A high degree of urbanization with growing cities has raised a need of transforming closed landfill sites for giving them new uses. This study aims to investigate how old landfills can be re-used, what has lead to the new uses, and for what and whom the transformed site will be an asset. The method used is a case study of four different landfills in Stockholm county, Sweden. The case study is analyzed in the light of former studies regarding re-use of degraded urban areas, so called brownfields, and in particular studies and reports of landfill re-use. The result indicates that old landfill sites is identified as an area with possible values if transformed properly, in the case study area especially as green structure and recreation areas. But for the transformation to take place there has to be a local community which demands a transformation. The transformation is also depending of the surrounding areas’ need of more green structures, which is not always the case in Stockholm. The study also shows that closed landfills which have not been part of any bigger transformation, also can be a valuable place for groups and alternative activities which are not always welcome in other urban environments. Key words: Landfill, land use, land re-use, brownfield, Stockholm.

Huvudsyftet med denna uppsats är redogöra hur två våtmarker i Ängelholms kommun har kommit till och dess nytta för miljön. För att kunna besvara denna fråga har jag noga studerat beslutsgången, gjort fältstudier, talat med markägare tagit del av opublicerat material och studerat äldre och nya kartor över de båda våtmarkerna, båda belägna i trakten av Höja, ungefär fem kilometer sydost om Ängelholm, och även gjort fältstudier. Utöver detta har jag visat hur Ängelholms och Åstorps kommun arbetar för att främja anläggningen av våtmarker. Båda intresserar sig för att minska övergödningen och med våtmarker så åstadkommer de detta. Utöver vattenrenare så är våtmarker också av intresse rent utbildningsmässigt och bra för att få en heterogen landskapsbild. Slutsatser Det är skillnad på storleken av våtmarker i nordvästra Skåne gentemot i Danmark. Detta beror på att Danmark tidigare var indelade i amt som hade hand om vattenfrågor och kunde genomdriva våtmarksanläggningar i större utsträckning. Våtmarkerna i Skörpinge och Höja fungerar båda som naturliga reningsverk av närsalter. Våtmarken i Skörpinge bör vara mer effektiv när det gäller rening av närsalter då denna har större antal hektar avrinningsområde i förhållandet till våtmarksareal. Till detta skapar våtmarkerna en biologisk mångfald, Våtmarken i Höja visade sig vara väldigt effektiv, 43,4%, när det gällde rening av kväve. Men siffrorna är troligen missvisande i och med att det gjorde för få stickprov under för kort tidsrymd. Andra studier visar en reningseffektivitet på mellan 2 – 20 %. Det som skiljer våtmarkerna åt är dels formen och utförandet och dels antalet markägare. Våtmarken i Höja ägs av bara en markägare medan den andra ägs av fyra. Till detta krävdes det ett godkännande från Miljödomstolen för att våtmarken i Skörpinge skulle få anläggas. Båda våtmarkerna tog lika lång tid att anlägga, ungefär två år. Hur lång tid det tar att anlägga en våtmark kan bero på om markägare vill ha bidrag eller inte och i så fall från vilket myndighet. Så det kan säkerligen ta kortare tid att anlägga en våtmark. För att följa upp nyttan av våtmarkerna i Höja och Skörpinge bör det göras fler stickprov under längre tid och med dessa avgöra hur effektiva våtmarkerna egentligen är. Till detta bör det göras en inventering av flora och fauna för att undersöka den biologiska mångfalden.

