No description available.

Background: End of life care is a short period, which aims to reduce suffering and to promote a high quality of life for patients and relatives. The care shall be based on the patient as a unique human and their needs, even relatives are an important part of the care. The spiritual and social needs can be forgotten by nurses. To improve this care requires a better understanding of nurses’ experiences when caring for patients at the end of life. Nursing theorist Eriksson is the basis for the theoretical perspective of the work. Aim: To describe the nurse's experiences of caring for patients in the end of life. Method: Qualitative approach, systematic literature study with descriptive synthesis. Finding: After the analysis two themes and four subthemes emerged. Theme 1) proximity in the care that included: to experience the care as meaningful, to be personally concerned. Theme 2) cooperation in the care that included: to be in a need of collaboration, to facilitate participation of the patients. Conclusions: Nurses experience the care as meaningful, caring can provoke nurses' thoughts about their life and death. Collaboration with colleagues facilitates the care. It is important that nurses are responsive and confirms patient needs, and inform them of their state of health in order to facilitate their involvement in care.

<p>Betygsdatum: 2018-01-17 är inlagt i Ladok.</p>

Background: Every year 8-15% of Swedish women is diagnosed with a postpartum depression after giving birth, this translates to 10 000 women every year. These depressions can continue for weeks up to years and does not only affect the well-being of the mother but also the development of the child due to lack of bonding between the mother and the child. Aim: The aim of this study is to investigate if there is any evidence based nursing that can be given during the postpartum depression and if there is; compile current research of what evidence based nursing that can be given to women during postpartum depression. Method: A review design was used where ten articles were analyzed. The articles were found in the CINAHL and PubMed database. Results: Primarily the study showed that there is evidence that healthcare personnel provided with an extended mental health education was more effective at giving care to women with low risk of PPD. There is no evidence that higher rates of nursing would help women with low risk of PPD develop PPD. There is also evidence that women who had an initial high EPDS score received a lower EPDS score over time if they received either help with group therapy or home visits by mental health professionals. Evidence also show that it helps with telephone support by peers who at some point in there life have had an experience with postpartumdepression. The training given to the staff showed how to use the EPDS scale, basic principles in person-centered care, cognitive behavior and identification of various risk factors and symptoms. Conclusion: There is some research concerning care for postpartum depression. The research shows that care given by healthcare personnel with an extended training in mental health care gives the best results. There is one study that also shows that telefone based peer support given by people with self experienced postpartumdepression also helps. Some findings also indicate that the frequency of meeting with healthcare workers does not affect the wellbeing of the mother.

No description available.

