Zugl. überarb. Fassung von: Frankfurt (Main), Univ., Diss., 2000

Zugl.: Jerusalem, Studium Biblicum Franciscanum, Diss., 2006

Zugl.: Bethel, Kirchliche Hochsch., Habil.-Schr., 2006

Zugl.: Emory, Univ., Diss., 2005

Zugl.: Marburg, Univ., Diss., 2004

This thesis embraces a cross-disciplinary approach to the examination of Jewish body culture, and integrates aspects of Jewish studies with new theories of gender and visual culture, thus contributing specifically to the field of Jewish body culture in relation to the visual arts. It demonstrates that at the fin de si??cle the Zionist artist, Ephraim Moses Lilien, integrated Nordau's concept of 'Muscular Jewry' and Buber's notion of a 'Jewish Cultural Renaissance' in order to figure the 'New Jew'. It establishes that Lilien's figuring of 'Muscular Jewry' as a visibly athletic, explicitly heterosexual, male body, bearing Jewish distinction, was developed as a crucial strategy to overcoming the twin dilemmas of Jewish alterity: antisemitism and assimilation. By proving that Lilien's art serves as a crucial model for both regenerating the Jewish male body and resisting antisemitic projections of decadence and degeneracy, this thesis expands upon current scholarship. It applies Margaret Olin's theory of ' visual redemption' to Lilien's figuring of the 'New Jew' and Daniel Boyarin's articulation of Homi Bhaba's Post-Colonial theory of mimicry as imitation, inversion and resistance to determine how Lilien's images functioned as an art of resistance against the dominant Christian European culture. By demonstrating how Lilien drew upon the modern and rebellious Jugendstil to figure the 'New Jew' and produce a new, defiant and authentic Jewish visual culture, this thesis proves he transformed the image of the diaspora Jew into the New Hebrew or Israeli tsabar, forty years before it became part of Israeli identity. Nevertheless, this thesis also uncovers the double-binded predicament inherent to Lilien's quest; despite his attempt to use mimicry of the athleticised, hyper-masculine, genetically pure, normative body as a strategy to resist antisemitic rhetoric and invert its projection, the closest parallel to Lilien's figure of 'Muscular Jewry' remained this same image which became instrumental to eugenic campaigns across Europe, particularly in Nazi Germany. Ultimately what is exposed by this thesis is the illusion underpinning Lilien's figuring of the 'New Jew'; that the Christianised Eurocentric body culture, designed to eradicate decadence, degeneration and Semitism, could resolve the problematic struggle for a Jewish national identity.

This thesis embraces a cross-disciplinary approach to the examination of Jewish body culture, and integrates aspects of Jewish studies with new theories of gender and visual culture, thus contributing specifically to the field of Jewish body culture in relation to the visual arts. It demonstrates that at the fin de si??cle the Zionist artist, Ephraim Moses Lilien, integrated Nordau's concept of 'Muscular Jewry' and Buber's notion of a 'Jewish Cultural Renaissance' in order to figure the 'New Jew'. It establishes that Lilien's figuring of 'Muscular Jewry' as a visibly athletic, explicitly heterosexual, male body, bearing Jewish distinction, was developed as a crucial strategy to overcoming the twin dilemmas of Jewish alterity: antisemitism and assimilation. By proving that Lilien's art serves as a crucial model for both regenerating the Jewish male body and resisting antisemitic projections of decadence and degeneracy, this thesis expands upon current scholarship. It applies Margaret Olin's theory of ' visual redemption' to Lilien's figuring of the 'New Jew' and Daniel Boyarin's articulation of Homi Bhaba's Post-Colonial theory of mimicry as imitation, inversion and resistance to determine how Lilien's images functioned as an art of resistance against the dominant Christian European culture. By demonstrating how Lilien drew upon the modern and rebellious Jugendstil to figure the 'New Jew' and produce a new, defiant and authentic Jewish visual culture, this thesis proves he transformed the image of the diaspora Jew into the New Hebrew or Israeli tsabar, forty years before it became part of Israeli identity. Nevertheless, this thesis also uncovers the double-binded predicament inherent to Lilien's quest; despite his attempt to use mimicry of the athleticised, hyper-masculine, genetically pure, normative body as a strategy to resist antisemitic rhetoric and invert its projection, the closest parallel to Lilien's figure of 'Muscular Jewry' remained this same image which became instrumental to eugenic campaigns across Europe, particularly in Nazi Germany. Ultimately what is exposed by this thesis is the illusion underpinning Lilien's figuring of the 'New Jew'; that the Christianised Eurocentric body culture, designed to eradicate decadence, degeneration and Semitism, could resolve the problematic struggle for a Jewish national identity.

Thesis (M.A.)--Brandeis University, 2009. / Title from PDF title page (viewed on August 9, 2009). Includes bibliographical references.

