Zugl.: Wien, Univ., Diss., 2005

Submitted by Natalia de Souza Gonçalves (natalia.goncalves@ufpe.br) on 2016-10-10T12:57:26Z No. of bitstreams: 2 license_rdf: 1232 bytes, checksum: 66e71c371cc565284e70f40736c94386 (MD5) CLAUDIO VIDAL - COLACAO.pdf: 6023190 bytes, checksum: d165c8659f0d2b209cb4a7a228a33bd7 (MD5) / Made available in DSpace on 2016-10-10T12:57:26Z (GMT). No. of bitstreams: 2 license_rdf: 1232 bytes, checksum: 66e71c371cc565284e70f40736c94386 (MD5) CLAUDIO VIDAL - COLACAO.pdf: 6023190 bytes, checksum: d165c8659f0d2b209cb4a7a228a33bd7 (MD5) Previous issue date: 2014-06-13 / A alta prevalência de malformação da junção crânio-vertebral (JCV) no Nordeste do Brasil é historicamente associada ao biótipo braquicefálico também comum nessa região. A ectopia tonsilar, marco anatomopatológico da Malformação de Chiari tipo I (MC I), pode ser entendida no contexto de uma desproporção vigente entre o continente (crânio) e seu conteúdo (tecido nervoso) resultante de uma fossa posterior de pequenas dimensões. A forma mais adequada de se tratar a MC I é um dos tópicos mais controversos da neurocirurgia. O presente estudo se propôs a avaliar duas técnicas cirúrgicas comumente empregadas no tratamento da MC I. Métodos: Foram avaliados 32 indivíduos, distribuídos em dois grupos. No Grupo 1, 16 pacientes foram submetidos apenas à descompressão ósteodural da JCV, sem manipulação da membrana aracnoide. No Grupo 2, 16 pacientes foram submetidos à: descompressão ósteodural associada à abertura e dissecção da membrana aracnoide, e redução das tonsilas por termocoagulação e/ou aspiração. A comparação entre os grupos se fundamentou na avaliação de parâmetros clínicos e de Cine Ressonância Magnética do fluxo liquórico, nos períodos que antecederam e sucederam o ato cirúrgico. Resultados: Ambas as técnicas foram equivalentes (p>0,05) em proporcionar melhoria neurológica dos pacientes no período pós-operatório, porém o Grupo 2 cursou com mais complicações pós-operatórias, sendo o risco relativo de 2,45 (I.C.-1,55 a 3,86) para eventos adversos. No que tange à restauração do fluxo liquórico pela JCV no período pósoperatório, a quantidade de LCR que passa pela JCV do Grupo 1 foi maior que no Grupo 2 (p<0,05). Conclusão: A descompressão ósteodural da JCV sem manipulação da aracnoide é a forma mais adequada de tratamento da MC I entre as duas técnicas analisadas / Abnormalities of the craniovertebral junction (CVJ) are highly prevalent in Northeast of Brazil, where it is linked to braquicefalic biotype, also common in this region. The ectopic tonsils are the main anatomopathological feature of the type 1 Chiari Malformation (CM 1) and derived from a small posterior fossa. The best way to treat the CM 1 is one of the most controversial topics in the neurosurgical field. The present study evaluated the two most applied techniques to treat CM 1, by means of clinical and radiological parameters. Methods: A total of 32 patients were evaluated. They were divided in two groups: Group 1 had 16 patients that were submitted to cranio-dural decompression of the CVJ; Group 2 also had 16 patients and in addition to cranio-dural decompression of the CVJ, they also had intra-arachnoid manipulation, including tonsils reductions. These groups were analyzed and compared in terms of neurological exam and cerebrospinal fluid flow imaging by using phase-contrast magnetic resonance technique, in two different times: pre and postoperative periods. Results: Both techniques were equivalents in terms of neurological improvement of the patients (p>0,05), but the Group 2 had more surgical complications, with relative risk for this kind of event, of 2,5. Whatever the cerebrospinal fluid flow at CVJ, the patients of the Group 1 achieved greater amount of flow than the Group 2 (p<0,05) in the postoperative period. Conclusion: The exclusive cranio-dural decompression of the CVJ for treatment of CM 1 had better general results when compared to the addition of intra-arachnoid manipulation to the procedure.

