Personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan ha olika svårigheter som påverkar de dagliga aktiviteterna i vardagen. Aktivitetsbalans är ett begrepp som ofta används inom arbetsterapi och beskriver en individs uppfattning av att ha en tillfredsställande mängd av aktiviteter och rätt variation mellan olika aktiviteter. Det förekommer inga studier om aktivitetsbalans kopplat till personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning vad författarna har noterat. Syftet med examensarbetet var att beskriva den självskattade aktivitetsbalansen hos vuxna personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Den metod som användes var en kvantitativ icke – experimentell tvärsnittsstudie. Totalt deltog 55 personer i åldrarna 18-65 år. Rekryteringen skedde via bekvämlighetsurval. Data insamlades med hjälp av en enkät som innehöll instrumentet Occupational Balance Questionnarie (OBQ) samt några bakgrundsvariabler. För sammanställning av insamlad data har deskriptiv och använts. Resultatet visade att respondenterna skattade sin aktivitetsbalans lågt. Det förekom ingen signifikant skillnad i aktivitetsbalansen i förhållande till bakgrundsvariablerna kön, ålder, boendesituation, hemmaboende barn eller lönearbete. Resultatet visar att det finns ett ökat behov av arbetsterapi för att hjälpa personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att strukturera sin vardag. Då resultaten inte kan generaliseras till en större population, rekommenderar författarna ytterligare forskning kring aktivitetsbalans hos vuxna personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. / Persons with neuropsychiatric disabilities can experience difficulties that can have significant impact on the activities of daily life. Occupational balance is a frequently used concept in occupational therapy, describing an individual’s perception of having the satisfactory amount of occupation and the right variation between occupations. There are currently no studies addressing the occupational balance rates in adults with neuropsychiatric disabilities. The aim of this study was to describe the self-reported occupational balance in adults with neuropsychiatric disabilities. This quantitative non- experimental cross-sectional study comprised a convenience sampling of 55 participants (age range 18-65 years). Data were collected from a self-rating questionnaire that contained the instrument Occupational Balance Questionnaire (OBQ) and some background variables. Descriptive statistics were used to compile the results. The results show that the participants rated their activity balance as low. Moreover no significant difference was found in the occupational balance when normalized to: gender, age, housing, child dependency and employment. These results imply that an increased utilization of occupational therapy might be beneficial for people with neuropsychiatric disabilities. The authors conclude that further research is required to more fully evaluate the rate of occupational balance in adults with a neuropsychiatric disability.

Inledning/bakgrund: Ensamstående föräldrar tenderar att uppleva mer stress och begräsningar i vardagen, jämfört med föräldrar i partnerskap. Att få tiden att räcka till för olika aktiviteter ses som en utmaning. Syfte: Syftet med examensarbetet var att beskriva ensamstående förvärvsarbetande föräldrars självskattade aktivitetsbalans. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en webbenkät med frågor som berörde kön, arbetsomfattning, boendesituation, antal hemmaboende barn, samt antal dagar de bor hemma. Tilläggsfråga gällande upplevelse av tillräckligt med stöd från omgivningen, samt självskattningsinstrumentet Självskattad aktivitetsbalans (OBQ11) ingick i enkäten. Genom ett bekvämlighetsurval rekryterades 133 respondenter, varav 129 kvinnor. Icke-parametriska tester användes för att analysera skillnader och studera samband. Den öppna frågan analyserades kvalitativt. Resultat: Respondenternas totala OBQ11-poäng visade på låg aktivitetsbalans jämfört med tidigare studier där aktivitetsbalans skattats hos andra målgrupper. De med två barn hade lägre skattad aktivitetsbalans än de med ett barn. Det fanns ett samband mellan OBQ11-poäng och upplevelse av tillräckligt med stöd från omgivningen. Tilläggsfrågan visade på gemensamma upplevelser såsom känsla av ensamhet, avsaknad av stöttning, bristande förtroende till samhället. Slutsats: Ensamstående förvärvsarbetande föräldrar visade sig ha låg aktivitetsbalans och upplevde brister i stöd från omgivningen. Hälsofrämjande insatser på individ- och gruppnivå behövs för att stärka målgruppens aktivitetsbalans. / Introduction: Single parents experience more stress and limitations in everyday life in comparison to parents in partnership. Finding enough time to various activities is seen as a challenge. Aim: The aim was to describe self-rated occupational balance of employed single parents. Method: A quantitative cross-sectional study using a web survey with questions regarding gender, scope of work, living situation, number of children living at home and number of days they live at home. A supplementary question regarding the experience of sufficient support from the surrounding and the self-rating instrument Occupational Balance Questionnaire (OBQ11) was included in the survey. Through convenience sampling 133 respondents were recruited, of which 129 were women. Non-parametric tests was used to analyze differences and study correlation. Results: The respondents' total OBQ11 score showed low activity balance compared with results from previous studies of occupational balance estimated in other target groups. Parents with two children had lower self-rated occupational balance than parents with one child. There was a correlation between OBQ11 scores and experience of sufficient support from the surrounding. Conclusion: Working single parents turned out having low occupational balance and experienced lack of support from the surrounding. Health-promoting efforts at individual and group level are needed to strengthen the target group's occupational balance.