Under de senaste 30 åren så har antalet massa- och pappersbruk minskat medan den totala produktionen av massa och papper har ökat. En högre produktion per bruk tillsammans med en hårdare miljölagstiftning, sätter ett högre tryck på vattenreningen på varje bruk. I flera massa- och pappersbruk så är vattenreningen en av faktorerna som begränsar produktionen av massa och papper. Dessutom så renas oftast restvattnet från massa- och pappersbruken med aerob rening som kräver mycket elektricitet och som producerar slam. För att minska kostnaden av vattenreningen och för att öka kapaciteten, så kan en anaerob vattenrening användas före den aeroba reningen. Fördelar med att ha en anaerob rening före den aeroba reningen är att den minskar belastningen av organiskt material på den aeroba reningen, värdefull biogas produceras, anaerob rening producerar mindre slam och kräver mindre elektricitet. Däremot så innehåller restvattnet från massa- och pappersbruk en hög halt av sulfat, vilket har orsakat en instabil biogasproduktion på flera existerande anläggningar. En potentiell lösning på detta är att använda en ytterligare anaerob reaktor före den biogasproducerande reaktorn, med syftet att reducera sulfat. Syftet med detta projekt var att optimera en anaerob två-stegs process för att få en effektiv biogasproduktion och för en stabil process. I projektet har två upp-flöde anaerob packad bädd (UAPB) reaktorer använts. Den första reaktorn var anrikad med sulfatreducerande bakterier före starten av projektet och den andra reaktorn innehöll metanogener. Processvatten från ett massa- och pappersbruk som använder barrträd som råmaterial och gör termomekanisk massa, användes i projektet. Den anaeroba två-stegs processen optimerades genom att minska retentionstiden i båda reaktorerna; genom att undersöka alternativ för att minska sulfidkoncentrationen i inflödet till biogasreaktorn; och genom att minska tillsatsen av näringsämnen till processvattnet. Stabiliteten av två-stegsprocessen mättes genom att analysera sulfat, sulfid och COD innehållet med spektrofotometri; genom att analysera pH; genom att analysera innehållet av metan i biogasen med gaskromatografi; och genom att analysera flyktiga fettsyror i utflödet med högtrycksvätskekromatografi. Resultaten visade att processen var stabil när retentionstiden för den sulfatreducerande reaktorn och biogasreaktorn var 0.3 dagar respektive 1.5 dagar. Effektiviteten av borttagningen av sulfat och COD i den sulfatreducerande reaktorn var 82% respektive 31%. Innehållet av metan i biogasen i den sulfatreducerande reaktorn var 53% i genomsnitt. I biogasreaktorn var borttagningen av COD 32% och metanhalten i biogasen var 31% i genomsnitt. Den totala borttagningen av COD för tvåstegsprocessen var 61%, när reaktorerna var kopplade via en uppsamlingsflaska. Biometanpotentialen i processvattnet och i utflödet från den sulfatreducerande reaktorn var 147 NmL CH4/g VS respektive 47 NmL CH4/g VS. Slutsatsen av projektet är att processen var stabil när retentionstiden för den sulfatreducerande reaktorn och biogasreaktorn var 0.3 dagar respektive 1.5 dagar, motiverat med stabiliteten av borttagning av sulfat och COD. Däremot var metanpotentialen för utflödet från den sulfatreducerande reaktorn bara 32% jämfört med processvattnet och nedbrytbarheten av COD var lägre i utflödet än i processvattnet. Eftersom den sulfatreducerande reaktorn var stabil vid de testade förhållandena så skulle det vara intressant att testa en enstegsprocess i en UAPB reaktorpilot i framtiden. Det skulle även vara intressant att minska retentionstiden i biogasreaktorn för att se om metanhalten i biogasen ökar. / In the past 30 years, the number of P&P mills have decreased while the total production of pulp and paper have increased. A higher production per mill together with a stringent environmental legislation puts a high pressure on the wastewater treatment of P&P mills. In several P&P mills the wastewater treatment is one of the factors limiting the production of pulp and paper. In addition, the wastewater is usually treated with aerobic treatment that consumes a high amount of electricity and produces sludge. To decrease the cost of the wastewater treatment and to increase the treatment efficiency, an anaerobic treatment can be used before the aerobic treatment. Advantages of having an anaerobic treatment before the aerobic treatment is that it reduces the organic loading of the aerobic treatment, valuable biogas is produced, anaerobic treatment produce less sludge and requires less electricity. However, the wastewater of P&P mills is rich in sulphate, which have resulted in an unstable biogas production. A potential solution for this to have another anaerobic reactor before the biogas producing reactor, with the purpose to remove sulphate. The aim of this project was to optimize a two-step anaerobic treatment for an effective biogas production and for a stable process. In the project, two UAPB reactors were used. The first bioreactor (hereafter pretreatment reactor) was enriched with sulphate reducing bacteria before the start of the project while the second reactor contained methanogens (hereafter biogas reactor). Wastewater from a P&P mill using the TMP process and soft wood as raw material was used in this project. The anaerobic two-step process was optimized by decreasing the HRT of both reactors, by investing alternatives to decrease the sulphide in the influent to the biogas reactor and by decreasing the addition of nutrients to the process water. The stability of the two-step process was measured by analysing the sulphate, sulphide and COD content spectrophotometrically; by analysing pH; by analysing the methane content in the headspace of the reactors with GC and by analysing the VFA content in the effluents using HPLC. The results showed that the process was stable when the HRT of the pretreatment reactor and biogas reactor was 0.3 days and 1.5 days, respectively. The removal efficiency of sulphate and COD in the pretreatment reactor was 82% and 31%, respectively. The methane content in the biogas of the PT reactor was 53% in average. The COD removal efficiency of the biogas reactor was 32% and there was in average 31% methane in the biogas. The average total COD removal efficiency of the two-step process was 61% when the reactors were coupled via a collection tank. The biomethane potential of the process water and the effluent of the pretreatment reactor was 147 NmL CH4/g VS and 47 NmL CH4/g VS, respectively. The process was stable when the HRT of the pretreatment reactor and biogas reactor was 0.3 days and 1.5 days, respectively, considering the stability of the sulphate and COD removal efficiency. However, the BMP of the effluent of the PT reactor was only 32% of the BMP of the process water and the degradability of the COD was lower in the effluent. Since the PT reactor exhibited stability at the tested conditions, it would be interesting to try it as a one-step process in a pilot UAPB reactor in the future. In the future, research is needed to investigate if the methane content in the headspace of the biogas reactor can be increased by decreasing the HRT of the reactor.

