Syftet med den föreliggande studien är att utifrån konvertiters egna berättelser om sin väg till islam nå en ökad förståelse för vilken innebörd valet att konvertera till islam får för deras identitet och känsla av mening. Studiens frågeställningar är: Hur beskriver konveriter sin egen resa till islam, vilken betydelse har den nya religiösa identiteten för dem i deras vardag samt vilken mening finner de i sin religiösa tro idag. Studiens teoretiska utgångspunkter har varit Rambo och Farhadian's teori om konversionsstadier, Bauman, Johansson samt Berger & Luckmann's resonemang kring identitet som en process samt McGuire utifrån religion som meningssystem och konversion som omformulering av självet. Metoden som valts för att kunna uppfylla syftet och besvara frågeställningarna har varit hermeneutiken. Undersökningen har baserats på fem semistrukturerade intervjuer. I studiens resultat framgick att konversion är en process bestående av flera stadier med ett utgångsläge bestående av sökande och avsaknad av svar som slutligen resulterar i mening i den religiösa tron, ny religiös identitet samt ett nytt perspektiv på livet vilket sammantaget innebär ett nytt sätt att se på sig själva och världen för konvertiterna.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur sex kvinnliga medlemmar i Svenska kyrkan ser på döden och hur denna syn är konstruerad. Vi ville få veta om de skapat en föreställning kring döden utifrån sin gudstro eller om det fanns andra faktorer som spelade in, så som samhälle, familj och vänner. Men även om deras tro hjälper dem att skapa en mening kring döden som annars kan kännas orättvis och svår att förstå. Vi har använt oss av religionspsykologiska, religionssociologiska, socialpsykologiska och socialkonstruktionistiska teorier för att jämföra och se om dessa teorier kan stämma in på kvinnornas berättelser och föreställningar om döden. Det visade sig att teorierna till stor del stämde in på kvinnornas berättelser och att kvinnorna genom sin gudstro skapat både en föreställning kring döden och en meningsfullhet. Detta i sin tur har lett till att kvinnorna känner en trygghet och säkerhet i förhållande till döden. Dock är inte resultatet enhälligt utan det finns mindre variation i deras berättelser.

Denna studie har, genom en kvalitativ intervjustudie och utifrån Parks (2010) modellom meningsskapandeprocessen, undersökt berättelser om sexuella ofredanden och reaktionerefter #metoo-rörelsen. Tre intervjuer har genomförts och analyserats med hjälp avinnehållsanalys där resultatet beskrev hur respondenterna inom ramarna för sina respektivemeningssystem hanterade upplevelsen av sexuella ofredanden, om meningssystemetförändrades i denna process, samt hur meningssystemet förändrades när respondenterna kom ikontakt med #metoo-rörelsen. Parks (2010) modell visade god passform utifrånrespondenternas utsagor, vilka antydde att de befann sig i meningsskapandeprocessen snarareän att mening kring det sexuella ofredandet hade skapats. Resultatet tyder på att sexuellaofredanden, då de initierar en meningsskapandeprocess, skapar en diskrepans mellanupplevelsen av ofredandet och det tidigare etablerade meningssystemet.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur änglars funktion beskrivs i en kristen respektive nyandlig kontext. Materialet utgörs av texter från sex samtida författare som på olika sätt behandlat frågan; Harold Bloom, Billy Graham, David Albert Jones, Susan R. Garrett, Lorna Byrne och Doreen Virtue. Metoden är kvalitativ innehållsanalys vilken möjliggör för en jämförelse av skillnader och likheter mellan de olika perspektivens syn på änglar. Uppsatsens teoretiska ansats bygger på Meredith B. McGuires beskrivning av meningssystem som en viktig aspekt i förståelsen av religion eftersom olika meningssystem länkar samman en individ med en större social grupp. De textanalyser som gjorts har visat att änglar i både en kristen och nyandlig kontext bidrar till att forma och skapa en upplevelse av mening i människors liv, detta trots olika meningssystem och stora skillnader i föreställningen av änglar. Ett av undersökningens resultat har visat att individer har ett större handlingsutrymme inom New Age kulturer än vad de har i en kristen kontext. Inom New Age beskrivs människor själva kunna ta hjälp av änglar som gudomliga eller spirituella agenter av healing för att uppnå ett tillstånd av lycka, kärlek och harmoni utan att först vända sig till/eller förlita sig på en mellanhand, dv s den kristna Gudsgestalten. Änglar inom New Age har visat sig vara mer personliga och separata från Gud än vad de är i ett kristet sammanhang eftersom människor, inom ramen för de New Age strömningar som analyserats, själva kan tillbe och kalla på änglars vägledning medan Bibeln innehåller tydliga varningar för att tillbe och dyrka änglar eftersom det anses vara en ära som enbart tillhör Gud. En skillnad mellan en kristen resp. nyandlig syn på änglars funktion bygger m a o på föreställningen att människan besitter en förmåga att hela sig själv, vilket saknas inom kristen tro.