XIII Reunión de Centros de información. Reunión Grupo CLADEA, llevado a cabo 3 y 4 de Octubre de 2016, Universidad EAFIT, Medllín, Colombia. / La Dirección de Gestión del Conocimiento de la Universidad Peruana de Ciencias Aplicadas decide implementar la Sala Maker Spaces a mediados del año 2015. Esta iniciativa nace con la finalidad de crear espacios abiertos y flexibles para el aprendizaje de los alumnos, en los Centros de Información de la UPC. Como primera etapa, en abril del 2016, se inaugura la Sala Maker Spaces del Centro de Información del Campus San Isidro, este espacio tiene una capacidad para 15 personas, cuenta con dos televisores con Apple TV, mobiliario modular de colores variados y paredes de vidrio que permitan que se use como pizarra todo el ambiente. Al ser un ambiente que evoluciona con el tiempo, no cuenta con un diseño ideal pero si es muy confortable y atractivo para los usuarios, quienes toman control del espacio para desarrollar su creatividad y construir su propio aprendizaje. En las estadísticas de uso, se evidencia que de abril a la fecha, se ha incrementado la demanda de este espacio, habiendo sido utilizado por 3499 usuarios, para talleres de Design Thinking, Focus group, Foros de discusión, Talleres de creatividad, Talleres de liderazgo, entre otros. Estas actividades han tenido excelentes resultados debido al trabajo coordinado entre el Centro de Información y las Áreas Académicas, con quienes se mantiene una estrecha sinergia.

El presente documento presenta un Plan de Negocios para la implementación de un Coworking space con Maker spaces, ubicado en el distrito de Jesús María en una zona bien ubicada, teniendo en cuenta el grupo objetivo al que va dirigido. Los cambios en el estilo de trabajo de las empresas y en la forma en la que los alumnos de universidades estudian, genera una necesidad de espacio adecuado en el que puedan trabajar o estudiar de manera grupal como individual, y con el beneficio de que puedan conocer a otros alumnos o profesionales con los que intercambien ideas, hagan networking y hasta puedan desarrollar proyectos en conjunto. La propuesta de valor de GreenHub incorpora este espacio ideal y se diferencia de la competencia en la gestión de experiencia del usuario, la cultura de servicio y la oferta de comodidad y de productos diseñados para satisfacer las necesidades particulares del grupo. La inversión inicial se estima en 200,000 soles aproximadamente, que incluyen gastos de puesta en marcha, capital de trabajo e inversión en activos fijos. De acuerdo con el análisis financiero, se evidencia un VAN positivo que supera los 70,000 soles con una tasa de descuento del 15.37%. Los márgenes brutos que resultan son positivos desde el primer año, lo que permite afirmar que el proyecto es viable. / The following document features a Business Plan to implement a Coworking Space with Maker Spaces, which will be located in the Jesus Maria District. It is a strategically located area considering the target groups which it is aimed toward. Both the changes in working styles in the current companies and the way in which college students study, create a need for an appropriate space where companies and students can perform as a group as well as individually. Furthermore, there is the benefit of meeting professionals and students in order to exchange ideas, do networking and even develop projects together. GreenHub´s value proposition is to bring this ideal space and differentiate itself from its competitors. These differentiations come in the form of managing customer experience, service related to company culture, the offering of comfort and products designed to satisfy the specific needs of the group. The starting investment would start at approximately 200,000 soles, which includes the cost of starting operations, working capital and investment in fixed assets. Based on the financial analysis, there is a positive NPV which surpasses 70,000 soles with a discount rate of 15.37%. It is estimated that the gross margins will result in positive outcomes the first year, which proves that the project is feasible. / Trabajo de investigación

