Bakgrund: Larynxcancer är beläget vid struphuvudet och är en av de vanligaste typerna av huvud- och halscancer. Riskfaktorer att drabbas är rökning och alkohol. Vid kirurgisk behandling tas larynx (struphuvudet) bort helt eller delvis, vilket benämns laryngektomi. Ingreppet kan medföra komplikationer för individen. Livskvaliteten kan ses ur olika delar och litteraturstudien fokuserar främst på WHOs domän II, III och IV. Dessa handlar om sociala relationer, socialt stöd, mentalt välbefinnande och självständighet. Syfte: Att beskriva individens upplevda livskvalitet efter kirurgisk behandling vid larynxcancer.Metod: Litteraturstudien utgick från Roséns (2017) modell för systematisk litteraturöversikt där litteratursökning, urval och kvalitetsgranskning ingår. Vid databearbetning och analys tillämpades Braun och Clarkes (2006) beskrivning av tematisk analys.Resultat: Litteraturstudiens resultat var baserat på nio artiklar. I resultatet framkom det att individerna upplevde flera förändringar av sin upplevda livskvalitet efter laryngektomin. Dessa förändringar var både positiva och negativa. Förändringarna av livskvaliteten kunde kategoriseras till 4 teman. Dessa var: känslomässig påverkan, förändrade livsstilsvanor, förändrad identitet kopplat till rollfunktion samt förändrad kroppsuppfattning och sexualitet.Slutsats: Stödet från närstående och sjukvården hade stor betydelse för individernas upplevda livskvalitet. Med ett starkt stöd kunde de anpassa sig till sitt nya liv och hantera de motgångar som uppstod, något som i sin tur förbättrade deras livskvalitet. Genom individanpassat stöd av sjuksköterskan kan individen ges bättre förutsättningar till att hantera återhämtningen och sin nya vardag.

People who have undergone laryngectomy have described experiences with healthcare professionals who have knowledge gaps regarding their altered airways. This can be life-threatening in an emergency, for example, if nurses or physicians do not know how to provide oxygen or how to ventilate when performing cardiopulmonary resuscitation (CPR). These types of knowledge deficits have been confirmed in formal studies in several countries. The purpose of this study was to examine the level of knowledge among healthcare professionals regarding emergency care of laryngectomees, and how confident the staff feel, working with this group of patients. A survey was conducted at two university hospitals and two county hospitals, including departments of otorhinolaryngology (clinic, surgery, ward), emergency wards, ambulance services, intensive care units, and post anesthesia care units. A total of 160 responses were included from 11 physicians, 90 registered nurses, and 59 assistant nurses. Knowledge gaps were found regarding anatomy, appropriate positioning of oxygen apparatus, and what to do in a tracheoesophageal prosthesis crisis. For example, 50% (17 of 34) of the registered nurses and 26% (7 of 27) of the assistant nurses within emergency and intensive care units at the county hospitals knew that a laryngectomee’s only airway is via the tracheostoma. Many of the responders reported poor self-confidence when working with this group of patients. Although there were large variations, the highest levels of knowledge and self-confidence were found among the otorhinolaryngology staff. In general, the results tended to be better in university hospitals compared with county hospitals. Participants requested information and education. Suggestions for how to increase knowledge and the patient safety are discussed in the article. / Vid behandling av cancer i struphuvudet krävs ibland total laryngektomi, dvs att man opererar bort hela struphuvudet. Vid operationen leds luftstrupen ut till ett hål i halsgropen, vilket således blir den enda andningsvägen. Oftast görs också en trakeoesofagal fistel, ett litet hål mellan luftstrupen och matstrupen, i vilken man sätter en s.k. röstventil. Genom den kan luft ledas till matstrupen, vars översta del sätts i vibration och patienten får en ny röst. Ventilen förhindrar läckage av mat och dryck till luftstrupen. Patienter som har genomgått en laryngektomi rapporterar dock återkommande om tillfällen då sjukvårdspersonal uppvisat kunskapsbrister gällande deras ändrade andningsvägar. I en akutsituation kan detta bli livshotande, om till exempel sjuksköterskor eller läkare inte vet var man ska ge syrgas eller var man gör inblåsningar vid hjärt-lungräddning. Denna typ av kunskapsbrister har bekräftats i formella studier i flera andra länder. Syftet med denna studie var att undersöka kunskapsnivån bland sjukvårdspersonal i Sverige gällande omhändertagande av laryngektomerade patienter, samt hur deras tilltro är till sin förmåga att arbeta med den här patientgruppen. En enkät genomfördes vid två universitetssjukhus och två länssjukhus inom verksamheter för öron-näsa-hals (ÖNH) (mottagningar, vårdavdelningar, operation) och inom akutmottagningar, ambulansvård, intensivvårds- och uppvakningsavdelningar. Totalt 160 svar inkluderades i studien från 11 läkare, 90 sjuksköterskor och 59 undersköterskor. Kunskapsluckor hittades gällande anatomi, var man administrerar syrgas, och vad man ska göra om en röstventil trillat ur. Exempelvis visste bara 50 % (17 av 34) av sjuksköterskorna och 26 % (7 av 27) av undersköterskorna inom akut- och intensivvårdsverksamheter på länssjukhusen att laryngektomerade personers enda andningsväg är genom hålet på halsen. Många av deltagarna kände sig osäkra gällande arbetet med patientgruppen. Variationerna var stora, men störst kunskap och starkast tilltro till sin förmåga fanns bland personal inom ÖNH-verksamheter. Resultaten var i allmänhet starkare vid universitetssjukhusen än vid länssjukhusen. Information och utbildning efterfrågades av deltagarna. Förslag på hur kunskaperna och patientsäkerheten kan förbättras diskuteras.

