No description available.

Orientador: Carmen Maria Bueno Neme / Banca: Manoel Antonio dos Santos / Banca: Tânia Gracy Martins do Valle / Resumo: O presente estudo investigou o vínculo mãe-bebê a partir do relato das mães, bem como as relações fraternais e os conflitos edípicos de crianças com psoríase em atendimento ambulatorial no Instituto Lauro de Souza LIma - Bauru, com base no referencial psicanalítico. A psoríase é uma doença crônica de pele, acomete de 1 a 3% da população e tem etiologia indefinida, embora fatores genéticos, ambientais e psicológicos sejam apontados como fazendo parte do quadro etiológico da doença. A literatura demonstra relações entre eventos emocionalmente traumáticos e o aparecimento ou agravamento de fenômenos psicossomáticos, entre eles a psoríase. A pele, como o maior órgão do corpo humano, serve de barreira de contato entre o indivíduo e o meio externo. É apontado como local onde são vivenciados os primeiros contatos com o mundo externo e constitui importante via corporal de formação e desenvolvimento do ego infantil. A pele representa uma divisa entre o mundo interno e o externo, ao mesmo tempo em que faz a ligação entre o indivíduo e o meio. Buscou-se estudar as relações de crianças com psoríase com suas mães e familiares, visando identificar possíveis relações compreensivas entre características dos vínculos e a doença dermatológica. Participaram do estudo 6 crianças com psoríase e suas mães, as crianças tinham entre sete e dez anos de idade. Foi realizada entrevista semi-estruturada para investigar o vínculo mãe-criança, com ênfase no vínculo primário mãe-bebê, uma vez que a literatura ressalta ser este o vínculo mais significativo para a construção da estrutura psíquica. Nas crianças, foi aplicado o Teste do Desenho da Família, visando identificar, pela interpretação dos aspectos emocionais projetados no desenho, como a criança se percebe no ambinte familiar, investigando... (Resumo completo, clicar acesso eletrônico abaixo) / Abstract: The present study investigated the mother-child attachment, as well as the fraternal relationship and the Oedipus Complex conflicts of children with the diagnosis of psoriasis that were under treatment at the Lauro de Souza Lima Institution - Bauru - SP, based on the psychoanalytical referential. Psoriasis is a chronic skin disease that affects from one to three per cent of the world's population. The cause of psoriasis is undefined although ambient, genetics and psychological factors are considered to play a part in its etiology. Specific literature shows evidence of a connection between emotionally traumatic events and the outcome or worsening of psychosomatic disorders, among them psoriasis. The skin, as the biggest human organ, is used as a contact barrier between the organism and the external world, and is indicated as the local where the first contacts with the world are experienced. This study examined the relationship that children bearing psoriasis had with their family, especially with their mother, aiming to indicate possible comprehensive relations between the characteristics of familiar bonds and the dermatological disease. Six children, aging between seven and ten years, bearing psoriasis and their mothers took part of this work. The mothers were interviewed and the children were submitted to the Test of the Family Drawing. The results pointed out that the mother-baby attachment of all participants showed signs of difficulties in its early stages. As a result of this, mothers and children developed pathological bonds, with symbiotic characteristics. The children demonstrate strong conflicts with their brothers, sisters and parents. Besides, they showed strong guilty and separation anxiety, related to the mother, indicating repressed aggressive impulses. / Mestre

Le psoriasis est une pathologie cutanée chronique fréquente qui semble déterminée par des facteurs génétiques multiples et par des facteurs environnementaux. L'expansion vasculaire est un processus précoce lors du développement des plaques de psoriasis. La lymphangiogenèse a jusqu'alors été peu étudiée dans le développement de ces lésions bien que l'expansion du réseau lymphatique y soit histologiquement décrite. Des anomalies dans les systèmes régulant ces processus pourraient faire partie de la pathogénie du psoriasis. Nous avons étudié les réseaux vasculaires et lymphatiques ainsi que lexpression de facteurs régulant leur expansion dans le psoriasis vulgaire en plaques. Nos résultats montrent une surexpression de l'ARNm du VEGF-A 121 et du VEGFR3 dans la peau non lésionnelle des patients atteints de psoriasis sans altération histologique décelable par rapport à la peau de volontaires sains. En outre, l'étude de lésions débutantes de type pinpoint en comparaison des plaques établies de psoriasis montre que l'expansion lymphatique suit l'expansion vasculaire sanguine dans le psoriasis. Les facteurs VEGFR3 et prox-1, marqueurs des vaisseaux lymphatiques, sont en effet exprimés de manière intermédiaire dans les pinpoint par rapport aux plaques et à la peau saine contrairement aux marqueurs d'angiogenèse, déjà exprimés de manière identique entre pinpoint et plaques. Le VEGF-A 189 est accru dans les lésions débutantes, ce qui suggère un rôle pour cette isoforme dans l'élongation vasculaire qui accompagne le psoriasis. En outre, la régression des lésions au cours d'un traitement montre que le réseau lymphatique régresse après le réseau sanguin. Ce travail démontre des différences dans le transcriptome vasculaire (sanguin et lymphatique) de la peau saine des patients par rapport à celle des volontaires sains et une chronologie séquentielle pour le développement sanguin et lymphatique dans le psoriasis. Il met aussi en évidence les variations d'expression de facteurs contrôlant l'angiogenèse et la lymphangiogenèse dans diverses lésions de psoriasis par rapport à la peau saine.