Gallerian i Eskilstuna centrum genomgår förändringar i linje med den omvandlingsresa som dagens centrumhandel ofta står inför. Måste en galleria vara ägnad åt konsumtion? Liksom många städer är Eskilstuna drabbat av handelsförändringen, vilket lämnar stadskärnan ödslig med många igenbommade lokaler.  Utanför Eskilstuna drivs Retuna, som arbetar med upcycling och återbruk av saker som slängs på den intilliggande återvinningscentralen. Här råder platsbrist då det ständigt fylls på med spillmaterial från byggbranschen. Hit åker många eskilstunabor både för att slänga skräp och för att handla begagnade varor. Intill Retuna ligger Eskilstuna Folkhögskola som erbjuder kurser i återbruk och upcycling av materialet som lämnats in.  Smedjan är ett programförslag för en skaparverkstad i Eskilstunas citygalleria. Med byggspillet från återvinningscentralen vid Retuna, och med inspiration från Eskilstuna Folkhögskolas utbildning i upcycling och återbruk, innebär programförslaget en etablering av en ny kreativ mötesplats i centrum. Projektet syftar till att reaktivera Eskilstunas stadskärna och återuppliva gallerian genom att prioritera social hållbarhet framför handel. Idén är att här ska workshops och kurser hållas i en miljö där material från återvinningscentralen används både i utformningen av lokalen och som huvudmaterial under workshops. Smedjan ska både vara en mötesplats för gemensamt skapande, samt vara en plats för kursdeltagarna från Eskilstuna Folkhögskola att visa upp hur de arbetar med upcycling och återbruk på en tillgänglig och central plats i centrum som når ut till en bred publik. Smedjan ska främst vara för kursdeltagarna, men syftar även till att nå ut till personer som rör sig på torget, förhoppningen är att detta ska öka intresset för hantverk, återbruk och material, och på så sätt leda till fler kursdeltagare. Eskilstuna kommun stävar efter att vara en grön förebild och med Retuna har staden fått mycket uppmärksamhet ur ett miljöperspektiv. Med Smedjan som en kreativ mötesplats i stan främjas en mer livlig galleria i stadskärnan för eskilstunaborna och för folk som besöker staden. Eskilstuna kommun får ytterligare en verksamhet som går i hand med deras strävan efter att vara en grön förebild, samt rimmar med vad en galleria kan vara i vår samtid. För att realisera projektet och för att kunna utforma ett programförslag har jag använt olika metoder inom inredningsarkitekur och möbeldesign, såsom platsanalys av torg och gallerian, samt av Retuna och återvinningscentralen. Jag har utfört intervjuer med centrumledare för gallerian, Lennart Berg, samt VD för Retuna, Simon Glimtoft. Genom att identifiera och samla ihop material som är typiska för att bli överblivet efter byggen, och som riskerar att hamna på återvinningscentralen, har jag under workshops med ihopsamlat material undersökt vilka möjligheter som finns och vad man skulle kunna bygga under en workshop i Smedjan. Detta utforskas även digitalt i Rhino och moduleras upp till volymer utifrån de identifierade materialens standardmått för att få bredare kunskap i vad som är möjligt att bygga.  Baserat på stadsplaneringen och de geografiska förhållandena mellan Retuna och återvinningscentralen, beläget utanför stan, och gallerian i stadskärnan, har jag undersökt materialflödena mellan platserna. Genom att analysera ritningar av hela gallerian och ta hänsyn till det redan befintliga, och den logistik som finns i byggnaden idag, har jag avgränsat ytan för projektet Smedjan.  Ovannämnda metoder ligger till grund för konceptet kring program. Genom metoderna har jag utformat ett programförslag med funktioner och zonindelningar för Smedjan. Jag har tagit fram ett planförslag med möblerad planritning över verkstäderna, detta visas även i en fysisk modell av byggnaden.

Cities are highly unequal systems and rapid, top-down development is increasingly causing segregation between people of different socio-economic statuses through gentrification. In response, a bottom-up, more community centred approach is often proposed, yet this method also not without significant issues. In this thesis I investigate the role of the designer as a mediator, facilitator and translator between the top-down and bottom-up approaches to urban development. Using Grønland, Oslo as a case study, I start by gathering high-level research in order to understand the large-scale strategies that the municipality and private developers have for the area. In the second section, I undertake on-the-ground research in order to understand the everyday issues that people who live in, or use, the area face. In the final section I propose a research laboratory and makerspace that can activate the local community, providing the resources in order for everyday people to be able to have a positive impact on their city, in addition to gathering long-term, in-depth research on the area in order to influence the future of Grønland. This thesis is written as a working document that can, and should, be used by a wide range of people, from the municipality to local residents, and is designed to be added to as the project develops.