Eftersom vi lever i ett samhälle där informationen flödar, är det svårt att veta hur man ska sålla bland all information. Hur ska man veta vilka källor som är trovärdiga och vad som är sant? I gymnasieskolans läroplan finns direktiv att elever ska ges möjlighet att utveckla dessa färdigheter, som i denna uppsats kallas mediekompetens. Syftet med detta arbete är att undersöka om två läroböcker i svenska ger tillräckligt med stöd för lärare och elever i sitt arbete att utveckla en mediekompetens. Metoden för arbetet har i huvudsak varit jämförelser mellan Skolverkets kursmål i svenska 1 och innehållet i de två läroböckerna. Enligt min tolkning av resultatet kommer jag fram till att innehållet i båda böckerna stämmer ganska väl överens med kursmålen med endast några få undantag. Den nyare boken av de två läroböckerna är något utförligare i sina beskrivningar och behandlar medier som en större helhet och förklarar tydligare de bakomliggande mekanismer som styr mediernas innehåll.

Medie- och informationskunskap samt medieutbildning har blivit ett omtalat fenomen, inte bara i skolan utan likaså allmänt som en förutsättning för demokrati. Kontakten med media sker förutom via de klassiska medierna så som radio, TV och tidningar, idag även via internet genom datorer, smarta telefoner och surfplattor. Skolan har inte längre monopol på lärandet utan mycket sker utanför skolan, på fritiden, och just genom medier av olika slag. Därför kan skolan behöva använda sig av elevernas verklighet i undervisningen, utan att för den skull ge sig hän åt underhållning. Kunnighet om media på olika plan blir allt viktigare och ger eleverna möjlighet att se bortom budskapen som vill påverka dem i en viss riktning. I den bästa av världar kan eleverna dessutom bli inte bara konsumenter utan dessutom producenter av media.   Medieutbildning genomsyrar styrdokumenten i skolan och syftet med den här uppsatsen är att fokusera på bildämnet som är ett kärnämne när det gäller mediekunskap på grund av sitt fokus på bilder och bildproduktion. Bildämnet har sedan ett par decennier tillbaka i styrdokumenten övergått från att vara enbart ett konstnärligt ämne till att vara ett kommunikationsämne där även det konstnärliga kan användas som en inspiration och ett budskap men där just kommunikationens syfte och användningsområden får mer fokus. I uppsatsens kunskapsöversikt kan anas att bildämnets övergång till kommunikationsämne inte riktigt implementerats i alla klassrum trots att styrdokumenten är tydliga vad gäller detta både i kunskapskraven och i skolans uppdrag.   Resultatet redovisas utifrån ett för skolans medieutbildning framarbetat dokument och visar på att de informanter som intervjuats arbetar med medie- och informationskunskap i bildämnet, på olika sätt och med olika förutsättningar. Eleverna får arbeta med analys av olika sorters bilder, göra foto- och filmarbeten eller tredimensionella uttryck som alla ska kommunicera budskap på något sätt. Svårigheter som nämns är tillgång på digital teknik men också informanternas egen kunskap och utbildning i detsamma, både hårdvara och mjukvara. Detta väcker i sin tur funderingar om högskolornas bildlärarutbildning, om generationsskiften och framtida utmaningar.