No description available.

This is the history of those noble women who came into the territory, struggling to relieve the burden of poor medical service. This is an account of how well or how poorly they conducted the art of midwifery. From the first year the pioneers entered the region in 1847, down to 1896 when statehood was achieved, though there were male physicians in the field of medicine, Utah depended on its women. This is a study of their contribution.

This study was a sub-study based on the MIDWIZE capacity building program for public health officials in maternal and child health. This is a leadership program where participants conduct a quality improvement project at a selected health facility in their respective country. Implementing quality improvements with evidence-based methods such as dynamic positions, perineal protection, and intrapartum support can have a positive effect on the mothers and newborns outcomes, essential to reach the relevant goals of Agenda 2030.  The study aimed to describe maternity nurses’ experiences of implementing a quality improvement project at a health facility in Nairobi, Kenya.  The chosen design for this study included a qualitative method with nine individual semi- structured interviews. The participants were maternity nurses working in the antenatal, labour, and postnatal ward at the facility, Kianda 42. Data analysis was processed through inductive content analysis.  The findings resulted in two main categories, where the first category was titled Implementing dynamic positions, perineal protection, and intrapartum support with the subcategories The quality improvements positive effects, and Challenges with implementing the quality improvements The second category was titled Necessities needed to move forward with the subcategories Emotional necessities, Material and political necessities, and also Proposals on how to spread knowledge onwards.  Through implementing quality improvements, the maternity nurses had the opportunity of developing professionally. With methods such as dynamic positions, perineal protection, and intrapartum support there is a big possibility of reducing interventions and minimising complications for mothers and newborns. This study is of great importance due to it presenting the maternity nurses’ experience of implementing quality improvements, which can improve this project and future similar projects / Denna delstudie var baserad på programmet MIDWIZE capacity building för ledare inom offentlig förvaltning med inriktning på kvinnors och barns hälsa. Det är ett program avsett för ledarskap, där deltagarna i respektive land utför ett kvalitetsförbättrande arbete på angiven sjukvårdsinrättning. Att implementera kvalitetsförbättrande arbete med evidensbaserade metoder som dynamiska positioner, perinealskydd och intrapartum stöd kan ha positiva effekter på utfallen hos mödrar och nyfödda, nödvändigt för att nå angivna mål i Agenda 2030.  Studien ämnar beskriva sjuksköterskors upplevelser av att implementera kvalitetsförbättringar på en sjukvårdsinrättning i Nairobi, Kenya.  Designen tillämpad för denna studie var en kvalitativ metod med nio individuella semistrukturerade intervjuer. Deltagarna var sjuksköterskor som jobbade på antenatal-,förlossnings- och postnatal avdelning på sjukvårdsinrättningen, Kianda 42. Dataanalysen genomfördes med hjälp av en induktiv innehållsanalys.  Resultatet sammanställdes till två huvudkategorier, den första benämndes Att implementera dynamiska positioner, perinealskydd och intrapartum stöd med underkategorierna Det kvalitetsförbättrande arbetets positiva effekter och Utmaningar med att implementera det kvalitetsförbättrande arbetet. Den andra kategorin benämndes Nödvändigheter för att fortskrida med underkategorierna Emotionella nödvändigheter och Materiella och politiska nödvändigheter samt Förslag på hur kunskapen ska spridas vidare.  Genom att implementera kvalitetsförbättringar får sjuksköterskorna tillfälle att utvecklas professionellt. Med metoder som dynamiska positioner, perinealskydd och intrapartum stöd minskar risken för interventioner och komplikationer hos mödrar och nyfödda. Studien är av värde då den speglar sjuksköterskornas upplevelser av att implementera kvalitetsförbättringar, vilket kan effektivisera detta projekt och liknande projekt i framtiden.

