The concept of accessibility has in recent years been more used in urban planning, where access to urban services and attractive places, such as green areas, is desirable. In a rapidly growing city region like Stockholm, accessibility is especially important in order to provide an attractive and sustainable region. Several studies have supported the positive correlation between green areas, human well- being and sustaining a good quality of life. However, it is rather the qualities possessed by a green area that is attractive and not necessarily the space itself. Moreover, access to green areas is considered to affect the property values and can further indicate whether a green area quality is demanded or not since it may differ depending on the green area type and its quality. Although studies concerning accessibility to green areas and the correlation to property values already have been conducted to some extent for Stockholm, the combination of qualitative green areas have not been extensively researched for the entire region with a network analysis approach. The purpose of this study is to measure the accessibility to green area qualities within the Stockholm region and further assess whether the measured distances correlate with the property values within the region. In this thesis, four green area qualities are selected, based on experience values, which are: Spacious, Quietness, Parks and Protected areas for biodiversity. These green area qualities are considered to contribute to individual’s quality of life, but for their usefulness from a regional planning perspective, a combination of different qualities could have been more attractive. The access is further measured from each dwelling in the Stockholm region to these green area qualities, via the pedestrian road network, for different geographical divisions within the region. These four divisions are: Archipelago areas, Urban countryside areas, Countryside areas and Urban areas. The accessibility analysis is conducted by using a GIS-based network analysis. The correlation between the measured distances and the property values per area is determined by using the Pearson correlation method. The results show that the access to spacious green areas generally is at least good in the entire region, while the access to quietness and protected areas for biodiversity generally is poor. The access to parks is only measured for Urban areas, due to limited mapping, and the results show that a majority have at least good access. Also, the results show that dwellings generally have best access to spacious green areas, while they have poorest access to quietness within the entire region. Dwellings located in the outer parts of the Urban areas had poorer access to Parks than in the more central areas. Moreover, the results indicate that there are differences in access for different geographical divisions within the region and it can be concluded that Urban areas have generally poorer access than the more rural areas. It is found that all different datasets have a positive correlation between the measured distance and the property values per areal, which means that dwellings located far away from these green area qualities have higher property values. The exceptions were for the green area quality: Parks, in Urban areas, and the green area quality: Protected areas for biodiversity, in Urban countryside areas, which instead had a negative correlation. Basically, this means that these dwellings located close to parks in Urban areas and close to protected areas for biodiversity in Urban countryside areas have higher property values. The study further shows that the correlation between all datasets is weak. These weak correlations are however assumed to be affected by other location factors that may have directly opposite correlations to these green area qualities, such as access to the city center, public transport and other urban services. However, all correlations in this study are found to be statistically significant, which mean it can be concluded that a true correlation exists, although it is weak. For the statistical results to be more useful from a regional planning perspective, other location factors could be analyzed as well, in order to get a better understanding of the statistical results. Finally, the results from both the accessibility analysis and the statistical analysis can be used as a basis for future planning and as a spatial decision support to sustain a good quality of life within the Stockholm region. / Konceptet tillgänglighet har under de senaste åren använts mer frekvent inom