Biometrische und funktionsanalytische Röntgenuntersuchungen des Kopf-Hals-Überganges von in dieser Region nicht erkrankten Hunden der Rasse Deutscher Schäferhund sowie verschiedener Zwergrassen werden verglichen. Für die Morphologischen Untersuchungen werden standardisiert gelagerte Röntgenaufnahmen von 129 anästhesierten Hunden angefertigt und die Parameter Atlaslänge, Axislänge (ohne Dens), Denslänge, Länge von C3 sowie Breite und Höhe des Foramen magnum vermessen. Die zur Länge von C3 ins Verhältnis gesetzten Längenparameter ergeben für Deutsche Schäferhunde eine signifikant größere relative Länge des dorsalen Atlasbogen (0,72 ± 0,07) als für Yorkshire Terrier (0,64 ± 0,08) und eine größere relative Länge des Dens axis beim Deutschen Schäferhund (0,40 ± 0,04) als bei Yorkshire Terriern (0,33 ± 0,05) und Zwergrassen allgemein (0,34 ± 0,06). Die relative Länge des Axiskörpers differierte dagegen unwesentlich. Der radiologisch ermittelte Foramen-magnum-Index ist bei den untersuchten Zwergrassen (0,57 ± 0,11) deutlich geringer als er bei kleinen Rassen mit dorsaler Kerbe des Foramen magnum (Mazerationspräparate) in der Literatur beschrieben wird. Für die Funktionsanalyse wird ein in der Humanmedizin etabliertes Verfahren nach ARLEN (1979) auf den Kopf-Hals-Übergang des Hundes angewandt und die Differenz der Intervertebralwinkel zwischen maximaler Beugung und Streckung im Bereich des Kopf-Hals-Überganges gemessen. Für Deutsche Schäferhunde wird eine signifikant höhere Beweglichkeit im Atlantookzipitalgelenk (89,26° ± 9,12°) als bei Zwergrassen (77,43° ± 11,91°) gemessen. Die Beweglichkeit im Bereich des Atlantoaxialgelenkes ist bei Zwergrassen (26,37° ± 6,32°) signifikant größer als bei Deutschen Schäferhunden (20,69° ± 5,29°). Bei der Beurteilung der funktionsanalytischen Parameter in Zusammenhang mit den morphologischen Parametern ergibt sich für die Rasse Yorkshire Terrier ein geringerer Bewegungsausschlag im Atlantookzipitalgelenk bei kurzem Dens (72,91° ± 11,82°) im Vergleich zum langen Dens (83,78° ± 10,34°). Eine positive Korrelation zwischen Denslänge und Bewegungsausschlag im Atlantookzipitalgelenk (r = 0,25) und eine negative Korrelation zwischen Atlaslänge und Bewegungsausschlag im Atlantoaxialgelenk (r = - 0,19) werden statistisch gesichert. Die Arbeit ist Grundlagenforschung, deren Ergebnisse verglichen mit Messwerten von im Kopf-Hals-Übergang funktionell erkrankten Hunden zu Aussagen mit klinischer Relevanz führen kann.

