Abstracts [Sv] En del av Myndigheten för psykologiskt försvars (MPF) uppdrag är att identifiera otillbörlig informationspåverkan. Begreppet saknar legaldefinition men utvecklas i förarbetet som föranledde upprättandet av myndigheten. Otillbörlig informationspåverkan beskrivs primärt som aktiviteter där främmande makt försöker påverka Sverige eller svenska intressen negativt. Utöver främmande makt kan otillbörlig informationspåverkan också anses spridas av antagonistiska aktörer, men vilka dessa aktörer är klargörs inte till fullo i förarbetet. En fråga som ännu inte är utredd är om, och i så fall på vilket sätt MPF i sitt arbete med att identifiera otillbörlig informationspåverkan har rätt att samla in uppgifter om personer inom Sveriges gränser. Myndighetsuppdrag som innefattar att individers personuppgifter samlas in bör formuleras så precist som möjligt för att leva upp till offentligrättsliga krav på legalitet. I detta arbete konkretiseras begreppet otillbörlig informationspåverkan, varpå begreppsdefinitionen analyseras ur en legalitetsynpunkt, med ett särskilt avsnitt omrättighetsbegränsningar. Myndighetsuppdraget att identifiera otillbörlig informationspåverkan analyseras även med hjälp av en teori om effektiv lagstiftning. Det finns betydande utmaningar i att bedöma om MPF:s uppdrag är effektivt utformat i relation till myndighetens utpekade mål. Vad som går att konstatera är att MPF:s uppdrag är effektivt främst i det avseendet att det utformats för flexibilitet. Ett flexibelt begrepp för vad som ska anses vara otillbörlig informationspåverkan gör att MPF snabbt kan anpassa sitt arbete efterhand som nya typer av påverkanskampanjer riktas mot Sverige. Ett flexibelt uppdrag, som inte lätt låter sig ringas in, skapar goda förutsättningar för att kunna möta oförutsägbara hot och gör det sannolikt svårare för en angripare att planera påverkanskampanjer. Såsom identifieringsuppdraget är utformat av regeringen i dagsläget får tydlighet och konkretion i uppdraget till viss del stå tillbaka till förmån för ett flexibelt, effektivt och för motståndaren oförutsägbart psykologiskt försvar.

In January of 2022 the Swedish Psychological Defence Agency was established with the overarching aim of countering the spread of misinformation as well as strengthening Sweden’s psychological defence. Despite making several media appearances and launching a public awareness campaign ahead of the 2022 general election, the agency has remained relatively unknown amongst the public. Because of its recent beginnings, scientific inquiry into the agency’s operations is at the time of writing also scarce. This study aims to contribute to fill this knowledge gap by exploring the ways of thinking that underlie the agency’s work. Specifically, the study is interested in the agency’s reasoning regarding the problems that it aims to solve. By applying Carol Bacchi’s poststructural ‘What’s the Problem Represented to be?’ (WPR) approach on four of the agency’s publications the study analyses implicit problem representations as well as underlying presuppositions and patterns of logic within the agency’s discourse. The analysis finds four recurring problem representations throughout the publications: a lack of knowledge, lack of effective cooperation, insufficient governmental oversight, and an inadequate will to defend the country. Furthermore, one of the study’s main conclusions is that there is a strong logic of security underlying the agency’s reasoning, in which the spread of misinformation is primarily regarded as a threat to state security. It is through this logic that the agency’s commitments and proposed solutions appear as reasonable and legitimate. The study also highlights several silences within the problem representations and discusses alternative ways of thinking about the issue.