Terrestrial glacial geomorphology has long been used to evaluate the extent, chronology and dynamics of former glaciers and ice sheets. New marine geophysical methods provide an opportunity to study the glacial submarine morphology of modern continental shelves and fjord systems. This makes it possible to study landform assemblages in the submarine settings that are often better preserved than their terrestrial counterparts. This study focuses mainly on the recent surge history of the tidewater glacier Tunabreen, which calves into Tempelfjorden in Western Spitsbergen. Tunabreen is a small outlet glacier of the Lomonosovfonna ice cap and has experienced severalsurges and terminal retreats during the last century. The multiple surge events havemost likely removed or reworked landform assemblages created by earlier surges,resulting in a complex geomorphological imprint on the bed of Tempelfjorden. Tunabreen has left a specific morphological imprint on the sea floor, consisting of iceflow‐parallel lineations and generally flow‐transverse retreat moraines. Comparisonof retreat moraines mapped from high resolution multibeam bathymetric data andglacier terminal positions, established using remote sensing imagery suggest that themoraines in the inner part of Tempelfjorden are annually formed recessionalmoraines, formed during winter still stands of the glacier margin or during its minorreadvances. Although detailed reconstruction of glacier surge dynamics based solelyon the landform distribution is challenging, it is evident that Tunabreen hasexperienced fast flow during surges and semiannual retreat of the margin after thesurges. The main achievements of this study are a spatial reconstruction of the dynamics ofTunabreen, which has experienced three surges during the last hundred years.Together with the Little Ice Age surge of the adjacent von Postbreen, four recentsurges have been recorded in Tempelfjorden since 1870, which distinguishes thestudy area from earlier studied Svalbard tidewater surge glacier settigs, where theglaciers have been known to surge only once or twice. However a detailedunderstanding of surge triggering mechanisms and their role in controlling thedynamics of the tidewater glaciers in Svalbard is still poor and requires furtherinvestigations. Svalbard, where most of the small outlet glaciers are believed to be ofsurge type, is an excellent natural laboratory for such investigations.

The rural landscape surrounding the bigger cities are becoming increasingly fragmented due to pressures from urbanization and higher demands on conflicting usages of available buildable land. This has resulted in the natural and cultural landscapes in peri-urban areas being threatened. One usage of this land by equine sport is expanding where the horses need access to land and nature. A great majority of the horses in Sweden are kept in peri-urban areas, but horse keeping is also a factor that increases the risk for land use conflicts. The aim of this study is to better understand the role of horse keeping in the peri-urban landscape, by investigating these activities through the lens of ecosystem services. This study looked into the challenges and potential of horse keeping in physical planning, and how it is currently included by the local government of Österåker municipality in Stockholm county. This was achieved as a qualitative case study, consisting of interviews with local horse keepers, a web based survey for municipal residents and an analysis of available local government planning policies, reports and strategic documents. Horse keeping was found to be primarily associated with cultural ecosystem services, by its contribution to the equine sport sector and the preservation of the rural cultural and natural landscape with high recreational values. By preserving farmland and grazing pastures for horses, horse keeping can also be linked to supporting, regulating and provisioning ecosystem services. In addition, horse keeping in peri-urban areas was found to end in the periphery of the local physical planning. However, there is a need to integrate a long-term strategy and holistic perspective to achieve the full potential of the horse keeping, considering the contribution to the ecosystem services. There is a need for a more creative planning if horses should reach the potential as a resource and a planning tool for a sustainable development in the dynamic peri-urban landscape.

Loess is a very fine aeolian sediment that can be used as a proxy for stadial and interstadial glacialperiods. To understand how Earth’s climate have changed and what effects that change have had on theplanet and life on it we can use climate archives. The composition of loess and soil often contains asmall amount of magnetic minerals which can be used for identifying warmer and colder periods. Theclimate is recorded in the soil as it is deposited and climate changes. By examining loess as a climatearchive, we can increase our understanding of past climate, with this increased understanding inferencesabout changes to future climate and climate changes can be made. The aim of this study has thereforebeen to understand the depositional environment of the loess sequences on Portlet, Jersey in the EnglishChannel. This was done by examining the magnetic susceptibility of 173 samples taken from the unitsin the sequency of Portelet and interpreting the variations of magnetic susceptibility in them. Thelocation of Portelet on the edge of the glacial maximum and next to the Atlantic Ocean makes it aninteresting study area in connection to climate change. The magnetic susceptibility measurements showa variation in warmer and colder periods during the deposition of the sediments in the sequency and theunits vary in the type of enhancement model that can be applied to them. The study provides a clearerpicture of the depositional environment during the stadial and interstadial during the late Quaternary.

