The required spare parts planning for a system/machine is an integral part of the product support strategy. The number of required spare parts can be effectively estimated on the basis of the product reliability characteristics. The reliability characteristics of an existing machine/system are influenced not only by the operating time, but also by factors such as the environmental parameters (e.g. dust, humidity, temperature, moisture, etc.), which can degrade or improve the reliability. In the product life cycle, for determining the accurate spare parts needs and for minimizing the machine life cycle cost, consideration of these factors is useful. Identification of the effects of operating environment factors (as covariates) on the reliability may help in the prediction and calculation of the required spare parts for a system under given operating conditions, which constitutes the research problem studied in this thesis. The Proportional Hazard Model (PHM) method is used for estimation of the hazard (failure) rate of components under the effect of covariates. In this research an approach has been developed to forecast and estimate accurately the spare parts requirements and to create rational part ordering strategies. Subsequently, a model considering environmental factors is developed to forecast and estimate the required number of spare parts within a specific period of the product life cycle. This thesis only discusses non- repairable components (changeable/service parts), which must be replaced after failure. In addition, the existing method for calculating the number of spare parts on the basis of the reliability characteristics, without consideration of covariates, is modified to arrive at the optimum spare parts requirement. To test the model, case studies concerning spare parts planning based on the reliability characteristics of parts and with/without considering the operating environment have been carried out. The results show clearly the differences between the consumption patterns for spare parts with and without taking into account the effects of covariates in the estimation. The final discussion treats spare parts logistics and inventory management. In this work an attempt is made to minimize the inventory cost and consequently the product life cycle cost. Two models for ordering, purchasing and storing spare parts are discussed in connection with the inventory management. / Godkänd; 2003; 20070215 (ysko)

Sigtuna är en av de äldsta städerna i landet. Kyrkan S:t Olof är en av flera medeltida kyrkor i staden. Under hösten 2005 utförde Leica Geosystems en demonstrationsmätning med en laserskanner i S:t Olofs ruin. Från museets håll ville man därefter att hela ruinen skulle mätas upp tredimensionellt för att på ett bättre sätt kunna analysera komplicerade kronologiska händelser och förändringar. Man har tidigare inom vetenskapsgrenen byggnadsarkeologi upplevt problem med att åstadkomma en fullständig bild av en byggnad genom tvådimensionella ritningar. I en tredimensionell avbildning synliggörs rummet på ett mer fullkomligt och verklighetstroget sätt. Idag har man då och då börjat använda geodetiska metoder och datavisualisering. Detta kommer med stor sannolikhet att ingå i utvecklingen i framtiden. Det finns därför ett behov av att utvärdera användandet av geodetisk mätningsteknik utifrån byggnadsarkeologens önskemål och avsikter samt att undersöka den tredimensionella modellens kapacitet för visualiseringssyften. Målsättningen med detta examensarbete är att göra själva inmätningen av S:t Olofs ruin och undersöka hur den tredimensionella modellen ska kunna användas för att visualisera resultatet av den byggnadsarkeologiska analysen. Inom ramen för examensarbetet har ruinen efter kyrkan S:t Olof mätts in med hjälp av en laserskanner av fabrikatet Leica HDS 3000. De inmätta punkterna har georefererats till Sigtuna kommuns koordinatsystem. Objekt i punktmolnet har vektoriserats och importerats till dokumentationssystemet Intrasis.

