The aim of this project is to investigate the current situation of plastics waste management on the island Zanzibar in Tanzania. To investigate this, a field study was carried out during two months on site on Zanzibar. The field studies consisted of practical experiences, interviews and gathered impressions to get an overview. These methods were complemented by researched parameters, estimations, and calculations, which summarised yielded the results. The results were presented regarding the overall waste management system, flows of plastics, and challenges. The results led to a discussion where possible improvements were presented. The study concluded that the current situation for waste management is unsustainable, but the possibilities for improvements and a sustainable future are many. / Med målsättning att behandla några av målen för Agenda 2030 och hållbar utveckling, utfördes fältstudier finansierade genom Sidas stipendium för Minor Field Studies. Kritisk plasthantering är ett faktum i många delar av världen. Tanzania uppskattas ha en misskötsel av plastavfallshantering på 84 procent av total hanterad volym. Fältstudien undersökte därför situationen kopplad till avfallshantering på ön Zanzibar i Tanzania under två sammanhängande månader. Syftet med studien var att undersöka systemen för den allmänna avfallshanteringen, kartlägga flöden av plast på ön och identifiera utmaningar. Fältstudierna genomfördes genom praktiserande av avfallsuppsamling och sortering av plast, informella intervjuer samt egeninsamlade intryck och upplevelser. Dessa data kompletterades med en mindre litteraturstudie för att hitta relevanta parametrar nödvändiga för beräkningar och uppskattningar. Metoderna genererade resultat som kunde presenteras i termer av systemen för avfallshantering, flöden av plast på Zanzibar med uppskattade och beräknade mängder samt de utmaningar man upplever och står inför. Utifrån dessa resultat kunde möjliga förbättringsförslag presenteras med avseende på retursystem, återvinning och energiaspekter. Från studien drogs slutsatsen att Zanzibars situation för avfallshantering är ohållbar, men att möjligheterna till förbättring och en hållbar framtid är många.

Increasing the access to post-secondary education is a top priority around the world, but still many graduates experience serious challenges in entering the labor market. In Tanzania the issue is prominent and partly associated with the skills mismatch, but also with the imbalance of the number of jobs available in relation to the number of graduates seeking for a job. Skills development is acritical element of all efforts in this challenging area, and therefore a number of organizations has emerged to focus on this, especially in Tanzania. The area has been explored in the literature, but mainly quantitatively on a macro-level. Hence, there is a need of more qualitative research regarding the best practices of organizations focusing on skills development. This thesis therefore aims to investigate how skills development organizations can support graduates in entering the labor market in Tanzania. The thesis is a Minor Field Study, implying that semi-structured interviews with graduates and skillsdevelopment organizations were conducted on-site in Tanzania. Further, hypotheses, regarding challenges that graduates experience when entering the labor market, were formulated and tested through qualitative and quantitative data. The findings imply that the challenges graduates experience can be categorized into three groups: structural, skills and attitude. Skills development organizations can therefore support graduates in entering the labor market by addressing these challenges and adopt measures in three different operations: the planning, the execution and the evaluation of skills development activities. Except for specific actions within each operation, the findings accentuate the importance of incorporating both the graduate and employer perspective, as well as viewing the support as a long-term process, from the first years of studies to obtaining employment. / Att öka tillgången till eftergymnasial utbildning har hög prioritet runt om i världen, men trots att fler utbildas är arbetslösheten bland unga fortfarande ett stort problem. I Tanzania är detta särskilt påtagligt och delvis förknippat med kompetens- och kunskapsbrist, men också med obalansen mellan antalet lediga jobb och antalet utexaminerade som söker jobb. Hur organisationer kan stötta unga i övergången från utbildning till arbetsmarknaden har undersökts tidigare, men då främst genom kvantitativ forskning på makronivå. Därför behövs fler kvalitativa studier om hur organisationer effektivt kan stötta unga personer in på arbetsmarknaden, vilket detta arbete syftar till. Studien har utförts som en mindre fältstudie på plats i Tanzania. Den empiriska data som har använts i studien har samlats in genom intervjuer med studenter och organisationer samt genom ett frågeformulär. De empiriska resultaten kombinerades sedan med litteratur för att besvara forskningsfrågorna. Resultaten visar att utmaningar som utexaminerade studenter upplever kan delas in i tre kategorier; strukturella-, kompetens- och attitydutmaningar. Organisationer kan därför stödja utexaminerade studenter att komma in på arbetsmarknaden genom att möta dessa utmaningar och vidta åtgärder inom tre olika områden: planering, genomförande och utvärdering av aktiviteter för kompetensutveckling. Förutom specifika åtgärder inom vardera områden, betonar resultaten vikten av att införa både student- och arbetsgivarperspektivet, samt att se stödet som en långsiktig process, från de första studieåren till anställning eller självanställning

