No description available.

Medie- och informationskunskap samt medieutbildning har blivit ett omtalat fenomen, inte bara i skolan utan likaså allmänt som en förutsättning för demokrati. Kontakten med media sker förutom via de klassiska medierna så som radio, TV och tidningar, idag även via internet genom datorer, smarta telefoner och surfplattor. Skolan har inte längre monopol på lärandet utan mycket sker utanför skolan, på fritiden, och just genom medier av olika slag. Därför kan skolan behöva använda sig av elevernas verklighet i undervisningen, utan att för den skull ge sig hän åt underhållning. Kunnighet om media på olika plan blir allt viktigare och ger eleverna möjlighet att se bortom budskapen som vill påverka dem i en viss riktning. I den bästa av världar kan eleverna dessutom bli inte bara konsumenter utan dessutom producenter av media.   Medieutbildning genomsyrar styrdokumenten i skolan och syftet med den här uppsatsen är att fokusera på bildämnet som är ett kärnämne när det gäller mediekunskap på grund av sitt fokus på bilder och bildproduktion. Bildämnet har sedan ett par decennier tillbaka i styrdokumenten övergått från att vara enbart ett konstnärligt ämne till att vara ett kommunikationsämne där även det konstnärliga kan användas som en inspiration och ett budskap men där just kommunikationens syfte och användningsområden får mer fokus. I uppsatsens kunskapsöversikt kan anas att bildämnets övergång till kommunikationsämne inte riktigt implementerats i alla klassrum trots att styrdokumenten är tydliga vad gäller detta både i kunskapskraven och i skolans uppdrag.   Resultatet redovisas utifrån ett för skolans medieutbildning framarbetat dokument och visar på att de informanter som intervjuats arbetar med medie- och informationskunskap i bildämnet, på olika sätt och med olika förutsättningar. Eleverna får arbeta med analys av olika sorters bilder, göra foto- och filmarbeten eller tredimensionella uttryck som alla ska kommunicera budskap på något sätt. Svårigheter som nämns är tillgång på digital teknik men också informanternas egen kunskap och utbildning i detsamma, både hårdvara och mjukvara. Detta väcker i sin tur funderingar om högskolornas bildlärarutbildning, om generationsskiften och framtida utmaningar.

Utgångspunkten i den här uppsatsen har varit att lyfta fram ungdomars reflektioner kring hur de uttrycker sig via film, i en diskussion där ett vuxenperspektiv generellt är framträdande i många andra studier om ungdomars mediepraktiker. Uppsatsen undersöker hur dagens högstadieelever använder film som en kommunikationsform, samt deras idéer kring hur detta skulle kunna användas som ett hjälpmedel inom skolan. Studien som ligger till grund för de teman som diskuteras utgörs av sex reflexiva intervjuer med högstadieelever från en skola i södra Sverige. Materialet från dessa samtal har genomgått en kvalitativ analys där gemensamma ämnen redovisas och analyseras. Att ungdomar idag har ett väldigt avslappnat och naturligt förhållningssätt till att uttrycka sig via film leder till intressanta och nytänkande användningsområden att redogöra för. Utöver mediets roll i elevernas vardag presenteras deras förslag på flertalet kreativa funktioner för det inom högstadiet. Resultatet av att välja ungdomarnas perspektiv på hur de använder film blir en utgångspunkt där mediet beskrivs som en tillgång och ett hjälpmedel. Ett uppfriskande och positivt synsätt som har fått inspirera uppsatsen angreppssätt av ämnet.

Syftet med föreliggande uppsats var att undersöka gymnasielärarnas användning av rörliga bilder i undervisningen, i olika ämnen där både gymnasiegemensamma-/kärnämnen och profil-/karaktärsämnen finns representera. Undersökningen utgick från antagandet att ovanstående förekommer – men i varierande grad – och sökte därför reda på hur och varför det rörliga materialet används i undervisningssammanhang samt vilka typer av rörliga bilder det handlar om. Av intresse var också hur lärarna får fram det rörliga material, hur de tänker kring och arbetar med avsändare och källkritik vid såväl val av material som i klassrummet samt hur de upplever att deras elever förhåller sig till den här typen av undervisning.Metoden för undersökningen var den kvalitativa forskningsintervjun. Sex stycken intervjuer genomfördes med gymnasielärare - som undervisar i svenska, engelska, matematik, fysik, historia, samhällskunskap, religion, fotografi, form, bild, grafisk design, kultur och idéhistoria, instrument, digitalt skapande samt ljudläggning – på en mindre skolenhet med inriktning mot estetik och media. Undersökningens resultat visar att rörliga bilder av många olika sorter förekommer i hög utsträckning i undervisningen. Det rörliga materialet används för att skapa en känsla och intresse för ämnet samt för att visualisera processer, skeenden och begrepp. Några av lärarna producerar också eget material som läggs upp på internet och på så sätt blir tillgängligt för eleverna även utanför lektionstiden. Man ställer samma kvalitetskrav på rörliga bilder som på läroboken, men rätt återgivning av fakta är inte alltid det viktigaste eftersom ”fel” historieskrivning i en spelfilm kan användas för att träna elevernas kritiska tänkande. Lärarna hyser ingen misstro mot populärkultur, snarare ser lärarna den som ett sätt att närma sig eleverna på deras egna villkor. Lärarna jobbar kritiskt med medier. Lärarna arbetar också för att visa olika perspektiv och uppmuntrar olika tolkningar vid diskussioner av rörliga bilder, men upplever att det många gånger finns en kulturell friställdhet hos eleverna som göra att de inte vill eller inte kan diskutera det de ser. Det samma gäller frågor om källkritik. Lärarna är själva noga med vilka avsändare som finns bakom det de visar. Lärarna upplever att deras elever besitter en viss mediekunnighet men att de ofta väljer att inte använda den i skolsammanhang.Lärarna visar ofta rörligt material som de själva redan äger eller som de hittar via internet. Ingen av lärarna verkar låna materialet från någon officiell mediecentral. Lärarna bryter många gånger mot upphovsrättslagen, men de visar inte någon medvetenhet kring det i intervjuerna. Om lagbrotten sker på grund av okunskap eller ett medvetet val framgår inte.På grund av det låga antalet intervjuade lärare kan inte studiens resultat göra några anspråk på generaliserbarhet. Den breda representationen av ämnen innebär dock att undersökningens resultat skulle kunna användas som underlag för vidare diskussioner kring exempelvis utformningen av ett övergripande mediepedagogiskt arbete på den berörda skolenheten.

