När individer drabbas av svår sjukdom eller komplicerad fraktur kan det krävas sjukhusvård med immobilisering som följd. Tidigare studier har visat att immobilisering påverkar kroppen negativt och kan leda till exempelvis lunginflammation, blodproppar och förstoppning. En tidig och ökad mobilisering har visat sig leda till färre komplikationer, kortare vårdtid och en positivare sjukhusvistelse. Det är därför viktigt för sjuksköterskor att ha strategier för att främja mobilisering för patienter på sjukhus. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors strategier för att främja patienters mobilitet i sjukhusmiljö. Studiens design var beskrivande med kvalitativ ansats. Deltagarna i studien var åtta sjuksköterskor från tre kirurgavdelningar och en ortopedavdelningen på ett sjukhus i Mellansverige. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades. Resultatet av studien visade fyra övergripande områden av strategier som sjuksköterskor använder sig av för att främja mobiliseringen. Dessa var sjuksköterskans information till patienten, sjuksköterskans förutsättning för bra mobilisering, sjuksköterskans hjälp av andra professioner och hjälpmedel samt sjuksköterskan som kunnig och kompetent. Slutsats, en god mobilisering av patienter på kirurg- och ortopedavdelningar är betydelsefull för omvårdnaden. För att främja mobiliseringen använde sig sjuksköterskorna av strategier som information, lämpliga platser gå till, andra professioner, hjälpmedel, utarbetade vårdplaner samt kunskap om mobiliseringssätt. Det behövs mer kunskap om vilka strategier sjuksköterskor kan använda för att främja mobilisering i sjukhusmiljö. / Suffering from severe illness or complicated fracture may require hospitalization with immobilization as a consequence. Previous studies have shown that immobilization adversely affect the body and can lead to pneumonia, thrombus and constipation. An early and increased mobilization has been shown to lead to fewer complications, shorter length of stay and a more positive hospitalization. It is therefore important for nurses to have strategies to promote mobilization of patients in hospitals. The purpose of this study was to describe nurse’s strategies to promote patient mobility in the hospital environment. The design of the study was descriptive with qualitative approach. The participants of the study were eight registered nurses from three surgical wards and an orthopedic ward in a hospital in the central part of Sweden. The interviews were transcribed and analyzed. The result of the study showed four categories of strategies that the registered nurses use to promote mobilization. These were the nurse’s information to the patient, the nurse prerequisite for good mobilization, the nurse’s use of other professions and aids and nurses as knowledgeable and competent. Conclusion, a good mobilization of patients in surgical and orthopedic wards are important for the nursing. To promote mobilization nurses used strategies like information, suitable places to visit, other professionals, tools for mobilization, developed care plans and knowledge about mobilization methods. Further knowledge is needed about mobilization strategies and how nurses can use them to promote mobilization in hospitals.