stadsplanering, där tillgänglighet till urban service och attraktiva platser, så som grönområden, är önskvärt. I en snabbt växande stadsregion som Stockholm är tillgänglighet extra viktigt för att bidra till en attraktiv och hållbar region. Ett flertal studier stödjer att det finns en positiv korrelation mellan grönområden, mänskligt välmående och att upprätthålla en god livskvalitet. Det är dock snarare kvaliteterna ett grönområde besitter som är attraktivt och inte nödvändigtvis själva ytan. Följaktligen kan tillgänglighet till grönområden anses påverka fastighetsvärdet och kan vidare ge en indikation om vilka grönområdeskvaliteter som efterfrågas, då det kan variera för olika grönområdestyper med olika kvaliteter. Trots att studier angående tillgänglighet till grönområden och korrelationen till fastighetsvärden redan har utförts i viss utsträckning i Stockholm, saknas kombinationen med grönområdeskvaliteter på en regional nivå med ett nätverksanalytiskt angreppssätt. Syftet med denna studie är att mäta tillgängligheten till grönområdeskvaliteter i Stockholmsregionen och vidare att bedöma om det uppmätta avståndet mellan fastigheter och grönområden korrelerar med fastighetsvärden i regionen. I studien väljs fyra grönområdeskvaliteter baserat på upplevelsevärden, vilka är: Rymd, Rofylldhet, Park och Skyddade områden för biodiversitet. Dessa kvaliteter antas bidra till ökad livskvalitet, men dess användbarhet inom regional planering skulle kunna vara mer attraktiv om de kombineras med andra kvaliteter i analysen. Tillgängligheten mäts från varje bostad i Stockholmsregionen till dessa grönområdeskvaliteter, via gångvägsnätet, för olika geografiska områden inom regionen, vilka är: Skärgård, Tätortsnära landsbygd, Landsbygd och Tätort. Detta utförs genom att använda en GIS-baserad nätverksanalys. Korrelationen mellan det uppmätta avståndet och fastighetsvärden per areal bestäms genom att använda Pearsons korrelationsmetod. Resultatet från tillgänglighetanalysen visar på att tillgängligheten till rymliga grönområden generellt sett är bra eller mycket bra i hela regionen, medan tillgängligheten till rofylldhet och skyddade områden för biodiversitet generellt sett är dålig. Tillgängligheten till parker är endast uppmätt för urbana områden på grund av begränsad kartering och resultatet visar på att majoriteten har bra eller mycket bra tillgänglighet. Följaktligen indikerar resultaten att tillgängligheten skiljer sig för de olika geografiska områdena inom regionen och det kan konstateras att urbana områden generellt sett har sämre tillgänglighet än landsbygdsområden. Dessutom indikerar resultaten att tillgängligheten varierar mellan de olika grönområdeskvaliteterna. Användbarheten av tillgänglighetsresultaten antas vara relevant för framtida regionala planerare som ämnar fokusera på dessa specifika kvaliteter. För att få ett mer heltäckande perspektiv angående befolkningens livskvalitet i regionen behövs dock även andra grundläggande kvaliteter inkluderas i tillgänglighetsanalysen. Kvaliteterna i denna studie kan dock bidra som en del i bedömningen av regional tillgänglighet med fokus på att upprätthålla en god livskvalitet. Den statistiska analysen visar att alla olika dataset har en positiv korrelation mellan det uppmätta avståndet och fastighetsvärdet per areal, vilket innebär att fastighetsvärdet ökar för bostäder som ligger långt ifrån dessa grönområdeskvaliteter. Undantagen för detta är: Park, i urbana områden, och Skyddade områden för biodiversitet, i tätortsnära landsbygd, som istället har en negativ korrelation. Detta innebär att fastighetsvärdet ökar för bostäder som ligger nära parker i urbana områden och skyddade områden för biodiversitet i tätortsnära landsbygd. Studien visar även på att korrelationerna mellan samtliga nämnda variabler är svaga. Dessa svaga korrelationer antas bero på inverkan av andra samverkande lägesfaktorer, såsom tillgänglighet till stadskärnan, kollektivtrafik och annan urban service, som möjligtvis har direkt motsatt korrelation till dessa grönområdeskvaliteter. Samtliga korrelationer är dock statistiskt signifikanta, vilket innebär att slutsatsen kan dras att det finns en sann korrelation, även om den är svag. För att få det statistiska resultatet mer användbart för regional planering kan även andra lägesfaktorer analyseras för att få en bättre förståelse för det statistiska resultatet. Slutligen kan resultaten från både tillgänglighetsanalysen och den statistiska analysen användas som ett underlag för framtida planering och som en del av ett rumsligt beslutsstöd för att upprätthålla en god livskvalitet inom Stockholmsregionen.