No description available.

Sammanfattning: Teorier om luftmakt tar sin historiska utgångspunkt i resursstarka stormakters behov, varför de förutsatt stora resurser och avancerad teknik. För småstater har detta förhållande varit problematiskt då de varit tvungna att använda sig av stormakternas luftmaktsteorier trots att förutsättningar saknades i form av resurser och teknik. Under 2000-talet har några forskare utarbetat luftmaktsteorier utformade för småstater, vars förklaringskraft prövas i föreliggande studie.  Föreliggande studies syfte är att förklara effekten av luftmakt med luftmaktsteorier speciellt framtagna för småstater och teorierna som prövas är Clarkes modell ´Strategic, Persuasion, Oriented, Targeting bombing´ (SPOT) och Pashakhanlous ´The Underdog´s Model´ (UM).   Luftkriget i Ukraina är fallet som valts för att pröva teoriernas förklaringskraft mot ett aktuellt fall.  Ukraina är ett stort land med en stor befolkning, men knappa resurser gör att en landet har en större nytta av att tillämpa en småstatsstrategi än en storstatsstrategi. Studien visar att Ukraina uppnår bra resultat både inom SPOT- och UM:s modellkriterier. Resultatet påvisar att en småstats möjligheter att påverka eller vinna mot en starkare motståndare ökar om teoriernas kriterier tillämpas i sin helhet eller i delar. Studien har inte funnit några nya eller avvikande kriterier för mindre staters framgångar i luftmaktskriget.

Studien bidrar med kunskap om hur svåra kriser som krig kan aktivera och göra bruk av det förflutna. Undersökningen fokuseras på en pågående produktion av en utställning Korsvägar, som görs på Armémuseum och baseras på ett samarbete mellan statliga museer i Sverige och Ukraina. De teman som utställningen ska beröra har en stor relevans för Sveriges, Ukrainas, men även Rysslands nationella identitet. Därför undersöks i studien varför och på vilket sätt den gemensamma svensk-ukrainska historien görs påmind under det pågående Ukrainakriget och vilken roll det svenska museet får i den nya verkligheten. Studiens hypotes är att denna utställning aktiverar det förflutna i en kulturarvsform som ger en relevant samtidsprodukt präglad av det pågående kriget. Resultatet som kommer att visas i utställningen är en officiell bild av en djupgående svensk-ukrainsk gemenskap förankrad i en gemensam historia. Statliga kulturhistoriska institutioner från båda länder försöker att genom urval i det förflutna och sina samlingar skapa och representera gemensamma minnen för att kunna bruka detta ”arv” som en politisk resurs. Studiens resultat visar därför att utställningen Korsvägar spelar en mycket bredare roll än bara som en gemensam mellaninstitutionell skapelse. Studiens resultat diskuteras i relation till fältet kritiska kulturarvsstudier.