Bakgrund: Hjärtsjukdomar inklusive hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken bland både män och kvinnor i Sverige. Personer som har drabbats av en hjärtinfarkt löper en ökad risk att få ytterligare en infarkt. Det finns stark vetenskaplig evidens för att hälsosamma levnadsvanor kan minska återinsjuknandet i hjärtsjukdom. Därav inriktar sig den icke-farmakologiska sekundärpreventiva vården på hälsofrämjande livsstilsinterventioner. Tidigare forskning menar att den sekundärpreventiva vården är i behov av förbättring och stöd till riskreducering erbjuds idag i varierande grad till patienten. Syfte: Syftet med studien är att undersöka patienters erfarenheter och upplevelser av icke- farmakologisk sekundärprevention efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats genomfördes vilken baserades på sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Vetenskapliga artiklar som beskriver upplevelser av sekundärpreventiv vård efter hjärtinfarkt analyserades med meta-etnografisk metod. Resultat: Under analysen av samtliga studier framkom fyra teman. De fyra huvudteman som identifierades var; vårdens utformning och tillgänglighet, stöd i rehabiliteringsprocessen, personcentrering och svårigheter att ändra levnadsvanor. Inom dessa teman beskrivs faktorer som påverkat patientens upplevelse av sekundärpreventiv vård. Slutsats: Flera faktorer påverkar patientens upplevelse av sekundärpreventiv vård liksom utformningen av hjärtrehabiliteringsprogram, tillgänglighet, stöd i rehabiliteringsprocessen och personcentrering. Samtliga patienters upplevelse av sekundärpreventiv vård påverkas av hur väl deras individuella behov tillgodoses. Genom att bedriva en mer personcentrerad vård kan vårdpersonal i allt större utsträckning möta patienternas individuella behov. En patient som är välinformerad och delaktig i sin egen vård upplever sig mer motiverad till att göra och bibehålla goda levnadsvanor. En adekvat utbildning i att arbeta personcentrerat med dessa patienter kan därför vara av stor betydelse inom sekundärpreventiv vård. / Background: Patients who suffered a Myocardial infarction have an increased risk of reinfarction. The research evidence suggest that healthy lifestyle habits can reduce the risk of a cardiac event. The secondary prevention care aim to support the patient to achieve and maintain a healthy lifestyle. Research suggest a need for improvement within secondary prevention care as support to risk prevention is currently not offered to all patients. Aim: The aim of this study was to explore patient experiences of non-pharmacological secondary prevention after a myocardial infarction. Method: This literature review is based on research articles from the databases CINAHL and PubMed. A meta-ethnography was used to interpret scientific research that describes the patients’ experiences of secondary prevention care. Result: The analysis generated four themes. The four main themes were identified as the structure and accessibility to health care, support in the rehabilitation process, patient centred care and difficulties with lifestyle changes. Factors that impact on patient experiences of secondary prevention are described in each theme. Conclusion: Several factors affected the patients experience of secondary prevention care after a myocardial infarction such as; the structure of the rehabilitation program, availability, support in the rehabilitation process and patient centred care. Whether the patient's individual needs were met influenced the experience of the secondary prevention. The patient's individual needs could more frequently be seen to when patient centred care was adapted. Increased motivation to make lifestyle changes was found in patients that felt well informed and involved in once care. Further education on the delivery of patient centred care may be needed within the health care sector in order to improve secondary prevention care.

Bakgrund: Att bli nedkyld är inte bara en obekväm upplevelse utan orsakar även störningar av vitala kroppsfunktioner redan vid en kroppstemperatur under 36˚C. Flera faktorer påverkar traumapatienten som kan leda till att denne utvecklar hypotermi. Hypotermi vid trauma ökar risken för både morbiditet och mortalitet. Syfte: Syftet med studien är att belysa faktorer som påverkar det prehospitala omhändertagandet av traumapatienten som riskerar att utveckla hypotermi. Metod: Studien har utförts med kvalitativ design, genom semistrukturella intervjuer med tio ambulanssjuksköterskor med minst två års erfarenhet i ambulansverksamheten. Latent innehållsanalys har utförts. Resultat: Sex kategorier framkom; kunskap, prioritering, utrustning, miljö, tid och samverkan. Kunskapen brister framförallt avseende de fysiologiska effekter som kan drabba traumapatienten redan vid liten temperatursänkning. Hypotermiprevention upplevs lågprioriterat. Ambulanssjuksköterskorna upplevde att man hade begränsad utrustning att tillgå och att man var osäker på om den är effektiv. Den prehospitala miljön bjuder på svårigheter. Snabbt omhändertagande poängterades. Samarbete på skadeplats ansågs vara gott. Slutsats: Flera faktorer spelar in som påverkar om patienten får bästa möjliga omhändertagande avseende hypotermiprevention. Våra fynd visar att kunskap är nyckeln till att kunna prioritera rätt avseende hypotermi i kombination med trauma. Trots viss kunskap så upplevs stora begränsningar i vad som kan göras prehospitalt då utrustningen upplevs begränsad och ineffektiv. Att lyfta ämnet och öka kunskapen ger ambulanssjuksköterskan förutsättningar att värdera hur hypotermiprevention skall prioriteras och utföras. Att aktualisera ämnet och eventuella brister i utrustningen kan förhoppningsvis leda till förbättrad utrustning som är anpassat till prehospitalt bruk. / Background: Being cold is not only an uncomfortable experience but can also result in complications on bodily functions in the trauma patient already at temperatures below 36°C. Several factors affects the trauma patient which can cause them to develop hypothermia. Hypothermia in combination with trauma increases the risk for morbidity and mortality. Aim of study: The aim of this study is to elucidate factors that can affect the prehospital care of the trauma patient who is at risk of developing hypothermia. Method: This study is made with a qualitative design. Semi-structured interviews were held with ten ambulance nurses, these had a minimum of two years’ experience. The interviews were analyzed with latent content analysis. Result: Six categories were found; knowledge, priority, equipment, environment, time and cooperation. Lack of knowledge was found, especially regarding the physiological effects even a small drop in temperature has on the trauma patient. Prevention of hypothermia was experienced not to be highly prioritized. The ambulance nurses experienced limitations in the equipment, and felt unsure of its effectiveness. The prehospital setting offers a lot of challenges. Rapid care taking at the trauma scene highlighted. Cooperation on the trauma scene was described as good. Conclusion: There are several factors that affects if the trauma patient gets the best possible care regarding hypothermia prevention. Our findings show that knowledge is key to prioritize hypothermia prevention in trauma patients. Though even with knowledge the nurses experienced limitations in what they can do as the equipment is sparse and not seems very effective. Addressing this topic to increase the level of knowledge about hypothermia in combination with trauma is key to give the ambulance nurses the ability to evaluate how to prioritize and treat hypothermia. Addressing this topic and elucidate shortcomings may result in more effective equipment suitable for a prehospital setting.

