<p>Utgångspunkten för den här uppsatsen var en fråga om vilket svängrum det finns för elever med invandrarbakgrund för att välja förhållningssätt till sin etniska bakgrund i skolan. Finns det utrymme för dem som vill uttrycka en etnisk identitet och använda sig av kunskaper och erfarenheter i skolarbetet som den etniska bakgrunden gett dem? Kan de som inte vill använda sig av sin etniska bakgrund i skolarbetet låta bli, eller förväntas de vara representanter för sina föräldrars hemländer? Med syftet att undersöka hur elever med invandrarbakgrund upplever och tänker kring sin etniska bakgrunds betydelse i skolarbetet, intervjuades fem elever i år 9 på Bergabyskolan och fyra elever i årskurs 1 på Ringlunda gymnasium. Under bearbetningen av materialet gjordes en jämförelse mellan Bergabyskolan, som är en invandrartät skola med en uttalad ambition att vara en plats där olika kulturer ska kunna mötas och uttryckas, och Ringlunda gymnasium som har en mindre andel elever med invandrarbakgrund. Resultatet visade att flertalet informanter var intresserade av att använda sig av sin etniska bakgrund i skolarbetet. En del av informanterna redogjorde för hur de redan gjorde detta och andra, som inte gjorde det i någon större utsträckning, uttryckte att de starkt skulle uppskatta om de uppmuntrades till detta av sina lärare. Ingen av informanterna vittnade om att de känt sig tvingade att representera sina föräldrars hemländer i skolan. Skolorna i undersökningen skilde sig åt genom att informanterna från Ringlunda gymnasium föreföll att se svenskhet som mer eftertraktat, i mindre utsträckning uttryckte stolthet över sitt etniska ursprung, hade svårare att ge exempel på tillfällen då de haft nytta av sin etniska bakgrund i skolan samt tycktes uppleva sig som mindre respekterade av sina lärare än informanterna Bergabyskolan. I analysen av resultatet anges Bergabyskolans ambition att vara en mötesplats för olika kulturer som en tänkbar orsak till skillnaden mellan skolorna. Att andelen med invandrarbakgrund är högre bland såväl lärare som elever på Bergabyskolan lyfts också fram som tänkbara faktorer till skillnaderna skolorna emellan.</p>

Utgångspunkten för den här uppsatsen var en fråga om vilket svängrum det finns för elever med invandrarbakgrund för att välja förhållningssätt till sin etniska bakgrund i skolan. Finns det utrymme för dem som vill uttrycka en etnisk identitet och använda sig av kunskaper och erfarenheter i skolarbetet som den etniska bakgrunden gett dem? Kan de som inte vill använda sig av sin etniska bakgrund i skolarbetet låta bli, eller förväntas de vara representanter för sina föräldrars hemländer? Med syftet att undersöka hur elever med invandrarbakgrund upplever och tänker kring sin etniska bakgrunds betydelse i skolarbetet, intervjuades fem elever i år 9 på Bergabyskolan och fyra elever i årskurs 1 på Ringlunda gymnasium. Under bearbetningen av materialet gjordes en jämförelse mellan Bergabyskolan, som är en invandrartät skola med en uttalad ambition att vara en plats där olika kulturer ska kunna mötas och uttryckas, och Ringlunda gymnasium som har en mindre andel elever med invandrarbakgrund. Resultatet visade att flertalet informanter var intresserade av att använda sig av sin etniska bakgrund i skolarbetet. En del av informanterna redogjorde för hur de redan gjorde detta och andra, som inte gjorde det i någon större utsträckning, uttryckte att de starkt skulle uppskatta om de uppmuntrades till detta av sina lärare. Ingen av informanterna vittnade om att de känt sig tvingade att representera sina föräldrars hemländer i skolan. Skolorna i undersökningen skilde sig åt genom att informanterna från Ringlunda gymnasium föreföll att se svenskhet som mer eftertraktat, i mindre utsträckning uttryckte stolthet över sitt etniska ursprung, hade svårare att ge exempel på tillfällen då de haft nytta av sin etniska bakgrund i skolan samt tycktes uppleva sig som mindre respekterade av sina lärare än informanterna Bergabyskolan. I analysen av resultatet anges Bergabyskolans ambition att vara en mötesplats för olika kulturer som en tänkbar orsak till skillnaden mellan skolorna. Att andelen med invandrarbakgrund är högre bland såväl lärare som elever på Bergabyskolan lyfts också fram som tänkbara faktorer till skillnaderna skolorna emellan.

Sedan år 2000 är romer tillsammans med fyra andra grupper erkända som etniska minoriteter i Sverige, vilket fått konsekvenser bland annat för modersmålsundervisningen i skolorna runt om i landet. Genom examensarbetets intervjuer framkom att det finns en paradox kring bevarandet av kulturell särart och samtidig integration, där skolans personal ställer sig frågande till hur man ska möta en främmande tradition. Trots preciseringen av alla varianter av romani chib som etniska minoritetsspråk visar sig flera informanter ha en oklar bild av skillnaderna mellan de olika språken, vilket leder till att den garanti som finns för att romska elever ska få undervisning på rätt variant inte uppfylls.

The aim with this work is to investigate whether and to what extent the three first inspectors of the nomadic schools in Sweden revealed any signs of socialdarwinistic thought in their yearly reports from 1917 to 1945. For this reason I read through not only the named reports but also other official writings belonging to the inspectors as well as articles in Samefolkets Egen Tidning from that time. Darwin’s theory about the evolution of species and the human race was soon applied to explain the development of the human races and their various cultures. Furthermore it was combined with earlier notions concerning the effect of environmental influences on man’s development and a resulting cultural hierarchy. Thus leading scientists of that time placed the farming and industrial societies above gathering-hunting and nomadic societies. Societies placed on a lower level on the development scale, it was believed, would die out if they came into contact with higher societies. This was also true to the treatment of the mountain Saami population in Sweden. The nomadic school system which was introduced by law in 1913 aimed at keeping the mountain Saami segregated, not only from the Swedish population but also from the forest Saami who where regarded an even lower society. With the first two inspectors it becomes obvious that their ideology was based on socialdarwinistic thought. Vitalis Karnell even refers to racial premisis and Erik Bergström uses words that are almost directly taken from socialdarwinistic argumentation. With Axel Calleberg it is unclear whether he regarded the Saami as an inferior society. He reveals a less paternalistic attitude towards the mountain Saami than did his predecessors. The underlying ideas concerning the nomadic school system were not seen by some, or were strongly refuted by other leading Saami personalities.