<p>Betygsdatum 2019-06-10</p>

<p>Syftet med den här uppsatsen var att göra en berättarteknisk analys av Almqvists roman Drottningens juvelsmycke. Jag har i denna analys utgått från de begrepp som Gérard Genette presenterar i sin bok Narrative discourse och provat om de kan beskriva berättartekniken i Drottningens juvelsmycke. Jag har i uppsatsen också, ganska kortfattat, tagit upp en del andra aspekter av boken. Bland annat har jag berört romanens huvudkaraktär Tintomara, bokens genre och bokens grundläggande tema.</p><p>Det jag har kommit fram till är att Drottningens juvelsmycke uppvisar en mycket komplex berättarteknik. Ett av de mest uppenbara och intressanta greppen i boken är blandningen av episk och dramatisk framställningsform. Även om det dramatiska berättandet innebär en del problem när det gäller en berättarteknisk analys så går flera av Genettes begrepp att applicera även på dessa avsnitt. Min slutsats blir att Genettes begrepp går mycket bra att använda för en berättarteknisk analys av Drottningens juvelsmycke. Trots att jag i uppsatsen har kunnat identifiera ett antal berättartekniska grepp i romanen så är den dock alltför komplex för att kunna beskrivas enbart med dessa begrepp. Jag skulle faktiskt vilja säga att den är för komplex och har en alltför tät handling för att, tillfredsställande, kunnas beskrivas med några begrepp. Drottningens juvelsmycke måste istället upplevas.</p>

The Window to the East. Russian Literature in Swedish Translation 1797-2010, with a Case Study of the Swedish Reception of Nikolay Gogol This thesis examines the translation of Russian literature into Swedish 1797-2010, focusing on the relationship between translations and target culture images of the source culture. The main attention is on the situation in Sweden proper, but the analysis also includes Swedish translations and comments about Russian literature in Finland. Swedish and Western images of Russia are discussed in relation to perspectives from translation studies (Even-Zohar, Lévy, Lindqvist, Toury and others) regarding translation norms. Postcolonial theory (Delanty, Malia, Pickering and others) is combined with dialogical perspectives (Bakhtin, Kleberg) which put the translated literature in relation to Swedish stereotypes of Russia and the Swedish self-image, but also to a more dynamic interest in the translated literature as a complement to source culture literature. Four major translation norms are suggested to have influenced the Swedish reception of Russian literature: cognitive norms (that stress the informative and representative aspects of the source literature), universalistic norms (that stress its universal values), target culture oriented norms (that are governed by internal factors in the target culture), and transnational literary norms.The analysis is carried out on three levels: selection, reception and text. The most extensive part of the thesis is a general history of Russian literature translated into Swedish with a discussion of social, economic, philosophical and political processes that have influenced the changing selections that have been made. In the next part, the subject is the Swedish reception of the works of Nikolay Gogol from the mid-19th century until today. Here, Gogol’s Swedish paratext is analyzed and related341to the question of realism in his works and to images of Russianness and Russian literature in Sweden. In a concluding part, the five Swedish translations of Gogol’s Dead Souls are examined.Especially before 1917, but also later, a cognitive approach to the source literature and negative, politicized ideas of Russia have influenced the selections of Russian literature, the reception of Gogol and the translations of his works. During the 20th century there is a gradual shift from the cognitive norms to a more universalistic interest in the source literature in Sweden, especially thanks to the dominant position of the Russian classics.

Syftet med den här uppsatsen var att göra en berättarteknisk analys av Almqvists roman Drottningens juvelsmycke. Jag har i denna analys utgått från de begrepp som Gérard Genette presenterar i sin bok Narrative discourse och provat om de kan beskriva berättartekniken i Drottningens juvelsmycke. Jag har i uppsatsen också, ganska kortfattat, tagit upp en del andra aspekter av boken. Bland annat har jag berört romanens huvudkaraktär Tintomara, bokens genre och bokens grundläggande tema. Det jag har kommit fram till är att Drottningens juvelsmycke uppvisar en mycket komplex berättarteknik. Ett av de mest uppenbara och intressanta greppen i boken är blandningen av episk och dramatisk framställningsform. Även om det dramatiska berättandet innebär en del problem när det gäller en berättarteknisk analys så går flera av Genettes begrepp att applicera även på dessa avsnitt. Min slutsats blir att Genettes begrepp går mycket bra att använda för en berättarteknisk analys av Drottningens juvelsmycke. Trots att jag i uppsatsen har kunnat identifiera ett antal berättartekniska grepp i romanen så är den dock alltför komplex för att kunna beskrivas enbart med dessa begrepp. Jag skulle faktiskt vilja säga att den är för komplex och har en alltför tät handling för att, tillfredsställande, kunnas beskrivas med några begrepp. Drottningens juvelsmycke måste istället upplevas.