Postoperativ smärta är ett vanligt fenomen efter en operation och sjuksköterskan strävar genom sitt omvårdnadsarbete att minska postoperativ smärta och onödigt lidande hos patienterna. Det är viktigt att sjuksköterskan väljer rätt omvårdnadsstrategier till den individuella patienten för att stödja denne till adaption av situationen, vilket kan förstås genom Calista Roys adaptionsmodell. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av omvårdnadsstrategier för att lindra smärta hos postoperativa patienter på sjukhus. En litteraturöversikt baserad på 13 vetenskapliga artiklar varav två var av mixad design och elva av kvalitativ design. I resultatet belystes sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsstrategier som de använde sig av i vården av postoperativ smärta. Vikten av en god kommunikation med patienten, att involvera patienten i sin egen vård, att distrahera patienten från smärtupplevelsen och att tillåta familjens närvaro. Vidare belystes att sjuksköterskor hade kunskapen av att positionera patienten, att stödja en tidig mobilisering, avslappning och beröring, möjliggöra patientens vila och sömn samt att avlasta och stimulering av nociceptorer. Slutsatsen var att då omvårdnadstrategier visats lindra postoperativ smärta ska de individuellt anpassas och användas i vården lika fast och självklart som läkemedelsanvändningen. / <p>Godkännande datum: 2019-03-25</p>

Bakgrund: Låg medvetenhet om symtom och komplikationer hos patienter med typ 2-diabetes har identifierats som ett stort problem. Information, motivation och beteende är centrala begrepp för att utbilda patienter i diabeteshantering. Syfte Syftet med denna studie är att belysa omvårdnadsstrategier som visats sig lämpliga i vården av människor med diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats gjordes på vetenskapliga artiklar där resultatens likheter och skillnader granskades och jämfördes. Resultat: Tre teman med omvårdnadsstrategier för typ 2 diabetiker identifierades; Motivation och beteendeförändringar, Utbildning och stöd samt Self-management. Diskussion: Diabeteshantering är en process där förändringar krävs. Processen börjar med identifiering av patientens utgångspunkter och följs av lämpliga omvårdnadsåtgärder. Vilken typ av omvårdnadsstrategi som är mest effektiv är svårt att avgöra, men patientens självbestämmande, i samråd med sjuksköterskan ger en indikation på hur diabetes-hanteringen bör fortlöpa. Konklusion: Omvårdnadsstrategier för typ 2 diabetiker följer en process som inleds då patienter blir diagnostiserade. Identifiering av patienters utgångspunkter bör följas upp med en identifiering av patientens omvårdnadsbehov. Baserat på behoven kan sjuk-sköterskor i samråd med patienten genomföra individualiserade åtgärder. Bakgrund: Låg medvetenhet om symtom och komplikationer hos patienter med typ 2-diabetes har identifierats som ett stort problem. Information, motivation och beteende är centrala begrepp för att utbilda patienter i diabeteshantering. Syfte Syftet med denna studie är att belysa omvårdnadsstrategier som visats sig lämpliga i vården av människor med diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats gjordes på vetenskapliga artiklar där resultatens likheter och skillnader granskades och jämfördes. Resultat: Tre teman med omvårdnadsstrategier för typ 2 diabetiker identifierades; Motivation och beteendeförändringar, Utbildning och stöd samt Self-management. Diskussion: Diabeteshantering är en process där förändringar krävs. Processen börjar med identifiering av patientens utgångspunkter och följs av lämpliga omvårdnadsåtgärder. Vilken typ av omvårdnadsstrategi som är mest effektiv är svårt att avgöra, men patientens självbestämmande, i samråd med sjuksköterskan ger en indikation på hur diabetes-hanteringen bör fortlöpa. Konklusion: Omvårdnadsstrategier för typ 2 diabetiker följer en process som inleds då patienter blir diagnostiserade. Identifiering av patienters utgångspunkter bör följas upp med en identifiering av patientens omvårdnadsbehov. Baserat på behoven kan sjuk-sköterskor i samråd med patienten genomföra individualiserade åtgärder. / Background: Low awareness about symptoms and complications amongst patients with type 2 diabetes are identified as a big problem. Information, motivation and behavior are center concepts to educate patients in diabetes-management. Aim: To explore nursing strategies that proved to be advantageous in the care of people with diabetes type 2. Method: A literature review with qualitative approach was used. Scientific articles were examined where the results on the similarities and differences were examined and compared. Results: Three themes of nursing strategies for type 2 diabetics were identified; motivation and behavioral changes, education and support and self-management. Discussion: Diabetes management is a process where changes are required. The process begins with identification of the patient's situation to make use of nursing interventions. What type of nursing strategy that is most effective is difficult to determine, but the patient self-determination, in consultation with the nurse gives an indication of how the diabetes-management should proceed. Conclusion: Nursing Strategies for type 2 diabetics follow a process starting at the time patients are diagnosed. Identification of patients’ conditions should be followed up with an identification of patients' care needs. Based on the needs of care, nurse in consultation with patient can implement individualized actions.

