Thesis (M.S.)--University of Wisconsin--Madison, 1935. / Typescript. eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Includes bibliographical references (leaves i-ii).

No description available.

En stor del av den svenska befolkningen använder sociala medier dagligen och både redaktionella och kommersiella framställningar sprids på olika digitala plattformar. I samband med detta utvecklas ständigt nya marknadsföringsstrategier och influencer marketing är en av dem. Forbes meddelar att företag spenderar ungefär 255 miljoner dollar världen över på influencers varje månad. Influencer marketing förväntas att även fortsättningsvis växa som marknadsföringsstrategi på sociala medier och därför är det enligt oss angeläget att kasta ljus på somliga redaktionella konstruktioner med stor kommersiell effekt. Reklamlandskapet har förändrats och ett resultat av den fortskridande digitala utvecklingen är att även kommunikationssamhället ändras liksom marknadsföringsmetoderna. Marknaden har allt mer kommit att förflyttas till den digitala sfären och medieplattformar, därav har reklam i allt större utsträckning ökat på sociala medier. Allmänheten blir ständigt försedda med material på sociala medier och ibland kan det tyckas problematiskt att se vad det är för typ av budskap vi faktiskt tar del av. Vissa framställningar på digitala marknadskommunikationskanaler faller in under Marknadsföringslagen (2008:486), så länge det är framställningar med ett kommersiellt syfte. Problematiken på sociala medier är att många framställningar framstår som reklam kan emellertid vara redaktionellt innehåll och vice versa. Förekomsten av att dessa två typer av meddelanden sammanblandas är vanlig och gränsdragningen mellan marknadsföring enligt marknadsföringslagen och redaktionellt material kan tyckas svår med tanke på avsaknaden av vägledning men även gällande rätt på det specifika området. Uppsatsen ämnar granska marknadsföringslagens krav om kommersiellt syfte och ifall lagen förmår omfatta meddelanden på sociala medier vars budskap har för avsikt att påverka konsumenten. Detta är särskilt intressant då det i många fall inte framträder tydligt nog för konsumenten huruvida meddelandet är kommersiellt eller redaktionellt. I förarbete till MFL framförs explicit att lagens syfte bland annat ska tillgodose konsumentintressen. Lagstiftningen är teknikneutral och omfattar sålunda internet och sociala medier. Detta sätt att kommunicera och marknadsföra är en förhållandevis ny praktik och vi vill därför undersöka om MFL:s konsumentskydd är tidsenlig genom bland annat nuvarande lagstiftning, Kissie-domen och annan relevant praxis på ämnet.

<p>Uppsatsens syfte är att söka bringa klarhet i huruvida de krav som finns i 12 § Marknadsföringslagen (MFL) är förenliga med artikel 101(1) Lissabonfördraget samt 2:1 Konkurrenslagen (KL). I arbetet kommer rättsdogmatisk metod att användas, vilket innebär redogörelse av hur de aktuella rättsreglerna är utformade (<em>de lege lata</em>) samt hur de kan tänkas revideras (<em>de lege ferenda).</em> Marknadsföring nyttjas av många företag i näringslivet, marknadsföring får företagen att synas på marknaden och därmed nå ut till konsument och näringsidkare. Att utforma ett köperbjudande, en bestämd produkt tillsammans med ett angivet pris är en marknadsföringsmetod. Hur ett köperbjudande skall vara utformat finns reglerat i 12 § MFL. Syftet med bestämmelsen i 12 § är att skydda konsumenten mot vilseledande marknadsföring som kan hindra konsumenten att fatta ett välgrundat affärsbeslut.</p><p> </p><p>Den problematik som nu uppkommit vid tillämpning av 12 § var från konkurrensverket (KKV) förutspådd. Problematiken vid tillämpningen av 12 § MFL uppstår då fristående företag tillsammans utformar ett köperbjudande i sin marknadsföring. Samarbetet om det exakta priset är något som enligt MFL är tillåtet medan det enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL utgör ett otillåtet prissamarbete. Skulle företagen för att undkomma att handla i strid med de konkurrensrättsliga bestämmelserna välja att ange ett från- eller cirkapris strider det mot de marknadsrättsliga reglerna. Förfarandet medför att företag utom den ekonomiska enheten inte har någon möjlighet att marknadsföra sig tillsammans i form av ett köperbjudande utan att agera i strid med lagen. Detta är en konsekvens som kan komma resultera i att företag väljer att utelämna priset ur marknadsföringen, något som är till nackdel för konsumenten.</p><p> </p><p>En lösning av en del av problemet vore att Sverige, precis som England inför ett tredje rekvisit för köperbjudande. Detta innebär att köperbjudandet måste ligga nära avtalsslutet. Konsumenten skall ha möjlighet att köpa produkten genom den information som anges i köperbjudandet. På så sätt skulle det vara möjligt för fristående företag att gå samman om marknadsföring som inte ligger nära avtalsslutet. De undkommer då bestämmelserna angående exakt pris som anges 12 § MFL vilket i sin tur innebär att en priskartell enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL inte ligger för handen.</p> / <p>The following essay has been written with the purpose to find out if 12 § Marketing Act (MFL) is compatible with article 101 (1) Treaty of Lisbon and 2:1 Competition law. A legal dogmatic method was applied in the essay, which means that it took into account the rules of law (<em>de lege lata</em>) and how the law should be written (<em>de lege ferenda</em>). Marketing is used by many manufacturers with the purpose to reach out to and inform the consumer about their products. In order to reach that goal, many manufacturers use by-offers, showing a product jointly with a price. The marketing Act aims to eliminate misleading marketing procedures. Therefore, 12 § was created to regulate these invitation to purchase. The rule is constructed with the purpose to protect consumers against misleading marketing and prevent the consumer from making the wrong economical decision.</p><p> </p><p>The problems that would arise with the application of the law were already predicted by the Swedish Competition Authority before the law came into effect in the Marketing Act. The application difficulties with 12 § appeared when smaller manufacturers that were not within the same economical unit constructed a concerted invitation to purchase. The proceeding had to be considered as an illegitimate price cooperation according to article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 Competition law.</p><p> </p><p>If the manufakturers, with the wish to not act in conflict with the competition laws, would state a price that is not exact, they would act in conflict with the Marketing Act.  A consequence of this problem could be that the manufacturers do not include prices in their commercials in order to get away from the rule of invitations to purchase. This can lead to disadvantages for the consumers because they cannot take part of the prices that smaller manufacturers have, which will inevitably lead toward a limited overview of the marked on their behalf.</p><p> </p><p>To solve the problem, England has introduced a third prerequisite for invitations to purchase. The third prerequisite specifies that the invitation to purchase has to make it possible for the consumer to actually buy the product. The invitation to purchase has to be close to an agreement between the manufacturer and the consumer. In that case, all the commercials that do not make it possible for the consumer to actually buy the product will not be considered as an invitation to purchase. This would make 12 § MFL unfeasible and would lead towards a development in which the small manufacturers that are not within the same economical unit would be able to cooperate with their commercials without acting against article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 KL.</p>