Increasing the access to post-secondary education is a top priority around the world, but still many graduates experience serious challenges in entering the labor market. In Tanzania the issue is prominent and partly associated with the skills mismatch, but also with the imbalance of the number of jobs available in relation to the number of graduates seeking for a job. Skills development is a critical element of all efforts in this challenging area, and therefore a number of organizations has emerged to focus on this, especially in Tanzania. The area has been explored in the literature, but mainly quantitatively on a macro-level. Hence, there is a need of more qualitative research regarding the best practices of organizations focusing on skills development. This thesis therefore aims to investigate how skills development organizations can support graduates in entering the labor market in Tanzania. The thesis is a Minor Field Study, implying that semi-structured interviews with graduates and skills development organizations were conducted on-site in Tanzania. Further, hypotheses, regarding challenges that graduates experience when entering the labor market, were formulated and tested through qualitative and quantitative data. The findings imply that the challenges graduates experience can be categorized into three groups: structural, skills and attitude. Skills development organizations can therefore support graduates in entering the labor market by addressing these challenges and adopt measures in three different operations: the planning, the execution and the evaluation of skills development activities. Except for specific actions within each operation, the findings accentuate the importance of incorporating both the graduate and employer perspective, as well as viewing the support as a long-term process, from the first years of studies to obtaining employment. / Att öka tillgången till eftergymnasial utbildning har hög prioritet runt om i världen, men trots att fler utbildas är arbetslösheten bland unga fortfarande ett stort problem. I Tanzania är detta särskilt påtagligt och delvis förknippat med kompetens- och kunskapsbrist, men också med obalansen mellan antalet lediga jobb och antalet utexaminerade som söker jobb. Hur organisationer kan stötta unga i övergången från utbildning till arbetsmarknaden har undersökts tidigare, men då främst genom kvantitativ forskning på makronivå. Därför behövs fler kvalitativa studier om hur organisationer effektivt kan stötta unga personer in på arbetsmarknaden, vilket detta arbete syftar till. Studien har utförts som en mindre fältstudie på plats i Tanzania. Den empiriska data som har använts i studien har samlats in genom intervjuer med studenter och organisationer samt genom ett frågeformulär. De empiriska resultaten kombinerades sedan med litteratur för att besvara forskningsfrågorna. Resultaten visar att utmaningar som utexaminerade studenter upplever kan delas in i tre kategorier; strukturella-, kompetens- och attitydutmaningar. Organisationer kan därför stödja utexaminerade studenter att komma in på arbetsmarknaden genom att möta dessa utmaningar och vidta åtgärder inom tre olika områden: planering, genomförande och utvärdering av aktiviteter för kompetensutveckling. Förutom specifika åtgärder inom vardera områden, betonar resultaten vikten av att införa både student- och arbetsgivarperspektivet, samt att se stödet som en långsiktig process, från de första studieåren till anställning eller självanställning

<p>In April 2007, New Zealand (NZ) launched the Recognised Seasonal Employer (RSE) scheme.  The scheme allows for unskilled workers from the Pacific Islands to enjoy the benefits of seasonal work in NZ’s horticulture and viticulture industries for up to seven months at a time.  One of the articulated objectives of the scheme is to advance the effects on development in the countries of origin of the workers, for which remittances have been stressed as key-benefits. Although previous data and interviews concerning these aspects are marginal, all studies indicate clear benefits for Pacific Islanders.  In contrast, this study provides the novel insight to the individual views and perceptions of the earning, saving, spending and remittance possibilities of 23 Ni-Vanuatu RSE workers in June of 2008.  The findings indicate an absence of autonomy among the individual RSE workers to decide over and manage the spending of their respective incomes, along with negative implications on the potential for workers to send remittances while working in NZ.  Identified as the primary cause of this outcome, is the dual and simultaneous role that NZ based companies, on the one hand, can play as recruitment agents in Vanuatu, and on the other hand, as pastoral care agents in NZ.  This twofold capacity creates a middle hand situation that severely restricts the possibilities for the workers to access their wages while in NZ.  The conclusion therefore holds that, in this example of 23 Ni-Vanuatu RSE workers, the degree of remittances depends on the type of employment governing the participation of the workers in the scheme, as opposed to the individual spending and saving patterns, differences in earnings, or differences in the availability of work of each worker respectively.