Orem's Self-Care Deficit Theory was used to inform hypotheses of associations between perceived severity of illness, working memory and self-care among adults (>45 years of age) with Type 2 Diabetes Mellitus (T2DM). Working memory capacity was examined as a foundational capability using Orem's theory. Measures include the modified Diabetes Care Profile section on Health Status Composite (HSC) providing information on severity of illness, the Working Memory Index (WMI) from the Wechsler Adult Intelligence Scale (WAIS-III), the Self-Care Inventory Revised (SCI-R) and hemoglobin A1c. Sixty-seven adults with a mean age of 62.9 years who were primarily Caucasian (92.5%) were involved. There were 30 men and 37 women. Mean body mass index was 35.11 reflecting the majority of participants were obese. Findings indicate that HSC is significantly associated with WMI (r = .54, p < .01) and associated with both indicators of self-care, the SCI-R and HgA1c (r = .23, p<.05, r = -.37, p < .01). Working memory was examined as a mediator between severity of illness and the indicators of self-care (SCI-R and HgA1c) with no evidence for mediation. Findings are discussed in relationship to Orem's Theory of Self-Care Deficit.

The definition of a successful discharge is a discharge that results in patients successfully managing a chronic disease for at least 30 days without requiring an acute inpatient hospitalization. Many chronic disease readmissions are preventable. Successful discharge planning takes a multidisciplinary team that includes nurses who assess the discharge plan and provide additional education where needed. The purpose of this project was to determine staff nurses' understanding of their role in discharge education. Dorothea Orem's self-care deficit theory guided the project and root cause analysis was used in the development of the problem statements. Staff nurses (n=12) from evening and day shift of a rural hospital were interviewed using questions developed from the content from the literature review. Individual interviews were conducted with the volunteer participants and data from the interviews were examined using content analysis. Results included barriers to discharge education were related to inadequate nursing education, poor patient compliance, and inadequate discharge planning. Recommendations from the nurses' interviewed included the need for staff nurse education regarding their role in the educational needs of the patient and their family prior to discharge. The findings from this project may benefit nurses' practice by providing them with an understanding of the need for effective discharge education for patients. When patients are appropriately educated prior to discharge, their ability to self-manage their disease may improve, which can result in a decrease in health care costs and preventable readmissions. Educating nurses about their role in discharge planning promotes positive social change by improving the quality of the discharge education and patient outcomes.

Thesis (M.S.)--Florida State University, 2004. / Advisor: Dr. Jeanne Flannery, Florida State University, School of Nursing. Title and description from dissertation home page (Jan. 18, 2005). Includes bibliographical references.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 ökar globalt, den klassas som nästa epidemi. Orsakerna till epidemin beror på flera komplexa faktorer, vilket kräver insatser från varje nivå i samhället. Tillvägagångssätt för egenvård av diabetes mellitus typ 2 är i form av kost- och motionsrekommendationer med stöd av sjuksköterska, vilket rekommenderas av nationella riktlinjer. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva erfarenheter av stöd vid egenvård hos personer med diabetes mellitus typ 2. Metod: En induktiv ansats användes med tio stycken kvalitativa artiklar och dessa analyserades genom Fribergs analysmodell. Resultat: Två huvudrubriker hittades; “Socialt stöd” samt “Hinder för stöd” och det urskildes även fem underrubriker. Sjukdomens påverkan på livsbild och livsmiljö medförde att deltagare främst upplevde hinder för sin egenvård. Efterfrågan av adekvat stöd var framträdande. Slutsats: Krav på personcentrerad vård och omformning av nuvarande omvårdnadssystem för bättre uppmuntran och möjlighet till egenvård är primärt. Flera hinder för stöd identifierades och vidareutveckling av dessa anses vara högst relevanta.

Bakgrund: Självständighet är värdefullt för människor. Stroke kan påverka självständigheten på många sätt. Den kan bli nedsatt av fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar samt symptom som fatigue och smärta. Detta kan hindra förmågan till att leva självständigt. Syfte: Sammanställa vetenskapliga artiklar om hur självständigheten påverkas av stroke utifrån strokedrabbades erfarenheter. Metod: Litteraturstudie där 15 artiklar valdes ut från CINAHL och PubMed. De kvalitetsgranskades med hjälp av SBUs mall för kvalitativ forskningsmetodik och analyserades med innehållsanalys. Resultat: Fyra tema framkom av texterna. Dessa var ”Förändring och förlust”, Acceptans och adaption”, ”Resurser” och ”Känslor”. Stroke sågs som en plötslig förändring av livet och orsakade förlust av förmågor, värdefulla aktiviteter och roller som påverkade självständigheten. Informanterna rapporterade hur de accepterade och anpassade sig till den nya situationen. Självständighet var fortfarande värdefullt men innebörden av självständighet hade förändrats. Resurser i form av personliga styrkor, formellt/informellt stöd samt hjälpmedel var till hjälp för att bevara självständigheten. Temat ”känslor” gick in i de övriga temana och gav mening och värde till dem. Konklusion: Sjuksköterskor måste vara medvetna om att självständighet kan påverkas av stroke men att det fortfarande är värdefullt för strokepatienter även om deras definition av självständighet kan ha ändrats. Vid planerandet av omvårdnadsåtgärder bör sjuksköterskan ta reda på vad patienten menar med självständighet och välja åtgärder som bibehåller patientens självständighet.Nyckelord: Erfarenhet, kvalitativ, Orem, självständighet, stroke. / Background: Independence is valued by people. Stroke can affect independence in multiple ways. It can be impaired by physical and cognitive disabilities and symptoms like fatigue and pain limits the ability to live independent lives. Aim: To compile scientific articles about how independence is affected by stroke based on the experiences of stroke survivors. Method: Literature review where fifteen qualitative scientific articles were selected from CINAHL and PubMed. They were examined and reviewed using the template for qualitative research by SBU and analyzed using content analysis. Results: Four themes emerged from the texts. These were “Change and loss”, “Acceptance and adaptation”, “Resources” and “Emotions”. Stroke was a sudden change of life which brought about loss of abilities, valued activities and roles which all affected independence. The informants reported how they accepted and adapted to their new situation. Independence was still valued but the meaning of being independent changed. Resources in the form of personal strengths, formal/informal careers as well as assistant devices was helpful in the preservation of independence. The theme “emotions” ran through the other themes and gave meaning and value to them. Conclusion: Nurses must be aware that independence can be affected by stroke but is still valued by stroke survivors even though their definition of independence may have changed. When planning care actions, the nurse should find out what the patient regards as independence and choose acts that maintains the patient’s independence.Keywords: Experience, independence, Orem, qualitative, stroke.

