Syftet med denna uppsats är att ta reda huruvida filmklippning kan spela en avgörande roll i filmens berättelse med hjälp av olika verktyg och konventioner. De utvalda filmproduktionerna är Memento (2000), City of God (2002) och 12 Years a Slave (2013). Med hjälp av tre olika teoriböcker skall uppsatsen undersöka hur klippning skapar mening, vilka klipptekniker som används samt om de följer några historiska eller samtida konventioner. Det är en både teknisk och estetisk analys avfilmerna. Vi ska ta reda på om det framgår några tendenser i klippningen som kan appliceras i dagens filmproduktion. Filmklippning är ett ämne som inte får tillräckligt med uppmärksamhet inom filmvetenskapen, men trots det är filmklippning en av de allra viktigaste delarna av en filmproduktion – den bygger upp filmen och regissörens vision och är det vi som åskådare ser på bioduken. En kvalitativ analys av ämnet kan ge oss ett större inblick i hur en klippare arbetar men också vilka effekter det får på berättelsen i sin helhet. Idag studerar man film utifrån regissörens och auteurens vision och avtryck på berättelsen och det är lätt hänt att alla individer som arbetar med produktionen hamnar i skuggan, allt från musiker, produktionsdesigner, projektledare till filmklippare. Klipptekniker idag ser helt annorlunda ut än hur det var på 50-talet i och med att nya lösningar har utvecklats, och detta påverkar indirekt berättelsen. Nya tendenser och omfattningar inom yrket har gjort att klipparrollen blivit allt viktigare, och urvalet av vem som skall klippa vilken film kan få stora konsekvenser.

The development of ethics with samples of period fine art pieces with the emphasis on Christian view. (Range 14.-16. century). The base of this thesis is a brief description of eschatology, developing in the frame of Christian ethics in the midstream of the pestilence's apocalypse of the late Middle Ages. The main part of the thesis is focused on changes in individual as well as social perception of death during the very demanding era of extreme wave of pestilence's epidemic in late Middle Ages even early modern history. The changes in approach and coping with the attribute of death are being observed. The aim of the thesis, on the basis of literary studies, is to gather and analyze the changes in interpretation of death during the mentioned period, evaluate their influence of people's behavior by verification or denial of given hypothesis. The accessible materials are supplemented by previews of period fine art pieces showing the attitude of people in given era towards the perception of their own death. Key words Ars moriendi, Bible, carpe diem, pestilence, eschatology, flagellant, macabre art, dying memento mori, death, death dances, vanitas.

We live in a very busy world with a variety of sensory stimulation including the olfactory, visual, tactile, and auditory. The five senses are triggered by our surroundings and help us to form meaning about the world.ⅰ Based on where someone grows up, she or he is introduced to various sites and sounds, affecting how they interpret the world. Sounds relate meaning through the association between hearing, memory and an event. Hearing is one of the learning processes, in which individuals give, receive, and store information. We typically rely on our five senses, which contribute to the process of understanding, communicating, and comprehending information. Moving beyond visual perception requires systematic attention to individual learning modalities.ⅱ Sound is one of the developing areas in the field of perception that moves beyond vision to help people understand nature, objects, narratives and varieties of perception. In order to comprehend how people hear, it is important to understand the role of perception. Sound functions as a signal, but also varies according to the capacity to hear. An individual’s physical ability to hear, and their unique experiences with sound, differ from one person to the next, and can result in a range of emotions and reactions. Certain sounds, like the voice of a loved one, also have the power to trigger emotion and convey meaning due to the association between hearing, memory and specific events from one›s past In short, the three aspects of sound perception–signal, hearing, and emotional reaction–play an integral role in auditory perception and the subjectivity of sound. However, the value of sound is often taken for granted or viewed as secondary to visual perception. This thesis will explore the value of sound perception by investigating two of its primary aspects–hearing and emotional response–in application to memory. Through a series of experiential objects, that trigger the senses. The aim is to utilize design to memorialize precious sounds in order to raise awareness about the emotional value of sound to the human experience.