Lantmäteriet (the Swedish mapping, cadastral and land registration authority) has been laser scanning Sweden since 2009. From the laser scanned data a digital elevation model (DEM) in grid format, with a resolution of 2 m, is produced. This DEM is called GSD-Höjddata, grid 2+ and from its data and the laser point cloud itself (in the form of a las-file) contour lines can be extracted. Lantmäteriet has not yet done this, but plans to update the contour lines in their cartographic products exist. If this is to be done in a satisfactory way an evaluation of different methods for it is needed. The aim of this study is therefore to investigate the pros and cons of different methods for generation and generalization of contour lines. The goal is mainly to find a good method for Lantmäteriet’s need, but hopefully other users of the laser data will also be able to benefit from the results of the study.   The research was conducted in the form of a literature study of other authors experiences of different methods, a series of own tests were also carried out. The tests were done using the softwares FME, ArcMap and Karttapullautin. The resulting contour lines were evaluated both by ourselves and by cartographers and others with knowledge on the subject working at Lantmäteriet. Detailing, smoothness and the retainment of characteristic shapes and formations in the contour lines were examined. Topological errors and uncertainties in elevation were also observed. The examinations resulted in the tested line smoothing and simplifying algorithms being ruled as unfit for use. All programes generated contour lines with a too high detail level if no steps to generalize were taken. A method where the DEM was smoothed before generating the contour lines was decided to give the best results for use in Lantmäteriet’s cartographic products. We therefore suggest further research on how this method can be implemented. / Lantmäteriet har sedan 2009 arbetat med att laserskanna hela Sverige. Från det laserskannade datat framställs GSD-Höjddata, grid 2+ som är en digital höjdmodell (DEM) i rasterformat med upplösningen 2 m. Från dessa data och laserpunktmolnet, i form av en las-fil, kan höjdkurvor framställas. Lantmäteriet har ännu inte gjort höjdkurvor på det här sättet, men planer på att uppdatera höjdkurvorna i deras kartprodukter på detta sätt finns. Om det ska kunna göras på ett bra sätt behövs en utvärdering av olika tillgängliga metoder. Syftet med det här examensarbetet är därför att undersöka skillnaderna mellan olika metoder för framställning av höjdkurvor från en DEM, samt olika generaliseringsmetoder som kan tillämpas på höjdkurvorna. Målet är främst att hitta en bra metod för Lantmäteriets behov, men även andra användare av laserdatat ska kunna dra nytta av resultatet.   Undersökningen skedde i form av en litteraturstudie av andra författares erfarenheter av olika metoder och en egen serie tester. Testerna utfördes i programvarorna FME, ArcMap och Karttapullautin. Höjdkurvorna utvärderades både på egen hand och med hjälp av kartografer och andra kunniga på Lantmäteriet. Detaljering, mjukhet/kantighet och bibehållande av karaktäristiska formationer hos höjdkurvorna undersöktes. Även topologiska felaktigheter och osäkerheter i höjd kontrollerades. Undersökningarna resulterade i att samtliga linjeutjämningsalgoritmer i programmen som testades bedömdes som olämpliga. Gemensamt för alla program var att överdriven detaljering förekom vid icke-generaliserade kurvor. Överlägset bäst för tillämpning till Lantmäteriets kartprodukter ansågs en metod där DEM:en medelvärdesfiltrerades vara. Vi anser därför att likande metoder skulle kunna vara lämplig att undersöka vidare.