Climate change is predicted to have a big impact on wetland ecosystems, specifically in northern latitudes. Wetlands are important for different species and provide different ecosystem services. This literature study investigated what effects climate change has on boreal wetlands species composition and greenhouse gas (GHG) fluxes, and how this can in turn enhance global warming. Thirteen studies were used to construct a causal loop diagram (CLD). The result indicates that less CO2 will be accumulated together with increases in CO2 emissions, reduced CH4 emissions and species composition will change towards more woody plants. There could be correlations between the changes in species and less accumulated carbon, and the GHG emissions from boreal wetlands can enhance global warming. According to this literature review, there is still a lot of research needed about wetlands in the boreal zone and how they are affected by climate change.

There are around 250 glaciers in Sweden, all of which are constantly changing. Knowledge about the bottom topography of glaciers can be used in many different fields and is therefore important to develop.Through ground-penetrating radar data it is possible to calculate ice thicknesses on glaciers, a method that has been used for a long time but is inefficient. At Uppsala University, the glaciology researchgroup is working on developing a new inverse method to find ice thicknesses and bottom topographyon glaciers more easily and less costly. They are testing their method on the Unna and Stour Reiddaglaciers, located in the Kebnekaise masiff just outside Kiruna. The Kebnekaise masiff are part of the Seves Nappes, which was created during the collision of the Laurentia and Baltica continents. The bedrock consists mostly of mafic rocks, but there are parts with varying resistance. This may influence the varying ice thickness. Evidence for overdeepenings in the area is believed to exist, where the glaciers themselves have created bowl-shaped depressions in the bedrock that affect how thick the ice canbecome. Lateral moraines also affect how quickly some parts of the glacier melt. To validate an inverse model method, a map based on radar measurements is needed to compare results. During the survey done in March 2024, radar measurements from the glacier was also taken.These measurements were processed by dewow filtering, normal moveout correction, depth calculations and glacier bottom marking. Based on an interpolation of the processed radar data, a map of the ice thickness of the two glaciers was made. The thickness of Unna Reidda varies from 0 to 123 meters depth and for Stour Reidda from 0 to 147 meters depth. The thickness of the glacier ice was then subtracted from the topography of the mountain to produce the bottom topographic map of the Reidda glaciers. / Det finns som kring 250 stycken glaciärer i Sverige som alla är i ständig förändring. Kunskap om glaciärers bottentopografi kan användas inom många olika fält och är därför viktig att ta fram. Genom markpenetrerande radar data är det möjligt att räkna ut is tjocklekar på glaciärer, en metod som har använts länge men som också är ineffektiv. På Uppsala universitet jobbar Forskargruppen inom glaciologi med att utveckla en ny inversmetod för att enklare och billigare ta reda på is tjocklekar samt bottentopografi på glaciärer. De prövar sin metod på Unna och Stour Reidda glaciärerna som ligger uppe i Kebnekaise-massivet strax utanför Kiruna. Kebnekaise-massivet hör till Seveskållan, som skapades under kollisionen mellan Laurentia och Baltica kontinenterna. Skållan utgörs mestadels av mafiskberggrund men det förkommer delar med varierande hårdhet. Något som eventuellt kan ha en effekt påden varierande is tjockleken. Bevis tros finnas för överfördjupning, där glaciärerna själv skapat skålformade nedbuktningar i berggrunden som påverkar hur tjock isen kan bli. Även laterala morrän påverkar hur snabbt vissa delar av glaciären smälter. För att validera inversmodells metoden behövs en karta baserad på radarmätningar för att jämföra resultat. Under insamling av data i mars 2024 togs även radarmätningar från glaciären. Dessa mätningar processades genom dewow filtrering, Normal Moveout korrektion, uträkningar av djup samt markeringav glaciärernas botten. Utifrån en interpolering av den processade radardata gjordes en karta över istjockleken av de båda glaciärerna. Unna Reidda tjocklek varierar mellan 0 till 123 meters djup och för Stour Reidda från 0 till 147 meters djup. Tjockleken på glaciärisarna drog sedan bort från fjällets topografi för att producera bottentopografisk karta över Reidda glaciärerna