Hamlet's tragedy is constructed as a perspective of matter that is destined for decay, and this "objective," or "object-focused," mode of viewing the material world enhances theatrical and theological understandings of the play's props, figurative language, and characters. Hamlet's "objective mode" evokes early modern materialist philosophies of vanitas and memento mori, and it is communicated in theatre through semiotic means, whereby material items stand for moral ideas according to an established sign-signified relation. Extending an objective reading to Hamlet's characters reveals their function as images, or two-dimensional emblems, in moments of slowing narrative time. In the graveyard scene (5.1), characters and theatrical props cooperate to materialize the objective perspective. As a prop, Ophelia's corpse complicates the objective mode through its semantic complexity. Thus, she stands apart from other characters as one that both serves to construct and to deconstruct the objective mode. Hamlet's tragic outlook, which depends upon an understanding of matter as destined for decay, and of material items as ends in themselves rather than vehicles for spiritual transformation, is an early modern notion concurrent with theological debates surrounding the Eucharist. Drawing upon art-historical, linguistic, feminist, theological, and theatrical approaches, this thesis contributes to concurrent discourse on Hamlet's tragic genre.

No description available.

<p>I mina intervjuer visade det sig att samtliga personer utom två inte var rädda för döden. Arlebrink skriver om psykologiska försvarsmekanismer och förnekande. Att döden inte kommer att drabba just mig, är ett exempel på en sådan mekanism.</p><p>Det är tydligt att vi ser olika på döden beroende på vilken generation vi tillhör men också beroende på vilken erfarenhet vi har av att vara nära döden. Den yngsta intervjupersonen säger att ju yngre vi är desto odödligare tror vi att vi är. Hon tror också att oron blir större när man fått barn, en tankegång som Arlebrink skriver om. Det är också något som tre småbarnsföräldrar i undersökningen oroar sig för. De hoppas att de ska leva länge nog att få se dem växa upp. Den äldsta intervjupersonen upplever att ett slags naturlig förberedelseprocess startar när man blir äldre, men tycker att det kan vara svårt att leva ”fullt ut” pga den åldersdiskriminering som finns i samhället.</p><p>Samtliga av de intervjuade har en tro eller en livsåskådning som är väl förankrad. Kanske är det en av anledningarna till att de inte är rädda för döden. En av intervjupersonerna utgör ett undantag eftersom hon, trots sin tro på något fint efter döden, ändå är väldigt rädd men det beror nog främst på hennes oro för barnen.</p><p>De intervjuade har i stora drag en traditionell bild av sin begravning. Danbolt skriver om hur ett grundmönster med utslussning från hemmet, begravning och minnessamling ”går igen”. Samtliga tycker således att begravningsriten och övriga riter är betydelsefulla. Två intervjupersoner utgör här ett undantag och tycker att begravningsriterna är överflödiga. Begravningen skall vara något ljust, vilket Jarlert skriver om. Han anser att det är en stor svårighet för kyrkan att många människor i vår tid vill lätta upp det som i sig självt inte är lätt och inte alls påminnas om döden. Detta gör också själva livet till något skenbart.</p><p>Samtliga av de intervjuade, utom en, tycker att vi pratar för lite om döden. En av intervjupersonerna säger att de flesta skulle behöva inse att livet är ändligt och leva ett bättre liv. Olika tider har haft olika inställning till döden. Fram till 1700-talet uppfattades den som något vardagligt och enkelt, men nu förnekar vi alltmer döden. Samtalet om döden skulle kanske avdramatisera detta?</p>