Kroniska hudsjukdomar har tidigare uppvisat samband med låg global självkänsla. Personer med låg global självkänsla kan istället ha hög villkorad självkänsla, som till exempel kompetensbaserad- eller relationsbaserad självkänsla. Syftet med föreliggande studie var att undersöka självkänsla i relation till hudsjukdomar, självobjektifiering och socialt stöd. I studien deltog 132 försökspersoner. Data samlades in med hjälp av enkäter. Resultaten visade att högt socialt stöd predicerade högre global självkänsla och lägre kompetensbaserad självkänsla. Självobjektifiering predicerade global självkänsla, personer med hög grad av objektifiering hade lägre självkänsla. Inga kopplingar till hudsjukdom fanns. Kontrollgruppen skiljde sig något från patientgruppen, bland annat gällande ålder, vilket skulle kunna vara en anledning till att ingen effekt av hudsjukdom fanns. Föreliggande studie har visat att socialt stöd är en viktig prediktor för självkänsla och att självobjektifiering kan predicera självkänsla hos både män och kvinnor. Den har också bidragit med metodologisk information för framtida forskning.

Thèse de doctorat : Biologie cellulaire et moléculaire : Evry-Val d'Essonne : 2009. / Titre provenant de l'écran-titre.

Thèse (M.Sc.)--Université Laval, 2009. / Bibliogr.: f. 73-81. Publié aussi en version électronique dans la Collection Mémoires et thèses électroniques.

No description available.

No description available.

Proefschrift Maastricht. / Lit.opg. - Samenvatting in het Engels.

Psoriasis är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som drabbar tre procent av Sveriges befolkning. Sjukdomen är en kombination av abnorm och snabb celldelning och en överreaktion i immunsystemet. Psoriasis kan variera i svårighetsgrad från lätt psoriasis till svår psoriasis men är ingen livshotande sjukdom. Sjukdomen kan dock påverka livskvaliteten kraftigt. Om man får psoriasis så har man fått psoriasis livet ut. Idag finns det ingen behandling som helt kan bota psoriasis, däremot finns det behandlingar som är symtomlindrande. Psoriasisbehandling blir därför alltid en långtidsbehandling. Eftersom huden är kroppens största organ kan det dagliga livet påverkas av tidskrävande och framförallt dyra behandlingar. Syftet med denna studie var att undersöka vilken av de olika tillgängliga biologiska behandlingarna mot psoriasis som har bäst effekt på kort respektive lång sikt. Metoden som användes var en litteraturstudie där inkluderade artiklar hämtades från PubMed. Sammanlagt baseras studien på fyra monoterapistudier och en meta-analys. Samtliga monoterapistudier av de biologiska preparaten adalimumab, efalizumab, etanercept och infliximab visade på en effektiv och säker långtidsbehandling hos patienter med måttlig till svår psoriasis. Den femte studien som var en meta-analys baserad på korttidsbehandlingar med biologiska läkemedel (alefacept, efalizumab, etanercept och infliximab) tyder på att infliximab har bäst effekt jämfört med de andra biologiska läkemedlen. Även om infliximab har bäst effekt vid korttidsbehandling är detta inte nödvändigtvis fallet vid långtidsbehandling. Alla de olika biologiska läkemedlen förefaller ge ungefär samma effekt vid långtidsbehandling. Jämförande studier som direkt undersöker vilket av de biologiska läkemedlen som är effektivast och som tolereras bäst av patienter med måttlig till svår plackpsoriasis är önskvärda i framtiden. / Psoriasis is a chronic inflammatory skin disease that affects three percent of Sweden's population. The disease is a combination of abnormal and fast cell division and over-reaction of the immune system. Psoriasis varies from moderate to severe and it is not a critical disease, but it can affect the quality of life considerably. If you have psoriasis you have it for life.Today, there is no treatment that can cure psoriasis completely but there are treatments that can relieve the symptoms. Therefore, psoriasis requires long-term therapy. Since the skin is the body's largest organ, the daily life is influenced by time-consuming and above all costly treatments. The aim of this study was to examine which of the available biological agents that has the best effect in the treatment of psoriasis, with a focus on long-term treatment. The method used was a literature study with articles acquired from PubMed. The study is based on four mono-therapy-studies and one meta-analysis. The mono-therapy-studies investigated the following biological agents, adalimumab, efalizumab, etanercept and infliximab which were all shown to be effective and safe for long-term treatment of patients with moderate to severe psoriasis. The fifth study, which was based on short-term treatments with biological agents (alefacept, efalizumab, etanercept and infliximab), indicated that infliximab has the best efficacy. Although infliximab may have the best effect in short-term treatments this may not be the case for long-term treatments. All biological agents had approximately the same effect in the long-term treatments.There is still a need for direct comparative studies examining which of the biological agents that is most effective and best tolerated for patients with moderate to severe plaque psoriasis.