Ångest är ett vanligt fenomen som många patienter upplever i den perioperativa vården. Vilket genererar ett lidande för patienten och ökar risken för postoperativa komplikationer. Under den perioperativa perioden är anestesisjuksköterskor ålagda att arbeta evidensbaserat och patientsäkert för att tillgodose individens trygghet och välbefinnande. Forskning kring risker med ångest hos patienter finns väl beskrivet. Dock är den begränsad kring omvårdnadsstrategier som anestesisjuksköterskan kan använda sig av för att minska patientens perioperativa ångest. Syftet var att utforska omvårdnadsstrategier som anestesisjuksköterskor kan tillämpa för att lindra patienters ångest perioperativa. Metoden utgjordes av en systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats där tio kvalitativa artiklar ingick. Metoden utgick ifrån Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) modell. Resultatet utgjordes av tre kategorier: Personcentrerad vård, perioperativa dialogen, samt strategisk omvårdnad. Till dessa följde sex subkategorier. Genom att anestesisjuksköterskan låter första mötet och den perioperativa dialogen få ta tid, kan tillit och trygghet skapas hos patienten. Även strategisk patientinformation och utformning av den perioperativa miljön har inverkan på patientens nivå av ångest. Anestesisjuksköterskan behöver se patientens unika livsvärld för att finna de omvårdnadsbehov som patienten har. Den perioperativa dialogen ska inte bara vara ett informationsutbyte, utan också inbringa hopp hos patienten. Genom att strategiskt vårda patienten enligt ett personcentrerat förhållningssätt kan patientens ångest lindras.

Bakgrund: Forskning visar att oro inför anestesi skapar ett stort vårdlidande och ger sämre utfall efter operation. Oro inför anestesi drabbar nästan hälften av alla patienter som genomgår ett kirurgiskt ingrepp. Anestesisjuksköterskan har en viktig uppgift att minska patienters oro inför anestesi genom olika omvårdnadsstrategier. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva olika omvårdnadsstrategier för att lindra patienters oro inför anestesi. Metod: Kvantitativ litteraturstudie med systematisk ansats Resultat: Visar sju övergripande omvårdnadsstrategier som kan lindra oro inför anestesi. Muntlig information där patienten informerades av sjukvårdspersonal om vad som skulle hända innan anestesin. Videoinformation där patienten fick se informationsvideo om vad som ska hända. Preoperativt psykologiskt stöd. Musik där musik spelades innan anestesi. Avslappningsmetod som oroslindring. Beröring där patienter fick massage innan anestesi.  Slutsats: Studiens resultat visar sex omvårdnadsstrategier som kan implanteras inom anestesiologisk omvårdnad för att minska patienters oro inför anestesi. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan kan lindra oro inför anestesi för att motverka det kortvariga lidandet som oron orsakar. Tidigare forskning visar att oroliga patienter har sämre postanestesiologiskt utfall. Framtida forskning bör fokusera på hur effektiva dessa omvårdnadsstrategier är. / Background: Studies show that anxiety associated with anesthesia creates a great deal of suffering and worsen surgical outcomes. Anxiety before anesthesia affects about half of all surgical patients. The anesthesiological nurse plays an important role in lessening patients anxiety before anesthesia using nursing care. Aim: The aim of this study was to describe nursing care strategies to lessen the patients anxiety before anesthesia. Metod: This study used a quantitative literature analysis with a systematic approach. Results: This study found six nursing strategies to reduce anxiety before anesthesia. Verbal information to patients about the procedure from health care personnel. Video information where patients watched a video detailing the procedure. Preoperative psychological support. Music which entailed that the patient listened to music before anesthesia. Relaxation exercises to mitigate anxiety. Physical contact where patients received massage before anesthesia.  Conclusion: This study shows that six different nursing strategies that can be implemented in anestesiological nursing to reduce patients anxiety before anesthesia. It is important that the anestesiological nurse is able to reduce patients anxiety before anesthesia to lessen the patients suffering. Previous studies also show that patients with anxiety have worse post-anesthesiological outcomes. Future research should aim to measure the effectiveness of the nursing strategies presented in this study.