Bakgrund: Obstetriskt våld inom förlossningsvården är ett dilemma både nationellt och internationellt som kan komma att påverka kvinnors syn på förlossningen negativt. Varje kvinna har självbestämmanderätt över sin kropp samt rätt till att vara delaktig i sin vård och få sina önskemål kring förlossningen i möjligaste mån uppfyllda. Barnmorskan har en viktig roll att stödja och skapa trygghet hos kvinnan under förlossningen och har en stor påverkan på hur kvinnan kommer att uppleva sin förlossning. Syfte: Syftet med denna studie är att utifrån instagraminlägg beskriva kvinnors upplevelser av obstetriskt våld under förlossningen. Metod: Netnografiskt inspirerad metod baserad på 107 publicerade inlägg från ett instagramkonto. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades. Resultat: Resultatet består av tre kategorier och åtta subkategorier. Bristande information och samtycke; skalpelektod, oxytoxininfusion, studentnärvaro. Fysiskt och psykiskt våld; påtvingade positioner, fysiska och psykiska övergrepp, kränkande kommentarer. Bristande bemötande och negativa attityder; hotfulla kommentarer av vårdpersonal, bristande tilltro till den födande. Kvinnor upplevde bristande information och samtycke, de kände sig utsatta för fysiska övergrepp i form av fasthållning. De upplevde sig överkörda och kände sig misstrodda av vårdpersonalen. Dessa händelser kan alla tolkas som obstetriskt våld. Slutsats: Obstetriskt våld under förlossning kan yttra sig på olika sätt och kan tillämpas omedvetet från vårdpersonal. Som barnmorska är det viktigt att ha kunskap och kännedom om begreppet för att kunna förebygga uppkomsten av detta. Barnmorskan bör skapa trygghet och autonomi hos kvinnan och sträva efter att skapa en mer positiv förlossningsupplevelse. Klinisk tillämpbarhet: Resultatet i denna studie kan ge ökad kunskap och medvetenhet om hur vårdpersonalens bemötande och handlingar kan komma att påverka kvinnans förlossningsupplevelse. Ökad kunskap och medvetenhet om obstetriskt våld under förlossningen kan resultera i att barnmorskan omsätter denna kunskap och anammar ett mer professionellt förhållningssätt gentemot den födande kvinnan. Detta genom att tydligare informera om varför undersökningar och interventioner utförs samt genom att alltid inhämta kvinnans samtycke. / Background: Obstetric violence in maternity care is a dilemma both nationally and internationally, which may negatively affect women's view of childbirth. Every woman has the right to selfdetermination over her body, to be involved in her care and to have her wishes regarding childbirth metas far as possible. The midwife has an important role in supporting and creating security for the woman during childbirth and has a major influence on how the woman will experience her delivery. Aim: The aim of this study is to describe women’s experiences of obstetric violence during childbirth bases on Instagram posts. Methods: Netnographic inspired method based on 107 published posts on an Instagram account. Qualitative content analysis was applied. Results: The result consists of three categories and eight subcategories. Lack of information and consent; scalp electrode, oxytocin infusion, students attendance. Physical and psychological violence; forced positions, physical and psychological abuse,offensive comments. Lack of treatment and negative attitudes; threatening comments by healthcare staff, lack of trust in the birthing woman. Women experienced a lack of information and consent, they felt exposed to physical abuse in form of restraint. They felt trampled on and humiliated and felt distrustedby the healthcare staff. These events can all be interpreted as obstetric violence. Conclusion: Obstetric violence during childbirth can manifest itself in different ways and can be applied unconsciously by healthcare professionals. As a midwife, it is important to have knowledge and awareness with the concept in order to be able to prevent the occurrence of this. The midwife should create security and autonomy in order to create a more positive birth experience for the women. Clinical implications: The results of this study can provide increased knowledge and awareness of how the care staff's treatment and actions can affect the experience of the woman who gives birth. Increased knowledge and awareness of obstetric violence during childbirth can result in the midwife putting this knowledge into practice and adopting a more professional approach towards the woman who gives birth. This by more clearly informing about why examinations and medical actions are carried out and by always obtaining the woman's consent.