</p> / <p>I april 2007 så startade Nya Zeeland (NZ) sitt Recognised Seasonal Employer (RSE) program.  Programmet tillåter lågutbildade arbetare från Söderhavsöarna att erhålla fördelaktigt säsongsarbete i NZ:s jordbruks industrier med upp till sju månader per arbetsperiod. Ett av de uttalade syftena med programmet är att avancera utvecklingen i arbetarnas hemländer, för vilket penningförsändelser från säsongsarbetet har lyfts fram som huvudsakliga förmåner. Trots att tidigare insamlad data och intervjuer som berör dessa delar av programmet är marginella, så har alla studier indikerat klara förmåner för säsongsarbetarna. Till skillnad från tidigare resultat, så påvisar denna studie nya insikter skildrade från ett perspektiv av 23 Ni-Vanuatu arbetare, och deras uppfattning om möjligheter till inkomst, sparande, och att kunna skicka penningförsändelser under en arbetsvistelse i juni 2008. Resultaten från studien pekar på en frånvaro av autonomi hos arbetarna att bestämma över hur deras inkomster skall spenderas, med negativa följder av att inte kunna skicka hem tillräckligt med pengar till sina anhöriga. Den identifierade primärorsaken till detta är framförallt den dubbelroll som NZ baserade företag, å ena sidan, kan spela som rekryterare av arbetskraft i Vanuatu, och å andra sidan, som förvaltare av arbetskraft i NZ. Denna dubbelroll skapar en mellanhandssituation som hindrar säsongsarbetarna från att tillgå sina inkomster under sin vistelse i NZ. Slutsatsen, i detta exempel av 23 Ni-Vanuatu arbetare, påvisar att nivån utav penningförsändelser beror på typ av anställningsform, istället för individuellt sparande eller spenderande av inkomster, skillnader i inkomst, eller skillnader i tillgängligt arbete för respektive arbetare.</p>

In April 2007, New Zealand (NZ) launched the Recognised Seasonal Employer (RSE) scheme.  The scheme allows for unskilled workers from the Pacific Islands to enjoy the benefits of seasonal work in NZ’s horticulture and viticulture industries for up to seven months at a time.  One of the articulated objectives of the scheme is to advance the effects on development in the countries of origin of the workers, for which remittances have been stressed as key-benefits. Although previous data and interviews concerning these aspects are marginal, all studies indicate clear benefits for Pacific Islanders.  In contrast, this study provides the novel insight to the individual views and perceptions of the earning, saving, spending and remittance possibilities of 23 Ni-Vanuatu RSE workers in June of 2008.  The findings indicate an absence of autonomy among the individual RSE workers to decide over and manage the spending of their respective incomes, along with negative implications on the potential for workers to send remittances while working in NZ.  Identified as the primary cause of this outcome, is the dual and simultaneous role that NZ based companies, on the one hand, can play as recruitment agents in Vanuatu, and on the other hand, as pastoral care agents in NZ.  This twofold capacity creates a middle hand situation that severely restricts the possibilities for the workers to access their wages while in NZ.  The conclusion therefore holds that, in this example of 23 Ni-Vanuatu RSE workers, the degree of remittances depends on the type of employment governing the participation of the workers in the scheme, as opposed to the individual spending and saving patterns, differences in earnings, or differences in the availability of work of each worker respectively. / I april 2007 så startade Nya Zeeland (NZ) sitt Recognised Seasonal Employer (RSE) program.  Programmet tillåter lågutbildade arbetare från Söderhavsöarna att erhålla fördelaktigt säsongsarbete i NZ:s jordbruks industrier med upp till sju månader per arbetsperiod. Ett av de uttalade syftena med programmet är att avancera utvecklingen i arbetarnas hemländer, för vilket penningförsändelser från säsongsarbetet har lyfts fram som huvudsakliga förmåner. Trots att tidigare insamlad data och intervjuer som berör dessa delar av programmet är marginella, så har alla studier indikerat klara förmåner för säsongsarbetarna. Till skillnad från tidigare resultat, så påvisar denna studie nya insikter skildrade från ett perspektiv av 23 Ni-Vanuatu arbetare, och deras uppfattning om möjligheter till inkomst, sparande, och att kunna skicka penningförsändelser under en arbetsvistelse i juni 2008. Resultaten från studien pekar på en frånvaro av autonomi hos arbetarna att bestämma över hur deras inkomster skall spenderas, med negativa följder av att inte kunna skicka hem tillräckligt med pengar till sina anhöriga. Den identifierade primärorsaken till detta är framförallt den dubbelroll som NZ baserade företag, å ena sidan, kan spela som rekryterare av arbetskraft i Vanuatu, och å andra sidan, som förvaltare av arbetskraft i NZ. Denna dubbelroll skapar en mellanhandssituation som hindrar säsongsarbetarna från att tillgå sina inkomster under sin vistelse i NZ. Slutsatsen, i detta exempel av 23 Ni-Vanuatu arbetare, påvisar att nivån utav penningförsändelser beror på typ av anställningsform, istället för individuellt sparande eller spenderande av inkomster, skillnader i inkomst, eller skillnader i tillgängligt arbete för respektive arbetare.