No description available.

No description available.

Diss. Stockholm : Handelshögsk. / Härtill 4 uppsatser.

No description available.

No description available.

The possibility to declare a contract ineffective was introduced into the field of public procurement through Directive 2007/66/EC. The Court of Justice had called illegal direct award of contracts the most serious breach of Community law in the field of public procurement. Ineffectiveness as a remedy was considered to be an efficient tool against such infringements. The aforementioned directive leaves to each EU member state to decide if the ineffectiveness of a contract implies the cancellation of only the remaining contractual obligations or whether it includes those already performed. If the former approach is chosen, other penalties should be imposed onto the contracting authority, which correlate to the performed contractual obligations. In any case, terminating a contract that has been declared ineffective shortly after it has been signed should in the majority of instances be a fairly simple process. Declaring a contract ineffective at a later stage, however, where the parties have fulfilled some or all of their commitments according to the contract, raises some interesting issues. This paper aims to investigate the meaning of contractual ineffectiveness, in particular when occurring at a later stage, in Swedish public procurement law.

Uppsatsen behandlar IVO:s tillsyn av socialnämnder i individ- och omsorgsärenden. Uppsatsen belyser de problemområden som uppstår då en tillsynsmyndighet har att förhålla sig till en ramlag. Varje kommun ansvarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver enligt 2 kap. 1 § st. 1 socialtjänstlagen (2001:453) (SoL). Enligt 1 kap. 1 § st. 2 regeringsformen (1974:152) (RF)  förverkligas det svenska folkstyret genom bland annat kommunal självstyrelse. Enligt 14 kap. 2 § RF sköter kommunerna de lokala och regionala angelägenheterna på den kommunala självstyrelsens grund. Kommunerna har rätt till självbestämmande inom sitt område och eftersom dessa områden bestäms i lag är det riksdagen som slutligen sätter gränserna för det kommunala självstyret. Kommunerna är tämligen fria i utformningen av socialtjänsten i och med socialtjänstlagens ramlagskonstruktion. Tanken är att socialtjänstlagen ska tjäna som ram för det sociala arbetet och lagstiftningen ger uttryck för att ett helhetsperspektiv ska få genomslag i handläggningen. IVO ska enligt 13 kap. 2 § SoL granska att den verksamhet som står under socialtjänsten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter. IVO:s tillsynsverksamhet blir begränsad på så vis att myndigheten inte kan detaljstyra kommunerna mer än vad lagen tillåter utifrån ramlagskonstruktionen. Sanktioner möjliggör en effektiv tillsyn. I uppsatsen beskrivs och problematiseras de sanktionsmöjligheter som IVO har att tillgå. Analysen sker både utifrån en praktisk och teoretisk utgångspunkt. I uppsatsen analyseras de nio beslut om förelägganden i individ- och familjeomsorgsärenden som IVO har fattat sedan myndighetens tillkomst den 1 juni 2013. Gränser för tillsynen utreds utifrån rättsstatliga analysverktyg. Analysen tar främst sikte på hur IVO:s tillsyn bidrar till rättssäkerhet för enskild inom socialtjänstens verksamhet.

No description available.

No description available.

No description available.