<p>Denna avhandling behandlar den småskaliga rumsliga variationen av löst organiskt kol (DOC, engelsk term: dissolved organic carbon), dess koncentration, masstransport och karaktär, i bäckar inom två barrskogsbeklädda avrinningsområden (delavrinningsområden 0,01-78 km²). Provtagningen gjordes uppströms och nedströms varje bäckförgrening under sommarbasflöde. Koncentrationen av DOC varierade inom en tiopotens (4-66 mg/l), liksom flera andra kemiska parametrar. Vid riksinventeringen av vattendrag för 2000 i norra Sverige noterades en snarlik spännvidd. Enligt Naturvårdverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag återfanns alla tillståndsklasser för DOC och pH, samt mänsklig påverkansgrad till försurningen inom de två studerade områdena. Den specifika avrinningen (flöde per areaenhet) varierade kraftigt i källflödena och inverkade på deras bidrag till kemin nedströms. Vattenkemin och specifika avrinningen var stabila i delavrinningsområden större än 15 km². Det kan vara nödvändigt att provta så stora områden om generella värden för landskapet önskas, men källflödenas kemi kommer då inte att kunna karakteriseras, ehuru källflödena utgör den största delen av bäcksträckan och det akvatiska ekosystemet.</p><p>Nedströms är DOC-koncentrationen, och många andra kemiska parametrar, lika med summan av bidragen från källflödena och nedströms utspädning av inflödande vatten. Tillkommer gör processer inom bäcken och vattnets utbyte med botten/grundvatten (den hyporheiska zonen), men även DOC-förluster/transformationer vid vissa bäckförgreningar och sjöar. Ovanstående resonemang förklarade bäckvattenkemins minskande variation och vanligen lägre DOC-koncentrationer nedströms i ett landskapsperspektiv. Längs bäcksträckorna observerades ingen generell minskning av DOC-koncentration eller ändring av dess karaktär. Skillnaden i DOC-koncentration och relaterade parametrar mellan källflöden och nedströms styrdes i hög grad av vilka landskapselement (myrar, sjöar och skogsmark) som vattnet hade passerat innan det hamnade i bäckarna, samt samspelseffekter med den specifik avrinningen och platserna med DOC-förlust. Prognoser med multivariata modeller baserade på kartinformation testades men kunde inte förutsäga det rumsliga mönstret eller DOC-koncentrationen med erforderlig precision.</p><p>Lämpliga rutiner inom miljöövervakningen för att övervaka den rumsliga variationen av kemin i ytvatten saknas alltjämt. Vid planering av terrestra och akvatiska skötselåtgärder bör man beakta bäckvattnets naturliga kemiska variation.</p> / <p>This thesis quantifies the small-scale spatial variation of dissolved organic carbon (DOC) concentrations, fluxes and character in two boreal catchments (subcatchments 0.01-78 km²) using ”snapshots” of summer base flow where samples were taken upstream and downstream from every node in the stream network. An order of magnitude variation was found in DOC-concentrations, and many other chemical parameters. The range was similar to that found in all of northern Sweden by the national stream survey in 2000. According to the official assessment tools used in Sweden, the entire range of environmental status for DOC, pH and human acidification influence existed within these two study catchments. A large variability in specific discharge had a major impact on the contribution of headwaters to downstream chemistry. The water chemistry parameters were relatively stable at catchment areas greater than 15 km². Sampling at that scale may be adequate if generalised values for the landscape are desired. However the chemistry of headwaters, where much of the stream length and aquatic ecosystem is found would not be characterized.