Individuals with laryngectomy must find a new way of generating voice after the larynx has been removed. In Sweden, the two most common options for this new form of alaryngeal voicing are electrolaryngeal (EL) speech and tracheoesophageal (TE) speech. Only a small amount of research has been conducted on how listeners perceive the speech of individuals with laryngectomy depending on the mode of speech (i.e., EL or TE) and the mode of presentation (i.e., audio only or audiovisual). The current study is one of few examples that aim to fill this gap in the literature. The study aims to examine how Swedish listeners perceive different alaryngeal speech modes (i.e., EL and TE) in both audio only and audiovisual conditions regarding the attributes intelligibility, prosody, speech rate, and listener effort, which were used as dependent variables. The design used for this study was 2´2 repeated measures MANOVA. The data was collected through an online survey, which was answered by 64 individuals. Four different surveys were created to present a randomized order between mode of presentation and mode of speech. One speaker per speech mode was included. The surveys were evenly distributed to the listeners through four links which consisted of 23 questions. Overall, results suggest that TE-speech was rated more favorably than EL-speech in both audio only and audiovisual presentation (mode of speech: p = .000, partial eta squared = .62). The difference between audio only and audiovisual presentation was not as distinct although a preference for the audiovisual presentation could be seen (mode of presentation: p = .00, partial eta squared = .25). Furthermore, no interaction effect between mode of presentation and mode of speech was observed, F(4) = 2.138, p = .09. The effect of mode of speech was statistically significant on all the individual dependent variables whereas the effect of mode of presentation only was statistically significant for intelligibility and listener effort. For those variables, the effect size for mode of presentation was larger than the effect size for mode of speech. However, the results should not be generalized to the larger population due to limitations that are described in the discussion. In addition, the current study provides suggestions for future studies. / Individer med laryngektomi behöver finna ett alternativt sätt att producera röst på efter att larynx har avlägsnats. Två alternativ som finns för att forma den nya rösten är de alaryngeala talsätten elektrolaryngealt tal och trakeoesofagealt tal. Nuvarande forskning är sparsam gällande hur lyssnare uppfattar individers tal efter laryngektomi beroende på talsätt (elektrolaryngealt eller trakeoesofagealt) och presentationssätt (audio eller audiovisuellt). Studien är ett av få exempel som syftar till att fylla denna lucka i litteraturen. Syftet med studien var att undersöka hur svenska lyssnare uppfattar olika alaryngeala talsätt gällande presentationssätten, i avseende på de beroende variablerna förståelighet, prosodi, talhastighet och lyssnaransträngning. Studien använde en MANOVA med 2´2 upprepade mätningar. Data samlades in via enkäter som besvarades av 64 personer. Fyra enkäter skapades för att presentera en randomiserad ordning mellan presentationssätt och talsätt, där en talare per talsätt inkluderades. Enkäterna delades ut till lyssnarna genom fyra länkar som vardera bestod av 23 frågor. Resultaten tyder på att trakeoesofagealt tal totalt sett skattades högre än elektrolaryngealt tal i båda presentationssätten (p = .000, partial eta squared = .62). Skillnaden mellan audio- och audiovisuellt presentationssätt var inte lika tydlig även om en preferens för det audiovisuella presentationssättet fanns, (p = .00, partial eta squared = .25). Vidare observerades ingen interaktion mellan presentationssätt och talsätt, (F (4) = 2.138, p =.09). Talsätt gav en statistiskt signifikant effekt på alla beroende variabler, medan presentationssätt enbart gav en statistiskt signifikant effekt på variablerna förståelighet och lyssnaransträngning. Resultaten bör dock inte generaliseras till hela populationen på grund av studiens begränsningar som beskrivs i diskussionen. Vidare bidrar uppsatsen även till förslag inom ämnet för framtida studier.