Due to global warming, sea levels will irreversibly continue to rise around the world throughout this century. Therefore, coastal urban communities will need to adapt to new environmental challenges, such as more frequent and intense flood events. The participation of the public in climate change adaptation planning has been widely recognized as beneficial, but the roles and tangible value of citizens in planning processes remains a contested and insufficiently researched topic. In the city of Venice, Italy, a technologically advanced mobile barrier system designed for flood prevention serves as the centerpiece of the city’s climate change adaptation plans. This study sought to uncover how the level of citizen participation in the development of this system has influenced its construction and how it is currently being perceived by the city’s residents. In this context, the potential roles and outcomes of citizen participation in sea level rise adaptation are explored, resulting in numerous findings that build on the growing body of research that exists within this domain. Limited citizen participation in sea level rise adaptation planning was evident in the case of Venice—the findings from this study indicate that tolerance, transparency and corruption were significant factors in determining the outcome of the construction of the mobile barrier system and how it has been perceived by citizens. The findings allude to citizen participation in public climate change adaptation projects being both directly and indirectly beneficial to both citizen satisfaction and project development, but it should be noted that there are intricate links that exist between the level of public participation in an adaptation project and citizen perspectives on it. Therefore, the study posits that public participation is not absolutely positive nor negative in the context of public climate change adaptation planning, and thus more research needs to be conducted on how citizens can participate in relevant planning processes in more meaningful and productive ways. / Enligt FN:s mellanstatliga klimatpanel (IPCC) stiger det globala medelvattenståndet i en ökande takt på grund av den globala uppvärmningen. Följaktligen kommer kustnära urbana områden behöva anpassa sig till stigande hav och relaterade problem, såsom mer frekventa och intensiva översvämningar. För att kunna hantera dessa utmaningar krävs holistiska lösningar som tar hänsyn till de gemensamma värderingar och behov hos människor som bor i utsatta kustområden. I mycket av den befintliga vetenskapliga litteraturen inom klimatanpassning betraktas deltagande från invånare i planeringen av offentliga klimatanpassningsprojekt som något som är genomgående gynnsamt för utvecklingen av sådana projekt. Det finns dock en tydlig brist på forskning kring vilka specifika fördelar medborgardeltagande faktiskt bidrar med till dessa projekt i praktiken. I staden Venedig i Italien blev skadorna som orsakas av översvämningar uppenbara för nästan sjuttio år sedan, i november 1966, när staden drabbades av den största dokumenterade översvämningen i sin moderna historia. Sedan dess har höga tidvatten i Venedigs kustområde ansetts vara ett nationellt problem som den italienska regeringen har varit djupt engagerad i. År 1973 inledde den italienska regeringen en långsiktig satsning för att rusta upp Venedig inför framtida miljöhot. En av de avgörande delarna i denna satsning var ett system av mobila barriärer som strategiskt placerades vid de tre inloppen mellan den venetianska lagunen och Adriatiska havet. Syftet med systemet var att skydda staden från översvämningar när tidvattnet översteg en viss gräns. Under åren har detta projekt—som kallas MOSE (en akronym för experimentell elektromekanisk modul på italienska)—varit föremål för kontroverser och har lett till delade åsikter bland de inblandade parterna. Projektet har ännu inte slutförts, konstruktionen av barriärerna har hittills kostat över fyra miljarder euro mer än förväntat och dessutom har projektet missat flera förväntade slutdatum. Det är viktigt att notera att planeringen av projektet har genomförts av offentliga parter utan betydande medborgardeltagande. Mot denna bakgrund kan det vara värdefullt att analysera fallet MOSE i Venedig och hur utvecklingen av offentliga klimatanpassningsprojekt påverkas av medborgarnas deltagande. Syftet med denna studie är att identifiera hur bristen på medborgarengagemang i planeringen av MOSE har påverkat invånarnas syn på projektet, samt hur denna brist kan ha påverkat konstruktionen av MOSE-systemet. Denna studie använde Gioia-metoden för att bevara och betona invånarnas röster genom hela analysen av insamlad data. Datainsamlingen i denna studie bestod av en översyn av tillgängliga och relevanta sekundärkällor relaterade till MOSE, samt femton informella, semi-strukturerade intervjuer med invånare i Venedig som genomfördes i mars 2023. Dataanalysen ledde till identifieringen av tre olika grupper av perspektiv på MOSE som var särskilt framträdande bland Venedigs invånare: tolerans av icke-deltagande, varaktig frustration och grundat ogillande. Dessutom framkom några inflytelserika faktorer som påverkade invånarnas attityder till projektet under dess konstruktion: systemisk korruption, bristfällig planering och betydande händelser kopplade till projektet. Därtill kan samtliga dessa faktorer kopplas antingen direkt eller indirekt till bristen på medborgardeltagande i planering av MOSE med stöd av vetenskaplig litteratur. Den analyserade datan visar att tolerans, transparens och korruption har varit viktiga faktorer som påverkat utvecklingen av MOSE under dess konstruktion och invånarnas inställning till projektet. Resultaten från denna studie tyder på att medborgardeltagande i utvecklingen av offentliga klimatanpassningsprojekt inte nödvändigtvis är positivt. Mer forskning behövs inom detta område för att identifiera på vilka specifika sätt invånare kan spela en mer betydelsefull och gynnsam roll i beslutsfattandet kring framtida projekt som syftar till att anpassa tätbefolkade områden till de nya förhållanden som klimatförändringar skapar.

No description available.