Skogs- och jordbruksfastigheter i Dalarna består ofta av långsmala och därmed opraktiska skiften, därför genomförs omfattande omarronderingsförrättningar av Lantmäteriet. Förrättningarna går ut på att byta mark mellan fastighetsägarna, för att skapa ändamålsenliga skiften, med syftet att bl.a. främja investerings- och exploateringsmöjligheterna inom regionen. För att kunna upprätta ett kartunderlag inför värderingen av fastigheten, måste de hävdade gränserna mätas in. Arbetet sker med Network Real Time Kinematic (nätverks-RTK) alternativt totalstation, och den största tillåtna radiella avvikelsen i plan är 0,50 m (basnivåkravet). Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka om det finns en möjlighet att använda Unmanned Aircraft Systems (UAS) vid mätning av hävdade fastighetsgränser. UAS är ett system bestående av en obemannad luftfarkost, en digitalkamera, en mottagare för Global Positioning System (GPS), ett Inertial Navigation System (INS), en radiolänk och en styrdator. I ett avgränsat område på ca 24 ha i Norra Åbyggeby, norr om Gävle, har svartvita och helvita flygsignaler av storleken 0,40x0,40 m placerats ut och mätts in som stöd- eller gränspunkter med nätverks-RTK. Medelkoordinater i plan har beräknats för de mätta punkterna, vilka har använts som referenskoordinater. Dessa har jämförts med mätta koordinater i en ortofotomosaik, framställd från flygningar med UAS på 100 och 180 m höjd. För att få ytterligare en jämförelse har flygsignaler markerats i respektive flygbild i programvaran PhotoScan från Agisoft, vilken har beräknat koordinater. Objektidentifieringen av flygsignaler, placerade i olika miljöförhållanden och från olika flyghöjder, har studerats. Digitaliseringen i ortofotomosaiken resulterade i ett radiellt Root Mean Square error (RMS-värde) på 0,083 m från 100 m flyghöjd och 0,049 m från 180 m flyghöjd. Motsvarande radiella RMS-värden resulterade i 0,071 m från 100 m flyghöjd, och 0,077 m från 180 m flyghöjd vid beräkningen i PhotoScan. F-test har beräknats med de fyra RMS-värdena, resultatet av F-testet visade att koordinater erhållna i en ortofotomosaik i ArcMap, är likvärdiga med koordinater erhållna genom blocktriangulering i PhotoScan, och vid blocktriangulering är koordinaterna även likvärdiga från flyghöjderna 100 och 180 m. F-testet visade även att koordinaterna inte är likvärdiga när de är erhållna i en ortofotomosaik från flyghöjderna 100 respektive 180 m. Om vi bortser från systematiken vid tre av punkterna i ortofotomosaiken från 100 m visade inte F-testet någon statistiskt säkerställd skillnad mellan de två flyghöjderna. Samtliga radiella avvikelser i plan vid mätningen i ortofotomosaiken visade ett resultat som låg under basnivåkravet. Den största radiella avvikelsen i plan från 100 m flyghöjd blev 0,181 m och från 180 m flyghöjd blev den största radiella avvikelsen i plan 0,083 m. Motsvarande värden efter beräkningen i PhotoScan blev 0,155 m respektive 0,148 m. Det som har påverkat framställningen av ortofotomosaiken och därmed radiella avvikelser i plan, är bl.a. hur tät skogen var vid flygsignalens placering, samt solens inverkan vad gäller skuggbildning och ljusstyrka i bilderna. UAS kan användas vid mätning av hävdade fastighetsgränser men det finns ingen garanti för att samtliga signalerade gränspunkter kan digitaliseras direkt i ortofotomosaiken. En rekommendation är att använda en mindre noggrann metod för mätningen av stödpunkterna till georefereringen av punktmolnet/ortofotomosaiken än den som har använts i detta examensarbete. Den högre flyghöjden är att föredra med tanke på att tidsåtgången för flygningen blir kortare och ett mindre antal flygbilder behöver bearbetas. Välj den metod som användaren är van vid, manuell digitalisering i en ortofotomosaik eller automatisk beräkning i en blockutjämning. / Real properties in Dalarna often consist of small lots of forest or agriculture. These lots are often elongated and consequently impractical, therefore the Swedish mapping, cadastral and land registration authority performs comprising land consolidations. These are to swap land between the owners of the properties, in order to form appropriate lots, for purpose of, inter alia, promoting investment