Syftet med denna studie är att undersöka hur två terrordåd har skildrats i Aftonbladet. De studerade terrordåden är attacken mot Charlie Hebdos redaktion i januari 2015 samt terrorattentatet i Köpenhamn i februari samma år. De frågor som ligger till grund för undersökningen är: Hur skildras de båda händelserna i Aftonbladet? Hur framställs offer respektive förövare? Hur yttrar sig diskussionen om yttrandefrihet? Finns det några likheter och skillnader i rapporteringen, exempelvis vad det gäller närhetsprincipen? Jag har dessutom valt att undersöka hur Aftonbladet har förhållit sig till de pressetiska reglerna. För att besvara mina frågeställningar har jag valt att utgå från de två första dagarna av rapporteringarna, samt två sammanhängande dagar en vecka efter rapporteringens första dag. Detta har motiverats med en tes om att diskussionen om yttrandefriheten ska vara tydligare en tid efter händelserna inträffat. Materialet omfattar såväl nyheter, ledare, krönikor och debattartiklar och har analyserats med en kvalitativ ansats. Samtliga 45 artiklar kommer först att analyseras med en övergripande tematisk analys. Därefter har en mer djupgående granskning genomförts, då med hjälp av Faircloughs kritiska diskursanalys där fokus har lagts på en lexikal nivå. De teoretiska ramarna för studien är journalistik och demokrati, yttrandefrihet, journalistisk etik samt teorier om hate speech. Jag har också valt att undersöka hur närhetsprincipen, domesticering och personifiering har yttrat sig i rapporteringarna. Min studie har visat att rapporteringen delar ett gemensamt fokus på de misstänkta gärningsmännen. Det är också främst i rapporteringen kring dessa som Aftonbladet har begått pressetiska snedsteg. Vad det gäller porträtteringen av offer får den svenska konstnären Lars Vilks en tydlig huvudroll i dramat då han personifierar alla offer. Här är det också tydligt att nyheterna har domesticeras. I fallet Charlie Hebdo får alla enskilda offer i princip samma utrymme, även om attacken huvudsakligen beskrivs som en attack mot det fria ordet. I fallet Charlie Hebdo genomsyras rapporteringen av en diskussion om yttrandefrihet, medan den i rapporteringen om Köpenhamnsdåden är mer implicit uttryckt. Däremot har analysen visat att det finns ett behov av att omformulera den journalistiska etiken i takt med att nyheter tenderar att bli allt mer globala.

I den här uppsatsen undersöks sex olika texter från tidskrifterna Kamratposten och Julia för att komma fram till vilka modelläsare som konstrueras. Modelläsaren är den identitet som erbjuds i en text och den läsare som avsändaren föreställer sig. Syftet med undersökningen är att hitta och sedan jämföra modelläsarna från de olika texterna och därigenom se vilka förväntningar de två tidskrifterna har på sina riktiga läsare. Analysen är kvalitativ och har sin grund i den systemisk-funktionella grammatiken. Jag har valt att analysera texternas interpersonella betydelse och deras presuppositioner. Närmare bestämt analyseras språkhandlingar, attityd, närhet och distans samt modalitet och modal bedömning. Vad gäller attityd undersöks främst vilka värdeord som förekommer och när det gäller närhet och distans undersöks ordval och tilltal. Analysen av texternas interpersonella betydelse visar på få skillnader mellan tidningarna. Den största skillnaden handlar om att tidningen Julia skapar en större närhet till läsaren genom att i större utsträckning använda personligt tilltal. När det gäller presuppositioner är skillnaderna större och detta beror på att texterna handlar om olika ämnen och därmed förväntar sig att modelläsarna ska göra och veta olika saker. Det går dock att se vissa förväntningar som båda tidningarna har på sina modelläsare, dessa handlar om att prestera, att vara trendmedveten och att vara social.

This study examines the introductory texts in the 2018 election manifestos of the eight political parties represented in the Swedish parliament, with the aim of comparing the different views of Swedish society expressed in the texts. The idea that the public political debate in Sweden in recent years have been focused on individual issues rather than ideology forms a starting point for the study. The analysis is based on the term model voter, which is a way of adapting the notion of the so-called model reader to fit this specific study. Critical discourse analysis is used as a theoretical framework, and is discussed in relation to political ideologies and presupposed information in texts. The analysis takes a qualitative approach, in identifying how prominent key words, visual elements and rhetoric patterns are used to persuade the model voter of the party’s message. The model voter is viewed as a representation of each party’s ideology and values, and the different views on Swedish society are described through the eyes of the model voter. The results show that the model voter appears in the texts with a varying degree of clarity, and that they all have characteristics in common as well as characteristics that set them apart. The study concludes that all the model voters see some kind of threat to the development of the Swedish society, but the origin of these threats vary depending on the political party in question. The different natures of these threats are closely connected to the ideology of each party. The study also discusses its results related to the tendency of some election platforms to exclude certain groups of voters in their texts, based on the values and opinions that the model voter is presumed to share with its political party.

No description available.

I denna uppsats undersöker jag hur språkrekommendationerna i Språkrådets frågelåda legitimeras och vad läsaren måste acceptera som sant för att rekommendationerna ska vara rimliga. Det är en kritisk diskursanalys som ser makt som socialt sammansatt. Jag använder metoderna legitimeringsanalys och presuppositionsanalys. Resultatet visar att frågelådan legitimerar jämställdhet, språksystemet, språkbrukarna, och tydlighet som det som har eller borde ha makt över språket. Slutsatsen är att Språkrådet aldrig själva tappar sin egen makt, även när de legitimerar andra som makthavare i en viss fråga.