No description available.

Syftet med uppsatsen Den manliga hjälten och de döda kvinnorna är att från ett genusmedvetet och feministiskt perspektiv undersöka genusroller och patriarkala tankestrukturer i Richard Mathesons roman I am legend och de tre filmatiseringar som gjorts av denna. Jag ska se hur män och kvinnor skildras, omverken vidmakthåller de stereotypa könsroller som det västerländska samhället traditionellt bygger på, eller om de bryter av mot dessa normer. I uppsatsen använder jag mig av Pierre Bourdieus teori om den manliga dominansen, och även av Gilbert och Gubars resonemang om kvinnan i litteratur som ängel och monster. Om mannens roll är att vara hjälte, vilken roll får då kvinnan?

Abstract Utopin betecknar det ideala landet där rättvisa råder. Det klasslösa samhället är uppbyggt på självhushållning och maximen bygger på frihet, jämlikhet och broderskap, en grundtanke föregripande den franska revolutionen.                       1516 skrev St Thomas More sitt klassiska verk Utopia och myntade ett ämnesöverskridande uttryck samt skapade en litterär genre. More tänkte aldrig realisera sin utopi, författandets syfte var samhällskritiskt med tonvikt på hur ett samhälle skulle kunna vara, inte hur det skulle bli. Men den utopiska traditionen föddes inte med More, redan under antiken florerade muntliga och skriftliga visioner om ett bättre samhälle. Ofta framställs de litterära utopierna som elyseiska idealstater där ekonomin inte är en styrande drivkraft och rättvisa mellan invånarna är viktig. Här lyser dystopins totalitära regimer med sin frånvaro då samhällsvisionerna är komponerade enligt humanismens anda. Den bärande tanken är att människan är god och medborgarnas perspektiv utilitaristiskt, en föreställning som förändrades under 1900-talet då samhällsstyret tycks ha förlorat tron på individen. Steget har gått från utopi till dystopi då en förhärskande centralmakt av upphöjda dirigerar invånarnas liv in i minsta detalj. Övervakningssystemet är minutiöst och den autokratiska regimen bestämmer godtyckligt vem som får leva och vem som skall dö. Utopin och dystopin kan uppfattas som varandras motpoler där levnadssätt, uppbyggnad och styre förefaller vara väsensskilda från varandra trots att de är sprungna ur samma källa, samhällskritikens. Men skillnaden är skenbar, utvecklingslinjen som följer den utopiska traditionen fram till dystopiernas vardande visar att differenserna mellan utopi och dystopi kan förankras i samtidens samhällstendenser snarare än en reviderad människouppfattning sedd ur omvärldens perspektiv.  Dystopin som genre är ett komplicerat ämne då det inte finns någon klar definiering av vad som särskiljer dystopin från utopin och för att problematisera frågan ytterligare används stundom begrepp som anti-utopi och utopi synonymt med dystopin. I uppsatsen kommer dystopifrågan att utredas med avsikten att visa vilka rimliga kännetecken som särskiljer dystopin från utopin och hur avgränsningen utopi/dystopi bör betraktas dels genom att undersöka olika forskares ståndpunkter i dystopifrågan, dels genom en närstudie av George Orwells 1984, Aldous Huxleys Du sköna nya värld, Karin Boyes Kallocain och Ray Bradburys Fahrenheit 451 vilka ofta framställs som viktiga exempel dystopilitteratur författad under 1900-talet.

No description available.

No description available.

No description available.