Bakgrund: När Covid-19 pandemin blev fakta stod förlossningsvården inför nya utmaningar. Restriktioner infördes om närvaro vid förlossningen om partner hade symptom på, eller bekräftad Covid-19. Det finns få studier som undersökt en barnmorskas erfarenhet av att arbeta med kontinuerligt stöd hos patienter, och ingen forskning på barnmorskans erfarenhet under en pandemi. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors erfarenheter av att ge stöd vid förlossning när partnern inte fick närvara under Covid-19 pandemin. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats där datainsamlingen utfördes via nio enskilda intervjuer. Både manifest och latent innehållsanalys användes för analys.  Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier med två till tre underkategorier. Kategorierna var: Barnmorskans betydelse och ansvar, Utmaningarna i att ge stöd under förlossning vid Covid-19 och Betydelsen av arbetsmiljön. Barnmorskorna beskrev vikten av att ge kontinuerligt stöd och hög närvaro för att skapa trygghet och tillit hos föderskan som måste föda utan närvaro av sin partner. De berättade även om en distans som skapades på grund av skyddsutrustningen som krävdes under Covid-19 pandemin vilket försvårade kommunikationen. Slutsats: Förlossningsvården behöver förändras och göra det möjligt för barnmorskorna att kunna hålla en hög närvaro och ge kontinuerligt stöd. Speciellt när en föderska är utan sin partner under förlossningen eftersom personalen då blir även kvinnans stödperson. / Background: When the Covid-19 pandemic became a fact, childbirth care was faced with new challenges. Restrictions were introduced regarding the presence of the partner during childbirth if he had symptoms of or confirmed Covid-19. There are few studies that have examined a midwife's experience of working with continuous support with patients, and no research of the midwife's experience during a pandemic. Aim: The aim was to describe midwives' experiences of providing support during childbirth when the partner was unable to be present during the Covid-19 pandemic. Method: The study has a qualitative design with an inductive approach where the data collection was carried out against nine individual interviews. Both manifest and latent content analysis were used for analysis. Result: The results were presented in three categories with two to three subcategories. The categories were: The importance and responsibility of the midwife, The challenges in providing support during childbirth during Covid-19 and The importance of the work environment. The midwives described the importance of providing continuous support and a high presence to create security and trust in the mother who has to give birth without the presence of her partner. They also talked about a distance that was created due to the protective equipment required during the Covid-19 pandemic, which made communication difficult. Conclusion: Maternity care needs to change and make it possible for the midwives to be able to maintain a high presence and provide continuous support. Especially when a mother is without her partner during childbirth because the staff then also becomes the woman's support person.

No description available.

Midwives belong to the group of professional workers in Sweden with the highest job satisfaction. Meanwhile, media and research sheds light on a strained work environment with a lack of resources and a great need for more midwives. This essay aims to investigate midwives’ experiences of their psychosocial work environment in relation to the Covid-19 pandemic. The study is based on a qualitative approach with semi-structured interviews at a specialized clinic in a medium-sized city in Sweden. We found that the pandemic contributed to a heavier workload and more demands in an already strained work environment. Furthermore, the emotional labor that exists in all service professions adds to the demands even more.