I takt med den ökade digitaliseringen har digitala verktyg lyfts in i den svenska förskolansläroplan utifrån en ny revidering (Skolverket, 2018), vilket innebär att utvecklandet av digitalkompetens samt källkritisk förmåga blir innehåll för måluppfyllelse i förskolans verksamhet.Med hänsyn till det enorma informationsflöde som barn möter varje dag blir det väsentligt attförstå hur barn skapar mening och kunskap av multimodala texter. Studiens syfte är därför attundersöka hur källkritik konstitueras av barn i digitala aktiviteter. De frågor som studien ämnarsvara på är: “Vilka kunskaper om källkritik uttrycker barn när de samtalar om digitala bilder?”,“Vilka tecken på källkritik representeras i barns handlingar när de möter digitala bilder?” samt“Vilka kunskaper om källkritik konstitueras i aktiviteter med digitala bilder?”. Studien ärkvalitativ och utgår från socialkonstruktionistiskt perspektiv med multimodal designinriktningsom teoretisk utgångspunkt. Utifrån detta skapades aktiviteter där barn skulle studera ett antaldigitalt manipulerade bilder med utgångspunkt i källkritiska kriterier. Resultatet visade på attdialogen har stor betydelse för meningsskapande i barns utvecklande av källkritik. I dettasammanhang är barnen aktiva aktörer i meningsskapandet av de bilder som de studerar, där allaolika aktörer bidrar till att konstituera erfarenheter och kunskaper om källkritik. Utvecklandetav källkritik är väsentligt för barns livslånga lärande och är något som bör integreras redan itidig ålder.

Our society has become increasingly digitized, and all around us information flows constantly. Knowledge about valuing different sources of information, and not least the information itself, are becoming increasingly important. Media and information have come to play a big role in our society, and knowledge of media and information literacy becomes important to learn in school. High school students are at the beginning of their adult lives as educated citizens. In this study, we measured high school students experience of media and information literacy, during their three years in high school. Students answered a questionnaire, with questions based upon theoretical concepts in media and information literacy. We chose to focus on high school students as a homogeneous group and not make comparisons between different programs. Everyone is equal before the Education Act. We had preconceived ideas about the outcome, we thought it would turn out that school education regarding media and information literacy had been insufficient, but in many cases those ideas proved to be incorrect. It turned out that high school students may have considerably more knowledge in media and information literacy than we first thought.

Den här studien har som syfte att undersöka hur lärare i årskurs ett till tre beskriver att de förhåller sig till undervisningen i källkritisk informationssökning i digitala miljöer. Lärarnas inställning till undervisning i källkritisk informationssökning har undersökts genom semistrukturerade intervjuer som sedan analyserats ur ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv. Studien är viktig då forskningen på området visar att barn i allt yngre åldrar idag har tillgång till ett enormt informationsflöde genom internet. Samtidigt som informationsmängden ökar så ökar kraven på informationskonsumenten. Forskningen visar att undervisningen om digital källkritik idag är bristfällig samt att elever många gånger har svårigheter att bedöma källors trovärdighet. Elevers digitala källkritiska nivå varierar kraftigt. Samtidigt visar forskningen att elevens förmåga att förhålla sig till digital text korrelerar med elevens läsförståelse. Resultaten visar att lärarna har en mycket samstämmig inställning till både vad källkritik är samt vad de vill uppnå med undervisningen. Då elever många gånger har bristande läs- och skrivkunskaper i de tidiga årskurserna så startar flera av lärarna undervisningen under lågstadiets senare del. Lärarnas målsättning är att eleverna utvecklar en förståelse för vikten av ett källkritiskt förhållningssätt och ett kontinuerligt reflekterande. / <p>Svenska</p>