I dagens samhälle råder det en stark norm kring att barn ska vara aktiva. Aktivitet tillsammans med krav på prestation eller brist på vila och återhämtning kan leda till stress. Jag har själv upplevt den aktiva normen i förskolan och sett ett behov av att skapa balans mellan aktivitet och vila. Tidigare forskning visar att mindfulness skulle kunna möta det identifierade behovet och har bidragit till arbetets form. Syftet är att genom ett utvecklingsarbete implementera mindfulness i förskolan och att efter fyra veckor undersöka de eventuella effekterna. Utvecklingsarbetet har genomförts i fyra olika barngrupper, på tre olika förskolor, i en stad i Sverige. Mindfulness har där gjorts till en mer eller mindre daglig rutin under fyra veckors tid. Genom en kvalitativ undersökningsmetod med intervjuer, observationer och dagboksanteckningar har jag sökt svar på arbetets frågeställningar: Hur framställer pedagogerna balansen mellan aktivitet och vila före och efter genomfört utvecklingsarbete? Och: Vilka faktorer kan tänkas påverka implementeringen av mindfulness i förskolan? Ett normkritiskt perspektiv har bekräftat att den aktiva och kravfyllda normen är mycket stark. Implementeringen av mindfulness visar sig utmana och förändra den aktiva normen, vilket kommer till uttryck i en känsla av större balans. Mindfulness har även gett upphov till lugnare måltider och en känsla av subjektivt välbefinnande hos barn så väl som pedagoger. Vad som även blivit tydligt är att det finns en mängd olika faktorer och förutsättningar som påverkat genomförandet i de olika verksamheterna. Normer kring ansvar och ledarskap, förhållningssätt och normativa förväntningar på barn har visat sig möjliggöra eller begränsa barnens tillgång till mindfulness. Genom att synliggöra dessa faktorer tror jag det är möjligt att införa mindfulness i förskolan på ett mer medvetet sätt.