and development opportunities in the region. In order to establish a map, a decision basis, for the valuation of the lot, the claimed proprietary right has to be surveyed. The work is performed with NRTK (network-RTK) or total station, and the maximum allowed planar deviation is 0.50 m (base level requirement). The purpose of this study was to examine whether there is a possibility of using Unmanned Aircraft Systems (UAS) when claimed property boundaries are going to be surveyed. UAS is a system consisting of an unmanned aerial vehicle, a digital camera, a Global Positioning System (GPS) receiver, an Inertial Navigation System (INS) and a control station. In a delimitated area of about 24 ha in Norra Åbyggeby, north of Gävle, black and white and white markers, with the size of 0.40x0.40 m, were positioned in the terrain and then surveyed as ground control points or boundary points with network RTK. Mean planimetric coordinates have been calculated for the control points, which have been used as reference coordinates. These have been compared with the coordinates measured in an orthophotomosaic produced from flights with UAS at an altitude of 100 and 180 m. To get a further comparison, the coordinates were determined by a block adjustment in the software PhotoScan from Agisoft. The object identification of the markers, placed in different environments, and from different altitudes has been studied. The digitalization in the orthophotomosaic resulted in a Root Mean Square error (RMS-value) of 0.083 m at an altitude of 100 m and a value of 0.049 m at an altitude of 180 m. Corresponding RMS values were 0.071 m at an altitude of 100 m and 0.077 m at an altitude of 180 m when computed in PhotoScan. F-test has been calculated using the four RMS values, the result of the F-test showed that coordinates obtained in an orthophotomosaic, in ArcMap, are equivalent to coordinates obtained by block adjustment, in PhotoScan. The F-test also showed that the coordinates are equivalent from altitudes 100 and 180 m by block adjustment, but they are not equivalent when they are obtained in an orthophotomosaic from altitudes 100 and 180 m. If we disregard the systematic error at three of the points (orthophotomosaic 100 m) the F-test did not show any statistically significant difference between the two altitudes. All deviations were below the base level requirement. The largest planar deviation was 0.181 m at an altitude of 100 m and 0.083 m at an altitude of 180 m. Corresponding values for PhotoScan were 0.155 m and 0.148 m. How dense the forest was where the marker was placed and the impact of the sun, in terms of shadows and brightness, have affected the composition of the mosaic, and consequently the deviations. UAS can be used for surveying of claimed property boundaries, but there is no guarantee that all signalized boundary points can be surveyed directly in the orthophotomosaic. One recommendation is to use a less accurate method for the measurement of the ground control points (needed for the georeferencing of the point cloud/orthophotomosaic) than the method used in this thesis. The higher altitude is preferable because the time requirement of the flight will be shorter, and a smaller number of aerial photos need to be processed. Choose the method that the user is used to, manual digitizing in an orthophotomosaic or automatic calculation in a block adjustment.

Visualisering av 2D-data, dvs. kartor, bilder och papper/trämodeller har gjorts på kommuner i decennier, till exempel inom samhällsplanering för att ge en bild av hur en planerad byggnad ska passa in i det nuvarande området. Nu under 2000-talet har det blivit mer populärt att använda sig av 3D för att visualisera kommande projekt inom samhällsplanering och GIS.   Syftet med arbetet var att få en bild över hur 3D-användningen ser ut hos kommunerna i Gävleborgs län och göra en realistisk 3D-modell av en byggnad i Google SketchUp, för att demonstrera hur det fungerar att göra en 3D-modell från inmätningsdata.   