I mina intervjuer visade det sig att samtliga personer utom två inte var rädda för döden. Arlebrink skriver om psykologiska försvarsmekanismer och förnekande. Att döden inte kommer att drabba just mig, är ett exempel på en sådan mekanism. Det är tydligt att vi ser olika på döden beroende på vilken generation vi tillhör men också beroende på vilken erfarenhet vi har av att vara nära döden. Den yngsta intervjupersonen säger att ju yngre vi är desto odödligare tror vi att vi är. Hon tror också att oron blir större när man fått barn, en tankegång som Arlebrink skriver om. Det är också något som tre småbarnsföräldrar i undersökningen oroar sig för. De hoppas att de ska leva länge nog att få se dem växa upp. Den äldsta intervjupersonen upplever att ett slags naturlig förberedelseprocess startar när man blir äldre, men tycker att det kan vara svårt att leva ”fullt ut” pga den åldersdiskriminering som finns i samhället. Samtliga av de intervjuade har en tro eller en livsåskådning som är väl förankrad. Kanske är det en av anledningarna till att de inte är rädda för döden. En av intervjupersonerna utgör ett undantag eftersom hon, trots sin tro på något fint efter döden, ändå är väldigt rädd men det beror nog främst på hennes oro för barnen. De intervjuade har i stora drag en traditionell bild av sin begravning. Danbolt skriver om hur ett grundmönster med utslussning från hemmet, begravning och minnessamling ”går igen”. Samtliga tycker således att begravningsriten och övriga riter är betydelsefulla. Två intervjupersoner utgör här ett undantag och tycker att begravningsriterna är överflödiga. Begravningen skall vara något ljust, vilket Jarlert skriver om. Han anser att det är en stor svårighet för kyrkan att många människor i vår tid vill lätta upp det som i sig självt inte är lätt och inte alls påminnas om döden. Detta gör också själva livet till något skenbart. Samtliga av de intervjuade, utom en, tycker att vi pratar för lite om döden. En av intervjupersonerna säger att de flesta skulle behöva inse att livet är ändligt och leva ett bättre liv. Olika tider har haft olika inställning till döden. Fram till 1700-talet uppfattades den som något vardagligt och enkelt, men nu förnekar vi alltmer döden. Samtalet om döden skulle kanske avdramatisera detta?

Memento Mitten is a project about seeing human hair from the perspective of sustainability as a viable alternative material. The project also aims to question our reluctance in Western Europe to use it in projects and innovations. It explores the process of transforming hair from waste into a functional piece (a mitten) by using traditional handicraft (hand carding, hand spinning and nålbinding) as a change agent in order to alter our perception of hair. Relating anthropologist Mary Douglas’ theory on dirt to the Freudian definition of ‘Das Unheimliche’ (The Uncanny) the project further examines and dissects the emotional aspects of Uncanniness and the anxiety we perceive when in contact with disembodied hair.  Leaning on Douglas’ theory on dirt I developed a framework for action that could potentially have the transformative ability to, when applied to creative practices, recontextualize hair from uncanny waste into an emotionally safe material. Utilizing auto-ethnographic documentation, physical exploration and participatory elements (through design interventions), four phases were identified: rejection (identifying hair as waste), re-collection (collecting hair), dissolution (taking apart the hair through acts like hand carding) and assimilation (putting the hair into a new context). These phases, which I titled The Altered Phases of Dirt, showed that they had the potential to move our inner margins of comfort beyond Uncanniness through the physical engagement found in handicraft.

Artworks that use found or appropriated images and objects often function as collections. These collections simulate the everyday collections of mementos and souvenirs that come to represent aspects of an individual's personality and past. The collections of objects mirror the individual's collection of memories that help to define himself and provide a means of communication with others. The artist as collector takes on roles similar to that of storyteller and anthropologist, providing a narrative of conscious preservation. Through various devices of display and denial a curiosity cabinet I Wunderkammer representing and simulating a Self is created and the role of collector is passed on to the viewer. / Art History, Visual Arts & Musicology / Thesis (M.A. (Art History))

Artworks that use found or appropriated images and objects often function as collections. These collections simulate the everyday collections of mementos and souvenirs that come to represent aspects of an individual's personality and past. The collections of objects mirror the individual's collection of memories that help to define himself and provide a means of communication with others. The artist as collector takes on roles similar to that of storyteller and anthropologist, providing a narrative of conscious preservation. Through various devices of display and denial a curiosity cabinet I Wunderkammer representing and simulating a Self is created and the role of collector is passed on to the viewer. / Art History, Visual Arts and Musicology / Thesis (M.A. (Art History))