Cette recherche a pour objet l’étude de la manifestation des langues au niveau du répertoire linguistique et au niveau du répertoire identitaire dans un milieu plurilingue, à savoir les lycées d’Aït Ourir au Maroc. Au niveau de la pratique, l’analyse des conversations a dévoilé que l’alternance codique est une pratique courante chez les enseignants et les élèves et que le poids de chaque langue dépend de son utilité. Au niveau identitaire, l’identité plurilingue est dominante et le poids de chaque langue correspond à celui de la biographie linguistique de nos enquêtés. Le rapport entre le répertoire linguistique et le répertoire identitaire est disproportionnel. En effet, la comparaison synchronique a dévoilé que les langues de notre étude n’ont pas le même poids aux deux niveaux. D'une part, les tours monolingues sont dominants par contre l’identité monolingue est faible. D'autre part, les tours mixtes n’ont pas de poids tandis que l’identité plurilingue est prépondérante. En outre, la comparaison diachronique a permis de déduire que le changement est continu au niveau de la pratique alors qu’il tend à être stable au niveau identitaire de l’adolescence à l’âge adulte. Ce qui indique que l’identification en une langue ne dépend pas de sa pratique. / This research aims at studying the different aspects of language use at the levels of linguistic and identity repertoires in a multilingual environment; namely high schools in Aït Ourir, Haouz Province, Morocco. The analysis of conversations in the daily usage of languages revealed that Code Switching is a common practice among teachers as well as pupils; and that the weight of each language used depends more on its usefulness to the purpose of speaking. At the identity level, multilingual identity is dominant and the weight of each language is dependent up on the linguistic biography of the person surveyed. Thus, the relationship between the linguistic and identity repertoires is disproportionate. Indeed, synchronically comparing the languages in study confirmed that they don’t have the same weight at the two levels. The monolingual turn-taking is dominating whereas the monolingual identity is weak. On the other hand, the mixed turn-taking is meaningless whilst multilingual identity is significant. Moreover, the diachronic comparison enabled us to deduce that the change is ongoing in practice while it seems steady from adolescence to adulthood which shows that identifying in a language doesn’t depend on its practice.

Based on the accounts by four elder speakers of the Swedish minority language Meänkieli, given in October 2020, this study investigates the attitudes and sentiments among elder speakers of Meänkieli towards the languages they speak. The participants have migrated as young adults from the Torne Valley, where Meänkieli is traditionally spoken, to places in Sweden where their language use has been restricted by the lack of Meänkieli domains. The testimonies have been collected via semi-structured interviews and analysed through thematic analysis, taking perspectives from theories on language ideology, linguistic identity and linguistic biography, revealing how the participants' linguistic personas and repertoires have taken form throughout their lives, alongside their life experiences.  The results show that the participants highly value their multilingualism, and that their language use is a deliberate as well as subconscious tool for expression and affirmation of identity and belonging. It is also shown that the languages often are associated with discrete chronological and geographical parts of the participants' lives. Furthermore, have the participants not passed Meänkieli on to their children, due to the lack of parental strategies and learner motivation, showcasing the importance of linguistic context and child agency in language acquisition. Future research would benefit from inclusion of a wider spectrum of social class, and from testimonies of the children of migrated Meänkieli speakers to complement the parental perspective, in order to further investigate the factors behind language shift outside of a minority language's domains. / Baserat på berättelserna från fyra äldre talare av det svenska minoritetsspråket meänkieli, givna i intervjuer i oktober 2020, undersöker denna studie äldre meänkieli-talares attityder och känslor gentemot de språk de talar. Som unga vuxna har studiens deltagare flyttat från Tornedalen, där meänkieli traditionellt talas, till platser i Sverige där användandet av meänkieli begränsats av förlusten av språkdomäner. Berättelserna är inhämtade genom semi-strukturerade intervjuer, och är analyserade med hjälp av tematisk analys med perspektiv hämtade från språkideologier, språklig identitet och språklig biografi, för att påvisa hur deltagarnas språkliga personor och repertoarer har formats under deras liv och genom deras upplevelser. Resultaten visar att deltagarna sätter stort värde på sin flerspråkighet, och att de både medvetet och undermedvetet använder språken för att uttrycka och befästa språklig identitet och tillhörighet. Vidare visas hur språken ofta associeras med väldefinierade kronologiska och geografiska delar av deltagarnas liv. Deltagarna har inte fört meänkieli vidare till sina barn med anledning av brist på strategier från föräldrarna och barnens motivation att lära, vilket belyser relevansen av den språkliga omgivningen och barnets delaktighet i språkinlärningen. För att ytterligare förstå drivkrafterna bakom språkskiften utanför ett minoritetsspråks domäner skulle framtida undersökningar gynnas av att ett bredare spektrum av sociala klasser inkluderas, och av att barn till utflyttade meänkielitalare får komplettera sina föräldrars perspektiv med sina egna skildringar.