För att ta reda på hur användningen av 3D-modeller ser ut i Gävleborgs län gjordes en enkätundersökning, där samhällsplanerare, GIS-ingenjörer och mätingenjörer i länets tio kommuner fick svara på en enkät som sedan skickades tillbaka via e-post. För att demonstrera hur visualisering av ett hus kan göras gjordes en modell i Google SketchUp 7.0. Först gjordes en inmätning av en fastighet med hjälp av totalstation. Samtidigt togs fotografier som användes till textureringen av modellen i Google SketchUp.   Resultatet av enkätundersökningen visar att 8 av 10 kommuner i Gävleborgs län inte använder sig av 3D-modellering i sitt arbete och detta beror till största del på att det inte finns kompetens, tid eller pengar att börja använda 3D-modellering, viljan att börja använda 3D-modellering finns. De kommuner som använder 3D-modellering är Hudiksvall och Gävle. Hudiksvall använder 3D-modellering till bygglovshandläggning och Gävle använder 3D-modellering till bland annat visualisering av hus/områden, visualisering av planerade objekt och visualisering av t.ex. radonmätning.   Resultatet visar att det är brist på kompetens som gör att utvecklingen av 3D-modeller inte ökar. Det finns inte många högskolor/universitet i Sverige som erbjuder kurser inom 3D-modellering för t.ex. samhällsplanerare. För att få fler kommuner att börja kombinera 2D med 3D kommer det att behöva utbildas fler personer med 3D-kompetens, detta kan göras antingen genom att erbjuda 3D-modelleringskurser inom GIS- och samhällsplanerarutbildningar. De anställda på kommunen skulle kunna få chansen att gå kurser inom 3D-modellering, antingen på en högskola/universitet eller genom internkurser som kommunen själva anordnar.   Nyckelord: 3D-modellering, 3D, visualisering, Google SketchUp, Gävleborgs län

The municipality of Ljusdal changed geodetic reference system from RT R10 2,5 gon V 0:–15 to the new system SWEREF 99. The technical management had an intent to test the quality of the transformation of coordinates which became the purpose of this thesis. A comparison between the formerly known coordinates and plane coordinates, measured at the same points, was carried out.   The equipment in use consisted of a GNSS-receiver of the type Leica GX 1230+GNSS and an antenna of the type Leica AX 1203+GNSS. It was an ambition to manage to measure as many as possible of all the geodetic network points which were located in the densely built-up area of the village of Ljusdal. The measurement efforts were accomplished at 37 points and was pursued during the summer and autumn 2011.   119 series of measurement were accomplished. The result was a weighted average and its standard uncertainty for the coordinates N and E for all of the 37 points. These weighted average values were subtracted by the known value which resulted in a coordinate difference for N, E and radially for all of the 37 points. A root mean square (RMS) value was determined for all coordinate differences in N, E and radially. RMS for the N-coordinates was 9 mm, for the E coordinates it was 11 mm and radially, RMS was 14 mm. That radial RMS value was just slightly bigger than the uncertainty attached to the network RTK-method used in the project. All RMS values are low compared to their analogue data in previous studies.   There were two distinguishing features in results of the survey campaign. Firstly, there was a systematic error in the direction southwest. Secondly, surprisingly low values for the standard uncertainty were achieved. If there was a slight damage on the tripod, that may be an explanation of the systematic error. That could have been detected if the calibration would have been carried out at many more occasions and if the results of the calibration would have been treated in a more rigorous way. One special circumstance may explain the low standard uncertainties – the survey campaign was allowed to take longer time than is usual in professional surveying. Many attempts to measure a point were disrupted due to bad constellation of the GNSS-satellites on the sky. These unsuccessful attempts were resumed at many times. Survey data from four of the points showed big coordinate differences for one direction in all or most of the series of measurement. These four points may have been subjected to deformation.   