allmänhetens delaktighet i brottsutredningen. Mattsson framhåller i synnerhet tre återkommande motiv till publiceringarna; att andra medier har publicerat samma nyhet, att Expressen hade goda publiceringsunderlag, samt att Expressen i efterhand visade sig ha rätt. Med det sistnämnda menas att den misstänkte senare visade sig vara skyldig. De här motiven kan alla tre ifrågasättas och diskuteras. Diskussion är någonting som är typiskt för pressetiken överlag, eftersom den bygger på individens egna tolkningar av de pressetiska reglerna.

1994 genomfördes ett av de mest brutala folkmord som världen har skådat. Platsen var Rwanda, ochlandets medier spelade en avgörande roll i att hetsa folkgruppen hutuer mot tutsier. Den här studien utfördes i Sverige och Rwanda 19 år efter att folkmordet startade, under våren2013, med syftet att undersöka hur medieklimatet i landet ser ut i dag. Totalt sju informanterintervjuades, varav två exiljournalister som i dag befinner sig i Sverige och fem journalister iRwanda. Frågeställningarna var som följer: 1) Hur kan det rwandiska medieklimatet klassificeras,utifrån intervjuer med rwandiska journalister? 2) Hur kan den rwandiska medieetiken beskrivas,utifrån intervjuer med rwandiska journalister? 3) Hur påverkar de rwandiska exiljournalisternamedieklimatet i landet, enligt de rwandiska journalisterna?Som teoretisk grund i studien används dels teorier om offentlighet, dels teorier omklassificering av mediesystem och dels normativa teorier om medieetik. Utifrån intervjuernaanalyseras och diskuteras hur mediesystemet i Rwanda ser ut i dag, hur det kan klassificeras, hurmedieetiken ser ut, vilken påverkan exiljournalisterna kan tänkas ha på utvecklingen avmedieklimatet – och avslutningsvis, vart Rwandas medieklimat kan tänkas vara på väg. Resultaten av studien visar att mediesystemet i Rwanda först och främst är i konstantförändring. De senaste åren har, att döma av de fem inhemska journalisternas syn på saken, flerasteg tagits mot ett öppnare medieklimat. I dag har det flera likheter med länder som hör hemma iHallin & Mancinis (2004) Polarized Pluralist Model. Men det är lång väg kvar innan landet kansägas fylla samtliga kriterier, eller motsvarar de västliga ideal som finns inom journalistisk etik.Medierna är inte någon tredje statsmakt, de är fortfarande starkt begränsade och journalisterna ärfortfarande rädda i vissa situationer. Lågt förtroende för journalistkåren är ett problem. Brist påkompetens hos medierna och oseriösa aktörer är ytterligare ett problem som journalisterna pekar på.Samtidigt finns tecken på att medieklimatet fortsätter att röra sig i riktning mot ett mer västligtideal, även om det finns motstridiga krafter. Såväl teknikutveckling, till exempel genom ökatgenomslag av sociala medier, och indirekt påverkan från exiljournalister genom internationellaorganisationer, drar i riktningen mot ett öppnare medieklimat. Ytterligare en kraft är journalisternasegna utmaningar av de uttalade eller outtalade gränserna för yttrandefriheten. Att döma avjournalisternas svar är en stark kraft som verkar i den motsatta riktningen den politiskt oroligasituationen i regionen, med konflikten i grannlandet Kongo som största problem. Direkta hot ochvåld mot journalister har minskat de senaste åren, men rädslan finns kvar och leder till självcensur.

This thesis consists of an examination of two separate episodes of investigative journalism. These two episodes are Dömda för våldtäkt produced by SVT1 and Slutstationen produced by TV4. Each episode was released during the early autumn of 2018 and received substantial criticism for their lack of responsible journalism and proper media ethics. This essay intends to thoroughly investigate each of these episodes in order to determine their ethical value and potential risks. In order to do so we examined several scientific outlooks on media ethics as well as the guidelines used by the separate media houses to conclusively summarise adequate characteristics of media ethics of which to examine the episodes by. In this essay we use theories by Stephen Ward, Torbjörn Von Krogh as well as Mats Ekström and Stig Arne Nohrstedt’s research on the subject. To analyse the episodes we have used a qualitative research method of critical examination as defined by Esaiasson et al. in order to summarise each episode’s ethical value and discuss if they follow the ethical guidelines or not. We discovered that each of the episodes were barely lacking in parts of the criteria, and the largest issue is regarding how much of a consequence ethics perspective that should be involved in a media ethics framework. This essay foremost presents an issue of intentions. Each episodes’ intention to produce critical journalism is greater than their use of proper media ethics which might discredit their journalism to a certain extent.

