<p>I denna uppsats undersöks under vilka omständigheter det är mer sannolikt att lokala partier uppstår. Partibildningar åren 1982 till 2002 undersöks och ett flertal hypoteser kring varför partier bildas testas med regressionsanalys. Det tycks som att den ekonomiska situationen i en kommun inte påverkar sannolikheten för att ett nytt parti uppstår. Däremot finns det en spridningseffekt av partier, nya partier bildas i högre utsträckning i områden där det sedan tidigare är vanligt med partibildningar. Vi finner också att ett byte av styrande föregående val ökar sannolikheten för att nya partier bildas, i motsats till vad vi förväntat oss. Slutligen finner vi att ett nytt lokalt parti tar proportionellt fler röster från det styrande blocket än från oppositionen.</p>

I denna uppsats undersöks under vilka omständigheter det är mer sannolikt att lokala partier uppstår. Partibildningar åren 1982 till 2002 undersöks och ett flertal hypoteser kring varför partier bildas testas med regressionsanalys. Det tycks som att den ekonomiska situationen i en kommun inte påverkar sannolikheten för att ett nytt parti uppstår. Däremot finns det en spridningseffekt av partier, nya partier bildas i högre utsträckning i områden där det sedan tidigare är vanligt med partibildningar. Vi finner också att ett byte av styrande föregående val ökar sannolikheten för att nya partier bildas, i motsats till vad vi förväntat oss. Slutligen finner vi att ett nytt lokalt parti tar proportionellt fler röster från det styrande blocket än från oppositionen.

Politiska partier är i en kris till följd av bland annat medlemstapp och minskat förtroende från väljarna. Det kommunala partilivet har även omdanats där lokala partier idag är en utmanare till rikspartier om den politiska makten. Frågan är om rikspartier skapat en mer lokal organisation för att bemöta konkurrensen och om kommunala företrädare utökat sitt handlingsutrymme för att öka legitimiteten för den lokala politiken. Studien undersöker hur rikspartiers och lokala partiers spelregler skiljer sig åt samt påverkar kommunalpolitiska ledares handlingsutrymme. Studien har en komparativ ansats där partityperna jämförs. Teoribildningen institutional rational choice som bland annat fokuserar på hur spelregler (institutionella regelverk) sätter begränsningar i ett handlingsutrymme har använts för att förklara och förstå studiens syfte. För att uppnå studiens syfte har partimaterial hämtats och intervjuer med politiska företrädare genomförts. Studiens resultat visar att det finns stora skillnader mellan rikspartier och lokala partier, detta genom att rikspartier består av en vertikal dimension genom dess organisationsnivåer på riks- och distriktsnivå samt en lokal horisontell dimension. Lokala partier som är avgränsade till en kommun består istället enbart av en lokal horisontell dimension. Rikspartier präglas av en hierarkisk uppbyggnad där de styr sina kommunala ledande företrädare genom vertikala spelregler. Lokala partier har istället en plattare ickehierarkisk uppbyggnad, men även de begränsar sina företrädares handlingsutrymme genom spelregler. Kommunalpolitiska ledare i rikspartier handlar efter både vertikala och horisontella spelregler. Vid konflikt inom rikspartier uppstår dock en variation av hur kommunalpolitiska ledare handlar. Vissa handlar efter vertikala spelregler medan andra använder strategier i syfte att utöka sitt handlingsutrymme gentemot den egna riks- och distriktsnivån för att bedriva lokalt anpassad politik. Studiens resultat visar således att det finns kommunalpolitiska ledare i rikspartier som är autonoma gentemot den egna riks- och distriktsnivån i hur de handlar. Kommunalpolitiska ledare i lokala partier har färre spelregler som begränsar deras handlingsutrymme att utforma lokalt anpassad politik. Detta då de saknar vertikala spelregler som kan sätta yttre gränser i deras handlingsutrymme.

The aim of this study is to examine explanations for why Swedish local political parties are formed. This is done by using a statistical method with a focus on first person explanations, whereas previous research either has focused on third person explanations or conducted small scale studies. Several perspectives and explanations are found in the previous literature, around which a total of seven hypotheses are constructed. To test the hypotheses, a survey is constructed and data is collected from a total of 63 founders, representing 44 of the 62 local parties that received mandates in a municipal council for the first time in either 2014 or 2018. Results indicate that difficulty to influence the established parties, disappointment aimed towards the established parties as well as a lack of attention given to topics perceived as important are all significant factors when making the decision to form a party. Contrary to previous research, factors such as anger and a desire for revenge are not found to affect the decision to form a party. Furthermore, a potential explanation for why the diffusion effects that have been documented in previous research exist, namely rational imitation, finds some support in this study. In conclusion, it is argued that the disparity within the previous research and between previous research and this study, along with theoretical shortcomings in some theoretical explanations, shows that the study of why local political parties emerge is in its infancy and that both theoretical explanations and empirical analyses could use further development.

This study aims to explore ideological profiles in local parties’ electoral manifestos. Through qualitative content analysis, three profiles, redistributive, developmental, and political discontent-oriented are investigated in local parties’ electoral manifestos in the case of Norrbotten. One of the main findings shows that the political discontent-oriented profile occurs to a lesser extent in comparison with the other profiles. Instead, many of the manifestos convey concerns relating to their municipality’s persistence. Local parties in Norrbotten tend to endorse new establishments of companies and industries in their manifestos. When expressing political discontent, the electoral manifestos often focus on distancing themselves from ideology-oriented politics while claiming to be a pragmatic alternative. Some manifesto also expresses the need to prioritize vulnerable groups in the municipality, especially the Sami people, senior citizens, and rural communities within the municipality.