Under de senaste åren har det blivit alltmer aktuellt att bygga hållbart. Detta beror på den betydande klimatpåverkan som byggbranschen har och det önskemål som finns att minska påverkan för att sakta ner klimatförändringarna. Såväl kommuner som byggföretag arbetar idag aktivt med att minska sina klimatavtryck och driva utvecklingen framåt inom hållbart byggande. År 2015 så infördes en ny lag i PBL:s åttonde kapitel som förbjuder kommuner att ställa krav på byggnaders tekniska egenskaper under planerings- och markanvisningsprocessen. Trots detta har kommuner fortsatt ställa krav på tekniska egenskaper vilket hindrar det hållbara byggandet. Avsikten med studien har varit att undersöka kommuner och byggföretags åsikter kring de kommunala särkraven och hur det påverkar deras visioner om att det ska byggas mer hållbart. Studien undersöker därutöver vad som behöver förändras för att det ska byggas mer hållbart. Metoden som har använts för att besvara frågeställningarna har varit en kombination av tre olika metoder. Studien inleddes med en juridisk kvalitativ metod där relevanta lagtexter, utredningar och förarbeten studerades. Därefter en litteraturstudie för att kolla på tidigare examensarbeten och sist användes en kvalitativ intervjustudie där tio relevanta personer i branschen har intervjuats, fyra personer på byggföretagens sida och fem personer på kommunens sida. Intervjuerna skedde i form av semistrukturerade intervjuer. Den juridiska metoden, litteraturstudien och intervjuerna har tillsammans lett till slutsatserna att kommunerna som intervjuat är medvetna om att de inte får ställa några specifika krav, men har valt att ställa så kallade “önskemål” vid markanvisningar i stället, den slutsats man kan dra av det är att kommunerna i vissa fall ställer indirekta krav genom önskemål vilket påverkar kommunerna negativt. Det går även att konstatera att kommunerna är måna om att det som bygger i deras kommun ska bygga väldigt hållbart. Samtliga intervjuade personer inom branschen anser att det måste ske en form av förändring i branschen när det kommer till kommunens inblandning i ambitionerna om att bygga hållbart, och det behöver ske en skärpning och hårdare reglering nationellt genom BBR så kommunerna inte känner sig tvingade att ställa dessa krav eller “önskemål”. / In recent years, it has become increasingly relevant to build sustainably. This is due to the significant climate impact that the construction industry has and the desire to reduce this impact in order to slow down climate change. Both municipalities and construction companies are actively working today to reduce their climate footprint and drive development forward in sustainable construction. In 2015, a new law was introduced in PBL's eighth chapter, which prohibits municipalities from setting requirements on the technical characteristics of buildings during the planning and land designation process. Despite this, municipalities have continued to make demands on technical properties, which hinders sustainable construction. The purpose of the study has been to examine the opinions of municipalities and construction companies regarding the municipal special requirements and how it affects their visions of building more sustainably. The study also examines what needs to change in order for it to be built more sustainably. The method that has been used to answer the questions has been a combination of three different methods. The study began with a legal qualitative method where relevant legal texts, investigations and preparatory work were studied. Then a literature study was used to look on previous thesis and finally a qualitative interview study was used where ten relevant people in the industry have been interviewed, five on the side of the construction companies and five on the side of the municipality. The interviews took place in the form of semi-structured interviews. The legal method, literature study and the interviews have together led to the conclusions that the municipalities interviewed are aware that they are not allowed to set any specific requirements, but have chosen to set so-called "requests" for land allocations instead, the conclusion that can be drawn from this is that the municipalities in some cases make indirect demands through requests, which affects the municipalities negatively, we can also state that the municipalities are keen that what is built in their municipality must be built very sustainably. All the people interviewed in the industry believe that there must be some form of change in the industry when it comes to the municipality's involvement in the ambitions to build sustainably, and there needs to be tightening and tougher regulation nationally through BBR so that the municipalities do not feel forced to set these requirements or "desires".