Uppsatsens syfte är att söka bringa klarhet i huruvida de krav som finns i 12 § Marknadsföringslagen (MFL) är förenliga med artikel 101(1) Lissabonfördraget samt 2:1 Konkurrenslagen (KL). I arbetet kommer rättsdogmatisk metod att användas, vilket innebär redogörelse av hur de aktuella rättsreglerna är utformade (de lege lata) samt hur de kan tänkas revideras (de lege ferenda). Marknadsföring nyttjas av många företag i näringslivet, marknadsföring får företagen att synas på marknaden och därmed nå ut till konsument och näringsidkare. Att utforma ett köperbjudande, en bestämd produkt tillsammans med ett angivet pris är en marknadsföringsmetod. Hur ett köperbjudande skall vara utformat finns reglerat i 12 § MFL. Syftet med bestämmelsen i 12 § är att skydda konsumenten mot vilseledande marknadsföring som kan hindra konsumenten att fatta ett välgrundat affärsbeslut.   Den problematik som nu uppkommit vid tillämpning av 12 § var från konkurrensverket (KKV) förutspådd. Problematiken vid tillämpningen av 12 § MFL uppstår då fristående företag tillsammans utformar ett köperbjudande i sin marknadsföring. Samarbetet om det exakta priset är något som enligt MFL är tillåtet medan det enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL utgör ett otillåtet prissamarbete. Skulle företagen för att undkomma att handla i strid med de konkurrensrättsliga bestämmelserna välja att ange ett från- eller cirkapris strider det mot de marknadsrättsliga reglerna. Förfarandet medför att företag utom den ekonomiska enheten inte har någon möjlighet att marknadsföra sig tillsammans i form av ett köperbjudande utan att agera i strid med lagen. Detta är en konsekvens som kan komma resultera i att företag väljer att utelämna priset ur marknadsföringen, något som är till nackdel för konsumenten.   En lösning av en del av problemet vore att Sverige, precis som England inför ett tredje rekvisit för köperbjudande. Detta innebär att köperbjudandet måste ligga nära avtalsslutet. Konsumenten skall ha möjlighet att köpa produkten genom den information som anges i köperbjudandet. På så sätt skulle det vara möjligt för fristående företag att gå samman om marknadsföring som inte ligger nära avtalsslutet. De undkommer då bestämmelserna angående exakt pris som anges 12 § MFL vilket i sin tur innebär att en priskartell enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL inte ligger för handen. / The following essay has been written with the purpose to find out if 12 § Marketing Act (MFL) is compatible with article 101 (1) Treaty of Lisbon and 2:1 Competition law. A legal dogmatic method was applied in the essay, which means that it took into account the rules of law (de lege lata) and how the law should be written (de lege ferenda). Marketing is used by many manufacturers with the purpose to reach out to and inform the consumer about their products. In order to reach that goal, many manufacturers use by-offers, showing a product jointly with a price. The marketing Act aims to eliminate misleading marketing procedures. Therefore, 12 § was created to regulate these invitation to purchase. The rule is constructed with the purpose to protect consumers against misleading marketing and prevent the consumer from making the wrong economical decision.   The problems that would arise with the application of the law were already predicted by the Swedish Competition Authority before the law came into effect in the Marketing Act. The application difficulties with 12 § appeared when smaller manufacturers that were not within the same economical unit constructed a concerted invitation to purchase. The proceeding had to be considered as an illegitimate price cooperation according to article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 Competition law.   If the manufakturers, with the wish to not act in conflict with the competition laws, would state a price that is not exact, they would act in conflict with the Marketing Act.  A consequence of this problem could be that the manufacturers do not include prices in their commercials in order to get away from the rule of invitations to purchase. This can lead to disadvantages for the consumers because they cannot take part of the prices that smaller manufacturers have, which will inevitably lead toward a limited overview of the marked on their behalf.   To solve the problem, England has introduced a third prerequisite for invitations to purchase. The third prerequisite specifies that the invitation to purchase has to make it possible for the consumer to actually buy the product. The invitation to purchase has to be close to an agreement between the manufacturer and the consumer. In that case, all the commercials that do not make it possible for the consumer to actually buy the product will not be considered as an invitation to purchase. This would make 12 § MFL unfeasible and would lead towards a development in which the small manufacturers that are not within the same economical unit would be able to cooperate with their commercials without acting against article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 KL.