Sammanfattning: Teorier om luftmakt tar sin historiska utgångspunkt i resursstarka stormakters behov, varför de förutsatt stora resurser och avancerad teknik. För småstater har detta förhållande varit problematiskt då de varit tvungna att använda sig av stormakternas luftmaktsteorier trots att förutsättningar saknades i form av resurser och teknik. Under 2000-talet har några forskare utarbetat luftmaktsteorier utformade för småstater, vars förklaringskraft prövas i föreliggande studie.  Föreliggande studies syfte är att förklara effekten av luftmakt med luftmaktsteorier speciellt framtagna för småstater och teorierna som prövas är Clarkes modell ´Strategic, Persuasion, Oriented, Targeting bombing´ (SPOT) och Pashakhanlous ´The Underdog´s Model´ (UM).   Luftkriget i Ukraina är fallet som valts för att pröva teoriernas förklaringskraft mot ett aktuellt fall.  Ukraina är ett stort land med en stor befolkning, men knappa resurser gör att en landet har en större nytta av att tillämpa en småstatsstrategi än en storstatsstrategi. Studien visar att Ukraina uppnår bra resultat både inom SPOT- och UM:s modellkriterier. Resultatet påvisar att en småstats möjligheter att påverka eller vinna mot en starkare motståndare ökar om teoriernas kriterier tillämpas i sin helhet eller i delar. Studien har inte funnit några nya eller avvikande kriterier för mindre staters framgångar i luftmaktskriget.

I inledningen av den storskaliga ryska invasionen av Ukraina tilldrog sig en relativt ny typ av vapensystem, den beväpnade drönaren, stor uppmärksamhet. Denna typ av system och dess framtida roll inom krigföringen har varit och är fortfarande omdebatterad. Forskningen har fram till nyligen, till stor del, saknat relevant empiri för att undersöka den beväpnade drönarens effekt i en mellanstatlig högteknologisk konflikt. Syftet med denna studie har varit att undersöka en mindre stats nyttjande av UCAV som ett sätt att projicera luftmakt. I det här fallet genom en fallstudie av konflikten i Ukraina. För att belysa Ukrainas användande av UCAV har en luftmaktsteori benämnd, Underdog’s Model, nyttjats. Modellen, framtagen av Arash Heydarian Pashakhanlou, syftar till att beskriva hur en mindre stat genom goda prestationer inom sex specifika faktorer, kan gå segrande ur en väpnad konflikt mot en starkare motståndare. Studien visar att Ukraina i mycket hög grad uppnått goda prestationer inom modellens faktorer. Effekten av de ukrainska UCAV-operationerna förefaller också, i krigets inledande fas vara mycket stor. Efter krigets första månader avtar dock denna effekt något, på grund av en motståndarens anpassning och nyttjande av motmedel. Underdog’s Model har en relativt god, om än inte fullständig, förklaringskraft beträffande Ukrainas användning av UCAV i konflikten. Nyttjande av UCAV framstår som en kostnadseffektiv väg för en småstat att projicera luftmakt i en asymmetrisk konflikt. Dock har vissa sårbarheter hos sådana system blivit mer framträdande varefter konflikten fortskridit.