Financial institutions are exposed to several different types of risk. One of the risks that can have a significant impact is the interest rate risk in the bank book (IRRBB). In 2018, the European Banking Authority (EBA) released a regulation on IRRBB to ensure that institutions make adequate risk calculations. This article proposes an IRRBB model that follows EBA's regulations. Among other things, this framework contains a deterministic stress test of the risk-free yield curve, in addition to this, two different types of stochastic stress tests of the yield curve were made. The results show that the deterministic stress tests give the highest risk, but that the outcomes are considered less likely to occur compared to the outcomes generated by the stochastic models. It is also demonstrated that EBA's proposal for a stress model could be better adapted to the low interest rate environment that we experience now. Furthermore, a discussion is held on the need for a more standardized framework to clarify, both for the institutions themselves and the supervisory authorities, the risks that institutes are exposed to. / Finansiella institutioner är exponerade mot flera olika typer av risker. En av de risker som kan ha en stor påverkan är ränterisk i bankboken (IRRBB). 2018 släppte European Banking Authority (EBA) ett regelverk gällande IRRBB som ska se till att institutioner gör tillräckliga riskberäkningar. Detta papper föreslår en IRRBB modell som följer EBAs regelverk. Detta regelverk innehåller bland annat ett deterministiskt stresstest av den riskfria avkastningskurvan, utöver detta så gjordes två olika typer av stokastiska stresstest av avkastningskurvan. Resultatet visar att de deterministiska stresstesten ger högst riskutslag men att utfallen anses vara mindre sannolika att inträffa jämfört med utfallen som de stokastiska modellera genererade. Det påvisas även att EBAs förslag på stressmodell skulle kunna anpassas bättre mot den lågräntemiljö som vi för tillfället befinner oss i. Vidare förs en diskussion gällande ett behov av ett mer standardiserat ramverk för att tydliggöra, både för institutioner själva och samt övervakande myndigheter, vilka risker institutioner utsätts för.

In this study, four frequently used yield curve construction methods are evaulated on a set of metrics with the aim of determining which method is the most suitable for estimating yield curves from European zero rates. The included curve construction methods are Nelson-Siegel, Nelson-Siegel-Svensson, cubic spline interpolation and forward monotone convex spline interpolation. We let the methods construct yield curves on multiple sets of zero yields with different origins. It is found that while the interpolation methods show greater ability to adapt to variable market conditions as well as hedge arbitrary fixed income claims, they are outperformed by the parametric methods regarding the smoothness of the resulting yield curve as well as their sensitivity to noise and perturbations in the input rates. This apart from the Nelson-Siegel method's problem of capturing the behavior of underlying rates with a high curvature. The Nelson-Siegel-Svensson method did also exhibit instability issues when exposed to perturbations in the input rates. The Nelson-Siegel method and the forward monotone convex spline interpolation method emerge as most favorable in their respective categories. The ultimate selection between the two methods must however take the application at hand into consideration due to their fundamentally different characteristics. / I denna studie utvärderas fyra välanvända metode för att konstruera yieldkurvor på ett antal punkter. Detta med syfte att utröna vilken metod som är bäst lämpad för att estimera yieldkurvor på Europeiska nollkupongräntor. Metoderna som utvärderas är Nelson-Siegel, Nelson-Siegel-Svensson, cubic spline-interpolering samt forward monotone convex spline-interpolering. Vi låter metoderna estimera yieldkurvor på flera sammansättningar nollkupongräntor med olika ursprung. Vi ser att interpoleringsmetoderna uppvisar en större flexibilitet vad gäller att anpassa sig till förändrade marknadsförutsättningar samt att replikera godtyckliga ränteportföljer. När det gäller jämnhet av yieldkurvan och känsligheten för brus och störningar i de marknadsräntor som kurvan konstrueras utifrån så presterar de parametiska metoderna däremot avsevärt bättre. Detta bortsett från att Nelson-Siegel-metoden hade problem att fånga beteendet hos nollkupongräntor med hög kurvatur. Vidare hade Nelson-Siegel-Svensson-metoden problem med instabilitet när de underliggande marknadsrentorna utsattes för störningar. Nelson-Siegen-metoden samt foward monotone convex spline-interpolering visade sig vara bäst lämpade för att konstruera yieldkurvor på de Europeiska marknaderna av de utvärderade metoderna. Vilken metod av de två som slutligen bör användas behöver bedömas från fall till fall grundat i vilken tillämpning som avses.