CERN Scalable Analytics Section currently offers shared YARN clusters to its users as monitoring, security and experiment operations. YARN clusters with data in HDFS are difficult to provision, complex to manage and resize. This imposes new data and operational challenges to satisfy future physics data processing requirements. As of 2018, there were over 250 PB of physics data stored in CERN’s mass storage called EOS. Hadoop-XRootD Connector allows to read over network data stored in CERN EOS. CERN’s on-premise private cloud based on OpenStack allows to provision on-demand compute resources. Emergence of technologies as Containers-as-a-Service in Openstack Magnum and support for Kubernetes as native resource scheduler for Apache Spark, give opportunity to increase workflow reproducability on different compute infrastructures with use of containers, reduce operational effort of maintaining computing cluster and increase resource utilization via cloud elastic resource provisioning. This trades-off the operational features with datalocality known from traditional systems as Spark/YARN with data in HDFS.In the proposed architecture of cloud-managed Spark/Kubernetes with data stored in external storage systems as EOS, Ceph S3 or Kafka, physicists and other CERN communities can on-demand spawn and resize Spark/Kubernetes cluster, having fine-grained control of Spark Applications. This work focuses on Kubernetes CRD Operator for idiomatically defining and running Apache Spark applications on Kubernetes, with automated scheduling and on-failure resubmission of long-running applications. Spark Operator was introduced with design principle to allow Spark on Kubernetes to be easy to deploy, scale and maintain with similar usability of Spark/YARN.The analysis of concerns related to non-cluster local persistent storage and memory handling has been performed. The architecture scalability has been evaluated on the use case of sustained workload as physics data reduction, with files in ROOT format being stored in CERN mass-storage called EOS. The series of microbenchmarks has been performed to evaluate the architecture properties compared to state-of-the-art Spark/YARN cluster at CERN. Finally, Spark on Kubernetes workload use-cases have been classified, and possible bottlenecks and requirements identified. / CERN Scalable Analytics Section erbjuder för närvarande delade YARN-kluster till sina användare och för övervakning, säkerhet, experimentoperationer, samt till andra grupper som är intresserade av att bearbeta data med hjälp av Big Data-tekniker. Dock är YARNkluster med data i HDFS svåra att tillhandahålla, samt komplexa att hantera och ändra storlek på. Detta innebär nya data och operativa utmaningar för att uppfylla krav på dataprocessering för petabyte-skalning av fysikdata.Från och med 2018 fanns över 250 PB fysikdata lagrade i CERNs masslagring, kallad EOS. CERNs privata moln, baserat på OpenStack, gör det möjligt att tillhandahålla beräkningsresurser på begäran. Uppkomsten av teknik som Containers-as-a-Service i Openstack Magnum och stöd för Kubernetes som inbyggd resursschemaläggare för Apache Spark, ger möjlighet att öka arbetsflödesreproducerbarheten på olika databaser med användning av containers, minska operativa ansträngningar för att upprätthålla datakluster, öka resursutnyttjande via elasiska resurser, samt tillhandahålla delning av resurser mellan olika typer av arbetsbelastningar med kvoter och namnrymder.I den föreslagna arkitekturen av molnstyrda Spark / Kubernetes med data lagrade i externa lagringssystem som EOS, Ceph S3 eller Kafka, kan fysiker och andra CERN-samhällen på begäran skapa och ändra storlek på Spark / Kubernetes-klustrer med finkorrigerad kontroll över Spark Applikationer. Detta arbete fokuserar på Kubernetes CRD Operator för idiomatiskt definierande och körning av Apache Spark-applikationer på Kubernetes, med automatiserad schemaläggning och felåterkoppling av långvariga applikationer. Spark Operator introducerades med designprincipen att tillåta Spark över Kubernetes att vara enkel att distribuera, skala och underhålla. Analys av problem relaterade till icke-lokal kluster persistent lagring och minneshantering har utförts. Arkitekturen har utvärderats med användning av fysikdatareduktion, med filer i ROOT-format som lagras i CERNs masslagringsystem som kallas EOS. En serie av mikrobenchmarks har utförts för att utvärdera arkitekturegenskaperna såsom prestanda jämfört med toppmoderna Spark / YARN-kluster vid CERN, och skalbarhet för långvariga dataprocesseringsjobb.

No description available.