There are strong reasons to assert that the coordinate transformation of the municipality of Ljusdal gave a good result. / Med hjälp av personal från Metria bytte Ljusdals kommun ut sitt gamla geodetiska referenssystem RT R10 2,5 gon V 0:–15, mot det nya systemet SWEREF 99. Samhällsutvecklingsförvaltningen i kommunen ville få hjälp med att testa hur bra koordinattransformationen hade lyckats vilket blev examensarbetets syfte. För att uppnå detta gjordes en jämförelse mellan inmätta plana koordinater och de av Metria bestämda koordinaterna.   En GNSS-mottagare av typen Leica GX 1230+GNSS och en antenn av modellen Leica AX 1203+GNSS användes. Ambitionen var att mäta in så många som möjligt av de stompunkter som fanns i Ljusdals tätort, med mätmetoden nätverks-RTK. Det resulterade i inmätningar av 37 stompunkter under sommaren och hösten år 2011.   De 119 gjorda mätserierna utgjorde data för beräkning av ett viktat medelvärde och dess standardosäkerhet för N- respektive E-koordinaten på varje stompunkt. Det beräknades koordinatdifferenser jämfört med de kända värdena för N, E och radiellt. Slutligen beräknades ett kvadratiskt medelvärde (RMS) för koordinatdifferenserna i N, E och radiellt. RMS-värdena blev för N 9 mm, för E 11 mm och radiellt 14 mm. Det radiella RMS-värdet är bara något större än osäkerheten i den använda mätmetoden och alla RMS-värden är relativt låga jämfört med i tidigare studier.   Det fanns två utmärkande drag i mätresultaten, dels att mätningarna råkat ut för ett systematiskt fel i riktningen sydväst och dels att standardosäkerheterna var anmärkningsvärt låga. En förklaring till det till det systematiska felet kan eventuellt vara att någon del av utrustningen, troligast trefoten med dess optiska lod, har varit en aning defekt. Detta hade i så fall kunnat upptäckas om kalibrering hade gjorts vid betydligt fler tillfällen och med en strängare bedömning av dess resultat. Att det var så låga standardosäkerheter kan bero på att arbetet utfördes med mycket god tillgång av tid. Många försök att mäta avbröts p.g.a. att det för tillfället var för dålig satellittäckning. De misslyckade försöken återupptogs i många vid senare tillfällen. Mätdata från fyra av stompunkterna visade stora koordinatdifferenser i alla eller i de flesta mätserier vilket ger anledning att misstänka att de kan ha drabbats av deformation.   Undersökningen ger skäl att tro att den koordinattransformation som Ljusdals kommun gjorde år 2010‒2011 har lyckats bra.

This survey addresses the need for digital control in historical buildings, within management and maintenance. The report provides an overview of the devices used today for digital control, and how the digital control is adapted to meet the needs of the managers for historic buildings. It also describes different management methods, specifically in historic buildings. By interviewing two property managers, the most relevant needs for digital control are discussed. One of the managers is responsible for administration of Universitetshuset in Uppsala, who explains different renovations and solutions to problems that have taken place in the building. He also mentions which digital control that has been installed and is being used. The other manager works for Västerås diocese and talks about how the administration and digital control work in churches. Digital control is a relatively new technology that is being developed every year and includes ventilation, radiators and humidifiers which can all be controlled by using the Internet or applications. The goal is to lessen the human impact for managing a building, mainly through automation. The automation of buildings is called building management system (BMS), in short it is a computer-based control system. BMS monitors and controls equipment such as ventilation, lightning, fire- and security systems. The findings for the needs of digital control in historic buildings are that the managers are very positive towards them. They think that the specifications of the programs are fine by today's standard but would be pleased if the price dropped. This could be done by other companies releasing their own programs so that the supply would increase. But to control the climate in the building, which is temperature and humidity, works fine and they see no further need to change it.