Metoo-rörelsen rörde om i grytan på fler än ett sätt. Svenska medier rapporterade om en stor mängd utpekade personer – med varierande grad av anonymitet. Syftet med denna studie har varit att kartlägga och belysa eventuella skillnader bland Sveriges fyra största tidningar (Aftonbladet, DN, Expressen och SvD) vad gäller rapporteringen kring utpekade personer i samband med metoo. Frågeställningarna behandlar både antalet namnpubliceringar och antalet så kallade ”gråzonsartiklar”, det vill säga artiklar som innehåller ledtrådar om en icke namngiven person som vi bedömer kan användas för att identifiera personen i fråga. Vårt verktyg för att testa gråzons-tesen är Google. Metoden som används är kvantitativ innehållsanalys där totalt 208 artiklar från ovan nämnda tidningar analyseras utifrån ett antal variabler med utgångspunkt i publicitetsreglerna 15 och 16. Urvalet är begränsat till artiklar på ämnet metoo inom tidsperioden 15 oktober – 15 december 2018. Ytterligare en avgränsning är att artiklarna ska behandla utpekade personer i en svensk kontext. I ett andra steg används en metod som utvecklats för denna studie där Google används för att testa huruvida det med hjälp av ledtrådar från artiklar går att söka sig till namn på utpekade, icke namngivna, personer. De artiklar som i den första analysen bedöms vara ”gråzonsartiklar” (111 stycken) används som underlag för denna andra analys. Resultaten pekade på att samtliga tidningar har bidragit till att utpekade personer namngivits – både med direkta namnpubliceringar och indirekt genom att publicera ledtrådar som med hjälp av Google använts för att hitta namnet på den utpekade. Expressen har, i långt högre grad än övriga tidningar, publicerat namn på utpekade.

On the eighth of July 2023, the Swedish tabloid newspaper Aftonbladet published the identities of the anonymous music group Hooja. The publication provoked strong reactions from the fans of Hooja. Only a few of the Swedish newspapers chose to publish the disclosure or to make a remark on it. In this study the publishers and editors-in-chief who were essential to the debate have been interviewed. The journalist who wrote the revealing article of the music group Hooja, has also been interviewed for the essay. The study and the interviews have been done based on the disclosure of Hooja's identities and have discussed the topics about ethical considerations and journalistic decisions associated with the emergence of social media and its impact on the industry. The essay has been done with a qualitative method, more precisely, with research interviews and a thematic analysis. The theory of media ethics is used in the study. News selection and news valuation are also theories that have been used in the essay. With the emergence of social media, a new form of authorities has also emerged. It has affected the Swedish news industry in different ways. During the research interviews the pros and cons of the definition of what an authority is, were discussed. Furthermore it is discussed how a publisher and editor-in-chief may think about investigative journalism in a changed media landscape with a new form of authorities. What emerges is that it is no longer clear to determine who has authority and therefore determine who should be investigated. It must be an individual assessment on a case-by-case basis. The revealing of Hooja's identities are an example of when different news media are not in agreement. What is set against each other in the news evaluation is the public interest and relevance versus the possible publicity damage.

