No description available.

Bakgrund:Elektiva ortopediska operationer på grund av osteoartros är vanligt förekommande och antalet har ökat sedan protesoperationer började genomföras i början av 1960-talet. Vårdtiderna har förkortats och det ställer höga krav på god och säker omvårdnad. Patienter med osteoartros upplever ofta att de har en nedsatt livskvalitet och en operation kan ge förutsättningar till ett bättre liv. Syfte: Studiens syfte var att beskriva kvinnliga patienters upplevelse av att genomgå en ortopedisk operation. Datainsamling: Semistrukturerade intervjuer analyserades med en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i tre kategorier och sexunderkategorier.Resultat: I resultatet framkom att information ses som viktigt både innan och under händelseförloppet, att det är viktigt att få ett bra bemötande för att upplevelsen ska bli trygg och att själva operationen kan ge känslor av både hoppfullhet och obehag. Hur sjukvårdspersonalens bemötande inverkar på patientens upplevelser av operation och en god vårdrelation har en stor betydelse för patientens upplevelse av sjukhusvistelsen och det egna välbefinnandet. Konklusion: När patienten upplever delaktighet i vårdförloppet av kompetent vårdpersonal känner de att omvårdnaden blir personlig och upplever därmed trygghet.

Bakgrund: Telefonrådgivning är en relativt ny vårdform kantad av utmaningar. Syfte: Att belysa de vårdsökandes och telefonsjuksköterskornas erfarenheter och upplevelser av 1177 Vårdguiden på telefon. Metod: Systematisk litteraturöversikt med en innehållsanalys baserad på elva vetenskapliga artiklar. Resultat: Vårdsökande kontaktade tjänsten av oro över hälsotillståndet, de ville bli tagna på allvar och uppskattade omtanke och ärlighet. Missnöje uppstod om de inte blev respekterade eller rekommenderades en lägre vårdnivå än väntat. Telefonsjuksköterskorna trivdes med arbetet men upplevde svårigheter med arbetsutrustningen och identifierade risker som kan påverka patientsäkerheten. Diskussion: Telefonrådgivning ställde andra krav på telefonsjuksköterskan än traditionell omvårdnad. Både vårdsökande och telefonsjuksköterskor upplevde att kön hade betydelse för kommunikationen. Lärande var den del av samtalet som visade att vårdsökandes empowerment stärkts. Telefonrådgivningens utmaningar hotade patientsäkerheten. Slutsats: Vårdsökande och telefonsjuksköterskor upplevde telefonrådgivningen på ett liknande sätt, mer forskning är motiverat för att beskriva sambandet. En vidareutbildning till telefonsjuksköterska skulle förbättra tjänsten och beslutsstödet är i behov av vidareutveckling. / <p>Godkännande datum: 2017-03-22</p>

Bakgrund: Att omhänderta patienter som under en operation ska erhålla eller har erhållit icke-depolariserande muskelrelaxantia (IDMR) är för många anestesisjuksköterskor en del av det vardagliga arbetet. Däremot finns det inga entydigariktlinjer på hur omvårdnaden kring en sådan patient ska ske. En inblick till anestesisjuksköterskornas omhändertagande av denna patientgrupp kan ge en ökad förståelse för och kunskap om den specifika anestesiologiska omvårdnaden. Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors omhändertagande av patienter som har erhållit icke-depolariserande muskelrelaxantia. Metod: Metoden som användes i denna studie var kvalitativa fokusgruppsintervjuer (n=3) med 12 anestesisjuksköterskor som genomfördes vid tre sjukhus i Sverige. Deltagarna hade minst 2 års kliniskt yrkeserfarenhet som anestesisjuksköterska. Fokusgruppsintervjuerna analyserades med kvalitativ analys enligt Doody, Slevin och Taggart (2013).Resultat: Att prata med patienten och ge denne information fortlöpande under omhändertagandet varnågot som alla anestesisjuksköterskor ansåg vara en självklar del i deras arbete. Den information som delgavs anpassades till patienten för att försöka minska stress och oro inför anestesin och operationen. Metoder för övervakning var med specifik neuromuskulär monitorering (NMM), dvs. TOF och PTC, eller utan NMM då anestesiapparaten, ventilatorn, sömndjupsmätare, kliniska tecken och tid efter administrering av IDMR tillämpades för att övervaka patienten. IDMR administrerades ofta på anestesisjuksköterskornas egna initiativ eller enligt rutiner, men påverkades också av operatörens önskemål. Reversering gavs enligt rutiner som var utformade efter vad TOF-mätaren visade eller efter tid för senaste administrering av IDMR. Alla anestesisjuksköterskor försökte arbeta strukturerat, alltid ligga ett steg före i sin planering och att vara beredd på överraskningar var viktigt för att kunna göra ett bra arbete och ge patienten godomvårdnad. Konklusion: Studien visade att omhändertagande av denna patientgrupp skilde sig mellan kliniker. Utveckling av nationella riktlinjer skulle skapa en bättre säkerhetsmiljö och mera konsekvent omhändertagande nationellt.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.