Postpartumdepression (PPD) drabbar ca 10–15 procent av alla mödrar efter förlossning. Det finns flera riskfaktorer för att drabbas vilket kräver kännedom om dessa hos vårdpersonalen samt fungerande screeningmetoder för att kunna identifiera depressiva symtom. Att leva med postpartumdepression innebär en svårighet att anpassa sig till den nya mödrarollen samt att fungera i det vardagliga livet. Det finns olika behandlingsmetoder för PPD varav de vanligaste i Sverige idag är psykoterapi och antidepressiva läkemedel. Barnmorskor bör utarbeta etablerade rutiner för att kunna upptäcka kvinnor i riskzonen samt för att kunna ge stöd efter förlossning. Mödrar upplever att de generellt erhåller ett otillräckligt stöd för PPD och önskar ett ökat stöd från hälso- och sjukvården. Syftet var att belysa hur barnmorskor kan ge stöd åt mödrar med postpartumdepression. En allmän litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt genomfördes med sökning i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO vilket resulterade i inklusion av fyra kvalitativa och 15 kvantitativa studier. En integrerad dataanalys genomfördes vilket resulterade i tre huvudkategorier. Följande tre huvudkategorier identifierades: personcentrerat förhållningssätt, kontinuitet och kommunikation och att vägleda och hitta strategier. I studierna framgick det att stöd bör ges genom att se hela modern, vara inlyssnande och tillgänglig, bygga en relation till modern, att inte övermedikalisera samt att avstigmatisera psykisk ohälsa. Andra betydande stöd var att anpassa kommunikation och information, att ställa riktade frågor, använda adekvata screeningmetoder, att skapa kontinuitet, erbjuda adekvat smärtlindring, ge vägledning i föräldraskapet, uppmuntra och skapa förutsättningar för socialt stöd, uppmuntra hälsosamma levnadsvanor samt att använda lämpliga terapeutiska metoder och strategier för hantering av negativa känslor. Barnmorskan bör erbjuda ett adekvat stöd för kvinnor med PPD och för kvinnor som löper risk att drabbas av PPD. Resultatet indikerar att stöd kan ges i form av att barnmorskan har ett personcentrerat förhållningssätt, främjar kontinuitet och god kommunikation samt att vägleda kvinnor och hitta lämpliga strategier. Ett flertal studier visade vikten av att modern har ett socialt stöd i form av närstående, vilket författarna i fråga anser att barnmorskor bör uppmuntra. Det är väsentligt att barnmorskor har en god kunskap om psykisk ohälsa och om remitteringsvägar under den perinatala perioden för att kunna erbjuda rätt stöd. / Postpartum depression (PPD) affects approximately 10–15 percent of all mothers after birth. There are many risk factors which are important for medical staff to have knowledge of, including adequate screening methods to identify depressive symptoms. With postpartum depression the mother could have difficulties to adapt to the mother role and to function in everyday life. There are different treatments for PPD, the most common in Sweden being psychotherapy and antidepressants. Midwives should develop established routines to detect women at risk and to give support after birth. Mothers experience insufficient support for PPD in general and wish for more support from healthcare. The aim was to illustrate how midwives could support mothers with postpartum depression. A general literature review with a systematic approach was used. Four qualitative and 15 quantitative studies were found using the search result from the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO. An integrative data analysis was implemented which resulted in three main categories. Three main categories were identified: person-centered approach, continuity and communication and to guide and find strategies. The studies showed that support should be given by seeing the mother as a whole, to listen and be available, to build a relationship with the mother, not over-medicate and to destigmatize mental illness. Other types of significant support were to adjust communication and information, to ask targeted questions, use adequate screening methods, establish continuity, offer adequate pain relief, give guidance in parenthood, encourage and create conditions for social support, encourage healthy habits and to use appropriate therapeutic methods and strategies for dealing with negative emotions. The midwife should offer adequate support for women with PPD and for women at risk of PPD. The results indicate that support can be given from the midwife by having a personcentered approach, promote continuity, good communication and also to guide women and find appropriate strategies. Several studies have shown the importance for mothers to have social support from relatives, which the authors believe should be encouraged by midwives. It is essential that midwives have the essential knowledge of mental illness and of referral routes during the perinatal period in order to be able to offer the correct type of support.

Background: Perinatal depression disproportionately affects asylum seeking and refugee (AS&R) women, but they are less likely to receive support than other women. There is no published research which considers the assessment and support for symptoms of perinatal depression provided by midwives for AS&R women navigating England’s maternity services. Aim: To investigate how midwifery practice can be developed to support asylum seeking and refugee women with symptoms of perinatal depression. Methods: A post-colonial feminist inquiry consisting of a scoping survey (study one) and a qualitative research study (study two) using remote interviews with AS&R women and midwives. Qualitative data was analysed using reflexive thematic analysis. Findings: Study one demonstrated that midwives who care for AS&R women work within diverse roles and service structures across England. Study two identified that midwives lack the resources and support structures required to effectively recognise and support symptoms of perinatal depression in AS&R women. These factors were sometimes invisible to AS&R women, but still negatively affected their ability to effectively discuss perinatal depression with a midwife and access help for any symptoms. The lack of appropriate resources was harmful to both AS&R women and midwives. Conclusion: AS&R women and midwives who care for them navigate an inequitable maternity system in England. Midwives do not have the appropriate resources to provide a level of care which is equitable to women in the general maternity population. This leaves AS&R women’s perinatal mental health needs unrecognised and unmet, acting as a barrier to receiving effective support. / Mary Seacole research development scholarship

Yes / This article examines the effects of role redesign on the work and professional boundaries of midwives employed in the National Health Service. It outlines midwives' views and experiences of attempts to change their skills and professional boundaries and, using the concept of closure, considers the implications for the midwifery profession. The findings show that role redesign is changing midwives' work and that the traditional emotional, social and caring skills associated with a midwife are being undermined by the growth in technical work. Importantly, midwives attempts to use closure have met with limited success and aspects of their work which they enjoy are being delegated to maternity support workers, while midwives' roles expand to include work traditionally performed by doctors. Midwives' concerns about the implications of work redesign for maternity care and their professional boundaries reflect the uncertainty surrounding the profession about the future role and skills of a midwife.