<p>Godkänd; 1990; 20080410 (ysko)</p>

Bridges are an important element of the infrastructure today. The technical competence has reached high levels in most countries and the limits given to a bridge designer are set by economic restrictions rather than technical skill. The ever lasting chase for more economic solutions and procedures includes both a wish for cheaper constructions as well as for a decrease in the following maintenance costs. The roller bearings used in conventional bridges are known to generate high costs both during construction and due to maintenance, and the possibility to remove these bearings and accompanying expansion joints are therefore investigated since several years. In Sweden, the absence of bridges built with integral abutments has made it difficult to test and evaluate this solution. In 2005, an international project called Intab was launched with the explicit aim to look at different solutions possible to use if joints and bearings are excluded. One of the most common discussed problems concerning bridges built without expansion joints is the accommodation of longitudinal elongation due to temperature variations. A bridge built with integral abutments is often supported by piles made of steel or concrete. The longitudinal elongation of the superstructure induces a displacement and a moment in these piles, which in time may cause a fatigue failure. Therefore it is of big interest to look at the amplitude of these strains. Within the Intab project, a pilot object was built in Nordmaling, ~50 km south of Umeå. It is a 40 meter long and 5 meter wide composite bridge with two steel girders and a concrete deck. The steel piles in this bridge is equipped with strain gauges who are used both for longterm and shortterm measurements. The sampled data from longterm measurement is collected on a computer on site, and then downloaded through a traditional modem. The data from the shortterm measurement is sampled and collected immediately during the test. The shortterm test is performed during both summer and winter conditions, and consists of a lorry passing the bridge while different measurements are done. The result from the measurement is also compared to calculations and a 2-D FE-model. It seems that short-term measurements performed during warmer months, May and October, show better agreement with the FE-simulations than the tests performed during the winter. The used FE-model is based on restrictions from Bro 2004. Regarding the long-term measurements, the obtained strain values are not in a range where fatigue can be considered as a severe problem. / <p>Godkänd; 2008; 20080212 (ysko)</p>

Sub-level caving (SLC) is an important mass mining method, used at LKAB e.g. The caved rock or debris at the SLC interface reduces the fragmentation and the swelling of the blasted ring and it dissipates the explosive energy. These phenomena may immobilize the blasted ring, causing ore losses. There are two major factors that influence the mobilization of the blasted ring, fragmentation and swelling of the blasted material. The caving process is influenced by also the stiffness of the waste rock, which is dependent in some way by the compaction that the blast ring contributes to. To investigate these phenomena in large-scale is very difficult and nearly impossible due to the mining method itself. Therefore model scale tests have been made to understand the mechanisms of rock breakage and therefore fragmentation under relatively confined conditions. To minimize geometrical and geological effects, tests were conducted on Ø140 mm cylinders of magnetic mortar, which fractures like magnetite but is a less variable material. The cylinders were placed inside an Ø300 mm steel or plastic cylinder and confined by packed aggregate. PETN cord with different strengths in a centred hole gave a specific charge between 02 and 2.6 kg/m3. This thesis describes and discusses how fragmentation and compaction, the reverse of swelling, depend on the specific charge for different types of debris confinement. Four different types of debris have been tested and for one of them a confining pressure of about 0.42 or 0.86 MPa was induced by a slotting and bolting of the steel cylinder. The results show both that the passive confinement makes the fragmentation considerably coarser than from free cylinders and that the properties of the debris have a strong influence on both fragmentation and swelling. The effect of the confining pressure was relatively small however and interpreted mainly by changes in debris porosity. The magnetic mortar and the non-magnetic aggregate allow for post-blast magnetic separation. The setup provides extremely repeatable results. The fragmentation of the blasted mortar and the aggregate plus the compaction (reverse swelling) of the confined mortar cylinders have been measured. Free mortar cylinders were used as a reference To date, more than 160 cylinders have been shot and evaluated in terms of fragmentation or compaction. It has been clearly shown that the test set-up is robust and gives repeatable results. The