Den första januari 2015 trädde en ny regel i kraft, PBL 8 kap. 4 a §. Regeln innebär att kommuner inte får ställa egna krav på ett byggnadsverks tekniska egenskaper, även kallat särkrav. Med egna krav anses sådana krav som är mer ambitiösa än vad regelverket tillåter. Krav på byggnadsverks tekniska egenskaper finns angivna i plan- och bygglagen (PBL), plan- och byggförordningen (PBF), Europeiska konstruktionsstandarder (EKS) och i Boverkets byggregler (BBR). En anledning till förbudet är att särkrav anses påverka byggkostnaderna, vilket i sin tur påverkar förutsättningarna för att tillgodose behovet av bostäder. I utredningar som utfördes åt regeringen hävdades att särkrav medför merkostnader på mellan 10 och 15 procent vid bostadsbyggandet. Regeringen ansåg även att samma krav ska gälla över hela landet för att underlätta den industriella produktionen av byggnadsverk. När lagförslaget lades fram bemöttes det negativt av många kommuner och myndigheter, vilket gör det intressant att undersöka om kommunerna väljer att följa den nya regeln. Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning kommuner, i bygglovsprocessen och vid upprättade av exploateringsavtal, bryter mot särkravsförbudet i PBL 8 kap. 4 a §. Studien utgår från exploateringsavtal och bygglovsärenden vars handlingar är upprättade efter 2015-01-01 då särkravsförbudet trädde i kraft. I studien ingår bygglovshandlingar från åtta kommuner i Västra Götalands län och exploateringsavtal från 34 av Sveriges kommuner. I studien används en kombination av en kvalitativ och kvantitativ metod samt en juridisk metod. Särkrav som förekommer i studien är klassificerade som tydliga eller vaga särkrav. Bedömning av särkravens klassificering är författarnas egna och utgår från grundsatsen att byggherren är fri att välja metod så länge föreskrifterna i BBR uppfylls. Studiens resultat visar att 24 av de 42 kommunerna som ingår i studien ställer särkrav, vilket motsvarar 57 procent av de granskade kommunerna. Tolv kommuner ställer tydliga särkrav, fyra ställer vaga särkrav och åtta ställer både tydliga och vaga särkrav. Var fjärde kommun hänvisar även till olika program, strategier eller policys där särkrav förekommer. I exploateringsavtalen är särkrav vanligast inom områdena hygien, hälsa och miljö samt energihushållning. I byggloven är särkrav vanligast inom områdena brandskydd, hygien, hälsa och miljö samt säkerhet vid användning. Studiens slutsats är att kommuner fortfarande ställer särkrav i stor utsträckning trots förbudet i PBL 8 kap. 4 a §. / On January 1, 2015, a new law came into force, PBL 8 kap. 4 a §. The law implies that municipalities may not impose their own demands on construction works technical properties, also known as special demands. Own demands are considered as demands that are more ambitious than the law allow. Demands on construction works technical properties are specified in the Planning and Building Act (PBL), the Planning and Building Regulation (PBF), the European Construction Standard (EKS) and in Boverket's Building Regulations (BBR). One reason why the prohibition came into force is that special demands affect construction costs, which affect the conditions to meet the need of housing. The government's investigations revealed that specials demands resulted in additional costs of between 10 and 15 percent in the residential construction. The government wanted as well that the same requirements would apply across the whole country to facilitate the industrial production of construction works. When the new law was presented it faced negatively by many municipalities and public authorities, which makes it interesting to examine if the municipalities choose to follow the new law. The purpose of the study is to investigate in which extend the special demand prohibition in PBL 8 kap. 4 a § are broken by the municipalities in the building permit process and in the establishment of land development agreement. The study is based on land development agreements and building permits documents that are signed after 2015-01-01. Building permit documents from eight municipalities in Västra Götaland and land development agreements from 34 of Sweden's municipalities are included in the study. The study use a combination of qualitative and quantitative methods as well as a jurisprudence method. Special demands which been presented in the study have been classified into clearly or vaguely special demands. The special demands classification are the authors own assessment and are based on the principle that the developer is free to choose the method as long as the regulations in BBR is met. The study's result points out that 24 of 42 municipalities that is included in the study, use special demands, which is equivalent to 57 percent of the audited municipalities. Twelve municipalities have clearly special demands, four have vaguely special demands and eight have both clearly and vaguely special demands. Every fourth municipality also refers to various programs, strategies or policies with special demands. Special demands are most common within the area of hygiene, health and environment and energy in the land development agreements. In the building permits are special demands frequently used within the area of fire protection, hygiene, health and environment and safety in use. The conclusion of the study is that municipalities still use special demands widely despite the prohibition in PBL 8 kap. 4 a §.