No description available.

No description available.

Bakgrund Trycksår kan försämra patientens livskvalité samt orsaka lidande, ångest och det kan även vara förknippat med skam för sjuksköterskan. Det bidrar även till en stor kostnad för samhället. Förebyggandet av trycksår, vilket är sjuksköterskans ansvar, innebär att upptäcka patienter som ligger i riskzonen samt att sätta in förebyggande åtgärder i tid. Orems egenvårdsteori säger att människor uppnår hälsa och välbefinnande genom egenvård där sjuksköterskan bör motivera patienten samt ge vägledning. Syfte Syftet med detta arbete var att belysa sjuksköterskans uppfattning av sin roll samt sitt stöd till patientens egenvård, i förebyggandet av trycksår. Metod För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ intervjustudie och åtta halvstruktuerade intervjuer utfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes vid bearbetningen av intervjuerna. Resultat Sjuksköterskorna såg sitt omvårdnadsansvar som viktigt men trycksårsprevention prioriterades inte alltid. Sjuksköterskorna upplevde motivation till egenvård som svår då patienter som låg i riskzonen oftast var äldre och hade vanor som var svåra att bryta. När egenvården fungerade såg sjuksköterskan ett större engagemang hos patienterna i förebyggandet av trycksår. Sjuksköterskor överlämnade sitt omvårdnadsansvar till annan vårdpersonal som inte hade samma kunskap vilket kunde leda till felbedömningar och att trycksår missades. Slutsats Sjuksköterskorna lade mer fokus på behandling istället för förebyggandet av trycksår samt överlämnade stundtals sitt omvårdnadsansvar till personal som inte besatt tillräckliga kunskaper runt trycksår vilket kunde göra att trycksår och trycksårsprevention missades. Egenvårdens betydelse vid trycksårsprevention varierade bland sjuksköterskorna och prioriterades inte alltid då sjuksköterskorna upplevde att motivationen till egenvård som svår.

Typ 2 diabetes är en långvarig sjukdom som kräver livslång egenvård där patienters erfarenheter av egenvård är högst individuella. Egenvårdsförmågan, men även förtroendet till sin förmåga påverkades livet igenom. En förändrad livssituation kunde påverka patientens förmåga att upprätthålla egenvårdsförmågan, även efter lång tids sjukdom. För att patienterna skulle våga att delge rädslor och svårigheter var det av stor vikt att relationen mellan sjuksköterska och patient bygger på ömsesidighet och respekt. Stöd från familj och vänner var av stor vikt, här hade sjuksköterskan en viktig roll att uppmuntra, vara lyhörd för patienters individuella behov till stöd i sin egenvård. Med ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskan främja patienters förmåga till god egenvård.

Bakgrund: Diabetes typ 1 har ännu ingen känd orsak, vilket innebär att sjukdomen är kronisk och obotlig med en potentiell risk för allvarliga komplikationer. God hälsostatus upprätthålls av unga vuxna genom god egenvård. Sjuksköterskans roll består av att stödja och bidra med information samt ge råd kring egenvård. Syfte: Syftet var att beskriva unga vuxnas upplevelser av egenvård vid diabetes typ 1.  Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design som utfördes genom induktiv ansats med användning av Fribergs fem stegs analysmetod. Resultatet baserade på 12 vetenskapliga artiklar. Artikelsökning har genomförts i databaserna PupMed, CINAHL och även en manuell sökning användes.  Resultat: Tre kategorier och sex subkategorier framkom i resultatet. Första kategorien var att anpassa egenvården till vardagslivet vilket delades in i två subkategorier: viljan att hitta balans i vardagar och utmaningar med egenvård i olika miljöer. Andra kategorien var behovet av omgivningens stöd med två subkategorier: stöd från familj och vänner, stöd från samhällets omgivning och hälso-och sjukvårdspersonal. Tredje kategorin var den emotionella inverkan på egenvården med tv subkategorier: att uppleva rädsla och oro, att mötas av omgivningens fördomar.  Slutsatser: Litteraturöversikten visade att unga vuxna med diabetes typ 1 upplevde utmaningarna med egenvård som ibland försummades. Stödet från vänner, familj och hälso-och sjukvårdspersonal var viktig för att undvika detta. Bristande stöd till personer med diabetes kunde leda till sämre egenvård.