</p><p>Downstream DOC-concentrations, as well as many other chemical parameters, are the sum of headwater inputs, in combination with progressive downstream dilution by inflowing water with its own DOC-concentration and character. Superimposed upon this are in-stream and hyporheic processes, as well as discrete loci of DOC loss/transformation at lakes and stream junctions. At the landscape scale, this results in a decreased downstream variation in stream water chemistry and often, but not necessarily, lower average DOC-concentrations. Along stream reaches there was not a loss of DOC-concentration or a consistent change in character. While the importance of in-stream/hyporheic processes that consistently alter DOC-concentrations along the channel network cannot be ruled out, the differences between headwater and downstream DOC-concentrations and related parameters depend largely on the mosaic of landscape elements (mires, lakes and forest soil) contributing water to the channel network, combined with patterns of specific discharge and discrete loci of DOC loss. Assessment would be facilitated by map information that could predict spatial patterns. Multivariate models using maps, however, did not give satisfactory predictions.</p><p>Appropriate procedures for dealing with spatial variation in the environmental assessment of surface waters are not yet established. An awareness of stream water chemistry’s natural spatial variability should be considered when planning aquatic and terrestrial management.</p>

Denna avhandling behandlar den småskaliga rumsliga variationen av löst organiskt kol (DOC, engelsk term: dissolved organic carbon), dess koncentration, masstransport och karaktär, i bäckar inom två barrskogsbeklädda avrinningsområden (delavrinningsområden 0,01-78 km²). Provtagningen gjordes uppströms och nedströms varje bäckförgrening under sommarbasflöde. Koncentrationen av DOC varierade inom en tiopotens (4-66 mg/l), liksom flera andra kemiska parametrar. Vid riksinventeringen av vattendrag för 2000 i norra Sverige noterades en snarlik spännvidd. Enligt Naturvårdverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag återfanns alla tillståndsklasser för DOC och pH, samt mänsklig påverkansgrad till försurningen inom de två studerade områdena. Den specifika avrinningen (flöde per areaenhet) varierade kraftigt i källflödena och inverkade på deras bidrag till kemin nedströms. Vattenkemin och specifika avrinningen var stabila i delavrinningsområden större än 15 km². Det kan vara nödvändigt att provta så stora områden om generella värden för landskapet önskas, men källflödenas kemi kommer då inte att kunna karakteriseras, ehuru källflödena utgör den största delen av bäcksträckan och det akvatiska ekosystemet. Nedströms är DOC-koncentrationen, och många andra kemiska parametrar, lika med summan av bidragen från källflödena och nedströms utspädning av inflödande vatten. Tillkommer gör processer inom bäcken och vattnets utbyte med botten/grundvatten (den hyporheiska zonen), men även DOC-förluster/transformationer vid vissa bäckförgreningar och sjöar. Ovanstående resonemang förklarade bäckvattenkemins minskande variation och vanligen lägre DOC-koncentrationer nedströms i ett landskapsperspektiv. Längs bäcksträckorna observerades ingen generell minskning av DOC-koncentration eller ändring av dess karaktär. Skillnaden i DOC-koncentration och relaterade parametrar mellan källflöden och nedströms styrdes i hög grad av vilka landskapselement (myrar, sjöar och skogsmark) som vattnet hade passerat innan det hamnade i bäckarna, samt samspelseffekter med den specifik avrinningen och platserna med DOC-förlust. Prognoser med multivariata modeller baserade på kartinformation testades men kunde inte förutsäga det rumsliga mönstret eller DOC-koncentrationen med erforderlig precision. Lämpliga rutiner inom miljöövervakningen för att övervaka den rumsliga variationen av kemin i ytvatten saknas alltjämt. Vid planering av terrestra och akvatiska skötselåtgärder bör man beakta bäckvattnets naturliga kemiska variation. / This thesis quantifies the small-scale spatial variation of dissolved organic carbon (DOC) concentrations, fluxes and character in two boreal catchments (subcatchments 0.01-78 km²) using ”snapshots” of summer base flow where samples were taken upstream and downstream from every node in the stream network. An order of magnitude variation was found in DOC-concentrations, and many other chemical parameters. The range was similar to that found in all of northern Sweden by the national stream survey in 2000. According to the official assessment tools used in Sweden, the entire range of environmental status for DOC, pH and human acidification influence existed within these two study catchments. A large