No description available.

Palliativ vård innebär för individen att det inte längre finns möjlighet att bli botad. Denna vårdform räknas som en viktig vård-filosofi med egen specifik kunskap. Grundstenarnaär omhändertagande och vård av den drabbade individen för vilken lindrande vård blir aktuell i livets slutskede. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede. För att kunna beskriva sjuksköterskors upplevelser används metoden kvalitativinnehållsanalys medinduktiv ansats.Analysen resulterade i fem kategorier: Att bli känslomässigt berörd; Att känna sig obekväm; Att känna sig otillräcklig; Att se närvaro och fysisk beröring som betydelsefullt samt Att se palliativ vård som givande och tillfredsställande.Resultatet visade att ett gott teamarbete förhindrades av tidsbrist och underbemanning men underlättades av stöd från kollegor och positiv feedback. Sjuksköterskor upplevde även att de kunde känna sig obekväma att arbeta med patienter i ett palliativt skede. Nyckelord:Palliativ vård, patient, omvårdnad, sjuksköterska, upplevelser, kvalitativ metod, litteraturstudie.

Att drabbas av hjärtinfarkt innebär en stor förändring i det dagliga livet. Sjukdomen påverkar de drabbade på olika sätt och kvinnors och mäns upplevelser efter en hjärtinfarkt skiljer sig åt. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva kvinnors upplevelser om det dagliga livet efter en hjärtinfarkt. Litteraturstudien var baserad på femton vetenskapliga studier som analyserades enligt Bengtssons metod för kvalitativ innehållsanalys. Resultaten beskrevs i fem kategorier: att inte känna igen sin kropp och förlora sin självständighet, att känna sig begränsad och rädd för att återinsjukna, att behöva stöd för att få en gynnsam hälsoprocess och ett ökat välbefinnande, att behöva kontinuitet och känna sig förberedd och att hitta mening och nya strategier för att få balans i det nya livet. Resultatet visade kvinnors upplevelser runt det dagliga livet efter hjärtinfarkten. Stöd från hälso- och sjukvårdspersonal är viktig för hur kvinnorna klarar av sin situation. Slutsatsen var att vårdpersonalen måste arbeta personcentrerat med hänsyn till kvinnornas individuella behov för att ge bättre vård till kvinnor som genomgått en hjärtinfarkt.