small scale tests are a first step to increase the understanding of confined blasting as in sub-level caving. By using the acoustic impedance between the blasted material and the confining debris, a relationship for both fragmentation and compaction have been found depending on material, specific charge and physical properties of the debris. Regression analysis has been used for both tasks, where the two statistical hypotheses clearly have good agreement with actual data i.e. the prediction models can forecast both the fragmentation and compaction for this set-up with reasonable accuracy The results can be comparable with confined blasting in large scale, this both that it have representative design parameters that fulfil in many ways the scaling laws and the second is that it can be linked to other comparisons between large-scale and small-scale, where the similarities have been shown. The results from this thesis have shown to be a good input for numerical modelling, where confined blasting is one of the new tasks. This will be a part of the coming work to optimally design SLC-rings for maximum output of ore. / Skivrasbrytning är en viktig storskalig brytningsmetod som bl.a. tillämpas vid LKAB:s gruvor i Kiruna och Malmberget. Kontaktytan mellan malm och rasmassor reducerar fragmenteringen och hindrar svällningen av den sprängda malmkransen dvs. malmen är inspänd. Detta fenomen kan förhindra rasmassornas rörlighet, vilket i sin tur kan leda till malmförluster. En annan viktigt faktor i processen är även vilken styvhet rasmassorna har, vilket kan relateras till hur kompakterade de är. Ju mindre styvhet, desto mer rörliga är massorna. Om massorna inte är malm, så finns risken att malmen späds ut dvs. en ökad gråbergsinblandning.Att studera detta fenomen under storskaliga förhållanden är mycket svårt, nästintill omöjligt på grund av brytningsmetoden själv. Därför har sprängförsök utförts i modellskala med målet att få bättre förståelse av just inspänningens påverkan på fragmentering och svällning. Genom att använda cylindriska och icke geologiska provmaterial (magnetitbruk), så har de strukturers och randeffekter påverkan kunnat minimeras.Provcylindrarna hade diametern 140 mm och placerades i stålcylinder med diametern 309 mm alternativt ett plaströr med diametern 293 mm. Stålcylindern användes vid undersökningar av fragmenteringen och plaströret användes vid att mätning av kompakteringen av rasmassorna/svällningen av det spränga materialet. I spalten mellan dessa cylindrar, så fylldes rasmassor med varierade egenskaper. Egenskaper som beskrev rasmassorna var beroende på deras hållfasthet, packningsgrad och styvhet. Det sprängämne som användes till majoriteten av försöken var pentylstubin, som placerades i ett centrerat hål inne i provcylindern. Pentylstubin finns med flera olika styrkor, vilket gav för dessa försök ett spann på den specifika laddningen från 0,2 till 2,6 kg/m3. Eftersom magnetitbruk användes, så kunde kompletta fragmenteringskurvor från provcylindrar och uppkrossningskurvor hos rasmassorna fås genom magnetseparering.Resultaten visar att inspänningen till stor grad ökar styckefallet jämfört med fria förhållanden med samma laddningsmängd dvs. ingen inspänning alls. Egenskaperna hos rasmassorna hade likaså stor inverkan på styckefallet. Dagens malmproduktion i bl.a. LKAB går ytterligare mot djupet, vilket i sin tur ökar på trycket på rasmassorna. För att simulera hur ett ökat tryck påverka fragmenteringen, så modifierades stålcylindern till att kunna utföra ett tryck på rasmassorna och därtill den cylinder som skulle sprängas. Denna effekt visades sig dock vara marginell med avseende på medelstyckefall och skillnaderna kunde relateras till rasmassorna egenskaper (porositetsminskning i detta fall). Dock visade det sig att trycket påverkade formen på det fragmenterade materialet, vilket kan vara av vikt för rasflödesmodellerTills dags datum har mer än 160 cylindrar sprängts och utvärderats i avseende på fragmentering eller kompaktering. Försöksupplägget har visat sig vara robust och gett repeterbara resultat. Genom att sedan använda sig av impedansskillnader mellan det sprängda materialet och rasmassorna, så har ett samband visats beroende på provmaterial, specifik laddning och fysikaliska egenskaper hos de omgivande massorna. Regressionsanalyser har gjorts för båda utvärderingarna och de två statistiska hypoteserna som testats har visat sig har bra överenskommelse med uppmätta data.Resultaten kan bli jämförbara med storskaliga förhållanden, både eftersom designen av försöken till stor del är likvärdiga, speciellt för en testad egenskap hos rasmassorna där skallagarna har tagit i beaktande. Ytterligare en sak som talar för att man kan jämföra resultaten med storskaliga förhållanden, är att redovisade data i denna avhandling har anknytning till tidigare försök där likheter mellan storskaliga försök och modellförsök kunnat visas.Denna avhandling kan vara till hjälp likaså vid validering av de numeriska modeller som just har fokus på sprängning under inspända förhållanden. / <p>Godkänd; 2008; 20080905 (ysko)</p>