Den journalistiska yrkesrollen har som grund att förhålla sig och efterleva de yrkesetiskareglerna, men även de publicistiska reglerna. Hur man efterlever dem i det skrivande formatetär tidigare beforskat, men inom liveformatet saknas forskning. Liveformatet har en rad olikautmaningar kontra den skrivande journalistiken. Att behöva agera snabbt och fatta rätt beslut ien pressad situation är två exempel som visar på utmaningen med formatet. Därför ärstudiens syfte att undersöka hur livereportrar förhåller sig till publicitetsreglerna, men ävenvilka riktlinjer som redaktionsledningen ger när det kommer till etiska förhållningssätt.Frågeställningarna behandlar hur skriven journalistik och livesänd journalistik skiljer sig ochpå vilka sätt journalisterna verifierar sina uppgifter.Den metod som undersökningen grundas på är en kvalitativ intervjuundersökning där mötenförekommer både digitalt och på plats. Vidare har två etiska teorier applicerats;konsekvensneutralitet och den sociala ansvarsteorin. Det har även förekommit segment därprofessionaliseringsteorin lyfts upp, just för att undersöka hur formatet gör att yrkesrollen gårlängre från sin profession.Resultatet visar att journalisterna har god kunskap om de publicistiska reglerna men kanuppleva att formatet gör det svårare att applicera dem under arbetets gång. Majoriteten avintervjupersonerna upplever att de inte har riktlinjer vad gäller etiska frågor frånredaktionsledningen. Gemensamt eftersträvar journalisterna en social ansvarsteoretiskriktning när de fattar etiska beslut. Däremot gör det snabba formatet att det inte finnsutrymme att förutse konsekvenser. Det verkar i sin tur leda till att formatet blivit merförlåtande hos Granskningsnämnden, något som fyra av sex intervjupersoner betonar.Kommunikationen mellan reportrarna och redaktionsledningen är enligt våra intervjupersonernågot som behöver utvecklas, endast en av sex nämner att det finns organiserade diskussionerom etik.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap kring barns medvetenhet samt uppfattning kring exponering och inflytande på Instagram. Studiens mål är att undersöka hur barn uppfattar exponering på Instagram där motivet är dom själva. Vi har utgått från plattformen Instagram och riktat in oss på en målgrupp i åldrarna 10–12 år. Ur ett medieetiskt samt barnrättsperspektiv undersöker vi exponering, påverkan samt medieetiska dilemman och hur kan vi förstå detta ur ett barnrätts- och medieetiskt perspektiv? Vi har utfört tre intervjuer som vi har analyserat utifrån forskningsfrågorna. De slutsatser som denna studie landar i är att det är viktigt för barn hur de framställs på Instagram, det finns också en medvetenhet hos barn kring deras rättigheter när det gäller bildpublicering.

De nya true crime poddarna på den svenska marknaden har under flera år varit under lupp och blivit kritiserade för att de inte förhåller sig till de journalistiska publicitetsreglerna och publicerar innehåll om fall där de anhöriga till offret förekommer i ljudklipp från rättegångsförhandlingarna, utan att ha blivit informerade om sin medverkan innan. Denna studies övergripande syfte är att utifrån en jämförelse mellan en ny aktör inom true crime, och ett mer etablerat mediehus, utröna i vilken mån de faktiskt förhåller sig till publicitetsreglerna   , och hur de båda aktörerna använder sig av fiktionella element för att bygga ett narrativ utifrån verkliga händelser. För att göra detta har vi som teoretiskt ramverk använt oss främst av kommersialiseringsteorin och olika begrepp inom narratologi. Den metod som har använts har varit en kvalitativ innehållsanalys med narratologisk ansats. Resultatet visar att det råder stora skillnader i hur de två aktörerna förhåller sig till publicitetsreglerna, och även i hur vid utsträckning de använder sig av narratologiska verktyg, som mixning, klippning, musik och ljudeffekter för att bygga det narrativ som avsnitten utgör.

<p>Genom att undersöka debatten i den svenska pressen till följd av Muhammedkarikatyrerna och Aftonbladets artikel om påstådd organhandel, ges en bild av hur den svenska presskåren ser på sig själv. Syftet är att ge en inblick i journalisternas egen uppfattning av yrkesrollen, vilket ansvar man anser sig ha och vilka etiska förpliktelser man ger uttryck för i debatterna. Den övergripande frågeställningen är vilken medieetik man kan utläsa från debatterna. I resultatet av undersökningen framträder en bild av media som oberoende makt utan politiska eller ekonomiska förpliktelser. Journalistkåren verkar delad i två generella uppfattningar av ansvar där man värnar för yttrande- och tryckfriheten samtidigt som man frågar sig hur mycket man som journalist får provocera i yttrandefrihetens namn.</p>

Genom att undersöka debatten i den svenska pressen till följd av Muhammedkarikatyrerna och Aftonbladets artikel om påstådd organhandel, ges en bild av hur den svenska presskåren ser på sig själv. Syftet är att ge en inblick i journalisternas egen uppfattning av yrkesrollen, vilket ansvar man anser sig ha och vilka etiska förpliktelser man ger uttryck för i debatterna. Den övergripande frågeställningen är vilken medieetik man kan utläsa från debatterna. I resultatet av undersökningen framträder en bild av media som oberoende makt utan politiska eller ekonomiska förpliktelser. Journalistkåren verkar delad i två generella uppfattningar av ansvar där man värnar för yttrande- och tryckfriheten samtidigt som man frågar sig hur mycket man som journalist får provocera i yttrandefrihetens namn.