I 2 kap. 22 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL) finns det så kallade generella närståendebegrepp, vilket används i åtskilliga sammanhang i lagen. Bestämmelsen är utformad på ett sådant sätt att förhållanden mellan den skattskyldige och vissa av dennes närstående är ensidiga. Med ensidiga närstående avses två personer A och B när A är närstående till B, men B inte räknas som närstående till A enligt det generella närståendebegreppet. Företeelsen har uppmärksammats i olika rättskällor och anses medföra tillämpningsproblem och skillnader mellan beskattningen av personer som är ensidiga närstående. Det finns dock fortfarande områden, i vilka problematiken inte uppmärksammats i samma utsträckning. Ett att dessa områden är reglerna om lönebaserat utrymme i 3:12-regelverket. Syftet med framställningen är att belysa och analysera problematiken avseende förekomsten av ensidiga närstående i det generella närståendebegreppet samt utreda huruvida förekomsten av ensidiga närstående medför tillämpningsproblem och olikbehandling av ensidiga närstående vid tillämpning av de gällande reglerna gentemot de i SOU 2016:75 föreslagna reglerna om lönebaserat utrymme. Skillnader mellan beskattningen av personer som räknas som ensidigt närstående till varandra anses främst uppkomma till följd av att den ena kan utnyttja den andres ställning, lön eller ägarandel i företaget, men inte tvärtom. En hårdare beskattning kan träffa såväl den som har närstående som den som är närstående, beroende på vilken skatteregel som tillämpas. Trots att lagstiftaren har vidtagit vissa åtgärder i syfte att undvika olikbehandlingen av ensidiga närstående, anses de inte vara effektiva i ett större sammanhang. Med tanke på att det generella närståendebegreppet tillämpas i olika regler i IL, finns det ett incitament att utvidga eller inskränka begreppet till att det endast omfattar ömsesidiga närstående. Avseende reglerna om lönebaserat utrymme kan skillnader mellan beskattningen av ensidiga närstående uppstå vid tillämpningen av löneuttagskravet. Detta till följd av att en i det ensidiga förhållandet kan beakta den andres ersättning från företaget, men inte tvärtom. Samma oenighet kan uppstå vid tillämpning av regeln om taket för det lönebaserade utrymmet. Rättsläget avseende denna regel anses dock vara oklart. Vid fördelningen av det lönebaserade utrymmet uppstår däremot inga problem, eftersom närståendebegreppet inte beaktas i denna regel. Enligt ändringsförslagen i SOU 2016:75 föreslås regeln om taket för det lönebaserade utrymmet slopas, vilket innebär att de eventuella skillnaderna mellan beskattningen av ensidiga närstående försvinner. Den nya metoden för beräkningen av det lönebaserade utrymmet anses inte medföra problem för ensidiga närstående, eftersom fördelningen av det lönebaserade utrymmet sker för en närståendekrets enligt 56 kap. 5 § IL. Beträffande löneuttagskravet anses de olikbehandlingar som kan uppstå i dagsläget försvinna i och med förslagen. Löneuttagskravet bli mer kopplat till det lönebaserade utrymmet och anses kunna tillämpas på samma närståendekrets som det lönebaserade utrymmet. Det innebär att samtliga närstående i kretsen kommer att kunna beakta varandras ersättningar från företaget vid bedömningen av huruvida löneuttagskravet är uppfyllt. Huruvida förslagen i SOU 2016:75 kommer att leda till en lagstiftning återstår dock att se.

Den reglering som finns för aktiebolag är omfattande men saknar vid denna studie en uttrycklig reglering för närståendetransaktioner. Syftet med studien har därför varit att utreda området närståendetransaktioner och hur företeelsen rättsligt hanteras. För att uppfylla syftet med studien har rättsdogmatisk metod använts. Närståendetransaktioner kan efter denna utredning framställas innebära överföringar eller överlåtelser av tillgångar eller komponenter mellan ett aktiebolag och närstående till aktiebolaget. Utredningen visar även att närståendebegreppet anses vara i behov av en avgränsning och generalisering eftersom den krets av personer som omfattas av närståendebegreppet varierar mellan olika bestämmelser. Vidare visar utredningen att det finns betydande reglering som rättsligt hanterar närståendetransaktioner. Sådan reglering finns exempelvis i aktiemarknadsnämndens uttalande AMN 2012:05, aktiebolagslagens 17 kap. ABL om värdeöverföringar och 16 kap. ABL om riktade emissioner. Rättspraxis har även visat att dessa bestämmelser rättsligt kan hantera närståendetransaktioner i praktiken, däremot ger rättspraxis ingen sammantagen vägledning för hur närståendetransaktioner praktiskt ska bedömas utan uppfattas bedömas i varje enskilt fall.