Responses of periphyton and phytoplankton productivity in the lower Sulphur River (Texas-Arkansas) to bleach-kraft mill effluent (BKME) were monitored using in situ ¹⁴C incubation. Carbon assimilation rates measured downstream of mill discharge were substantially reduced from upstream levels. Periphyton and phytoplankton chlorophyll a concentrations remained relatively unchanged by the presence of BKME. Periphyton ash-free dry weight increased near the mill outfall, but decreased further downstream. Calculated productivity efficiencies (productivity:biomass) varied with variations in ¹⁴C rates. A laboratory bioassay was designed to determine the effect of BKME light-attenuation on photosynthetic rates of upstream Sulphur River periphyton and Selenastrum capricornutum Prinz. Pooled results of bioassay runs indicated a 20 per cent BKME concentration effectively reduced control ¹⁴C-assimilation levels by 50 per cent. The downstream reduction observed for in situ productivity was 5 per cent lower than that predicted by the color bioassay.

This paper consists of a project exploring the possibility to assess paper code reusability by measuring chuck damages utilizing a 3D sensor and usingMachine Learning to classify reusage. The paper cores are part of a rolling/unrolling system at a paper mill whereas a chuck is used to slow and eventually stop the revolving paper core, which creates damages that at a certain point is too grave for reuse. The 3D sensor used is a TriSpector1008from SICK, based on active triangulation through laser line projection and optic sensing. A number of paper cores with damages varying in severity labeled approved or unapproved for further use was provided. SupervisedLearning in the form of K-NN, Support Vector Machine, Decision Trees andRandom Forest was used to binary classify the dataset based on readings from the sensor. Features were extracted from these readings based on the spatial and frequency domain of each reading in an experimental way.Classification of reusage was previously done through thresholding on internal features in the sensor software. The goal of the project is to unify the decision making protocol/system with economical, environmental and sustainable waste management benefits. K-NN was found to be best suitedin our case. Features for standard deviation of calculated depth obtained from the readings, performed best and lead to a zero false positive rate and recall score of 99.14%, outperforming the compared threshold system. / Den här rapporten undersöker möjligheten att bedöma papperskärnors återanvändbarhet genom att mäta chuck skador med hjälp av en 3D-sensor för att genom maskininlärning klassificera återanvändning. Papperskärnorna används i ett rullnings-/avrullningssystem i ett pappersbruk där en chuck används för att bromsa och till sist stoppa den roterande papperskärnan, vilket skapar skador som vid en viss punkt är för allvarliga för återanvändning. 3D-sensorn som används är en TriSpector1008 från SICK,baserad på aktiv triangulering genom laserlinje projektion och optisk avläsning. Projektet försågs med ett antal papperskärnor med varierande skador, märkta godkända eller ej godkända för vidare användning av leverantören. Supervised Learning i form av K-NN, Support VectorMachine, Decision Trees och Random Forest användes för att binärt klassificera datasetet baserat på avläsningar från sensorn. Features Extraherades från dessa avläsningar baserat på spatial och frekvensdomänen för varje avläsning på ett experimentellt sätt. Klassificering av återanvändning gjordes tidigare genom tröskelvärden på interna features isensorns mjukvara. Målet med projektet är att skapa ett enhetligtbeslutsprotokoll/system med ekonomiska, miljömässiga och hållbaraavfallshanteringsfördelar. K-NN visades vara bäst lämpad för projektet.Featuerna representerande standardavvikelse för beräknat djup som erhållits från avläsningarna visades vara bäst och leder till en false positive rate lika med noll och recall score på 99.14%, vilket överpresterade det jämförda tröskel systemet.