variability in specific discharge had a major impact on the contribution of headwaters to downstream chemistry. The water chemistry parameters were relatively stable at catchment areas greater than 15 km². Sampling at that scale may be adequate if generalised values for the landscape are desired. However the chemistry of headwaters, where much of the stream length and aquatic ecosystem is found would not be characterized. Downstream DOC-concentrations, as well as many other chemical parameters, are the sum of headwater inputs, in combination with progressive downstream dilution by inflowing water with its own DOC-concentration and character. Superimposed upon this are in-stream and hyporheic processes, as well as discrete loci of DOC loss/transformation at lakes and stream junctions. At the landscape scale, this results in a decreased downstream variation in stream water chemistry and often, but not necessarily, lower average DOC-concentrations. Along stream reaches there was not a loss of DOC-concentration or a consistent change in character. While the importance of in-stream/hyporheic processes that consistently alter DOC-concentrations along the channel network cannot be ruled out, the differences between headwater and downstream DOC-concentrations and related parameters depend largely on the mosaic of landscape elements (mires, lakes and forest soil) contributing water to the channel network, combined with patterns of specific discharge and discrete loci of DOC loss. Assessment would be facilitated by map information that could predict spatial patterns. Multivariate models using maps, however, did not give satisfactory predictions. Appropriate procedures for dealing with spatial variation in the environmental assessment of surface waters are not yet established. An awareness of stream water chemistry’s natural spatial variability should be considered when planning aquatic and terrestrial management.

En ständig förändring sker med nutidens klimat. Förbränning av fossila bränslen leder till att växthuseffekten ständigt höjs. Temperaturen på jorden ökar, isarna smälter och havet stiger. FN sammankallade hösten 2015 till ett klimatmöte i Paris med syfte att minska hastigheten på nutidens klimatförändringar. Allt ovanstående kan leda till att den värld vi lever i idag inte kommer vara igenkännbar om ett 100-tal år. Syftet med arbetet är således att uppvisa om det finns några skillnader i uppfattning hos elever och lärare boende vid kusten kontra de som bor i inlandet, när det gäller klimat- och havsnivåförändringar.  För att få en didaktisk koppling till undersökningen valdes en fördjupning som inriktade sig på vad elever och lärare i Sverige besitter för kunskap om nutidens klimatförändringar. Det skapades tre frågeställningar som hade som ändamål att jämföra elever samt lärares tankar och åsikter med utgångspunkten i var de är lokaliserade i Sverige. Huvudsyftet med arbetet är följaktligen att undersöka om det förekommer några likheter eller skillnader bland personer som bor vid Sveriges kust eller i inlandet. Temat för undersökningarna är således klimatförändringar med en inriktning på globalt höjd havsnivå. Undersökningen utförs med hjälp av två stycken metoder, kvalitativa intervjuer samt kvantitativa enkäter. Respondenter för de kvantitativa enkäterna är elever som går i årskurs 9. Det var 30 elever från kusten och 22 elever från inlandet som deltog i undersökningen. I de kvalitativa intervjuerna deltog en lärare från inlandet respektive en lärare från kusten. Resultatet av den jämförande undersökningen uppvisade en stor likhet mellan lärarna, trots deras geografiskt skilda områden. Genom analys av resultatet drogs slutsatsen att lärarna överlag delade en liknande uppfattning kring klimatförändringarna med inriktning på den globalt stigande havsnivån. Genom analys av resultatet framkom det att eleverna tyckte liknande om: förekomsten av undervisning inom ämnet klimatförändringar i skolan, åsikten att individen inte kan påverka miljön, att glaciärerna smälter samt tips på hur människan kan hantera en havsnivåhöjning på 10 till 15 meter. De frågor där resultatet skiljde sig åt behandlade: hur ofta eleverna tänker på klimatförändringar, trovärdigaste informationskällan innehållande fakta om klimat, hur eleverna skulle påverkas vid en havsnivåhöjning på 2 meter och hur ofta de besöker Sverige kust.